Brucellos eller kastningssjuka orsakas av bakterier tillhörande släktet Brucella. Till släktet hör 11 arter, av vilka en del är farliga sjukdomsalstrare hos djur. Vanligtvis har Brucella arter ett huvudsakligt värddjur och flera andra potentiella värdar; t.ex. B. abortus – huvudsakligt värddjur är nötkreatur, B. melitensis – får och getter, B. suis – svin, B. ovis – får samt B. canis - hund. De tre förstnämnda arterna är vidare indelade i flera undertyper, och är zoonotiska, det vill säga att dom kan smitta även människor och orsaka allvarlig sjukdom. Den zoonotiska betydelsen av övriga bakterier i Brucella-stammen är däremot ringa eller så har man inte full säkerhet om den.
Symtom
Brucellabakterierna orsakar kronisk infektion i könsorganen hos såväl hon- som handjur. Ett typiskt symtom är fosterdöd och kastning under den sista tredjedelen av dräktigheten. Även infertilitet och tidig död hos den nyfödda avkomman förekommer, framför allt vid brucellasmitta hos svin. Även juvret kan bli infekterat, och hos handjur påträffas testikelinflammation. Andra möjliga symtom är ledinflammationer i bland annat ryggraden och därmed förknippade rörelsesvårigheter och förlamningssymtom.
Ofta är djuren symtomfria med undantag för kastningarna, och inte heller hos infekterade djur slutar dräktighet alltid i kastning. Djuret kan ändå fortsätta att vara smittbärare flera år, även resten av livet.
Diagnos och provtagning
I den symtomfria fasen baserar sig påvisandet av smitta på antikroppsanalys av blod eller mjölk. Djuret bär vanligtvis på antikroppar hela livet, men halten är som högst under dräktigheten, eller under sjukdomens aktiva skede. Svagheten hos dessa serologiska undersökningar är att det ibland förekommer korsreaktioner, det vill säga felaktigt positiva undersökningsresultat på grund av andra bakteriearter. Vid kastning rekommenderas också en bakteriologisk undersökning. Hos det döda fostret, fosterhinnorna och livmodersekret kan bakterier påvisas mikroskopiskt och genom bakterieodling. Fördelen med bakterieodling är att bakteriearten också kan bestämmas och den aktuella bakteriestammens egenskaper kan undersökas närmare. Provtagning avseende sjukdomen ska göras enligt Livsmedelsverkets anvisningar.
Smittvägar
En besättning kan smittas i första hand via köpta djur som är infekterade. Inom besättningen sprids smittan så småningom från djur till djur. Brucellabakterier smittar mycket lätt. De tränger in i kroppen via matsmältningskanalen och genom slemhinnor, till och med ögats bindhinna. Bakterier överförs från djur till djur på flera olika sätt: genom betäckning eller seminering, vid direkt kontakt med infekterat material, till exempel foster, fosterhinnor och livmodersekret samt opastöriserad mjölk. I samband med kastning utsöndras stora mängder bakterier i livmodersekret, fosterhinnorna och fostrets organ.
Bekämpning och profylax
Infektioner av B. abortus, B. melitensis och B. suis hos nötkreatur, får och getter klassificeras enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass B (EU 2018/1882), och hos svin enligt den nationella lagstiftningen om djursjukdomar som annan djursjukdom som ska bekämpas (325/2021), medan infektioner av dessa Brucella-arter hos andra hållna klövdjur klassificeras som djursjukdom som ska övervakas i den nationella lagstiftningen (325/2021). Även infektionen B. ovis hos hållna klövdjur klassificeras som djursjukdom som ska övervakas (325/2021). Mer information om klassificeringen av djursjukdomar finns på vår webbplats.
Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker brucellos hos klövdjur, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären så snart som möjligt. Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen.
För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits. I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser. Om åtgärder som ska vidtas på grund av sjukdomsmisstanke eller konstaterad infektion, såsom avlivning av smittade djur och rengöring och desinfektion av djurhållningsplatsen, föreskrivs i djurhälsolagen EU 2016/429 och i förordning EU 2020/689, samt i den nationella lagen om djursjukdomar 76/2021, i jord- och skogsbruksministeriets förordning 327/2021 om bekämpning av djursjukdomar i kategorierna b och c, i jord- och skogsbruksministeriets förordning 326/2021 om bekämpning av vissa djursjukdomar som betecknas som andra djursjukdomar som ska bekämpas och i jord- och skogsbruksministeriets förordning 322/2021 om bekämpning av vissa sjukdomar som betecknas som djursjukdomar som ska övervakas. Livsmedelsverket fattar utifrån bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder.
Brucella-infektioner hos andra djur än hållna klövdjur klassificeras i lagstiftningen (EU 2018/1882 och 325/2021) som djursjukdomar som ska anmälas, dvs. deras förekomst övervakas. Den officiella veterinären ska också anmäla en Brucella-infektion som konstaterats hos ett djur till hälsocentralens läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar. Mer information om anmälningsskyldigheten gällande djursjukdomar finns på vår webbplats.
För att förhindra att sjukdomen sprids till Finland är det viktigt att säkerställa att importerade djur inte har brucellos och att de redskap som används vid transporter av djur är omsorgsfullt rengjorda och desinficerade särskilt vid utlandstrafik. Eftersom Finland enligt förordning EU 2021/620 har fri status vad gäller brucellos hos nötkreatur, får och getter (B. abortus, B. melitensis, B. suis), ska vid förflyttning av djur till Finland tilläggskraven enligt lagstiftningen följas. Mer information om kraven som gäller import och export av djur finns på vår webbplats.
Övervakning
Förekomsten av brucellos i Finland följs med regelbundna blod- och mjölkprov. Syftet med uppföljningen är att visa att sjukdomen inte förekommer i Finland, och därmed säkerställa att den officiella sjukdomsfriheten bevaras. Övervakningen av brucellos hos nötkreatur är särskilt riktad mot besättningar där flera kastningar än normalt har konstaterats. Inom ramen för den frivilliga maedi-visna/CAE-hälsoövervakningen och på slakterierna tas blodprov av får och getter. Hos svin är övervakningen av brucellos riktad mot produktionen av avelsdjur, dessutom undersöks blodprov som tagits från farmade vildsvin i samband med slakten. Förekomsten av antikroppar mot Brucella kontrolleras hos viltlevande vildsvin som fällts vid jakt och hos påträffade döda vildsvin. Semineringsverksamheten gällande nötkreatur, små idisslare och svin är förenad med lagstadgad brucellaövervakning.
Även alla sjukdomsmisstankar som tyder på brucellos undersöks för uteslutande av infektion. Producenterna ska anmäla de upptäckta kastningar till kommunalveterinären, som vid behov tar prover på djur för undersökning av brucellos. Producenterna befinner sig i en nyckelposition för att upptäcka brucellos, och det är av största vikt att kastningar anmäls.
Förekomst
Enligt förordningen EU 2021/620 har Finland en officiell sjukdomsfri status vad gäller infektion med brucellos (B. abortus, B. melitensis, B. suis) hos nötkreatur, får och get.
Brucellos hos nötkreatur har konstaterats senast 1960 i Finland. Brucellos hos får och getter har aldrig konstaterats i Finland, inte heller hos productionssvin. Infektionen Brucella canis är ovanlig hos hundar i Finland, och de fall som upptäcks hänför sig till hundar som har importerats från en region där infektionen är vanlig. Bland viltlevande djur har Brucella-infektioner konstaterats sporadiskt hos vildsvin sedan 2015, och den isolerade stammen har varit Brucella suis biovar 2. Bakterien Brucella pinnipedialis har konstaterats hos påträffade döda gråsälar och vikare i Östersjön på 2000-talet.
I Norden och i de flesta länderna i Europa har brucellos hos produktionsdjur utrotats, men globalt är sjukdomen fortfarande en avsevärd alstrare av kastningar hos produktionsdjur. Även andra Brucella-arter förekommer hos djur globalt. Bakterien B. canis har konstaterats hos hundar i många länder i Europa. Även Brucella suis biovar 2, som också har påträffats i Finland hos vildsvin, är relativt vanlig hos vildsvin och fältharar i Europa. Denna Brucella-typ orsakar dock endast sällan sjukdom hos människan.
Skydd mot Brucella-infektion vid jakt
När ett vildsvin tas ur och flås ska god hygien iakttas. Man ska se till att bakterier inte hamnar i mun, andningsvägar, ögon eller sår på huden via till exempel utsöndringar. Personer som hanterar slaktkroppen kan bland annat använda engångsskyddshandskar när vildsvinet tas ur. Händer och utrustning bör tvättas omsorgsfullt. Råa delar och organ av slaktkroppen bör inte ges till hundar.