Rådets djurtransportförordning 1/2005 tillämpas på de transporter av levande ryggradsdjur inom gemenskapen som sker i samband med ekonomisk verksamhet. Förordningen tillämpas också på myndigheternas särskilda inspektioner av transportpartier som anländer till eller lämnar gemenskapens tullområde.
Avvikande från det som nämns ovan tillämpas djurtransportförordningen dock inte på sådan djurtransport som i enlighet med veterinärens anvisningar sker till eller från en veterinärmottagning, klinik eller en plats där djuret får vård. Utöver detta tillämpas endast artiklarna 3 och 27 i förordningen på följande transporter:
- djurtransporter som uppfödarna utför med sina egna jordbruksfordon eller transportmedel när de geografiska omständigheterna kräver att vissa typer av djur fraktas till en plats för växling av betesområde; till exempel får som transporteras till holmar för betesgång under sommaren eller renar som transporteras mellan ”betesmarker”
- sådana transporter av sina egna djur som uppfödarna utför med sina egna transportmedel och där transportsträckan från uppfödarens gård understiger 50 kilometer.
Enligt punkt 12 i ingressen till djurtransportförordningen begränsar sig transport i kommersiellt syfte inte till transporter som innebär ett omedelbart utbyte av pengar, varor eller tjänster. Transport i kommersiellt syfte inbegriper i synnerhet också transporter som leder till eller syftar till direkt eller indirekt vinst.
Som transporter som sker i samband med ekonomisk verksamhet betraktas enligt Livsmedelsverket därmed sådana djurtransporter som är till direkt ekonomisk nytta eller som är ett led i en affärsekonomisk eller kommersiell verksamhet och som leder till eller syftar till direkt eller indirekt ekonomisk vinst. Transporten kan således vara kommersiell, även om den ekonomiska vinst som transporten leder till eller syftar till hänför sig till någon annan än djurtransportören (till exempel de transporterade djurens ägare som inte själv transporterar djur).
Även om en persons eller ett företags djurtransporter allmänt taget är kommersiella, måste man beakta att vissa enskilda djurtransporter som utförs av en sådan person eller ett sådant företag kan vara icke-kommersiella.
Europeiska gemenskapens övriga medlemsstaters tolkning av tillämpningsområdet för djur-transportförordningen kan avvika från exemplen som beskrivs på den här sidan. De som reser utomlandsbör därför före resan försäkra sig om huruvida den medlemsstat som är resmål, transitländer inbegripna, bedömer att den aktuella transporten ingår i tillämpningsområdet för djurtransportförordningen.
Exempel på transporter i kommersiellt syfte
Till exempel transporter av följande slag är enligt Livsmedelsverkets tolkning kommersiella:
- personer eller företag som mot ersättning transporterar djur yrkesmässigt eller i yrkes- eller näringsutövningssyfte
- personer som får ersättning för att transportera djur, fastän de inte transporterar djur yrkesmässigt eller i yrkes- eller näringsutövningssyfte
- ofta eller regelbundet förekommande transporter i anslutning till produktion av animalieproduktionsdjur, såsom svin, nötkreatur, får, getter, fjäderfä eller fisk
- en fåruppfödare som för sina får till slakteriet en gång om året
- transporter i anslutning till hästföretagande (bland annat trav-, rid- och hyrstall)
- den som driver hyrstallet transporterar hästar som sköts där
- personer eller företag som inte har stall, men erbjuder hästtjänster som också inbegriper hästtransporter
- ridskola som mot ersättning transporterar en av ridskolan ägd häst till en tävling där ridskolans kund deltar
- transport av en annan persons hästar, om denna transport hör samman med verksamheten vid ett företag inom hästbranschen. Ett företag inom hästbranschen kan ägas antingen av personen som transporterar hästar eller av en annan person. Det saknar betydelse om föraren är privatperson och om han får ersättning för transporten.
- ofta eller regelbundet förekommande transporter som ingår i kommersiell djurhållning eller verksamhetsutövning när det gäller hundar, katter och andra små sällskaps- och hobbydju
- transporter i anslutning till laboratoriedjursverksamhet
Exemplen ovan är ingen uttömmande förteckning över transporter i kommersiellt syfte, utan också andra transporter kan vara kommersiella. Om det är oklart huruvida det är frågan om en kommersiell transport bör djurtransportören kontakta länsveterinären vid det egna områdets regionförvaltningsverk. Till exempel, om djuret som transporteras är i något företags namn, är det i oklara fall bra att utreda om transporten är kommersiell.
Exempel på transporter i icke-kommersiellt syfte
Till exempel transporter av följande slag är enligt Livsmedelsverkets tolkning inte kommersiella:
- hobbyutövare (inte företagsverksamhet som hör samman med hästar) som transporterar sina egna eller någon annans hobbyhästar utan ersättning eller högst mot ersättning av bränslekostnaderna. I detta exempel avses med hobbyhäst en häst som inte är i något företags namn och som inte hör samman med verksamheten vid något företag.
- En hobbyutövare som utan ersättning transporterar sin egen hobbyhäst och samtidigt sin kamrats hobbyhäst till travtävlingar
- En hobbyutövare som transporterar sin kamrats hobbyhäst till en ridtävling mot ersättning av bränslekostnaderna
- Hobbyutövarens häst är i ett hyrstall och hobbyutövaren transporterar själv denna häst
- En person eller ett företag transporterar en häst till ett ålderdomshems gårdsplan för att glädja de gamla, och får ingen ersättning för detta (välgörenhet), och evenemangets huvudsakliga syfte är inte att främja företagets försäljning. Denna transport är inte kommersiell, även om personen eller företaget annars skulle transportera hästar som en del av sitt arbete eller sin yrkes- eller näringsutövning.
- Företag/personer som transporterar egna hästar till en hovslagare
- En ridskoleföretagare som transporterar sin egen häst till en tävling som den själv deltar i
- Djurparker som själva transporterar djur som hör till ett skyddsprogram
De ovan presenterade tolkningarna är Livsmedelsverkets syn på hur lagstiftningen borde tillämpas. Dessa tolkningar är till sin rättsliga natur inte bindande för andra myndigheter eller företagare. I sista hand avgörs frågor som gäller tillämpandet av lagstiftningen av en domstol.