Leptospiros är en zoonotisk febersjukdom orsakad av Leptospira-bakterien. Till de sjukdomsalstrande Leptospira-arterna hör en stor grupp av olika serovarer. Smitta kan förekomma hos alla däggdjursarter, även om vissa serovarer är kännetecknande för specifika djurarter. De flesta serovarerna kan även hos människan orsaka en allvarlig febersjukdom med influensaliknande symtom.
Symtom
Symtomen på leptospiros varierar i hög grad: feber, gulsot, hemoglobinuri, missfall, plötslig minskning av mjölkproduktion, njur- och leverinflammationer, infertilitet. Leptospirossjukdomens svårighetsgrad varierar från symtomfri sjukdom till utbredd infektion med dödlig utgång. Den största delen av leptospirainfektionerna hos djur är subkliniska.
Häftiga sjukdomsutbrott bland grisar eller nötkreatur mildras i många fall av sig självt med tiden. Fosterdödlighet och reproduktionsstörningar orsakar också produktionsförluster. Hos hästar kan en kronisk infektion orsaka följdsjukdomen kronisk uveit som drabbar ögonen (equine recurrent uveitis l. ERU som också kallas periodisk oftalmit). Även katter kan smittas, men de blir sällan sjuka. Djur med kronisk infektion kan bära på sjukdomen och utsöndra bakterien resten av livet utan att själva uppvisa symtom.
Bland annat serovarerna L. Pomona, L. Hardjo, L. Icterohaemorrhagiae. L. Bratislava och L. Grippotyphosa orsakar leptospiros hos svin och nötkreatur. Hos hundar uppträder leptospiros i form av njur- och leverinfektioner, och de serovarer som orsakar sjukdomen är vanligtvis L. Canicola, L. Icterohaemorrhagiae, L. Pomona, L. Grippotyphosa, L. Australis och L. Bratislava. Hos hästar orsakas sjukdomen ofta av serovarerna L. Pomona, L. Bratislava, L. Icterohaemorrhagiae, L. Hardjo, L. Canicola, L. Grippotyphosa och L. Sejroe.
Diagnos och provtagning
Leptospira-antikroppar kan ses i blodet inom en vecka efter sjukdomsutbrottet, och de finns kvar under flera veckor eller månader, i vissa fall i flera år. Mängden antikroppar sjunker dock ofta till en nivå som inte längre kan ses även om djuret har en kronisk infektion. Antibiotikabehandling i sjukdomens inledande fas kan förhindra en ökning av antalet antikroppar. Under sjukdomens akuta fas finns leptospirabakterier i blodet i ungefär en vecka från symtomens början. Leptospirer börjar utsöndras i urinen cirka en vecka efter smittan. Även vid kronisk och symptomfri smitta häckar leptospirorna i njurarna, varifrån de kan utsöndras under långa perioder i urinen.
Förutom symptom och fynd som är lämpliga för leptospiros förutsätter diagnosen klinisk leptospiros att leptospirabakterier påvisas i blodet med PCR-metoden eller att en klar ökning av antikroppsnivån påvisas med mikroskopiskt agglutinationstest (MAT) i djurets serum. Vid diagnosen används även en PCR-undersökning av djurets urin för att konstatera leptospirabakterier. MAT-antikroppstest och PCR-test passar för alla djurarter. Hos hund är det också möjligt att göra en preliminär antikroppsbestämning med lateral flow-snabbtest, vars resultat kan anses riktgivande.
Hos djur som vaccinerats mot leptospiros reagerar de antikroppar som bildats mot vaccinserovaren också vid ett antikroppstest, och därför är det bra att känna till djurets vaccinationshistoria när resultaten tolkas.
MAT-testet tas från serum, lateral flow-testet tas från serum, EDTA-helblod eller plasma, PCR-analysen görs på blod eller på rent urinprov. PCR kan också göras från njuren.
På Livsmedelsverket används ett mikroskopiskt agglutinationstest MAT från serum och ett realtids-PCR på EDTA-blod, urin eller njurvävnad för att påvisa patogena leptospirabakterier.
Smittspridning
Smittade djurs urin sprider bakterien mest effektivt. Gnagare och näbbmöss är huvudreservoarer för leptospirabakterien i naturen. De blir inte själva sjuka men utsöndrar bakterien i urinen till omgivningen. Bakterien är mycket smittsam och tränger in i kroppen via slemhinnor eller hudskador. Smitta sker oftast genom munnen eller inandningsluften via utsöndringar, samt till exempel med urin förorenat vatten. Smitta kan också ske genom direkt kontakt med ett djur som utsöndrar bakterien i sin urin eller med själva urinen. Bakterien överlever bäst i omgivningen i varma och fuktiga förhållanden, särskilt i stillastående ytvatten. Kalla vinterförhållanden eliminerar bakterien effektivt från miljön. Leptospirer kan även smitta människor via djurs utsöndringar.
Bekämpning och profylax
Det finns ett brett spektrum av värddjur för leptospiros, och många vilda djur kan bära på smittan vilket försvårar bekämpningen av sjukdomen. Effektiv bekämpning av skadedjur i bebyggelse och djurstallar är ett effektivt sätt att minska smittorisken för alla sjukdomar som sprids av skadedjur.
Hundar kan vaccineras mot leptospiros. Vaccin rekommenderas för hundar som reser till länder eller områden där smitta är vanlig. Vaccinering skyddar mot den kliniska sjukdomen, men hindrar inte hunden från att bli smittbärare. En hund som fått smittan kan utsöndra Leptospira-bakterien trots vaccinering. Hunden som drabbats av leptospiros och får korrekt antibiotikabehandling slutar utsöndra bakterier i urinen inom några dagar efter behandlingens start.Leptospiros klassificeras i den nationella lagstiftningen (325/2021) som annan anmälningspliktig djursjukdom. Veterinären och laboratoriet ska senast följande vardag anmäla till den officiella veterinären om hen misstänker eller konstaterar att djuret lider av leptospiros. Den officiella veterinären ska också anmäla djur som aktivt utsöndrar Leptospira-bakterien till den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar.
Förekomst
Leptospiros förekommer i hela världen. Förekomsten är vanligare i varma och fuktiga områden. Sjukdomen förekommer även i Finlands närområden bland annat i de baltiska länderna och i nordvästra Ryssland. Global uppvärmningen, ökade nederbörd och översvämningar kan öka risken för leptospirainfektioner även i Finland.
I Finland undersöks Leptospira-antikroppar, vid export av i huvudsak hundar samt vid misstanke om klinisk sjukdom huvudsakligen hos hundar men ibland också hos andra djur såsom katter och hästar.
I Finland har några kliniska leptospirosfall konstaterats hos hundar de senaste åren årligen. År 2024 har fler hundar diagnostiserats med leptospiros i södra Finland.
Man har också i Finland konstaterat några fall av ERU hos hästar som orsakats av Leptospirabakterien. Detta har man kunnat konstatera genom ett MAT-test som visat Leptospira-antikroppar i vätskan i ögats främre kammare eller i glaskroppen.
Mer information:
Eläinterveystutkimuksen uutiskirje: Koirien leptospiroosi (på finska)