Luftvägsinfektioner hos nötkreatur är typiska sjukdomar som beror på flera olika orsaker, det vill säga de uppkommer genom samtidigt inverkan av flera olika faktorer. Förutom sjukdomsalstrare har förhållandena, skötseln och utfodringen samt andra faktorer, till exempel djurens ålder, allmänna kondition och motståndskraft, stor betydelse för om sjukdom bryter ut, hur kraftiga symtomen är samt de ekonomiska förluster som sjukdomen orsakar. Drag, kyla, fukt, damm, stress, dålig motståndskraft, trängsel, många djur tillsammans eller främmande djur som sammanförs är faktorer som gör djuren mottagliga för infektioner.
Andra sjukdomar, till exempel diarré försämrar motståndskraften och gör djuren mottagliga även för lunginflammation. När man utreder problem med luftvägsinfektioner är det skäl att göra en kartläggning av förhållandena samt att veterinären gör ett hälsovårdsbesök.
Alstrare och symtom
Virus är ofta de första sjukdomsalstrarna. De orsakar i allmänhet inga allvarliga symtom men de skadar luftvägarnas slemhinna så det blir lättare för bakterier att föröka sig i luftvägarna. Ett undantag är RS-viruset (respiratory syncytial virus), som även ensamt kan orsaka allvarliga symtom och dödlighet. Andra virus som konstaterats hos oss är bovint coronavirus (BCV), parainfluensa-3-virus (PI3) och adenovirus. Coronaviruset är också känt som alstrare av kalvdiarré och så kallad vinterdiarré.
Mykoplasmernas betydelse är inte helt klar, men de anses göra djuren mottagliga för andra sjukdomsalstrare. Ett undantag är M. bovis, som även ensam kan orsaka luftvägsinfektioner samt ögon-, led- och juverinflammationer. I många länder orsakar den betydande sjukdomsutbrott. I Finland M.bovis påträffades för första gången bland kalvar i november 2012. Andra mykoplasmer (M. dispar, M. bovirhinis och Ureaplasma diversum) är vanliga och vid sjukdomsfall är det vanligaste fyndet U. diversum.
Bakterier är i allmänhet sekundära sjukdomsalstrare men de orsakar allvarliga symtom, produktionsförluster samt dödsfall. Bakterier som orsakar luftvägsinfektioner finns även normalt på slemhinnorna i djurens övre luftvägar, men om motståndskraften försämras orsakar de variga lunginflammationer. Pasteurella multocida är den vanligaste bakterien som isoleras vid luftvägsinfektioner och den orsakar latenta och kroniska lung- och luftrörsinflammationer med tämligen lindriga symtom. Allvarligare symtom och dödsfall orsakas av Mannheimia (före detta Pasteurella) haemolytica, som i Finland ändå påträffas mera sällan än P. multocidaa. Histophilus somni kan ensam orsaka allvarliga symtom, plötslig död och betydande dödlighet samt andra sjukdomar. Arcanobacterium pyogenes och Fusobacteriumsp. förekommer ofta vid kronisk lunginflammation och ger ofta upphov till bölder.
Andra potentiella orsaker till luftvägssymtom är mera sällan lungmaskar. Lungmasken, Dictyocaulus viviparus, torde i Finland förekomma mest inom dikoproduktionen.
Diagnos och provtagning
Provtagningen bör infalla i den inledande sjukdomsfasen. Vid sjukdomsutbrott är det bra att sända in hela det döda djuret eller hjärtlungpaketet för undersökning (Livsmedelsverket Kuopio, Helsingfors, Seinäjoki). Undersökningen omfattar patologisk och histologisk undersökning, bakterieodling och undersökning av känsligheten för mikrobläkemedel, mykoplasma- och ureaplasmaodling samt påvisande av bovint respiratory syncytial virus (RS) och bovint coronavirus (BCV).
Veterinären kan ta prov av levande djur för undersökningar som ingår i luftvägsinfektionspaketet. Undersökningspaketet innehåller undersökning av flera prov. Det är skäl att ta prov om det är fråga om en sjukdomsbild som avviker från det normala eller om den är förenad med till exempel ögon-, öron- eller ledinflammationer, dödligheten har ökat eller djurets svarar sämre på medicin. På gårdar där djuren regelbundet medicineras på grund av luftvägsinfektioner är det bra att med jämna mellanrum ta övervakningsprov för att kunna följa med sjukdomsalstrarna och deras känslighet för mikrobläkemedel.
Den mest heltäckande utredningen av sjukdomsalstrare får man genom djupa svabbprov eller lungsköljningsprov som har tagits av omedicinerade djur i den inledande sjukdomsfasen. Notera, att om kalvar nyligen har vaccinerats med levande nässprayvaccin, kan vaccinvirus hittas i laboratorietester i flera veckor. Undersökningspaketet omfattar bakterieodling av 3–5 prov och undersökning av känsligheten för mikrobläkemedel, mykoplasma- och ureaplasmaodling samt påvisande av bovint respiratory syncytial virus (RS) och coronavirus (BCV) (Livsmedelsverket Kuopio).
När endast virus ska undersökas kan som prov sändas prov av slem från näsborrarna (Livsmedelsverket Helsingfors Virologi).
Profylax och skötsel
Det går sannolikt inte att helt komma ifrån luftvägsinfektioner. Genom att se till att uppväxtförhållandena är goda och att kalvarna har god allmän kondition samt genom att hålla smittrycket så lågt som möjlighet hålls symtomen ändå lindriga och förlusterna små. Smittrycket ökar bland annat när djurantalet ökar och djur i olika åldrar hålls i samma utrymme. Gruppstorleken kan krympas genom indelning i sektioner och då kan en sektion fyllas och tömmas på en gång så att olika åldersgrupper kan hållas åtskilda. På mjölkgårdar kan smittrycket minskas genom att ett system med boxföljd tillämpas för kalvarna.
Också en välfungerande ventilation är av stor betydelse för att förebygga sjukdom. Man bör hela tiden följa med ventilationen och bland annat reglera den efter väderförhållandena så att djuren har så stabila förhållanden som möjligt. I utrymmena för kalvar bör det finnas tillräcklig vädring och ofta behövs även extra värme när vinterkölden sätter in.
Det lönar sig att uppmärksamt följa med kalvarnas hälsotillstånd så att kalvarna får vård tillräckligt tidigt. Vårdprognosen förbättras och uppfödningsförlusterna minskar när korrekt medicinering påbörjas genast när symtomen yppar sig. Ett bra sätt är att regelbundet mäta temperaturen hos kalvar som man misstänker att är sjuka. Det lönar sig att medicinera djur som har feber och tydliga symtom i luftvägarna.
Inflammationsdämpande läkemedel har konstaterats vara till nytta vid behandlingen av luftvägsinfektioner. Antibiotikakurer som används mot bakterieinfektioner ska pågå tillräckligt länge. Behandlingen ska vara inriktad på enskilda fall i enlighet med den egna veterinärens anvisningar. Sjuka kalvar bör isoleras för att minska smittrycket. Genom att den sjuka kalven isoleras under tiden för medicinkuren kan man begränsa åtminstone spridningen av bakteriesmitta bland kalvarna.
Förekomst i Finland
Luftvägsinfektioner är vanliga sjukdomar hos nötkreatur, framför allt kalvar.