Sommarsjuka, blodpinkning, blodhalning, babesios eller piroplasmos orsakas av Babesia divergens, ett urdjur som parasiterar på de röda blodkropparna. Sommarsjuka sprids med fästingar (Ixodes ricinus).
Symtom
Det är oftast vuxna nötkreatur som insjuknar i sommarsjuka, unga djur är motståndskraftiga. Typiska symtom är hög feber, trötthet, diarré och mörkfärgad urin. Feber följs senare av undertemperatur. Obehandlad sjukdom kan leda till döden.
Diagnos och provtagning
Diagnosen på sommarsjuka inom det endemiska området är i allmänhet klinisk. Om bekräftelse behövs tas ett EDTA-blodprov som sänds till Livsmedelsverkets laboratorium. Alstraren konstateras mikroskopiskt av Giemsa-färgat utstrykspreparat.
Smittvägar
Sommarsjuka sprids med fästingar (Ixodes ricinus). Den sprids inte direkt mellan djur.
Bekämpning och profylax
I de områden där sommarsjuka förekommer blir djur som går på bete immuna som unga och insjuknar i allmänhet inte. Det finns inget förebyggande vaccin. Sjuka djur behandlas med ett preparat med specialtillstånd som är effektivt mot sommarsjuka. Speciellt djur som har flyttats som vuxna från ett område som är fritt från sommarsjuka till ett område där sjukdomen förekommer är mottagliga för sjukdomen.
Sommarsjuka klassificeras enligt den nationella lagstiftningen som annan anmälningspliktig djursjukdom (anmälan månatligen, JSMf 325/2021).
Förekomst
Sommarsjuka förekommer i vissa geografiska områden i Finland.