Grishosta är en betydande sjukdom i luftvägarna hos svin som orsakas av Mycoplasma hyopneumoniae.
Enligt veterinärlagstiftningen hör grishosta till övriga smittsamma djursjukdomar som ska anmälas månatligen.
Friheten från grishostsmitta övervakades först på gårdar som säljer avelsdjur till andra gårdar, och dessutom har frihet från grishosta från första början varit ett av de hälsoklassificeringskrav som näringen själv ställt på sedvanliga grisproduktionsgårdar. Numera är grishostsmitta sällsynt i finländska svinhus.
Symtom
Mycoplasma hyopneumoniae orsakar långvarig lunginflammation hos svin. I samband med grishosta är prevalensen hög men dödligheten är i allmänhet liten. Svinen insjuknar vanligtvis 7–14 dygn efter att de smittats och det typiska symtomet är då torr hosta. Svinen kan också få nedsatt aptit. På gården varar symtomen på grishostsmitta från några veckor till flera månader. Om det hela tiden föds nya djur som är känsliga för smitta på gården kan symtomen i fortsättningen uppträda regelbundet till exempel i köttsvinfasen.
Grishostans betydelse för svinuppfödningen ökar av att Mycoplasma hyopneumoniae -smitta exponerar svinet för lunginflammation som orsakas av andra mikrober. Följdsjukdomar som orsakats av bakterier är ofta förenade med kraftigare allmänna symtom som feber, aptitlöshet och försvårad andning.
Diagnos och provtagning
Besättningsspecifik diagnos på grishosta ställs med hjälp av antikroppsundersökningar.
Inriktningen av provtagningen är särskilt viktig om ny grishostsmitta misstänks på gården. Eftersom inkubationstiden för grishosta är tämligen lång kan antikroppar i allmänhet konstateras redan hos sådana individer som har börjat visa hostsymtom några dagar tidigare. Vid misstanke om sjukdom ska provtagningen av denna orsak riktas uttryckligen till hostande svin och svin i samma boxar som de.
Smittvägar
Smittan sprids från gård till gård särskilt via smittade unga svin eller svin som nyligen smittats. En gård kan också få smittan om gården saknar ändamålsenligt lastningsutrymme och det finns svin med grishostsmitta i den transportbil som hämtar djur. Om luften från transportbilen når svinstallet direkt under lastningen är det möjligt att smittan överförs till djuren i svinstallet.
Profylax
Grishosta bekämpas inte enligt lagen, men det klassificeras enligt den nationella lagstiftningen som annan anmälningspliktig djursjukdom (anmälan månatligen, JSMf 325/2021).
Näringen förutsätter frihet från grishosta av gårdar på specialnivån och den nationella nivån i hälsoklassificeringsregistret Sikava. Bekämpningen av grishosta koordineras av näringen.
Det går att utrota grishostsmittan på svingården. Det finns flera saneringsmetoder. Sanering förutsätter en noggrann förhandsplan och agerande särskilt i situationer där man vill behålla en del av djuren på gården.
Övervakning
Livsmedelsverket undersöker antikroppar mot grishosta i de prov som Sikavas regler förutsätter av gårdarna på årsnivå samt i sådana prov som har sänts in för undersökning på grund av misstanke om grishosta. Hälsoklassificeringsregistret Sikava följer friheten från grishosta även med hjälp av veterinärernas regelbundna gårdsbesök. På gårdarna och i slakterierna följer man också rapporterna om köttbesiktningsfynd vilka beskriver förekomsten av sjukdomar i luftvägarna.
Enligt veterinärlagstiftningen hör grishosta till övriga smittsamma djursjukdomar som ska anmälas månatligen.
Förekomst
Finland hör till de få länder där man aktivt har försökt utrota grishostsmittan. Motsvarande program har funnits i till exempel Norge och Schweiz. I 2017 grishostsmitta konstaterades i en svingård.