Elakartad katarralfeber (malignant catarrhal fever, MCF) är en virussjukdom hos nötkreatur, bison och hjortdjur som i allmänhet uppträder hos enstaka djur och som nästan alltid leder till döden. Alstraren är ett herpesvirus, ovint herpesvirus 2 (OvHV-2). Även hos svin förekommer fall av elakartad katarralfeber. Sjukdomen har viktiga differensdiagnoser, och för att särskilja dem är laboratorieundersökningar nödvändiga när sjukdomen misstänks. Av de sjukdomar som ska bekämpas har bluetongue, mul- och klövsjuka, IBR/IPV och BDV liknande symtom.
Symtom
Typiska symtom hos nötkreatur är hög feber, sår på slemhinnorna och till följd därav salivflöde samt grumling av ögonens hornhinna. Lymfkörtlarna är förstorade, diarré och blodig urin kan också förekomma. Ögonen är ljuskänsliga och ögonlocken svullna. I munnen, näsborrarna och mulen konstateras till en början kraftig rodnad och sedan sår på slemhinnorna som kan bli mycket omfattande. Neurologiska symtom kan också förekomma. Avföringen kan vara normal eller förändras till blodig diarré. Hudrodnad, ytliga nekroser, svullnader eller sårigheter och skorvbildning kan konstateras i klövarnas kronrand, runt analöppningen och på vaginans slemhinnor. Också på spenarna eller scrotum kan finnas gangränösa hudförändringar, ibland också på andra ställen på huden, till exempel halsen eller bogen.
När sjukdomen drar ut på tiden är ihållande, hög feber typisk. Vid den akuta formen konstateras i allmänhet inte något annat än hög feber, andningssvårigheter och diarré, djuret dör inom 1–3 dagar. Bisonoxar får vanligtvis den akuta sjukdomsformen. Dödligheten har traditionellt ansetts vara mycket hög, 90–95 %. En del djur kan återhämta sig från den lindrigare formen så att de blir kliniskt symtomfria.
Smittvägar
Sjukdomen sprids av symtomfria får, särskilt lamm. Inkubationstiden är lång, från två veckor till flera månader, eventuellt år. Smittan sprids sannolikt via luftvägssekret vid direkt kontakt eller när djuren andas samma luft. Det är oftast vuxna nötkreatur som insjuknar, men även sjukdom hos kalvar har beskrivits. På samma gård kan förekomma ett enstaka eller några sjukdomsfall, men även sjukdomsutbrott finns beskrivna. Sjukdomen smittar inte mellan nötkreatur, utan källan är alltid ett får. Alla smittade nötkreatur uppvisar inte symtom på sjukdomen.
Diagnos och provtagning
På grund av de viktiga differensdiagnoserna ska djur som uppvisar symtom alltid anmälas till tjänsteveterinären som beslutar om åtgärder och tar nödvändiga laboratorieprov. Viruset kan påvisas med PCR-analys av slemhinneförändringar eller EDTA-blodprov av nötkreatur som uppvisar symtom.
Elakartad katarralfeber orsakar typiska patologiska förändringar. De nyttigaste proven med tanke på diagnosen tas av områden med hud- och slemhinneförändringar, lymfkörtlarna, levern, njurarna och särskilt hjärnan och ögonen (hela huvudet).
Profylax
Det går inte att påvisa om får bär på sjukdomen, så det enda sättet att förebygga sjukdomen är att förhindra direkt kontakt mellan nötkreatur eller bisonoxar och får, särskilt lamm under ett år och under lamningssäsongen.
Förekomst
I Finland förekommer nästan varje år enstaka fall av elakartad katarralfeber hos nötkreatur, också ett större sjukdomsutbrott finns