I djurskyddslagstiftningen avses med avel förökning av alla typer av djur i människans vård – såväl s.k. målinriktad djuruppfödning som verksamhet där det inte finns något tydligt definierat mål i fråga om avkommans arvsmassa eller egenskaper. Bestämmelserna om avel gäller för alla djurarter och på samma sätt för produktion, planerad eller oplanerad, av renrasiga djur, djur som föds som resultat av raskorsning och djur med okänd bakgrund.
Ramvillkor för avel och annan reproduktion av djur
Ett djur får inte användas för avel om den inte kan föröka sig naturligt eller om användningen för avel sannolikt medför betydande men för djurets välfärd eller för dess framtida avkomma. De djur som föds till följd av avel bör ha sådana egenskaper att de kan leva ett artstypiskt liv.
Ett handjur som används för avel ska kunna föröka sig på ett naturligt sätt. Bestämmelsen hindrar inte att handjur används för seminering om de också klarar av att föröka sig på naturligt sätt eller om de inte klarar av att föröka sig på naturligt sätt exempelvis på grund av en olycka. Djur av honkön som på grund av sin egen kroppsbyggnad eller avkommans förväntade kroppsbyggnad inte kan föda sin avkomma utan kejsarsnitt får inte användas för avel.
Ärftliga faktorer som orsakar men för välfärden kan vara s.k. letalfaktorer, som leder till avkommans död eller allvarliga missbildningar, samt ärftliga faktorer i anslutning till vissa sjukdomar, extrema anatomiska drag eller strukturella svagheter, som försämrar djurets fysiska funktionsförmåga. Med extrema anatomiska drag avses exempelvis en överdrivet kort nos som orsakar hunden kontinuerliga andningssvårigheter, samt överdrivna hudveck som leder till ögonskador eller kroniska hudinfektioner. Även djurets psykiska funktionsförmåga och nedärvning av dess karaktär ska beaktas vid valet av avelsdjur.
För att förebygga ärftliga sjukdomar och fel ska sådana avelskombinationer undvikas som leder till att sjukdomen eller felet kan ärvas av avkomman. Till exempel är det möjligt att använda ett djur som har en frisk fenotyp men som bär på en känd sjukdomsgen för avel på så sätt att djuret paras med ett djur vars feno- och genotyp har en frisk arvsmassa, varvid det inte finns någon risk för att avkomman insjuknar i sjukdomen i fråga.
Djur med extrema anatomiska drag som medför men för välfärden får inte användas för avel, om det inte till exempel med hjälp av gentestning kan säkerställas att avkomman inte ärver menet. Det är också möjligt att använda sådana djur om avsikten är att exempelvis genom raskorsning förbättra avkommans egenskaper i detta avseende. Då måste man emellertid alltid säkerställa att förökningen inte orsakar djuret självt men i anslutning till välfärden på grund av dessa extrema drag.
Närmare kriterier kommer att utfärdas genom en förordning som utfärdas senare
Närmare bestämmelser om vilka djur som inte får användas för avel kommer att utfärdas genom en separat förordning av statsrådet. Beredningen av förordningen stöds av de utredningar som Livsmedelsverket beställt om effektiviseringen av tillsynen över efterlevnaden av de föreslagna förbuden som gäller avel i lagen om djurvälfärd. I Naturresursinstitutets (Luke) utredningar har man samlat information om ärftliga egenskaper som orsakar betydande olägenheter för pälsdjurs och hundars välbefinnande. Utredningarna finns till höger på denna sida. Med hjälp av utredningarna kan man fastställa gränsvärden för bedömning av i vilka fall det är fråga om avel eller annan reproduktion av djur som strider mot lagstiftningen om djurens välbefinnande.
I lagen om utövning av veterinäryrket föreskrivs om veterinärernas skyldighet att anmäla men och sjukdomar som de diagnostiserar hos hundar och katter och som begränsar djurets användning för avel. För hundarnas del kommer anmälningarna att göras till hundregistret som Livsmedelsverket upprätthåller. Hundregistrets nuvarande datainnehåll har reglerats med stöd av lagstiftningen om identifiering och registrering av djur. Närmare bestämmelser om datainnehållet i anmälningar om begränsningar av användningen av djur för avel och om det förfarande som ska iakttas när anmälningarna görs utfärdas genom förordning av statsrådet. Förordningen utfärdas med stöd av lagen om djurens välbefinnande. Anmälan till hundregistret kan göras först efter att förordningen om ärendet och de tekniska lösningar som genomförs på basis av den har färdigställts.
Till skillnad från basuppgifterna i hundregistret är uppgifterna om de men och sjukdomar som veterinären har diagnostiserat och som begränsar användningen av djur för avel offentliga. I praktiken kommer man att bygga upp en sökfunktion i hundregistret som gör det möjligt för alla att bläddra i dessa uppgifter.
När lagberedningen framskrider och uppgifterna preciseras meddelar Livsmedelsverket närmare om hur anmälningarna görs och sökfunktionen används.
Okontrollerad förökning av däggdjur ska förhindras
Den som äger eller håller djur ska hindra sina djur från att föröka sig okontrollerat. Kravet gäller hållande av däggdjur Okontrollerad fortplantning av djur ska förhindras antingen genom gruppering, övervakning, kastrering, sterilisering eller på annat sätt. Syftet med bestämmelsen är att minska de välfärdsproblem som uppstår när djurpopulationer förökar sig okontrollerat I populationer som får föröka sig okontrollerat uppstår ofta välfärdsproblem på grund av inavel, sjukdomar och parasiter som sprider sig från ett djur till ett annat samt att djuren inte är vana vid människor. Avkomlingarna föds i en miljö där det inte finns ordentliga förutsättningar att sköta mödrarna och avkomlingarna.