Bortskaffandet av kadaver av djur som självdött eller avlivats på gårdarna omfattas av bestämmelserna i biproduktförordningen. I uppsamlingsområden ska kadavren via kadaveruppsamlingen föras till en bearbetningsanläggning, i avlägsna områden får kadavren grävas ner. Ett alternativ till dessa metoder för bortskaffande är att bränna kadavren i gårdens förbränningsanläggning. Biproduktförordningen ställer de här beskrivna kraven för förbränning av hela kadaver.
Vid bortskaffandet av kadaver av självdöda och avlivade djur ska man följa givna författningar och försiktighetsåtgärder så att omedelbara faror för människors och djurs hälsa undviks eller reduceras i den mån det praktiskt är möjligt.
Miljöministeriets förordning om avfallsförbränning tillämpas inte på förbränningen av hela kadaver, men verksamheten regleras av bland annat avfallslagen, miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen. I regel behövs miljötillstånd för förbränningsanläggningens verksamhet. Den regionala miljöcentralen beslutar om miljötillståndet.
På förbränning tillämpas inte biproduktförordningen utan enbart miljösektorns författningar, om det bränns andra biprodukter än hela kadaver i förbränningsanläggningen. Sådana anläggningar godkänns inte av kommunalveterinären.
Att bränna kadaver på öppen eld är förbjudet i hela Finland.
Förbränningsanläggningar
I biproduktförordningen delas förbränningsanläggningarna in i anläggningar med låg och hög kapacitet. En anläggning med låg kapacitet kan förbränna mindre än 50 kg/h och en anläggning med hög kapacitet mer än 50 kg/h. En anläggning med låg kapacitet räcker i allmänhet till för gårdarnas behov.
Om den värmeenergi som uppkommer i förbränningsanläggningen utnyttjas till exempel för uppvärmning är det frågan om en samförbränningsanläggning. Verksamhetskraven enligt biproduktförordningen är de samma för förbränningsanläggningar och samförbränningsanläggningar. Med förbränningsanläggning avses nedan anläggningar av vardera typen.
Material som bränns
I gårdens förbränningsanläggning kan man bränna hela kadaver av svin och fjäderfä, pälsdjur och fisk som hör till kategori 2. Det är också möjligt att bränna får, getter och nötkreatur, men då ställs ytterligare krav på förbränningen.
En djurkropp som krossats med en kross eller kvarn som monterats till förbränningsanläggningen kan matas direkt in i ugnen för att brännas.
Förbränningsanläggningens placering
En förbränningsanläggning på en gård ska ligga på tillräckligt avstånd från djurstall och foder samt inhägnas vid behov. När man bränner kadaver av idisslare ska boskapen och fodret vara fysiskt helt avskilda från förbränningsanläggningen. Anläggningen ska ligga på väldränerat underlag och den separata väg med hård botten som leder dit får inte korsas av gårdens foder- och andra transportvägar. Hänsyn ska dessutom tas till brandsäkerheten samt till att förbränningen inte orsakar grannarna olägenheter eller störningar.
Transport och förvaring av kadaver
Kadavren transporteras till förbränning i förslutna/täckta och täta transportkärl eller fordon och de ska brännas så snart som möjligt. Om kadavren måste förvaras ska behållaren vara tät och försluten och ligga på tätt underlag. Dessutom ska man se till att djuren inte kommer åt kadaver som väntar på att brännas. Behållare och transportmedel ska rengöras, tvättas och desinfekteras efter varje användning. Däcken på ett fordon som använts för transport av kadaver till en förbränningsanläggning som används av flera gårdar gemensamt ska desinficeras till exempel med ryggspruta då fordonet lämnar förbränningsanläggningen.
Renhållning
I förbränningsanläggningens närhet ska det finnas tillgång till vatten i tillräckliga mängder och utrustning för renhållning (borstar, trycktvättar, slangar). Utrustningen får inte användas för andra ändamål. Aktören ska byta ytterkläder och skodon före hantering av boskap eller foder när det gäller förbränning av kadaver av idisslare. Tvättvattnet kan samlas in i en sluten brunn som töms hos kommunens avloppsreningsverk eller i gårdens egen slambrunn. Slambrunnens innehåll kan köras ut på den egna åkern.
Övriga vätskor (till exempel läckage från kadavren) kan sugas upp i sågspån och brännas i förbränningsanläggningen.
Skadedjur ska bekämpas regelbundet och åtgärderna dimensioneras enligt situationen. Bok ska föras över bekämpningsåtgärderna.
I den allmänna hygienkontrollen ingår också regelbunden granskning av miljön och utrustningen, till exempel varje vecka eller mer sällan beroende på hur ofta förbränning sker. Bok ska föras över kontrollerna.
Krav på förbränningen
Förbränningstemperaturen ska vara 850 °C (temperaturen på förbränningsgaserna höjs på ett kontrollerat sätt till en temperatur på 850 °C i minst 2 sekunder eller 1 100 °C i 0,2 sekunder). Mätplatsen beror på apparaturen, men kan ske till exempel i öppningarna för tilläggsluft efter förbränningskammaren, från skorstenen eller från en av myndigheten godkänd representativ punkt i förbränningskammaren (inte från lågorna). Aktören ska för den godkännande myndigheten visa att brännugnen uppfyller temperaturkravet dvs. aktören ska låta mäta upp temperaturen eller skaffa en mätare för verifiering av temperaturen. I färdigköpta förbränningsanläggningar räcker de av tillverkaren garanterade resultaten från mätning av förbränningstemperaturen till för att verifiera villkoren för godkännande till denna del.
En förbränningsanläggning där det bränns kadaver av idisslare ska ha en efterbrännare.
Förbränningsanläggningens faktiska förbränningstemperatur ska övervakas och om anordningen saknar en fast temperaturmätare ska förbränningstemperaturen mätas minst en gång per år. Mätresultaten ska sparas och visas för den övervakande myndigheten i samband med tillsynsbesöket.
Aska
Djur får inte ha tillträde till den aska som uppstår vid förbränningen. Askan som uppstår vid förbränning av kadaver som hör till biproduktkategori 2 kan användas som gödselmedel. Aska från förbränning av idisslare ska samlas in i en försluten märkt behållare och skickas till en godkänd avstjälpningsplats.
Exceptionella förhållanden
Ofullständigt brunna kadaver får inte föras till avstjälpningsplatsen utan de måste brännas på nytt.
Om det förekommer störningar i anordningarnas funktion måste förbränningen avbrytas så snart som möjligt och kadavret utan dröjsmål skickas till kadaveruppsamling eller destrueras på något annat tillåtet sätt. Bok förs över undantagssituationerna.
Bokföring
Aktören ska föra bok över följande:
- vad som har bränts, mängd, tidpunkt
- renhållningsåtgärder, vad har utförts och när
- bekämpning av skadedjur
- kontroller av anordningar
- resultat från årlig temperaturmätning
- störningar i funktionen och undantagsåtgärder med anledning av det
- bokföringen ska sparas minst två år och på begäran uppvisas för myndigheten.
Förbränningsanläggningar som används av flera gårdar gemensamt
När kadaver destrueras i en förbränningsanläggning som är i gemensamt bruk måste man beakta risken för att djursjukdomar sprids från en gård till en annan. Därmed ska instruktionerna ovan om förbränningsanläggningens placering, renhållning och transport av kadaver iakttas noggrant.
Producenter som använder en gemensam förbränningsanläggning avtalar skriftligt om spelreglerna för verksamheten och om ansvarsfrågorna.
För den gemensamma förbränningen utses en ansvarig person som:
- ser till att verksamheten genomförs på vederbörligt sätt och
- för bok över de ovan angivna omständigheterna samt om kadaver som bränts, på så sätt att det av förbränningsanläggningens bokföring framgår kontaktuppgifterna till de producenter som levererat kadaver, datumen för bränning av kadavren, djurslagen och mängderna.
Producenterna för på motsvarande sätt bok över de kadaver de fört till förbränningsanläggningen.
Godkännande och övervakning av förbränningsanläggningen
En förbränningsanläggning som är avsedd för förbränning av kadaver måste vara godkänd av den behöriga myndigheten innan den tas i bruk. Den lokala kommunalveterinären beslutar om godkännandet. Godkännande söks hos myndigheten med en fritt formulerad skriftlig ansökan eller genom att fylla i den blankett som finns att få på Livsmedelsverkets webbplats.
Myndigheten gör ett inspektionsbesök för att granska att förbränningsanläggningens verksamhet uppfyller de ovan nämnda förutsättningarna för godkännande. Innan anläggningen godkänns kan myndigheten begära utlåtande av andra myndigheter.
Beslutet om godkännande skickas till aktören, en kopia av det samt av ansökan skickas till länsveterinären och Livsmedelsverket. Tillsynsmyndigheten avlägger med regelbundna mellanrum inspektionsbesök vid den förbränningsanläggning myndigheten godkänt och granskar då också anläggningens verksamheter. I anslutning till detta ska aktören på begäran visa fram bokföringen över förbränningen.
Återkallande av godkännandet
Om de krav som ligger till grund för godkännandet inte längre uppfylls, en tidigare konstaterad brist inte har avhjälpts trots uppmaning eller om förbränningsanläggningens verksamhet orsakar allvarlig fara för människors eller djurs hälsa, kan myndigheten återkalla godkännandet helt eller för en bestämd tid.
Mer information
- Blankett - Kommunalveterinärens inspektion vid förbränningsanläggning (doc, 237 kt)