Lumpy skin-sjukdomen (LSD) är en virussjukdom i nötkreatur som bäst identifieras av knölar som uppstår på nötkreaturens hud. Viruset sprids vanligtvis mekaniskt från ett nötdjur till ett annat genom blodätande flugor och spindeldjur. Lumpy skin-viruset (LSDV) hör till Poxviridae-stammens Capripoxvirus-släkte. Till samma släkte hör också fårkopps-(SPPV) och getkoppsvirus (GTPV). LSD-viruset smittar inte människan.
Symtom
Sjukdomens inkubationstid är 1–4 veckor. LSD framträder i akut och subakut form. Typiskt symtom på akut smitta är feber som kan stiga till över +41 ºC. Febern varar i 4–14 dagar. Djuren är apatiska, ovilliga att röra på sig, aptitlösa, de dräglar och har ögon- och nosflöde som kan vara slemmigt eller varigt. Ögonflödet kan följas av en infektion i ögats bindhinna och i vissa fall grumlighet i hornhinnan och blindhet. De ytliga lymfkörtlarna är ofta tydligt förstorade. Benen kan vara svullna och djuret kan därför halta.
Hudknölarna uppstår vanligtvis inom 48 timmar efter att febern börjat. Det kan finnas rikligt av knölar, då de kan täcka hela kroppen, eller så finns det bara några enstaka. De vanligaste områdena där förändringarna framträder är huvudets och halsens hud, perineum, genitalierna, juver och benen. Knölarna är 5 - 50 mm i diameter, fasta, runda och upphöjda. De når till den subkutana vävnaden och ibland till och med till muskelvävnaden. På ögats bindhinna, på nosens, näsborrarnas och munnens samt på matsmältningskanalens slemhinnor uppstår det ofta sår på knölarna. Alla sekret - tårvätska, näsborrsslem och saliv innehåller rikligt med virus. Små knölar kan försvinna av sig självt eller spricka/få sår. Sekundära bakterieinfektioner är möjliga. Stora knölar kan förvandlas till bindvävnad och bli kvar i månader. Efter en infektion kan det bli bestående ärr i skinnet, till följd av vilka djurets skinn/päls är oanvändbar.
Endast en del av de smittade djuren får hudförändringar som är typiska för sjukdomen. Också symtomfria smittade djur kan sprida viruset.
Dräktiga nötdjur kan abortera och också i aborterade foster har man rapporterat knölar. Tjurar kan bli bestånde eller tillfälligt sterila och viruset kan utsöndras i sperman under en lång tid. Att återhämta sig från en allvarlig sjukdom går långsamt. Nötdjuren är utmärglade, de kan ha lung- och juverinfektion. Det kan finnas nekrotiserande tappar i huden, som lossnar och lämnar ett djupt hål i skinnet.
Sjukdomens allvar beror på nötdjurets immunstatus, ras, produktionsfas och ålder. Högproducerande nötdjur av mjölkras med tunnt skinn (Bos taurus) är mycket känsliga för smittan. En hög temperatur i omgivningen och produktionsstress utsätter nötdjuren för allvarliga symtom när det gäller sjukdomen. Sebu-nöt (Bos indicus) och sebu-korsningar är mera immuna av naturen. Viruset har experimentellt smittats i får och getter men man har inte rapporterat en klinisk sjukdom bland dessa.
Diagnos och provtagning
Sjukdomen kan misstänkas på basis av typiska symtom i ett länd där sjukdomen är naturligt förekommande eller i dess grannländer. Diagnosering av smitta med lindriga symtom eller symtomfria smittor är svårt. Diagnosen säkerställs med laboratorieundersökningar, och provtagning görs enligt Livsmedelsverkets anvisningar.
Falsk Lumpy skin-sjukdom (bovine herpesvirus-2, nötdjurens herpesvirus-2), insektbett, Demodex-smitta, onchocerciasis, besnoitiosis och dermatofilos kan blandas ihop med LSD. Förändringar på slemhinnorna som orsakas av infektioner som virusdiarré hos nötdjur/mucosal disease (BVD/MD) och katarralfeber (herpes virus 2 hos får) kan på områden där de är naturligt förekommande blandas ihop med LSD.
Spridning
Det är sannolikt att flera blodätande vektorer (insekter och spindeldjur) sprider LSD-viruset mekaniskt från ett nötdjur till ett annat. Varmt och fuktigt väder och en stor mängd bitande vektorer underlättar spridningen. Det finns tillsvidare inga bevis på europeiska vektorarters förmåga att sprida viruset mekaniskt.
Att smittan sprider sig från ett djur som smittats direkt eller indirekt till ett annat djur är sannolikt men ineffektivt. Det kunde dock förklara observationer där det finns få mekaniska vektorer men där smittan trots detta sprider sig.
Bekämpning och profylax
LSD hos nötkreatur och andra arter i släktet Bos, och även hos bison och asiatisk buffel (Bubalus) klassificeras enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass A (EU 2018/1882). Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker LSD hos djur, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären omedelbart. Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen.
För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. Om LSD konstateras på gården bestämmer Livsmedelsverket att djurhållningsplatsens nötdjur ska avlivas, kropparna destrueras och utrymmena desinficeras. Spridning av sjukdomen till andra djurhållningsplatser förebyggs också genom att runt den smittade djurhållningsplatsen inrätta en restriktionszon inom vilken förflyttning av djur och produkter som härstammar från dem begränsas. När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits. I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser. Om åtgärder som ska vidtas på grund av sjukdomsmisstanke eller konstaterad infektion föreskrivs i djurhälsolagen EU 2016/429 och i förordning EU 2020/689, samt i den nationella lagen om djursjukdomar 76/2021. Livsmedelsverket fattar utifrån bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder.
För att bekämpa sjukdomen är det mycket viktigt att upprätthålla sjukdomsskyddet på gårdarna och iaktta en karenstid efter besök på utländska lantgårdar, innan man går till djuranläggningar. Även vid import av djur eller livsmedel är det viktigt att följa införselvillkoren i lagstiftningen. Sjukdomen motverkas mest effektivt genom att säkerställa att smittade nötkreatur inte importeras in i Finland. Mer information om kraven som gäller import och export av djur finns på vår webbplats. Om sjukdomen uppmärksammas snabbt och smittad boskap förstörs omedelbart, minimerar detta förlusterna som sjukdomen orsakar och kostnaderna till följd av motverkningsåtgärder.
I de länder där LSD förekommer bekämpas den bland annat genom vaccineringar, för om LSD hinner spridas obemärkt så att vektorerna infekteras, är dess utrotning utan vaccinationer nästan omöjligt. Vaccinationerna bör täcka över 90 % av nötpopulationen så att sjukdomens spridning kan stoppas.
Förekomst
Lumpy skin sjukdomen är endemisk i de flesta afrikanska länder. Under de senaste åren har sjukdomen spridit sig till Mellanöstern, Turkiet, och den har hittats också i Sydeuropeiska regionen, till exempel Grekland och Bulgarien. Sjukdomen har också rapporterats i Ryssland. I Finland eller andra delar av Nordeuropa har sjukdomen aldrig konstaterats.