TSE-fallet hos en älg i Laukas i Mellersta Finland har visat sig vara ett enskilt sjukdomsfall. I samband med intensifierad övervakning i anslutning till älgjakten påträffades inga andra älgar som insjuknat i prionsjukdomen i Laukastrakten. Färska undersökningsresultat tyder också på att den TSE-sjukdom som älgen i Laukas led av var en sjukdomsform som uppkommit spontant och förekommer hos gamla älgar. Den antas inte smitta från ett djur till ett annat.
Finlands andra TSE-fall hos älg konstaterades i Laukas hos en uppskattningsvis 18 år gammal älgko som avlivades i dåligt skick i november i fjol. Älgkon hittades då den låg medtagen i terrängen, den avlivades och dess huvud skickades till Livsmedelsverket för undersökning med avseende på TSE. Finlands första TSE-fall upptäcktes hos en 15-årig älg som hittades död i Kuhmo i början av 2018.
Det vid Livsmedelsverket bekräftade positiva TSE-provet sändes till EU:s referenslaboratorium för fortsatta undersökningar. På basis av resultaten från Italien påminner prionproteinet i älgen från Laukas om prionerna i de enskilda TSE-positiva älgar som tidigare påträffats i Kuhmo samt i Sverige och Norge. Det rör sig därmed om en form av TSE som förekommit hos gamla älgar, dvs. en annan sjukdom än avmagringssjukan CWD som smittar mellan hjortdjur via sekret och som har konstaterats i Nordamerika och hos fjällrenar i Norge. Den form av TSE-sjukdom som hittats hos gamla älgar smittar veterligen inte via kontakter eller sekret från ett djur till ett annat. I sitt svar anser referenslaboratoriet ändå att det behövs ytterligare utredningar för att klarlägga skillnader och likheter mellan TSE-fallen hos älgarna.
TSE-övervakning har länge utförts i Finland
På grund av sjukdomsfyndet i Laukas effektiviserades TSE-uppföljningen i samband med älgjakten i området. Jaktvårdsföreningarna agerade aktivt och skickade sammanlagt 95 älghuvuden till Livsmedelsverket för undersökning. Alla dessa prover var negativa med avseende på TSE.
I Finland har förekomsten av TSE-sjukdomar hos vilda hjortdjur och renar undersökts redan från och med 2003. Hittills har sammanlagt cirka 5 000 djur undersökts i vårt land. Endast två av dem har visat positivt resultat. Också i Sverige och Norge har man hittat motsvarande enskilda TSE-fall hos gamla älgar.
TSE-sjukdomarna (transmissible spongiform encephalopathy), dit också avmagringssjukan hos hjortdjur CWD (chronic wasting disease) hör, ingår i samma prionsjukdomskategori som galna ko-sjukan (BSE, bovine spongiform encephalopathy). Det är inte känt att CWD eller andra TSE-sjukdomar hos hjortdjur någonsin skulle ha smittat till människor.
I Europa gjordes det första fyndet av CWD hos vilda fjällrenar i Norge våren 2016. Populationen i fråga destruerades i sin helhet för att förhindra spridning av sjukdomen. I fjol påträffades ändå CWD på nytt i Norge hos grannpopulationen till den destruerade fjällrenpopulationen.
På grund av CWD-fallen i Norge organiserade EU ett treårigt övervakningsprogram (2018–2020) för att kartlägga förekomsten av sjukdomen i Sverige, Finland, Polen och de baltiska länderna. Övervakningen har fortsatt också i år. Jaktvårdsföreningarna får senare information om fortsättningsprogrammets innehåll.
Ytterligare information
Överinspektör Hanna Kuukka-Anttila, tfn 029 520 4507 (övervakning av djursjukdomar)
Specialforskare Sirkka-Liisa Korpenfelt, tfn 029 520 5183 (laboratirieundersökningar)
Forskningsprofessor Antti Oksanen, tfn 029 520 4792 (sjukdomar hos vilda djur)
E-postadresserna har formen: fornamn.efternamn@ruokavirasto.fi
Läs mera:
CWD (chronic wasting disease) och andra TSE-sjukdomar hos hjortdjur
Ofta frågat om CWD
Foton: Petri Timonen / Naturresursinstitutet