Sarcocystos är det samma som en Sarcocystis-parasitinfektion. Bland andfåglar yppar sig infektionen i form av ljusa, långsmala cystor i muskulaturen. Parasiterna av släktet Sarcocystis är encelliga urdjur och deras livscykel omfattar två värddjurarter. I huvudvärden förökar sig parasiten könligt och i mellanvärden könlöst.
I huvudvärdens tarmkanal förökar sig parasiten könligt och i mellanvärdens muskelvävnader könlöst. Andfåglarna tjänar som mellanvärd, medan huvudvärden är ett rovdjur som äter fåglarna. I Nordamerika kan åtminstone skunken tjäna som huvudvärd för parasiten. I Europa har tarmkanalsvarianten av parasiten konstaterats hos räv och mårdhund och även hos tvättbjörn det vill säga sjubb som införts från Nordamerika. Människan smittas veterligen inte av sarkocystos hos änder. Eftersom Sarcocystis kan smitta hunddjur, borde kött som innehåller parasitblåsor inte ges till sällskapshundar utan föregående upphettning.
Spridningssätt
Sarcocystis-parasiterna förökar sig könligt i cellerna i slemhinnan i värddjurets tarm. Parasiten skapar då former som motstår yttre omständigheter, oocystor. Inuti dem mognar egentliga infektiösa former eller sporocystor, som ibland frigörs från oocystan redan i värdens tarm. Via avföringen hamnar sporocystorna i miljön och mellanvärden kan infekteras då den sväljer sporocystor med vattnet eller maten. I mellanvärden tränger parasiterna som sporocystan innehåller via tarmväggen först till tarmlymfkörtlarna för att föröka sig och sedan vidare i kroppen tills de hamnar i muskulaturen. I muskelcellerna bildar parasiten en cysta, inuti vilken det bildas massvis med parasitformer som kallas bradyzoiter. I denna form kan parasiten överleva också en längre tid i mellanvärden. Huvudvärden infekteras då den äter parasitcystor som den får i sig med köttet.
Symptom
Sarcocystosen verkar inte orsaka några särskilda sjukdomssymptom hos änderna. Bröstmusklerna kan innehålla rikliga mängder parasitcystor, men fågeln verkar ändå flyga på normalt vis. Sjukdomssymptom torde sannolikast förekomma i infektionens korta begynnelsestadium, då parasiten sprider sig i kroppen och drastiskt förökar sig. I muskelcystosstadiet orsakar parasiten ingen betydande infektionsreaktion. Hos huvudvärden, där infektionen begränsar sig till tarmkanalen, kan symptomet vara diarré.
Sjukdomsbestämning
Sarcocystis-cystor hos änder kan rätt tillförlitligt identifieras redan med blotta ögat. Cystorna är gräddfärgade, risgrynsaktiga och jämnbreda och de ligger alltid i muskelfibrernas riktning. De är cirka 3 mm långa och under en 1 mm breda. Cystor kan förekomma i såväl bröst- som ben- och halsmuskulaturen. Man har identifierat Sarcocystis-arter hos flera olika fågelarter. I Finland identifierades arten som förekommer bland änder år 2013 och den bär namnet Sarcocystis rileyi. Artbestämningen är krävande och förutsätter specialundersökningar såsom elektronmikroskopi och PCR-teknik.
Förebyggande åtgärder
Man kan förhindra att sarcocystosen sprider sig genom att bortskaffa en infekterad fågelkropp till exempel genom att gräva ned den djupt i marken eller bränna den. Det väsentliga är att hindra att rovdjur, såväl tama som vilda, kommer åt att äta av kroppen. Ordentlig genomstekning eller nedfrysning av köttet dödar parasiterna det innehåller.
Förekomst i Finland och på annat håll
Sarcocystos bland änder förekommer allmänt i Nordamerika. I Finland har Sarcocystis-observationer gjorts främst i området söder om Uleåborg och i öst och väst. Gräsanden har varit den överlägset allmännaste bärararten, men observationer har gjorts också hos kricka. På Karlö har flera bläsänder konstaterats bära på infektionen. Sarcocystos bland änder förekommer uppenbarligen mer i Öst- än i Västeuropa. I Litauen är forskningen kring parasiten aktiv. I Nordamerika har arten S. rileyi konstaterats bland simänder, men också bland knipor och svärtor.
Foto: Pertti Rautaparta
Muskelparasiten av gräsand och en hälsa flådd gräsand