Influensa A-virusen är en heterogen grupp av virus som indelas i olika subtyper samt utifrån sin sjukdomsalstrande förmåga i lågpatogena (svagt sjukdomsalstrande) och högpatogena (kraftigt sjukdomsalstrande) virus. Största delen av subtyperna har svag sjukdomsalstrande förmåga, men en del kan orsaka omfattande aviära influensaepidemier och stora förluster till exempel för fjäderfähushållningen.
En del av de aviära influensavirusen kan smitta även däggdjur, såsom pälsdjur (mink, blåräv, silverräv, mårdhund). Infektioner har påträffats också bland annat hos katter, uttrar och lodjur. Aviär influensa är en zoonos, vilket innebär att den kan smitta mellan djur och människor, men detta är mycket sällsynt. Nästan alla människor som insjuknat i en infektion har smittats efter att ha hanterat djur som insjuknat eller dött i aviär influensa eller sekret från sådana djur i förhållanden med dålig hygien.
På den här sidan behandlas förekomsten av aviär influensa särskilt hos pälsdjur. Närmare information om aviär influensa hos fjäderfä och andra fåglar som sköts av människor finns här.
Symptom
Sjukdomen kan framskrida mycket snabbt och då hinner man inte nödvändigtvis upptäcka några symtom innan pälsdjur dör. I det här fallet kan det enda märkbara symtomet på gården vara en högre dödlighet än vanligt. Om pälsdjur är symptomatiska, är symptom i nervsystemet typiska, såsom att gå runt i cirkel, kramper och skakningar. Också kan djur visa aptitlöshet, apati, diarré, symtom i luftvägarna och blodstinnhet i näsborrarna. Döda fåglar kan hittas runt gården och andra däggdjur kan också utveckla symtom eller dö av fågelinfluensa.
Diagnos och provtagning
Aviär influensa kan inte konstateras enbart utgående från symtomen då många andra virus- och bakteriesjukdomar eller miljörelaterade orsaker kan ge upphov till samma symtom. Aviär influensa kan konstateras genom en antikroppsundersökning i ett blodprov, men den slutliga diagnosen kräver att viruset påvisas i djurets sekret eller vävnader i ett laboratorium till exempel i skrapprover från luftvägarna eller i organprover som tagits i samband med obduktion. För att påvisa viruset används den molekylärbiologiska RT-PCR-metoden.
Antikroppsbestämning hos pälsdjur baseras på två serologiska metoder. Först testas provet för influensa A-antikroppar med ELISA-testet, varefter det positiva resultatet bekräftas med HI-testet (hemagglutination inhibition). HI-testet säkerställer att antikropparna mot influensa A-virus som hittas av ELISA-testet är H5-subtyp fågelinfluensaantikroppar. Genom att använda två separata tester som arbetar efter olika principer säkerställs riktigheten av resultaten och möjligheten att få ett falskt positivt resultat är minimal.
Vid provtagningen följs separata anvisningar från Livsmedelsverket.
Spridning
Pälsdjur kan smittas av en fågel som bär på sjukdomen genom direkt kontakt eller indirekt via en miljö eller ett foder som kontaminerats av sjuka fåglar. Infekterade fåglar utsöndrar viruset i utandningsluften och särskilt rikligt i avföringen, så sprider fågelinfluensa mycket lätt.
Fågelinfluensa smittar också mellan individer av pälsdjur och sprids vidare i pälsdjurspopulationen. Djur och människor ska undvika direkt kontakt med döda fåglar. Människor måste skydda sig noggrant och iaktta särskild hygien vid hantering av döda djur eller pälsdjur som lider av fågelinfluensasymptom.
Bekämpning och förebyggande
Aviär influensa av subtyp H5 hos pälsdjur klassificeras enligt den nationella lagstiftningen som en annan djursjukdom som ska bekämpas (JSF 325/2021).
Om en veterinär, djurägare eller någon annan person som på grund av sitt arbete eller en hobby har kontakt med pälsdjur med misstänkt aviär influensa eller detekterar en högre dödlighet än normalt, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären så snart som möjligt. Den officiella veterinären ska informera den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar om konstaterad aviär influensa hos djur.
Om aviär influensa misstänks på en pälsfarm, gör den officiella veterinären en inspektion på djurhållningsplatsen, ger anvisningar om förfarandet och tar vid behov prover av djuren. För att eventuell smittan inte ska spridas till andra pälsfarmer beslutar länsveterinären om begränsningar av förflyttning av djur och om andra nödvändiga åtgärder. När sjukdomen konstateras utreds också varifrån smittan kan ha kommit till djurhållningsplatsen och vart den redan har kunnat spridas. I samband med detta kan man också ta prover av djur på andra djurhållningsplatser.
Bestämmelser om åtgärder som ska vidtas på grund av misstanke om sjukdom eller konstaterad smitta, såsom avlivning av smittade djur och rengöring och desinficering av djurhållningsplatsen, finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning 1068/2023 och i den nationella lagen om djursjukdomar (76/2021). Livsmedelsverket fattar med stöd av bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder.
Det är viktigt att aviär influensa konstateras och effektivt hindras från att sprida sig i ett tidigt skede. För att förhindra spridning av aviär influensa är det väsentligt att upprätthålla bra fågelskydd. På djurhållningsplatser för pälsdjur ska man förhindra att vilda fåglar kommer i kontakt med djur, men också med foder, strö eller andra tillbehör och redskap (JSF 14/2024).
Övervakning
Även den minsta misstanke om sjukdom med symtom som tyder på aviär influensa undersöks.
I september 2023 inleddes en kartläggning av fågelinfluensa som gäller alla pälsfarmer i Finland. Kartläggningsprover var tagit från varje pälsfarm i Finland, med undantag av farmer där fågelinfluensa har konstaterats. Mera information här.
Förekomst
Fågelinfluensa av subtypen H5 hittades i Finland hos pälsdjur för första gången i juli 2023. Fall av sjukdomen hittades i slutet av 2023 i 71 pälsfarmer. På pälsfarmer spreds sjukdomen troligen från skrattmåsar, där det var ett särskilt stort antal fågelinfluensainfektioner av typen H5N1 i hela Europa 2023.
I Spanien hittades fågelinfluensa hos minkar 2022. Fågelinfluensa har också hittats hos vilda land- och marina däggdjur och tamkatter i olika delar av världen. Mera information om förekomst av aviär influensa finns här.