Mjältbrand är en allvarlig djursjukdom som orsakas av bakterien Bacillus anthracis, som också är en zoonos, det vill säga den smittar mellan djur och människor. Infektionen sprider sig emellertid inte från person till person. Växtätare såsom nötkreatur, får, getter, hästar samt vilda idisslare och hästdjur är känsligast för smittan. Sjukdomen kan emellertid förekomma hos flera andra djurarter, till exempel hos svin och köttätare.
Symtom
Nötkreatur, får och getter insjuknar oftast i den akuta sjukdomsformen, i vilken djuret dör utan föregående symtom. Ur kroppsöppningarna kan rinna ut mörkt blod som inte koagulerar. Kroppen stelnar inte på normalt sätt efter döden. Vid den sjukdomsform som utvecklas långsammare kan förekomma feber, apati, svullnader, diarré och blödningar på slemhinnorna samt fosterdöd om djuret är dräktigt. Mjölken kan vara blodig. I vissa fall kan djuret leva flera dagar, men dödligheten är ändå hög. Antibiotika hjälper om behandlingen påbörjas i tid. Den senaste sjukdomsfall som konstaterats hos nötkreatur i Finland var en långsamt fortskridande atypisk sjukdomsform där infektionen tog sig uttryck som lokal svullnad.
Mjältbrand hos hästar kan vara akut och leda till plötslig död men sjukdomsförloppet är oftast långsammare än hos smittade idisslare. Symtomen är svullnad i hals- och huvudregionen samt eventuellt i extremiteterna. Kolik- och diarrésymtom kan också förekomma. Mjältbrand hos svin förekommer vanligtvis i form av lokal gangränös inflammation i svalget eller tarmen. Symtomen är svullnad och tarmsymtom. Köttätare är inte känsliga för smittan. De kan få en lokal infektion i svalget eller tarminflammation efter att ha ätit kontaminerat kött men ofta återhämtar de sig från sjukdomen. Fåglar kan vara symtomfria smittbärare och sprida smittan.
Diagnos och provtagning
Provtagning avseende mjältbrand ska göras enligt Livsmedelsverkets anvisningar, och laboratorieundersökningarna görs alltid vid Livsmedelsverket.
Blod av döda djur tas som prov för bakteriologisk undersökning. Man bör undvika att öppna kadavret på grund av risken för kontamination av omgivningen. Den preliminära diagnosen ställs genom mikroskopering, om typiska stavbakterier omsluten av en kapsel konstateras i provet. Diagnosen säkerställs genom bakterieodling och PCR-analys. Bakterierna förökar sig i blodet just innan djuret dör, därför mikroskopisk undersökning är en okänslig metod för att påvisa smitta hos levande djur.
Smittvägar
Djuren smittas när de kommer i beröring med bakteriesporer i miljön. Oftast smittas de via munnen, vanligtvis från förorenat foder, men sjukdomen kan också ta sig genom skadad hud antingen direkt eller via insektsbett. Sjukdomen kan också smitta via luftvägarna, men för detta krävs en stor mängd sporer och tillräckligt lång exponeringstid. Smittkällan är kadavret eller sekret av ett djur som dött i mjältbrand. Dessa innehåller stora mängder bakterier som bildar sporer när de kommer i kontakt med syret i luften. Sporer som kommit ut i miljön, oftast jorden, förblir infektionsdugliga i decennier.
Bekämpning och profylax
Mjältbrand klassificeras enligt Finlands lagstiftningen om djursjukdomar som annan djursjukdom som ska bekämpas (325/2021). Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker mjältbrand, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären så snart som möjligt. Den officiella veterinären ska också omedelbart anmäla till hälsocentralens läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar om mjältbrand-infektion misstänkas eller konstaterats hos ett djur. Mer information om anmälningsskyldigheten gällande djursjukdomar finns på vår webbplats.
Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen. För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. För att hindra smittan från att spridas är det viktigt att förhindra att sporer bildas och kommer ut i miljön samt att förstöra smittfarligt material på korrekt sätt. Kroppen av ett djur som dött i mjältbrand förstörs i första hand genom att den skickas till en anläggning för behandling av djuravfall (Honkajoki). Kadavret bör inte öppnas på grund av ovannämnda sporuleringsrisk. Av samma orsak bör kroppen skyddas mot asätare medan man väntar på transport till anläggningen för behandling av djuravfall.
När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits. I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser. Om åtgärder som ska vidtas vid misstanke om mjältbrand eller konstaterad infektion, såsom övervakning av symtom hos djurhållningsplatsens djur och vård av sjuka djur samt rengöring och desinfektion av djurhållningsplatsen, föreskrivs i den nationella lagen om djursjukdomar (76/2021) och i jord- och skogsbruksministeriets förordning 326/2021 om bekämpning av vissa djursjukdomar som betecknas som andra djursjukdomar som ska bekämpas. Livsmedelsverket fattar utifrån bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder.
Övervakning
Alla även mindre sjukdomsmisstankar som tyder på mjältbrandssymtom undersöks för uteslutande av infektion. I synnerhet när djur har dött plötsligt och ingen annan uppenbar dödsorsak märks, eller symtom som passar in på mjältbrand eller förändringar efter döden upptäcks, ska alltid en anmälan göras till den officiella veterinären. I Finland undersöks årligen några tiotal djur, huvudsakligen nötkreatur, avseende mjältbrand.
Förekomst
Mjältbrand förekommer över hela världen, särskilt i Central- och Sydamerika, Afrika och Central- och Sydvästra Asien. I Europa har mjältbrand förekommit de senaste åren främst i Syd- och Östeuropa, såsom Frankrike, Italien, Grekland, Rumänien, Ungern och Albanien. I västra Sibirien i Ryssland konstaterades en omfattande mjältbrandsepidemi hos renar sommaren 2016 och samma år dog flera djur i mjältbrand även i Sverige.
I Finland förekommer mjältbrand hos djur nuförtiden bara sporadiskt. Det senaste fallet konstaterades 2008, då en lokal infektion orsakad av mjältbrandsbakterien konstaterades hos ett enskilt nötkreatur. Mjältbrand var ändå en vanlig sjukdom i Finland ända till 1960-talet och det kan fortfarande finnas sporer i jorden från dessa tider. Tidigare har mjältbrandssporer också kommit in i landet med getter och foder från länder där mjältbrand förekommer. Också i Finland har det funnits kontaminerade områden i närheten av gamla läder- och foderfabriker. Sporer som sjunkit ner i marken kan sättas i rörelse i samband med störtregn, översvämningar eller schaktningsarbeten och de kan fortfarande kontaminera betesmark eller foder. Mer information om den geografiska förekomsten av mjältbrand i Finland finns i diagrammet av Zoonoscentret.