Kräftpest är en sjukdom som orsakas av algsvampen Aphanomyces astaci och som kan utrota hela flodkräftbestånd och göra signalkräftor sjuka i stressituationer. Kräftdöd på grund av kräftpest konstaterades första gången i Sydeuropa på 1860-talet. Kräftpesten spred sig snabbt till andra ställen i Europa. Till Finland kom kräftpesten 1893 via Ryssland. Kräftpesten har orsakat stor skada genom att kraftigt decimera de ursprungliga kräftbestånden i nästan hela Europa.
Bekämpning och profylax
Kräftpesten klassificeras enligt den nationella djursjukdomslagstiftningen som annan anmälningspliktig djursjukdom (JSMf 325/2021), dvs. dess förekomst övervakas.
För att förhindra att kräftpesten sprider sig får kräftor inte flyttas från en sjö till en annan eller ens för kort tid förvaras i andra vattendrag än det där de fångats utan tillstånd av den lokala NTM-centralens fiskerienhet.
Mjärdarna är i beröring med kräftorna och därför bör de alltid desinficeras om man måste flytta dem från en sjö till en annan. Desinficeringen kan ske genom kokning i minst 10 minuter, 30 minuters behandling med starksprit (tre delar starksprit och en del vatten), 5–6 timmars fullständig torkning i 60–80 graders bastu eller 30 minuters behandling med 4 procentig formalinlösning. Också nedfrysning i tillräcklig köld och tillräckligt länge (minst 3 dygn i -20 ºC) är en trygg metod. Man bör inte heller glömma övriga fiskeredskap, särskilt om man först fiskar i ett område där man vet att kräftpest förekommer och sedan direkt i flodkräftvatten.
Symptom
Kräftpest orsakas av algsvampen Aphanomyces astaci som växer i kräftans skal och sprider sig därifrån till kräftans övriga vävnader och slutligen orsakar djurets död. Sjukdomen är ödesdiger för flodkräftan Astacus astacus som förekommer i Finland. Den amerikanska signalkräftan, Pacifastacus leniusculus, som tagits hit för att kompensera förödelsen efter kräftpesten är inte lika mottaglig för sjukdomen. Den bär svampen i sitt skal, men insjuknar inte nödvändigtvis själv i kräftpest, eftersom signalkräftans försvarsmekanism håller svampen i styr. Om denna mekanism försvagas av andra orsaker, kan också signalkräftan insjukna och dö. Symtomfria signalkräftor kan sprida kräftpest och på så sätt äventyra flodkräftbestånden.
Kräftpest orsakar varierande symtom hos flodkräftor. Sjuka kräftor kan röra sig svajande med raka ben, gå så kallad styltgång med stjärten svängd mot buksidan. Kräftan kan skrapa sig kontinuerligt och också röra sig i dagtid. Förlamningssymtom är vanliga i den sista sjukdomsfasen. Kräftan kan ha skador på skalet som kan urskiljas även med blotta ögat: bruna pigmenterade områden särskilt på stjärtens undersida och vid lederna. Det bruna pigmentet är ett tecken på att området är inflammerat, vilket också kan orsakas av till exempel en mekanisk skada eller bakteriesmitta. Bruna pigmentfläckar är ett vanligt tecken på kräftpestsmitta hos signalkräfta. Typiskt i synnerhet hos signalkräftor, ibland också hos flodkräftor, är att extremiteter eller klor saknas och brunt pigment har då bildats runt brytningsstället. Sjukdomen kan framskrida så snabbt hos flodkräftor att inget brunt pigment hinner bildas före döden. Å andra sidan har långsamt framskridande smitta konstaterats även hos flodkräftan, varvid endast en del av kräftorna uppvisar skador på skalet.
Diagnos och provtagning
Kräftpestsmitta kan diagnosticeras hos kräftor som uppvisar symtom genom att den algsvamp som orsakar sjukdomen isoleras, eller med hjälp av DNA-analys av kräftans skal. Även en lyss avliden eller nedfryst kräfta eller en kräfta som förvarats i starksprit duger som prov. Hos symtomfria kräftor som bär på smittan kan DNA-analys företas med tanke på kräftpest. Då behövs prov från 60 kräftor.
Smittvägar
Kräftpest sprids av simmande sporer producerade av algsvampen. Sporer förekommer i kontaminerade sjöars vatten och redan en liten spormängd räcker för att sprida sjukdomen när sporerna kommer i kontakt med kräftor. I princip kan sjukdomen alltså spridas inte bara via kräftfångstredskap utan också via alla som använder vattendraget. Den effektivaste smittspridaren är naturligtvis en sjuk kräfta.
Förekomst i Finland och på andra ställen
Kräftpestsmitta är vanlig hos signalkräftor, nästan alla naturliga bestånd är smittbärare. Den typ av kräftpest (Ps1) som förekommer hos signalkräftor orsakar sjuklighet och dödlighet i flera flodkräftbestånd varje år. Hos flodkräftor förekommer även en annan typ av kräftpest (As) som orsakar kräftdöd, men som också kan förekomma latent hos svaga flodkräftbestånd. Det har inte gjorts några heltäckande kartläggningar av förekomsten av kräftpest i Finland. Kräftpesten är mycket vanlig i Europa och betraktas som den största orsaken till att de europeiska kräftarterna är hotade. Arten härstammar från Nordamerika där den ändå inte har rapporterats utgöra sjukdomsalstrare.