Myxomatos är en sjukdom orsakas av ett myxomavirus som tillhör poxvirus. Sjukdomen drabbar kaniner (Oryctolagus cuniculus), men även fältharar och skogsharar. Sjukdomen smittar inte människor eller andra djur.
Symtom
Myxomavirus orsakar en allvarlig sjukdom hos både vilda och tama kaniner, som bland annat visar sig som varig inflammation av ögonlocken, svullet huvud och knölar i huden. Hur allvarliga symptomen är och dödligheten beror på virusstammens patogenitetsgrad. Dödligheten kan bli mycket hög.
Myxomavirus orsakar hudtumörer som är typiska för poxvirus. Tumörer som liknar svullnader förekommer först på smittostället, varefter viruset sprider sig till andra delar av kroppen. Ofta svullnar huvudet och området kring könsorganen. Ögonlocken svullnar kraftigt och i ett senare skede bildas ett varigt sekret från ögonen. Hårlösa, skorviga knölar bildas på huvudet och öronen. Djuret kan dö redan efter 5–6 dagar efter smittotillfället, men en kanin med ett mildare sjukdomsförlopp kan leva mycket längre. Ungar är känsligare för smitta och de kan drabbas av en perakut form av sjukdomen, dvs. plötslig död utan synliga symptom.
Djurets immunförsvar försvagas, varpå det är mottagligt för sekundära bakterieinfektioner. Kaniner som har varit sjuka länge dör ofta av just en bakterieinfektion. Det finns även en sjukdomsform som drabbar luftvägarna, utan hudförändringar. Stammar som orsakar ett lindrigare sjukdomsförlopp orsakar ofta luftvägsformen.
Diagnos
Sjukdomen orsakar typiska kliniska symptom samt makroskopiska och histologiska förändringar som kan påvisas vid en obduktion. Smittan kan säkerställas genom att ett virus eller dess arvsmassa konstateras med molekylärbiologiska vävnads- eller strykprov, till exempel av lesionområdena, de inre organen eller ögats bindehinna. Antikroppar mot viruset kan undersökas med blodprov.
Smittspridning
Insekter som myggor och loppor kan sprida viruset. Viruset kan även smitta via direkt kontakt från ett djur till ett annat. Viruset avsöndras i ögon- och nässekret, hudblåsor och eventuellt också sperma. Viruset infekterar djur i alla åldrar.
Bekämpning och profylax
Myxomatos klassificeras enligt den nationella lagstiftningen som annan anmälningspliktig djursjukdom (anmälan månatligen, JSMf 325/2021).
Eftersom insekter sprider viruset bör bekämpning av dem uppmärksammas. Kontakter mellan vilda och tama kaniner bör förhindras. Infekterade individer ska isoleras från friska. Vid transport av djur och produkter som härstammar från djur ska rekommendationer för bekämpning av myxomatos följas. Det finns ett vaccin mot sjukdomen. Kaniner som deltar i utställningar och andra motsvarande evenemang ska ha ett giltigt vaccinskydd mot kaningulsot (RHD) och myxomatos. Vaccinet för sällskapskaniner rekommenderas även för andra kaniner i Nyland och i sådana områden där vilda kaniner förekommer.
Förekomst
Myxomatos härstammar från Nord- och Sydamerika, där de lokala kaninerna av släktet Sylvilagus är bärare av viruset. I motsats till europeiska kaniner orsakar myxomavirus endast en lindrig sjukdom hos amerikanska kaninarter. Viruset har via människan i stor utsträckning spridits till naturliga kaninpopulationer i Europa och Australien. I södra Sverige har myxomatos förekommit redan länge. I Finland konstaterades sjukdomen för första gången hos en vildkanin år 2020.