Leptospiros

Symtom

Symtomen på leptospiros varierar i hög grad: feber, gulsot, hemoglobinuri, missfall, plötslig minskning av mjölkproduktion, njur- och leverinflammationer, infertilitet. Leptospirossjukdomens svårighetsgrad varierar från symtomfri sjukdom till utbredd infektion med dödlig utgång. Den största delen av leptospirainfektionerna hos djur är subkliniska.

Häftiga sjukdomsutbrott bland grisar eller nötkreatur mildras i många fall av sig självt med tiden. Fosterdödlighet och reproduktionsstörningar orsakar också produktionsförluster. Hos hästar kan en kronisk infektion orsaka följdsjukdomen kronisk uveit som drabbar ögonen (equine recurrent uveitis l. ERU som också kallas periodisk oftalmit). Djur med kronisk infektion kan bära på sjukdomen och utsöndra bakterien resten av livet utan att själva uppvisa symtom.

Bland annat serovarerna L. Pomona, L. Hardjo, L. Icterohaemorrhagiae. L. Bratislava och L. Grippotyphosa orsakar leptospiros hos svin och nötkreatur. Hos hundar uppträder leptospiros i form av njur- och leverinfektioner, och de serovarer som orsakar sjukdomen är vanligtvis L. Canicola, L. Icterohaemorrhagiae, L. Pomona, L. Grippotyphosa, L. Australis och L. Bratislava. Hos hästar orsakas sjukdomen ofta av serovarerna L. Pomona, L. Bratislava, L. Icterohaemorrhagiae, L. Hardjo, L. Canicola, L. Grippotyphosa och L. Sejroe.

Diagnos och provtagning

Leptospira-antikroppar kan ses i blodet inom en vecka efter sjukdomsutbrottet, och de finns kvar under flera veckor eller månader, i vissa fall i flera år. Mängden antikroppar sjunker dock ofta till en nivå som inte längre kan ses även om djuret har en kronisk infektion. Antibiotikabehandling i sjukdomens inledande fas kan förhindra en ökning av antalet antikroppar. Under sjukdomens akuta fas finns Leptospirabakterier i blodet i ungefär en vecka från symtomens början. Leptospiros i urinen börjar utsöndras ungefär en vecka efter smittan. Även vid kronisk och symptomfri smitta häckar leptospirorna i njurarna, varifrån de kan utsöndras under långa perioder i urinen.

Förutom symptom och fynd som är lämpliga för leptospiros förutsätter diagnosen klinisk leptospiros att leptospirabakterier påvisas i blodet med PCR-metoden eller att en klar ökning av antikroppsnivån påvisas med mikroskopiskt agglutinationstest (MAT) i djurets serum. Vid diagnosen används även en PCR-undersökning av djurets urin för att konstatera leptospirabakterier. Hos hund är det också möjligt att göra en preliminär antikroppsbestämning med lateral flow-snabbtest, vars resultat kan anses riktgivande.

Hos djur som vaccinerats mot leptospiros reagerar de antikroppar som bildats mot vaccinserovaren också vid ett antikroppstest, och därför är det bra att känna till djurets vaccinationshistoria när resultaten tolkas.

MAT-testet tas från serum, lateral flow-testet tas från serum, EDTA-helblod eller plasma, PCR-analysen görs på blod eller på rent urinprov. PCR kan också göras från njuren.

På Livsmedelsverket används ett mikroskopiskt agglutinationstest MAT från serum och ett realtids-PCR på EDTA-blod, urin eller njurvävnad för att påvisa patogena leptospirabakterier.

Smittspridning

Bakterien är mycket smittsam och tränger in i kroppen via slemhinnorna. Smitta fås vanligen genom munnen eller inandningsluften vid direktkontakt eller t.ex.genom vatten där smittan finns. Bakterien överlever bäst i omgivningen i varma och fuktiga förhållanden, särskilt i stillastående ytvatten. Infekterat djururin sprider sjukdomen effektivast. Sjukdomen kan också smitta från djur till människa. Gnagarna är leptospirabakteriens huvudresevuar i naturen.

Bekämpning och profylax

Det finns ett brett spektrum av värddjur för leptospiros, och många vilda djur kan bära på smittan vilket försvårar bekämpningen av sjukdomen. Effektiv bekämpning av skadedjur i bebyggelse och djurstallar är ett effektivt sätt att minska smittorisken för alla sjukdomar som sprids av skadedjur.

Hundar kan vaccineras mot leptospiros. Vaccinering rekommenderas för hundar som reser till länder där smittan är utbredd. Vaccinering skyddar mot den kliniska sjukdomen, men hindrar inte hunden från att bli smittbärare. En hund som fått smittan kan utsöndra Leptospira-bakterien trots vaccinering.

Leptospiros klassificeras i den nationella lagstiftningen (325/2021) som annan anmälningspliktig djursjukdom. Veterinären och laboratoriet ska senast följande vardag anmäla till den officiella veterinären om hen misstänker eller konstaterar att djuret lider av leptospiros. Den officiella veterinären ska också anmäla djur som aktivt utsöndrar Leptospira-bakterien till den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar. 

Förekomst

Leptospiros förekommer i hela världen. Förekomsten är vanligare i varma och fuktiga områden. Sjukdomen förekommer även i Finlands närområden bland annat i de baltiska länderna och i nordvästra Ryssland.

I Finland undersöks Leptospira-antikroppar, vid export av hundar samt vid misstanke om klinisk sjukdom huvudsakligen hos hundar men ibland också hos andra djur såsom katter och hästar.

I Finland har några kliniska leptospirosfall konstaterats hos hundar de senaste åren årligen.

Man har också i Finland konstaterat några fall av ERU hos hästar som orsakats av Leptospirabakterien. Detta har man kunnat konstatera genom ett MAT-test som visat Leptospira-antikroppar i vätskan i ögats främre kammare eller i glaskroppen.