Yttre parasiter
Skabb
Skabbkvalster (Sarcoptes scabiei var. suis) är en betydande hudparasit på svin i hela världen. Ett typiskt symtom på skabbsmitta hos svin är kraftig klåda. Skabbsmitta försämrar svinens tillväxt och välmåga.
Symtom
Hos svinen utvecklas klåda några veckor efter att de smittats och dessa symtom är förenade med överkänslighetsreaktion. I denna fas kan rodnande knottror ofta konstateras på huden. I kroniska fall kan hos vissa svin konstateras mörkt, torrt sekret i örongångarna till följd av skabbsmitta och hos vissa svin kan motsvarande förändringar förekomma även på andra ställen på huden.
Diagnos och provtagning
Symtomen på skabbsmitta kan bedömas med hjälp av ett så kallad klådindex. Skabbsmitta kan påvisas hos svinbesättningen genom att skabbkvalster konstateras i prov som tagits av svinen. Vanligtvis tas prov av öronen hos sådana svin där man konstaterar sekret som tyder på skabbsmitta i öronen.
Smittvägar
Skabbkvalstrets livscykel försiggår på svinets hud. Skabbsmitta sprids från djur till djur och från gård till gård särskilt via smittade svin.
Profylax och övervakning
Skabbsmitta kan med hjälp av de parasitläkemedel som används för närvarande utrotas hos svinen och därmed också hos svinbesättningen. För närvarande övervakas att gårdarna är fria från skabbsmitta med hjälp av klinisk kontroll på uppdrag av näringen i svinhus på specialnivån och den nationella nivån i hälsoklassificeringssystemet Sikava. I Finland övervakades friheten från skabbsmitta först enligt hälsokontrollprogrammet för avelssvingårdar som sänder försöksgrupper till försöksstationer (D85), varefter frihet från skabbsmitta började krävas även av hälsoklassificerade grisproduktionssvinhus.
Scabb klassificeras enligt den nationella lagstiftningen som annan anmälningspliktig djursjukdom (anmälan månatligen).
Förekomst
Skabbsmitta i svingårdar börjar vara sällsynt i Finland.
Inre parasiter
Diagnos och provtagning
Inre parasiter hos svin och förändringar som hänför sig till dem kan konstateras i samband med patologisk-anatomisk undersökning. Inre parasitsmitta kan också konstateras genom att parasitens ägg eller oocystor påvisas i avföringsprov från svinen. En förutsättning för att ägg eller oocystor ska konstateras i avföringen är emellertid att parasitens livscykel är i en sådan fas att parasitägg eller oocystor redan förekommer i tarminnehållet.
Spolmask
Ascaris suum eller spolmask är den största parasiten i matsmältningskanalen hos svin. Honorna är 25–40 cm långa och hanarna 15–25 cm. Spolmasken smittar genom munnen via infektionsdugliga ägg. Spolmaskens larver cirkulerar i kroppen via levern och lungorna och förstör vävnad i dessa. Vuxna äggläggande spolmaskar hittas i tarmen cirka 7–8 veckor efter att djuren smittats. Spolmaskens ägg förblir länge infektionsdugliga i omgivningen. Spolmaskens ägg är mycket tåliga mot tvätt och desinfektion. Torka, solljus samt hög temperatur förstör dock äggen.
Profylax
På den nationella nivån och specialnivån i hälsoklassificeringsregistret Sikava förutsätts ett regelbundet program för utrotning av parasiter, där man genom att använda parasitläkemedel förhindrar att vuxna spolmaskar förekommer i svinens tarmar och på detta sätt reduceras sannolikheten för att infektionsdugliga ägg förekommer i svinens boxmiljö. Genom omsorgsull tvätt och desinfektion av boxarna strävar man också efter att minska antalet spolmaskägg i svinhusmiljön.
Piskmask
Piskmasksmitta hos svin (Trichuris suis) kan särskilt hos svin i köttsvinfasen orsaka slemmig och ofta blodig diarré med symtom som påminner om svindysenteri. Svinen kan också dö i tarminflammation som orsakas av piskmask. Piskmaskens ägg klarar sig väl i omgivningen och smittan hänför sig ofta till stall med torrströbotten och utegårdar där maskens ägg är svåra att avlägsna. Äggen kräver 4–6 veckor innan de blir infektionsdugliga. I svinens tarm utvecklas larverna till könsmogna maskar som lägger ägg på 6–7 veckor.
Profylax
I boxar och stall med torrströbotten ska åtminstone fuktiga områden avlägsnas mellan uppfödningsomgångarna eller djurgrupperna så att eventuella piskmaskägg inte har gynnsamma förhållanden att utvecklas så att de blir infektionsdugliga. I samband med konstaterad piskmasksmitta behandlas svinen med maskläkemedel som har effekt på piskmasken och omgivningen ska rengöras omsorgsfullt.
Smitta med koccidier
Diarré i anslutning till smitta med koccidier (särskilt Isospora suis) förekommer vanligtvis hos 7–11 dagar gamla grisar. I avföringen från sjuka djur utsöndras oocystor, som i den temperatur som råder i grisningsboxen snabbt (bara på några dagar) sporulerar och blir sjukdomsalstrande. Enligt dagens uppfattning smittas grisar som får diarré till följd av smitta med koccidier mest sannolikt i grisningsboxmiljö, som har kontaminerats med koccidioocystor medan den tidigare kullen befann sig i boxen. Enligt litteraturen är de symtom som hänför sig till smitta med koccidier hos smågrisar beroende av smittdosen.
Profylax
För att hålla smittrycket nere lönar det sig att fästa särskild uppmärksamhet vid rengöring av grisningsboxarna mellan kullarna. Nödvändigheten av andra åtgärder (medicinering) bedöms vid behov separat.