Kommunen är skyldig att ordna tillräckligt med veterinärarbetskraft på sitt område för att de nationella hälsovårdsprogrammen ska kunna genomföras på husdjursgårdarna. Jordbrukaren har alltså rätt till hälsovårdstjänster enligt de nationella programmen från kommunen – på samma sätt som kommunen är skyldig att till exempel se till att en veterinär finns tillgänglig för behandling av en ko med kalvningsförlamning.
För närvarande finns det nationella hälsovårdsprogram för två djurarter: nötkreatur och svin. Bägge programmen har byggts upp genom samarbete på bred basis inom Djurhälsovården ETU. Livsmedelsverket och Djurens hälsa ETT rf är ansvariga parter inom ETU.
Djurens hälsa ETT rf administrerar de nationella hälsovårdsprogrammen för nötkreatur och svin. Vartdera programmet har ett eget hälsovårdsregister. Nötregistret heter Naseva och svinregistret Sikava. För att höra till registret ska jordbrukaren ha ingått ett formbundet hälsovårdsavtal med en veterinär, med stöd av vilket veterinären företar ett eller flera hälsovårdsbesök på gården per år beroende på produktionsinriktning. Besöken antecknas i registret.
I sin nuvarande form tar hälsovårdsbesöken på svingårdar ungefär 1–2 veterinärarbetsdagar per år och gård. På nötgårdar tar det årliga hälsovårdsbesöket drygt halv arbetsdag. Av svingårdarna hör över 90 % och av nötgårdarna cirka 60 % till det nationella hälsovårdsprogrammet, så i områden med många besättningar kräver hälsovårdsbesöken redan nu flera månader veterinärarbete per år i kommunen.