Yersinia ruckeri biotyp 2 är en allvarlig bakteriesjukdom som drabbar fisk och kan orsaka hög dödlighet. Under sommaren och i början av hösten har bakterien konstaterats på två olika fiskodlingsanläggningar i Ijo och Ule älvs vattenområden. Till dags dato har bakterien Yersinia ruckeri biotyp 2 konstaterats endast en gång i insjövattenområden i Finland, år 2020 i Kymmenedalens vattenområde. Ursprunget av de nya infektioner som nu konstaterats är okänt.
Före år 2020 har yersinios som orsakats av biotyp 2 förekommit i Finland endast i havsområden, i huvudsak i Skärgårdshavet och på Åland. Sjukdomen konstaterades för första gången 2007 och den har sannolikt spritt sig till finländska fiskodlingar genom import av levande fisk. Sjukdomen som bakterien Yersinia ruckeri orsakar är vanlig hos odlad fisk över hela världen. Sjukdomen har diagnostiserats hos olika fiskarter i både sötvatten och havsvatten.
Yersinia ruckeri är en tarmbakterie hos fisk som orsakar yersinios, dvs. sjukdomen ERM (Enteric Redmouth Disease). Y. Ruckeri-stammarnas egenskaper och förmåga att alstra sjukdom varierar. I Finland har två olika biotyper (1 och 2) av bakterien Y. ruckeri isolerats i havsområdena. Båda skiljer sig till sin sjukdomsalstringsförmåga från de stammar av biotyp 1 som har påträffats i inlandet och hos vilt levande fiskar, och som inte har orsakat några betydande problem i anläggningar i inlandet.
Yersinios har tidigare betraktats som en sjukdom i varma vatten, men i Finland har utbrott av sjukdomen inte endast förekommit i varmt utan även i svalt vatten, till och med vid en temperatur på fem grader. Som allmän infektion är yersinios en kronisk sjukdom som ger jämn låg dödlighet. Sjukdomen kan bryta ut om kroniskt sjuka fiskar blir utsatta för stress till exempel till följd av hantering, hög vattentemperatur eller dålig vattenkvalitet. I ett senare skede av sjukdomsförloppet får fisken blödningar under huden och i vissa fall utstående ögon. Andra typiska symptom är punktformiga blödningar på fiskens inre organ och i muskulaturen samt förstorad och skör mjälte.
Sjukdomen kan drabba fiskar av alla storlekar, men fiskar som väger 50–200 gram är speciellt känsliga för smitta. Regnbågen anses vara mest känslig. Smittan förs vidare av symptomfria smittobärare, både odlad och vild fisk. Sjukdomen smittar genom direkt kontakt mellan fiskar samt via avföring och vatten. Mest effektiv är smittspridningen vid förflyttning av levande fisk. Sjukdomen smittar inte vid förflyttning av desinficerad rom.
Yersinios kan behandlas med antibiotika som blandas i fodret, men effekten är ofta kortvarig eftersom smittbärare blir kvar i stimmet och sjukdomen ofta bryter ut på nytt. Fisk kan skyddas mot sjukdomen med ett vaccin, som används allmänt innan fisken flyttas ut i havet.
Yersinios hör till de fisksjukdomar som ska anmälas månatligen till Livsmedelsverket. Sjukdomen är inte farlig för människan.
Läs mer om yersinios.
Mer information:
specialforskare Marjukka Rask, enheten för djurhälsoforskning, tfn: 029 520 4071, marjukka.rask@ruokavirasto.fi
specialforskare Jussa-Pekka Virtanen, enheten för djurhälsoforskning, tfn: 029 520 4641, jussa-pekka.virtanen@ruokavirasto.fi