Frivilliga märkningar
Märkningen av foderråvaror och foderblandningar kan utöver de obligatoriska märkningarna också innehålla frivilliga märkningsuppgifter förutsatt att de allmänna principerna i lagstiftningen följs i fråga om såväl på-ståenden, bilder, logon som kommersiella namn. Uppgifterna ska vara objektiva, mätbara eller välgrundade och får inte vilseleda konsumenten. Villkoren för frivillig märkning ges i gemenskapens anvisningar om god märkningspraxis.
Också andra fodertillsatser som satts till i fodret än de obligatoriska kan anges under rubriken ’tillsatser’. Utöver namnet kan alla eller någon av följande uppgifter anges: identifikationsnummer, tillsatskategori eller funktionell grupp samt tillsatt mängd. När det gäller sensoriska tillsatser eller näringstillsatser ska den tillsatta mängden dock uppges om man vill att tillsatsen ska ingå i märkningsuppgifterna.
I fråga om analytiska beståndsdelar kan uppges den totala mängden näringstillsatser som ska gå att analysera i produkten tills garantitiden gått ut, med beaktande av toleranserna. Också alla andra näringsämnen kan uppges för respektive djurart utöver de obligatoriska uppgifterna. Energivärdet och/eller proteinvärdet kan anges, och då ska detta värde anges i enlighet med EU-metoden om en sådan finns att tillgå. I annat fall anges värdet uträknat enligt den officiella nationella metoden i den medlemsstat där fodret släpps ut på marknaden, om en sådan metod finns att tillgå. I Finland används Naturresursinstitutens (LUKE) fodertabell (på finska) eller värden som räknats ut på basis av den fastställda sammansättningen av analytiska beståndsdelar för foderråvaran.
I sällskapsdjursfoder, som är foderråvaror, är det en bra idé att markera bruksanvisningar, särskilt i fall där felaktig eller överdriven användning av foder kan orsaka skada på djuret. I foderblandningar är bruksanvisning en obligatorisk märkning.
Foder som är lättfördärvliga borde märkas med anvisning om förvaring fram till sista användningsdatum.
Exempel på frivilliga påståenden om foder finns i punkt 10 i guiden.
Annat att beakta
Foderråvaror och foderblandningar får innehålla fem gånger den högsta tillåtna halten för koccidiostatika eller histomonostatika och andra fodertillsatser som motsvarar högst 100 gånger den relevanta fastställda högsta tillåtna halten i helfoder. Nivån 100 gånger den fastställda halten får endast överskridas om sammansättningen av produkterna i fråga tillfredsställer ett särskilt näringsbehov i fråga om det relevanta användningsområdet. Villkoren för användning av sådant foder ska specificeras närmare i förteckningen över användningsområden (guidens bilaga 4.).
Foder som innehåller mer än 100 gånger den högsta tillåtna halten tillsatser kan inte märkas som kompletteringsfoder, utom för fodret avsätt för särskilt näringsbehov, utan de är förblandningar för tillverkning av foderblandningar. Förblandningar är inte direkt avsedda för utfodring av djur.
Även om en foderråvara används som binde- eller denatureringsmedel för andra råvaror kan produkten anses vara en foderråvara. Namn på, typ och mängd av foderråvara som använts som denatureringsmedel eller bindemedel (halten högst 3 % av totalvikten) ska framgå av märkningen.
Om något försäljningsparti/någon förpackning delas upp (ompackas) ska de obligatoriska uppgifterna och en hänvisning till det ursprungliga partiet anges på etiketten för varje delparti/ny förpackning. Om foderråvarans sammansättning ändrar efter att den släppts ut på marknaden ska också de obligatoriska upp-gifterna ändras på motsvarande sätt.
Tillåtna toleranser för avvikelser mellan en foderråvaras eller en foderblandnings analytiska beståndsdelar (råfett, råprotein osv.) enligt märkningen, och det värde som framkommer vid offentliga kontroller i enlighet med förordning (EG) nr 767/2009, förtecknas i bilaga IV.