Får- och getkoppor

Får- och getkoppor är virussjukdomar som orsakas av fårkoppsviruset (sheeppox virus, SPPV) och getkoppsviruset (goatpox virus, GTPV). Virusen hör till familjen Capripoxvirus och stammen poxvirus. Till samma familj hör även sjukdomsviruset Lumpy skin som drabbar nötkreatur. Får- och getkoppsvirus har en varierande förmåga att framkalla sjukdomar och merparten av stammarna orsakar allvarliga symtom antingen hos får eller getter, men vissa virus orsakar symtom hos såväl får som getter. Europeiska får- och getraser är mer känsliga för får- och getkoppor än afrikanska och asiatiska raser.

Knölar spridda över huden är utmärkande för får- och getkoppor. Sjukdomen har en dödlighet på upp till 100 procent hos fullt känsliga får- och getraser.

Får- och getkoppor smittar inte till människan.

Symtom

Inkubationstid 4–14 dygn. De första tecknen är rinnande näsborrar och ögon, feber (+40–42 ºC), andningssvårigheter, passivitet och aptitlöshet. Hudförändringarna märks lättast i ansiktet, i huden på läpparna, näsborrarna och ögonlocken och de börjar utvecklas när febern stiger. Hudförändringarna börjar som små runda röda fläckar (makula), som utvecklas till hårda svullnader (papula) på ca 0,5–1 cm. Papula-svullnaderna kan utvecklas och bli vätskefyllda eller variga. När sjukdomen framskrider blir de såriga och bildar skorv. Hudförändringarna kan finnas var som helst, men de syns tydligast i områden med ringa hårbeklädnad och på juvret. Såriga förändringar förekommer på slemhinnorna i munnen och näsborrarna samt i mag- och tarmkanalen och luftvägarna. I allvarliga fall kan djuret få lunginflammation, juvret kan svälla upp och djuret kan få missfall. Incidensen och dödligheten beror på djurets ras, ålder, motståndskraft och på hur aggressivt viruset är. När viruset sprids till nya områden kan upp till 70–90 procent av djuren insjukna och dödligheten kan uppgå till 50 procent. Hos lamm och killingar kan dödligheten vara 100 procent. Djur som överlever sjukdomen tillfrisknar på 3–4 veckor, men de får bestående ärr i skinnet.

Diagnos och provtagning

Sjukdomen säkerställs genom laboratorieundersökningar, och provtagning avseende sjukdomen görs enligt Livsmedelsverkets anvisningar.

Smittvägar

Djur som har symptom utsöndrar viruset i saliven samt i sekret från näsborrar och ögon. Viruset finns också i stora mängder i hudförändringarna och skorven. Viruset sprids som dropp-/aerosolsmitta när djuret som har symptom hostar, nyser och andas ut viruset i sin omgivning. Smittspridningen sker främst via luftvägarna, men även via munnen och sår i huden. Får- och getkoppor sprids främst via direkt kontakt mellan djur. Viruset kan dock spridas även via indirekt kontakt, till exempel förorenade produkter eller redskap för ullbehandling och ullklippning. Det har konstaterats att även den vanliga stickflugan (Stomoxys calcitrans) sprider får- och getkoppsvirus mekaniskt från djur till djur. 

Bekämpning och profylax

Får- och getkoppor hos får och get klassificeras enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass A (EU 2018/1882). Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker får- och getkoppor hos djur, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären omedelbart. Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen.

För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. Om får- och getkoppor konstateras på gården bestämmer Livsmedelsverket att djurhållningsplatsens får och getter ska avlivas, kropparna destrueras och utrymmena desinficeras. Spridning av sjukdomen till andra djurhållningsplatser förebyggs också genom att runt den smittade djurhållningsplatsen inrätta en restriktionszon inom vilken förflyttning av djur och produkter som härstammar från dem begränsas. När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits. I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser. Om åtgärder som ska vidtas på grund av sjukdomsmisstanke eller konstaterad infektion föreskrivs i djurhälsolagen EU 2016/429 och i förordning EU 2020/689, samt i den nationella lagen om djursjukdomar 76/2021. Livsmedelsverket fattar utifrån bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder.

Det finns ingen behandling för får- och getkoppor som redan brutit ut och därför är det viktigt att den konstateras och effektivt hindras från att sprida sig i ett tidigt skede. Dessutom skulle en förekomst av sjukdomen i Finland skada landets hela djurproduktion, eftersom verkningarna skulle kunna få en omfattande utbredning. En konstaterad infektion skulle också avbryta exporten av många livsmedel. Tidig upptäckt av sjukdom och omedelbar utrotning av infekterade flockar minimerar förluster och kostnader orsakade av bekämpningen av sjukdomen.

För att bekämpa sjukdomen är det mycket viktigt att upprätthålla sjukdomsskyddet på gårdarna och iaktta en karenstid efter besök på utländska lantgårdar, innan man går till sin egen djuranläggning. Även vid import av djur eller livsmedel är det viktigt att följa införselvillkoren i lagstiftningen. Sjukdomen bekämpas mest effektivt genom att säkerställa att djur som bär på infektionen eller produkter som eventuellt är smittade av viruset inte förs in i Finland. Mer information om kraven som gäller import och export av djur finns på vår webbplats.

Övervakning

Förekomsten av får- och getkoppor hos djur i Finland övervakas inte genom regelbundna provtagningar, men alla misstankar om sjukdom med symtom som tyder på får- och getkoppor undersöks med tanke på smitta.

Förekomst

Får- och getkoppor har aldrig konstaterats i Finland.

Får- och getkoppor förekommer endemiskt till exempel i afrikanska länder och Mellanöstern, samt i flera Asiatiska länder och Ryssland. I 2010-talet har sjukdomen orsakat utbrott också i Grekland och Bulgarien. I hösten 2022 konstaterades sjukdomsfall i Spanien.

Sidan har senast uppdaterats 28.11.2022