Tuberkulos hos däggdjur orsakas av patogena bakterier som tillhör Mycobacterium tubeculosis komplexet (MTBC). De viktigaste är Mycobacterium bovis (M. bovis), Mycobacteriun caprae (M. caprae) och Mycobacterium tuberculosis (M. tuberculosis), eftersom de har ett brett utbud av värdarter och en stor betydelse för folkhälsan. Utöver de ovan nämnda omfattar MTB-gruppen även ett antal andra mycobakterier.
Enligt nuvarande uppfattning kan tuberkulos infektera alla däggdjursarter. Även om en del av MTBC-gruppens mykobakterier tycks infektera vissa djurarter lättast (så kallad värdartsspecificitet), kan vilken som helst av bakterierna i gruppen orsaka en nästan identisk sjukdom hos vilken värddjursart som helst. Till exempel förekommer bakterien M. bovis särskilt hos nötkreatur, men den har ett mycket brett utbud av värddjur, så den kan infektera flera andra djurarter såväl som vilda djur och även människor. M. tuberculosis-bakterien är den mest typiska orsaken till mänsklig tuberkulos, men den kan också infektera djur.
Symptom
Bovin tuberkulos är en kronisk sjukdom vars symtom beror på i vilken del av kroppen förändringarna utvecklas. Typiskt för sjukdomen är granulom, tuberkler, som utvecklas progressivt i lungorna, lymfkörtlarna och/eller andra organ. Smittan kan vara lokal till exempel i en lymfkörtel utan några iakttagbara kliniska symtom, eller så kan den vara allmän med förändringar i nästan alla organ. Vid långt framskriden sjukdom har djuret avmagrat och allmäntillstånd har försämrats. Smittan som har skett via luftvägarna kan leda till gradvis förvärrade luftvägarssymptom som hosta och andningssvårigheter.
Diagnos och provtagning
Diagnosen baserar sig på isolering av sjukdomsalstrande bakterier från vävnads- eller sekretprover som tagits från djuren. På grund av tuberkulosbakteriens långsamt växande kan bekräftande av diagnosen ta flera månader. Med hjälp av MTBC-PCR-testet kan den preliminära diagnosen bekräftas i några veckor. Vid misstanke om smittan görs provtagning enligt Livsmedelsverkets anvisningar.
Levande djur kan också testas med så kallad tuberkulintesten, där tuberkulin (en vätska som innehåller proteinderivat av tuberkulosbakterien) injiceras intradermalt i djuret. Ett djur som har tuberkulos utvecklar en tydlig böld eller svullet område vid injektionsstället.
Smittvägar
Smittan fås vanligtvis via luftvägarna eller matsmältningskanalen. Smitta via luftvägarna är vanligast och sker lättast när djuren är nära varandra. Sjukdomen sprider sig från en besättning till en annan i första hand med infekterade djur. Inom besättningen kan sjukdomen spridas innan man upptäcker några symtom.
Bekämpning och profylax
Infektioner av tuberkulos (Mycobacterium tuberculosis complex (M. bovis, M. tuberculosis, M. caprae) eller MTBC) hos nötkreatur, bison, asiatisk buffel och alla andra arter i genus Bos klassificeras enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass B (EU 2018/1882), och hos annan hållna klövdjur enligt den nationella lagstiftningen om djursjukdomar som annan djursjukdom som ska bekämpas (325/2021). Hos andra landdrägdjur klassificeras tuberkulos enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass E, så dess förekomst övervakas (EU 2018/1882). Mer information om klassificeringen av djursjukdomar finns på vår webbplats: länk
Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker tuberkulos hos klövdjur eller annat landdrägdjur, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären så snart som möjligt. Den officiella veterinären ska också anmäla en tuberkulos-infektion som konstaterats hos ett djur till hälsocentralens läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar. Mer information om anmälningsskyldigheten gällande djursjukdomar finns på vår webbplats: länk
Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen. För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits. I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser.
Om åtgärder som ska vidtas på grund av sjukdomsmisstanke eller konstaterad infektion, såsom avlivning av smittade djur och rengöring och desinfektion av djurhållningsplatsen, föreskrivs i djurhälsolagen EU 2016/429 och i förordning EU 2020/689, samt i den nationella lagen om djursjukdomar 76/2021, i jord- och skogsbruksministeriets förordning 327/2021 om bekämpning av djursjukdomar i kategorierna b och c, i jord- och skogsbruksministeriets förordning 326/2021 om bekämpning av vissa djursjukdomar som betecknas som andra djursjukdomar som ska bekämpas. Livsmedelsverket fattar utifrån bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder.
För att förhindra spridning av tuberkulos till Finland är det viktigt att se till att importerade djur är fria av MTBC och att transportmedlen som används vid transporter av djur är grundlig tvättade och desinficerade särskilt vid utlandstrafik. Eftersom Finland har officiellt en sjukdomsfri status vad gäller infektion med MTBC hos nötkreatur enligt förordning EU 2021/620 ska tilläggskraven vid förflyttning av djur till Finland följas enligt lagstiftningen. Mer information om kraven som gäller import och export av djur finns på vår webbplats
Användning av vacciner för att förhindra smittan av tuberkulos är förbjuden i Europeiska Union ((EU) 2023/361).
Övervakning
Förekomsten av smittan av tuberkulos följs kontinuerligt bland annan i samband med köttbesiktningen vid slakt och om förändringar upptäcks i slaktade djur som tyder på tuberkulos tas prov för tuberkulosundersökningar som görs vid Livsmedelsverket. Dessutom semineringsverksamheten gällande nötkreatur är förenad med lagstadgad tuberkulosövervakning. Också alla sjukdomsmisstankar som tyder på tuberkulos undersöks för uteslutande av infektion.
Förekomst
Tuberkulos är globalt en avsevärd sjukdom i djur, även om den har också utrotats i många länder. I Europa har sjukdomen förekommit nyligen bland annan i Belgien, Frankrike, Tyskland, Portugal, Ungern, Italien, Spanien och Storbritannien. Smittan förekommer också i Ryssland. I Finland har bovin tuberkulos senast konstaterats 1982 och enligt förordning EU 2021/620 har Finland officiellt en sjukdomsfri status vad gäller infektion med MTBC hos nötkreatur .