Enligt lagen om djurvälfärd är det tillåtet att föda upp vissa vilda däggdjur eller fåglar för produktion av kött, ägg eller avelsdjur som är avsedda för produktion av dessa livsmedel. De vilda däggdjurs- och fågelarter, som får hållas som produktionsdjur, finns i en lista på bilaga 1 i lagen om djurvälfärd. Avsikten med en detaljerad definition av de arter som föds upp i produktionssyfte är att man i Finland endast ska föda upp sådana arter som på ett djurskyddsmässigt acceptabelt sätt kan klara sig under uppfödningsförhållanden. Observera, att det är inte längre tillåtet att ta vilda ryggradsdjur ur naturen för uppfödning i produktionssyfte.
Uppfödning i viltvårdssyfte är en verksamhet där vilda däggdjur och fåglar (vilt) som fångats i naturen eller som hämtats från en annan gård, eller avkommor från dessa djur som fötts i fångenskap, föds upp och förökas vid gården för att senare återföras till naturen. Vilt som avses i jaktlagen kan fångas för viltvårdsändamål inom ramen för jaktlagen, förutsatt att verksamheten inte strider mot det som föreskrivs på annat håll – till exempel innehav av invasiva främmande arter är förbjudet i annan lagstiftning. En aktör som planerar att inleda uppfödning i viltvårdssyfte ska i god tid hos Finlands viltcentral utreda ramvillkoren för verksamheten, såsom tillåtna djurarter och fångstmetoder.
Samma djurart kan hållas i flera olika syften, till exempel dovhjortar eller fasaner kan hägnas antingen för att producera kött, varvid de betraktas som produktionsdjur, eller i viltvårdssyfte, varvid de anses vara vilda djur efter att de släppts ut i naturen.
Man bör meddela om verksamhet som bedrivs vid ovan nämnda gårdar. Detta innebär att alla verksamhetsutövare bör lämna in en skriftlig anmälan om verksamheten i god tid innan verksamheten inleds till regionförvaltningsverket i den region där verksamheten bedrivs. Mer information finns på Livsmedelsverkets anvisning Anmälningspliktig djurhållning och övrig verksamhet.