Vesikulär svinsjuka är en virussjukdom som med lätthet sprider sig bland svin och som inte på grundval av symtomen kan åtskiljas från mul- och klövsjuka. Sjukdomen smittar inte människan.
Symtom
De kliniska symtomen på vesikulär svinsjuka kan inte åtskiljas från symtomen på mul- och klövsjuka. Alla sjukdomar med blåsor ska i första hand betraktas som potentiell mul- och klövsjuka, och differensdiagnosen måste ställas så snabbt som möjligt.
SVD kan vara en latent, lindrig eller allvarlig sjukdom med blåsor beroende vilken virusart det är fråga om, var smittan har fåtts, inflammationsgraden och i hurudana förhållanden svinen hålls. Prevalensen kan vara upp till 100 %, men dödligheten är mycket låg. Sjukdomen kan utvecklas obemärkt så att svinens allmäntillstånd försämras endast tillfälligt. Eftersom sjukdomen är av latent eller lindrig karaktär misstänks den ofta först efter serologiska test som gjorts för övervakningen av sjukdomar eller för exporttillstånd.
Inkubationstiden för vesikulär svinsjuka är i allmänhet 2–7 dygn hos enskilda svin. Därefter kan kortvarig, upp till 41 graders feber förekomma, men de kliniska symtomen kan uppträda på gården först efter en längre tid. Då utvecklas blåsor i klövraden, till och med så att klövens horndel lossnar. Mera sällan kan blåsor förekomma även på trynet och särskilt ovanpå det, på läpparna, tungan och spenarna, och på knäna kan ytliga skrubbsår förekomma. Sjuka svin kan halta och sakna aptit några dagar.
Sjukdomen är allvarligare hos unga svin. Dödlighet hos unga djur är mycket sällsynt jämfört med mul- och klövsjuka. Man har sett att sjukdomen orsakar neurologiska symtom, men de är ovanliga. Avbruten dräktighet är inte ett typiskt drag för SVD. Djuren återhämtar sig vanligtvis helt på 2–3 veckor.
Diagnos och provtagning
Eftersom blåsor hos svin också kan vara ett symtom på mul- och klövsjuka, ska prov tas och sändas in på samma sätt som vid misstanke om mul- och klövsjuka. De bästa proven för diagnos fås av blåsepitelet och av vätskan från hela blåsor eller blåsor som nyligen brustit. Prov tas också av sjuka svins avföring och blodprov för undersökning av antikroppar av sådana svin som misstänks ha återhämtat sig från klinisk eller latent infektion. Vid provtagningen ska beaktas anvisningarna enligt jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelnings beslut om bekämpning av SVD 31/VLA/1995 (ändr. 26/VLA/2006 och 2/VLA/2008).
Smittvägar
Smittan överförs vanligtvis oralt eller via mindre hudskador. Viruset finns i sekret från näsborrarna och munnen, och det finns i avföringen redan innan symtomen yppar sig.
Bekämpning och profylax
Vesikulär svinsjuka bekämpas inte enligt lagen, så konstaterade SVD leder inte till restriktioner för förflyttning av djuren eller andra åtgärder på anläggningen. Eftersom vesikulär svinsjuka inte kan särskiljas från mul- och klövsjuka, måste veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur anmäla till den officiella veterinären omedelbart om hen upptäcker ovannämnda symptomen hos svin.
SVD klassificeras enligt den nationella djursjukdomslagstiftningen som annan anmälningspliktig djursjukdom (325/2021), så veterinären skall anmäla till den officiella veterinären om konstaterade vesikulär svinsjuka senast följande vardag. Mer information om anmälningsskyldigheten gällande djursjukdomar finns på vår webbplats.
För att bekämpa SVD-sjukdomen är det mycket viktigt att upprätthålla sjukdomsskyddet på svingårdar och iaktta en karenstid efter besök på utländska lantgårdar, innan man går till sin egen djuranläggning. Det är förbjudet att mata svin med alla slags matrester för att förhindra smittspridning. Även vid import av djur eller livsmedel är det viktigt att följa införselvillkoren i lagstiftningen. Mer information om kraven som gäller import och export av djur finns på vår webbplats.
Övervakning
Förekomsten av SVD-sjukdom i Finland övervakas inte genom regelbundna provtagningar, men vid misstanke om vesikulär svinsjuka undersöks prover också alltid med avseende på mul- och klövsjuka, eftersom sjukdomarna inte kan särskiljas på grundval av symtomen.
Förekomst
Vesikulär svinsjuka förekom tidigare i Europa, i första hand i Italien, men nuförtiden den har helt utrotats. Sjukdomen har aldrig konstaterats i Finland.