Klassisk svinpest (CSF)

Symtom

Klassis svinpest kan förekomma kliniskt i en perakut, akut, kronisk eller atypisk form beroende på virusets förmåga att alstra sjukdom och värdens motståndskraft. Symtomen är vanligen lindrigare hos vuxna svin än hos unga. I allmänhet påminner akut klassisk svinpest kliniskt och patologiskt mycket om akut afrikansk svinpest. När tydliga blodutgjutningar kan iakttas på djurets hud och i öronen är det skäl att misstänka akut klassisk svinpest eller afrikansk svinpest. Det finns endast få andra sjukdomar som orsakar liknande förändringar.

I den perakuta formen dör svinen plötsligt utan föregående symtom. I den akuta formen, som är vanlig när smittan första gången kommer till ett område, uppträder symtomen inom 2–8 dygn efter smittotillfället. Nästan alla svin insjuknar, de har feber, saknar aptit, är nervösa, en del vinglar och har kramper. Huden på benen, magen och öron kan rodna. Dessutom konstateras ofta bindhinneinflammation i ögat, svullna ögonlock, rinnande ögon och näsborrar samt kräkningar och diarré, ofta blodig. Dödligheten är över 90 % och djuren avlider inom 5–19 dygn efter de första symtomen.

I den kroniska formen påminner symtomen om den akuta sjukdomen, men djuret ser ut att återhämta sig efter ett par veckor. Djuret förblir dock i dåligt skick och kan ha ospecifika symtom såsom avmagring, feber och diarré. Sjukdomsförloppet kan pågå flera månader, men det leder alltid till döden.

Den atypiska formen förekommer i områden där smittan är endemisk eller där man använder levande vaccin. Dödligheten är då 1–60 %. Hos suggor kan det enda symtomet vara nedsatt fertilitet. I början av dräktigheten kan smitta orsaka kastning eller att fostren är dödfödda, mumifierade eller missbildade.

Smittans inkubationstid hos ett enskilt djur är från en vecka till 10 dygn från smittotillfället. De kliniska symptomen framträder eventuellt först inom 2–4 veckor eller ännu senare om alla svin som smittats är fullvuxna eller om smittan orsakats av en virusstam med svag sjukdomsalstrande förmåga.

Diagnos och provtagning

Klassisk svinpestviruset, dess antigen eller genom kan konstateras i organ eller blod från döda eller avlivade svin. Antikroppar som bildats mot viruset kan konstateras i svinets serum. Vid misstanke om klassisk svinpest görs provtagning enligt Livsmedelsverkets anvisningar.

Smittvägar

Djuren smittas i allmänhet via de övre luftvägarna eller munnens slemhinna. Svin utsöndrar virus i urin, avföring, sperma och virus finns också i äggceller, embryon och kött. Virus utsöndras redan några dagar innan symtomen uppträder och om djuret återhämtar sig fortsätter utsöndringen 2–3 veckor efter att symtomen försvunnit. Viruset klarar sig väl i avföring, kadaver och kroppar.

Smittan kan komma till svinstallet med antingen svin som är infekterade, kontaminerad sperma eller embryon samt spridas av djurtransportbilar, livsmedel som innehåller kött, infekterade människor eller vildsvin samt av okänd orsak från andra svingårdar i närheten (< 1 km).

Klassisk svinpest sprider sig vanligtvis till smittfria länder med olagligt infört svinkött, mörade produkter som framställts av det eller med biprodukter från svinslakt. Smittan kan också spridas med kött eller köttprodukter av vildsvin från jaktresor, om resan har gått till ett område där svinpest förekommer. Klassisk svinpestviruset klarar väl av upphettning och rökning och blir av denna orsak kvar i framför allt mörade köttprodukter. I länder där svinpest förekommer är de största riskfaktorerna för att smittan ska spridas från en gård till en annan förflyttningar av svin, djurtransportbilar och gårdsbesök.

Bekämpning och profylax

Klassisk svinpest hos svin och pekarisvin (Tayassuidae) klassificeras enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass A (EU 2018/1882). Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker klassisk svinpest, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären omedelbart. Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen.

För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. Om klassisk svinpest konstateras på gården bestämmer Livsmedelsverket att djurhållningsplatsens svin ska avlivas, kropparna destrueras och utrymmena desinficeras. Spridning av sjukdomen till andra djurhållningsplatser förebyggs också genom att runt den smittade djurhållningsplatsen inrätta en restriktionszon inom vilken förflyttning av djur och produkter som härstammar från dem begränsas. När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits. I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser. Om åtgärder som ska vidtas på grund av sjukdomsmisstanke eller konstaterad infektion föreskrivs i djurhälsolagen EU 2016/429 och i förordning EU 2020/689, samt i den nationella lagen om djursjukdomar 76/2021. Livsmedelsverket fattar utifrån bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder.

Det finns ingen behandling för sjukdom som redan brutit ut och därför är det viktigt att den konstateras och effektivt hindras från att sprida sig i ett tidigt skede. Dessutom skulle en förekomst av sjukdomen i Finland allvarligt skada landets hela svinproduktion, eftersom verkningarna skulle kunna få en omfattande utbredning. En konstaterad infektion skulle ha betydande konsekvenser för den internationella handeln med griskött och grisköttsprodukter, för ett sjukdomsutbrott kan leda till att handeln avbryts för en lång tid. Konsekvenserna av ett sjukdomsutbrott är inte begränsade till den gård som drabbats av klassisk svinpest utan även andra gårdar och hela näringen åsamkas ekonomiska och andra förluster.

För att bekämpa sjukdomen är det mycket viktigt att upprätthålla sjukdomsskyddet på svingårdarna och iaktta en karenstid efter besök på utländska lantgårdar, innan man går till sin egen djuranläggning. För att förhindra smittspridning, är det förbjudet att mata svin med alla slags matrester. Även vid import av djur eller livsmedel är det viktigt att följa införselvillkoren i lagstiftningen. Mer information om kraven som gäller import och export av djur finns på vår webbplats.

Övervakning

Förekomsten av klassisk svinpest i Finland följs årligen med regelbundna prov som tagits t. ex. på slakterier. Även alla sjukdomsmisstankar som tyder på klassisk svinpest undersöks för uteslutande av infektion.

Förekomst

Klassisk svinpest förekommer i Asien, Latin- och Sydamerika samt intermittent också i Europa. I Europeiska unionen har den under 2000-talen konstaterats hos hushållsgrisar till exempel i Lettland, Tyskland, Slovakien, Bulgarien, Rumänien och Ryssland. Sjukdomen har varit endemisk hos vildsvin i de ovan nämnda länderna och dessutom i bland annat Frankrike och Ungern. Vildsvin har också varit en vanlig smittkällan inom EU. I Finland har klassisk svinpest senast förekommit 1917.