När nötkreatur och får hålls på svårtillgängliga betesmarker är det nödvändigt att särskilt beakta vissa krav i djurskyddslagstiftningen.

Inspektion av djur

 Den dagliga inspektionsskyldigheten för djur kan undantas under sommaren om djuren hålls på svårtillgängliga beten. Djuren som undantas från den dagliga inspektionsskyldigheten ska dock inspekteras regelbundet för att djurens välfärd inte ska äventyras onödigt. Det är särskilt viktigt att säkerställa att djuren kontinuerligt har tillräckligt med föda och vatten och att de har tillgång till skydd mot vädret. Under exceptionella väderförhållanden eller andra förhållanden som utgör fara för djurens välfärd ska djuren inspekteras oftare än normalt. Man ska förfara på samma sätt om det bland djuren finns sådana djur som förutsätter särskild uppföljning. Följande djurgrupper anses behöva särskild övervakning: djur som är högdräktiga, håller på att föda eller nyligen har fött samt djur som är nyfödda, sjuka, i dåligt skick eller skadade.

I princip kan djur föras till betesmarker där deras dagliga inspektion inte är möjlig eller rimlig att ordna. Om det dock finns djur som kräver särskild uppföljning ska dessa djur inspekteras oftare än vanligt. Enligt tidigare tolkning av Evira (2013) ska djur alltid inspekteras flera gånger i veckan genom fallbaserad bedömning, så det kan fortfarande anses att djur som kräver särskild uppmärksamhet ska inspekteras dagligen. Högdräktiga djur, djuren som håller på att föda, eller nyligen har fött och nyfödda djur kan hållas på svårtillgängliga betesmarker, men deras välfärd ska inspekteras dagligen. Om detta inte är möjligt kan djur i den produktionsfasen inte hållas på svårtillgängliga beten. Högdräktiga djur är de dräktiga honor vars dräktighet har pågått i 90 % av dräktighetstiden. Nötkreatur kräver daglig inspektion om deras förväntade kalvning inträffar inom 28 dagar. Får kräver daglig inspektion om deras förväntade lamning inträffar inom 15 dagar. Nyfödda djur är kalvar upp till 10 dagar gamla och lamm upp till 7 dagar gamla. Dessa tidsgränser är härledda från EU:s transportförordning (EG nr 1/2005) om djurens transportvillkor.

Djur som är nyfödda, sjuka, i dåligt skick eller skadade kan inte föras till beten där de inte kan inspekteras dagligen. Om djur som är sjuka, i dåligt skick eller skadade upptäcks vid inspektion under betessäsongen ska de utan dröjsmål ges eller skaffas behörig vård, ges tillräcklig möjlighet till vila, vid behov hållas skilt från andra djur i ett ändamålsenligt utrymme och vid behov skaffas veterinärvård. Att övervaka djurets tillstånd kräver daglig inspektion.

Undantaget från den dagliga inspektionsskyldigheten gäller endast under sommaren. Om djuren hålls på svårtillgängliga beten utanför sommaren ska de inspekteras dagligen. Utanför växtsäsongen ska särskild uppmärksamhet ägnas åt att övervaka djurens näringstillstånd och säkerställa tillräckligt näringsintag samt hitta lämpligt väderskydd under olika väderförhållanden.

Tillgång till mat

När ett hållet djur utfodras och vattnas ska hänsyn tas till djurets fysiologiska behov och det ska säkerställas att djuret får i lagom mängd näring av hög kvalité. Tillräcklig näringstillförsel för djur på betesmarker och särskilt naturliga betesmarker ska övervakas under hela betessäsongen, till exempel genom att övervaka djurens tillväxt eller konditionsklass. Detta kan kräva att djuren fångas in.

Betesgången bör planeras så att antalet djur på betesmarken eller deras ålder inte överstiger tillgången på mat som uppfyller alla djurens fysiologiska behov under den planerade betessäsongen. Till exempel bör diande djur, lamm eller kalvar inte föras till områden som inte producerar tillräckligt näringsrik vegetation/gräs som behövs för deras tillväxt, om inte kompletterande foder kan föras till området. Betesgången ska alltid planeras så att djurens näringstillförsel säkerställs.

Om djuren hålls på betesmarker där det inte finns tillräckligt med näring för att uppfylla deras fysiologiska behov uppfylls inte de tidigare nämnda lagkraven. Så snart en sådan situation upptäcks ska djurhållaren vidta korrigerande åtgärder. Sådana åtgärder inkluderar till exempel att tillföra kompletterande foder till beten, minska antalet betande djur, utvidga betesmarken eller flytta djuren från betesområdet. Att stödvillkoren begränsar tillförseln av kompletterande foder till betesmarken kan aldrig i något fall fungera som en ursäkt för att djuren inte får tillräckligt med näring.

Tillgång till vatten

För djur som är på betet dygnet runt är betet deras permanenta djurhållningsplatsplats, vilket innebär att de ständigt ska ha tillgång till högkvalitativt vatten. Naturligt vatten är lämpligt för djur att dricka om det är av tillräcklig kvalitet och djuren har fri tillgång till det. Enligt Livsmedelsverkets synpunkt är Östersjöns vatten längs Finlands kust lämpligt som dricksvatten för nötkreatur och får eftersom det är bräckt vatten vilket inte är så saltigt. Stranden ska vara sådan att djuren lätt kan dricka. Vatten med blågrönalger är inte lämpligt dricksvatten.

Parasiter

I skötseln av djur måste man också se till behöriga åtgärder för att förebygga att djuren insjuknar och skadas. Sjukdomar inkluderar också parasitsjukdomar. Förebyggande hälsovård kan omfatta till exempel förebyggande och behandling av parasitsmitta. Djurhållare är skyldiga att vidta lämpliga åtgärder för att förebygga sjukdomar orsakade av parasiter. Sådana lämpliga åtgärder kan beroende på situationen inkludera att genomföra betesrotation, övervaka parasitsituationen genom provtagning och vidta nödvändiga åtgärder vid upptäckt av parasitsjukdomar.

Väderskydd

Lagstiftningen kräver att förvaringsplatsen för djur ska ha väderskydd och en lämplig viloplats där djuren kan vila samtidigt. Skyddet behöver inte vara byggt, men det ska erbjuda skydd mot ogynnsamma väderförhållanden. När skyddets lämplighet bedöms bör man uppmärksamma de aktuella djurens behov av skydd samt miljö- och väderförhållandena. På sommaren behövs olika skydd än på hösten och vintern.

Transport

Vid transport av djur till betesmarken måste även transportlagstiftningens krav beaktas. Till exempel följande djur kan inte betraktas som transportdugliga:

• En dräktig hona vars dräktighet har pågått i minst 90 % av dräktighetstiden eller en hona som har fött föregående vecka;
• Ett nyfött däggdjur vars navel inte är helt läkt;
• Lamm yngre än en vecka eller kalvar yngre än tio dagar, om transportsträckan inte är mindre än 100 kilometer.

Mer information om djurskydd vid transporter här.