Urdjur av släktet Giardia är mikroskopiskt små inälvsparasiter som ofta påträffas i många olika djurarter. De förökar sig könlöst och man har inte kunnat fastställa en enhetlig taxonomisk klassificering av dem i olika arter. Giardier hos däggdjur klassificeras ofta som tillhörande Giardia duodenalis-arten (synonymer Giardia lamblia, Giardia intestinalis) som har många ”genotypsamlingar”, dvs. undertyper (assemblages A–H). Av dessa anses två (A och B) vara parasiter hos människor och andra primater, men de kan även smitta andra däggdjur som hundar. Hos hundar och andra hunddjur påträffas i synnerhet två samlingar (C och D), som inte anses smitta människor och som även går under samlingsnamnet Giardia canis. Hos hundar påträffas endast sällan former som smittar människor.
Symtom
Hos hundar anses numera giardia som en del av tarmens normalflora och parasitsjukdomen förlöper oftast utan symptom hos vuxna hundar. Hos hundvalpar kan olika stressfaktorer, som avvänjning från modern eller förändrad utfordring, leda till en kraftig ökning av parasiterna och orsaka tidvis diarré från tunntarmen och någon gång även uppkastningar. Typiskt för giardiasis är även mycket illaluktande gasbesvär och att hunden kan gå ner i vikt. Kennelmiljöer och andra förhållanden där hundar lever tätt tillsammans leder lätt till ökad smitta, varpå också vuxna hundar kan insjukna i giardiasis med symptom.
Diagnos och provtagning
Misstänkt smitta fastställs med ett avföringsprov. Det är inte nödvändigt att ta giardiaprov på en frisk och symptomfri sällskapshund. Det finns olika testmetoder, varav Livsmedelsverket använder direkt immunofluorescensfärgning. Livsmedelsverkets metod förutsätter insamling och förvaring av färsk avföring i en formalinlösning. Exempel på andra metoder är PCR-test och ELISA-snabbtest. Laboratoriesvaret är antingen negativt (ingen konstaterad giardiainfektion) eller positivt (konstaterad giardiainfektion). Det är rätt enkelt att konstatera giardier i ett avföringsprov i ett laboratorium, men identifieringen av artens undertyp är utmanande och förutsätter moderna molekylmetoder.
Smittspridning
Giardia sprids från ett djur till ett annat via härdiga cystor i avföringen. De är smittsamma genast när de avsöndras via hundens avföring. Cystorna kan överleva i flera månader i fuktiga och svala förhållanden, men dör snabbt i värme och torka. De förekommer generellt i terrängen på områden där hundar rastas. Det uppskattas att cystor kan överleva i hundutrustning i cirka en vecka i rumstemperatur. Eventuella symptom börjar vanligtvis 1–2 veckor efter smittotillfället.
Vård och förebyggande av spridning
Symptomfri giardiasmitta kräver inte medicinbehandling. En hund med diarré och konstaterad smitta i avföringen bör medicineras med läkemedel verksamma mot urdjur (till exempel fenbendatsol). Som stöd till behandlingen kan hunden matas med lättsmält föda och preparat som stöder tarmens funktion (som mjölksyrebakterier och fibertillskott).
Utöver medicinbehandling rekommenderas rengöring av miljön för att undvika ny smitta. Avföring ska samlas upp noggrant och genast slängas i blandavfallet. Hundens päls, och särskilt baken, ska tvättas med ett schampo som innehåller klorhexidin två gånger i veckan. Hundens mat- och drickskålar ska tvättas i hett vatten varje dag. Ytor i hemmet ska rengöras mekaniskt varje dag. Hundens bädd, leksaker och andra textilier ska tvättas i tvättmaskin i minst 60 grader. Värme och torka dödar cystorna, liksom en tillräckligt långvarig (en vecka) minustemperatur. Solens UV-strålar och vissa desinfektionsmedel, som klor, är effektiva när de doseras rätt. Om ytorna tål desinficering kan till exempel preparat som innehåller natriumhypoklorit användas för desinficeringen.
Enligt hundparkens regler ska en sjuk hund inte tas in i dem. Dessutom ålägger reglerna ägare att samla in all avföring. För att förhindra spridning av infektioner är det nödvändigt att undvika att ta en giardioshund till en hundpark.
Förekomst i Finland och på andra ställen
Giardia är relativt vanligt i Finland både hos hundvalpar och vuxna hundar. Majoriteten av sjukdomsfallen förlöper helt utan symptom och symptom förekommer i huvudsak hos hundvalpar. I en stor mellaneuropeisk studie konstaterades en giardiainfektion hos 16 % av symptomfria hundar och hos 27 % av hundar med diarré. 19 % symptomfria hundvalpar i Helsingfors konstaterades vara smittade, och 5 % symptomfria vuxna hundar.
Referenser
Epe C, Rehkter G, Schnieder T, Lorentzen L, Kreienbrock L. 2010. Giardia in symptomatic dogs and cats in Europe – results of a European study. Veterinary Parasitology 173: 32-8.
Rimhanen-Finne R, Enemark HL, Kolehmainen J, Toropainen P & Hänninen ML. 2007. Evaluation of immunofluorescence microscopy and enzyme-linked immunosorbent assay in detection of Cryptosporidium and Giardia infections in asymptomatic dogs. Veterinary Parasitology 145: 345-8.
Thompson RCA, Ash A. 2016. Molecular epidemiology of Giardia and Cryptosporidium infections. Infection, Genetics and Evolution 40: 315-23.