Klassificering, bortskaffande och användning av biprodukter från fisk
Fiskar som dött i en sjukdom som enligt lag ska bekämpas eller som avlivats på grund av sjukdomssanering vid en fiskodling och fiskrens som uppkommer från dessa fiskar vid anläggningar inom fiskeribranschen hör till biproduktkategori 2. Fisk och fiskbiprodukter som innehåller testosteron, vilka uppkommit vid produktion av neohannar tillhör biproduktkategori 1.
Andra fiskar som dött eller avlivats vid en fiskodling och fiskrens från dem hör till biproduktkategori 3.
Fiskar som fångats i naturliga vatten för kommersiella ändamål och som inte uppvisar tecken på sjukdomar som enligt lag ska bekämpas hör till biproduktkategori 3.
Om kategori 1-, 2- och kategori 3-material blandas samman är blandningen kategori 1-material.
Bortskaffande
Kategori 2- och kategori 3-material från fisk får bortskaffas på följande sätt:
- Genom att bränna de hela fiskarna i fiskodlingens egen förbränningsanläggning som är godkänd i enlighet med biproduktförordningen
- Genom att bränna sådant material från fisk som innehåller delar av fiskar eller till exempel biprodukter av fiskrens i en avfallsförbränningsanläggning som är godkänd av miljömyndigheterna.
- Nedgrävning av fiskbiprodukter och inlämning av dem till avstjälpningsplatser är tillåtet endast på separat definierade avlägsna områden som inkluderar landskapet Lappland samt följande kommuner: Kuusamo, Taivalkoski, Hyrynsalmi, Kuhmo, Suomussalmi, Ristijärvi, Puolanka, Pudasjärvi, Ijo.
- När det gäller död vild fisk och biprodukter från vild fisk inom primärproduktionen räknas hela Finland som ett avlägset område och nedgrävning av dem är tillåtet.
- I fråga om hela döda fiskar från vattenbruksanläggningar och fiskbiprodukter från anläggningar som tillverkar livsmedel är nedgrävning tillåtet i hela landet ifall mängden inte överskrider 50 kg/vecka.
Kategori 1-material från fisk får bortskaffas på följande sätt:
- Genom förbränning i egen förbränningsanläggning som är godkänd i enlighet med biproduktförordningen eller i en avfallsförbränningsanläggning som är godkänd av miljömyndigheterna.
Användning
Bearbetningsanläggningar
Material från fisk får föras till en bearbetningsanläggning som är godkänd enligt biproduktförordningen. Kategori 2-material får tas emot av bearbetningsanläggningar för kategori 1- och 2-material och kategori 3-material av anläggningar för kategori 1-, 2- och 3-material. Alla anläggningar tar ändå inte emot material från fisk så därför är det skäl att kontakta anläggningen på förhand. Av bearbetningsanläggningarna har endast Honkajoki Oy tillstånd att ta emot och bearbeta biprodukter av kategori 1.
I en bearbetningsanläggning bearbetas material från fisk med vissa godkända metoder där utgångsmaterialet krossas och upphettas varvid fettet och det fasta materialet separeras från massan. Det fasta materialet går att använda bland annat som råvara för pälsdjursfoder och fettet vid framställning av biodiesel. Vanligen sker bearbetningen av material från fisk, det vill säga utsmältning, och framställning av biodiesel i olika bearbetningsanläggningar, men det finns också anläggningar där man utför såväl utsmältning som framställning av biodiesel.
Biogas – och komposteringsanläggningar
Kategori 2 och 3-material får levereras till en sådan biogas- eller komposteringsanläggning som är godkänd enligt biproduktförordningen och där krossning och upphettning (12 mm, 70 °C, 1 timme) ingår i bearbetningen av materialet. Det är ändå skäl att ta kontakt med anläggningen i förväg och säkerställa att anläggningen har lov att ta emot material från fisk.
Användning som foder
Kategori 3-biprodukter från fisk som kommer från ett insjöområde får användas som råvara i foder för sällskapsdjur, pälsdjur och hundar i hundgårdar. Sådant material får föras till godkända anläggningar som tillverkar foder för sällskapsdjur, foderblandningscentraler, fodercentraler på gårdar och uppsamlingscentraler varifrån de går vidare för att användas som foder för pälsdjur eller hundar i hundgårdar. Fisk får föras till de ovan nämnda anläggningarna antingen som färsk, djupfryst eller syrabehandlad. Syrabehandlat material får i praktiken levereras bara för att användas som foder för pälsdjur. När biprodukter levereras till foder måste man beakta att biprodukterna håller god kvalitet och inte blir förskämda.
Kategori 2-biprodukter från fisk och kategori 3-biprodukter från havsområdet eller vandringsområdet för havsfiskar får användas som råvara för pälsdjursfoder antingen genom att de mals eller syrabehandlas till högst pH 4,2 vid en anläggning inom fiskeribranschen eller uppsamlingscentral eller via en bearbetningsanläggning (där de upphettas), om regionförvaltningsverket inte förbjuder detta med hänsyn till sjukdomsriskerna.
Fiskfoder
Kategori 3-biprodukter från fisk får användas också som fiskfoder eller som råvara i fiskfoder. Man måste beakta att odlad fisk inte får användas som foder till fiskar som hör till samma art. Det är inte tillåtet att använda till exempel fiskrens från regnbåge vid framställningen av foder avsett för regnbåge.
Vid användning av fiskar från havsområdet eller från vandringsområdet för havsfiskar eller fiskrens från sådana fiskar ska de ha bearbetats i enlighet med jord- och skogsbruksministeriets förordning 783/2015.
Fiskar som fångats i insjöområdet eller fiskrens från sådana fiskar får användas som sådana till foder, om den behöriga myndigheten bedömer att användningen av dem inte är förknippad med någon risk för att djursjukdomar ska spridas. Det rekommenderas att enbart fiskar som fångats i fiskodlingens eget vattendrag används som obearbetat foder.
Alla ovan nämnda anläggningar enligt biproduktförordningen som får ta emot material från fisk finns på Livsmedelsverkets webbplats.
Användning för utfodring med kadaver
Fiskar som vid en fiskodling har dött av en sjukdom som enligt lag ska bekämpas, dödats på grund av sjukdomssanering och material som kommer från sådana fiskar får inte användas för utfodring med kadaver. Inte heller döda fiskar från havsområdet eller från vandringsområdet för havsfiskar eller fiskrens från sådana fiskar får användas för utfodring med kadaver.
Friska vilda fiskar och fiskar från vårdfiske får användas för utfodring med kadaver och en utfodringsplats som enbart använder sådant material behöver inte registreras.
Användning som bete vid fiske eller kräftfångst
Fiskar från havsområdet eller från vandringsområdet för havsfiskar (också vattenlevande ryggradslösa djur) eller rens från dem får användas som bete i insjöområdet bara om de har bearbetats med någon av bearbetningsmetoderna 1—6 i kapitel III i bilaga IV till genomförandeförordningen. I insjöområdet bör som bete användas enbart vattendjur som fångats i det vattendrag där fisket/kräftfångsten utförs. Betesmaterial från insjöområdet behöver inte bearbetas.