Vad ska jag göra om jag misstänker att det är något fel på sällskapsdjursmaten?
Om du misstänker eller upptäcker problem med fodret, bör du kontakta importören av fodret eller tillverkaren av inhemskt foder. Det finns ingen ansvarig part i Finland om du har beställt fodret från en utländsk webbshop eller själv importerat det från utlandet (notera: utländska webbshoppar kan ha finskspråkiga sidor). Om du upptäcker problem med sådant foder, kontakta webbshoppen eller importören.
Kan jag skicka den köpta sällskapsdjursmaten till Livsmedelsverket för undersökning?
Foder som förvarats hemma hos sällskapsdjursägaren eller öppnade förpackningar används inte som myndighetsprov eftersom vi inte kan säkerställa att fodret inte har kontaminerats vid öppning och hantering hemma. Myndighetsprover av foder måste enligt lag tas av behöriga personer.
Om du vill kan du på egen bekostnad låta analysera prover på Livsmedelsverkets laboratorium. Då måste du veta vad du misstänker i proverna, det vill säga vilka analyser du beställer av produkten. Mer information: Undersökningar om foder
Gäller livsmedelslagstiftningen eller -kontrollen även sällskapsdjursmat?
Livsmedelslagstiftningen gäller inte sällskapsdjursmat. Djurfoder omfattas av foderlagstiftningen. Foderlagstiftningen ställer krav på bland annat mikrobiologisk kvalitet, råvaror, företagarens egenkontroll och förpackningsmärkning.
Vilka krav ställer lagstiftningen på sällskapsdjursmat?
Lagstiftningen ställer bland annat följande krav på sällskapsdjursmat:
Foder får inte innehålla skadliga eller förbjudna ämnen, eller mikroorganismer som är skadliga för människors eller djurs hälsa. Lagstiftningen fastställer maximala halter för mikroorganismer och ämnen. Kraven kan variera beroende på om det är behandlat eller rått sällskapsdjursfoder.
Råvarorna måste uppfylla vissa krav. Animaliska råvaror som används i sällskapsdjursmat måste komma från djur som slaktats för livsmedel eller från vilt som skjutits. Skadliga eller förbjudna ämnen, såsom slaktkroppar med antibiotikarester eller till exempel innehåll från mag-tarmkanalen, får inte användas i sällskapsdjursmat.
Tillverkare av sällskapsdjursmat måste genomföra egenkontroll för att säkerställa att produkterna är säkra. Vid inspektioner som utförs av Livsmedelsverket granskas omfattningen och genomförandet av egenkontrollplanen.
Alla sällskapsdjursfoder måste ha korrekt förpackningsmärkning.
Mer information: Sällskapsdjursmat, Mat för hundar och katter, Märkningsguide för foder, Läs förpackningsmärkningar och gör rätt val för ditt sällskapsdjur.
Vad innebär egenkontroll av foder?
Företagarens egenkontroll innebär att företaget själv övervakar och säkerställer säkerheten och kvaliteten på sin verksamhet. Detta inkluderar identifiering av risker, kontinuerlig övervakning av verksamheten och vidtagande av nödvändiga korrigerande åtgärder. Egenkontroll är grunden för säkerheten och kvaliteten på foder och är en lagstadgad skyldighet för foderföretagare. Genom egenkontroll hanterar foderföretagare de risker som är förknippade med deras verksamhet. Egenkontroll inkluderar också provtagning, som kan omfatta prover från färdigt foder, råvaror och produktionsmiljö. Foderföretagaren bestämmer provtagningspunkter, frekvens och analyser som ska utföras på proverna.
Mer information: Med egenkontroll hanteras risker
Vem övervakar sällskapsdjursmat?
Livsmedelsverket ansvarar för att organisera och utföra största delen av foderkontrollen. Kontrollverksamheten omfattar produktkontroll och inspektioner av foderföretagare. Vid produktkontroll tas prover från foder som analyseras i Livsmedelsverkets laboratorium. Om proverna visar på lagöverträdelser krävs en utredning och åtgärder från företaget för att rätta till situationen. Tillverkare och importörer av sällskapsdjursmat övervakas genom inspektioner. Fokus ligger på inhemsk produktion eftersom foderlagstiftningen till största delen är EU-lagstiftning och utgångspunkten är att varje lands myndighet övervakar produktionen och importen i sitt eget land. Vid inspektioner granskas bland annat lokaler, bokföring, arbetsinstruktioner och egenkontroll inklusive företagets riskbedömning. Om brister upptäcks vid inspektionen krävs en utredning och åtgärder från tillverkaren för att rätta till situationen.
Mer information: Information till konsumenter om kontroll av sällskapsdjursmat i Finland, Avoin tieto/rehujen tuotevalvonta
Hur bestäms vad som ska undersökas i foderprover?
Myndighetsprover, det vill säga foderprover som tas av en person som är behörig av Livsmedelsverket, analyseras för exempelvis mikrobiologisk kvalitet, såsom salmonella, samt skadliga och förbjudna ämnen. Skadliga och förbjudna ämnen kan vara helt förbjudna enligt foderlagstiftningen (så kallad nolltolerans) eller ha gränsvärden fastställda i lagstiftningen. Det är inte möjligt eller meningsfullt att undersöka allt i alla foder. Tillgängliga analysmetoder påverkar vad som kan undersökas i olika foder. Möjliga lagöverträdelser försöker upptäckas med största möjliga sannolikhet. Analyser av myndighetsprover utförs i princip i Livsmedelsverkets laboratorium.
Mer information: Skadliga och förbjudna ämnen i foder
Vem står för kostnaderna för foderkontrollen?
Foderkontrollen, liksom annan myndighetskontroll, finansieras med skattemedel. Resurserna för kontrollen är små och verksamheten prioriteras på olika sätt. En del av kontrollen är avgiftsbelagd för foderföretagaren, till exempel tillverkaren eller importören av fodret. Avgiftsbelagd verksamhet och avgifternas storlek fastställs genom en förordning från jord- och skogsbruksministeriet.
Vem ansvarar för säkerheten och kvaliteten på sällskapsdjursmat?
Foderföretagaren, det vill säga tillverkaren eller importören, ansvarar för att deras foder uppfyller kraven och är säkra. Lagstiftningen kräver att tillverkare och importörer av foder genomför egenkontroll, där riskbedömning är en väsentlig del. Livsmedelsverket godkänner inte foderföretagarnas egenkontrollplaner eller riskbedömningar, utan företagarna ansvarar själva för deras korrekthet och aktualitet. Livsmedelsverket övervakar att foderföretagaren följer foderlagstiftningens krav. Myndighetskontrollen ersätter eller minskar inte företagarens lagstadgade skyldigheter.
Foderföretagaren är skyldig att informera Livsmedelsverket om de misstänker att deras tillverkade eller importerade foder innehåller något skadligt eller lagstridigt. Företaget är skyldigt att utreda situationen under Livsmedelsverkets ledning och vid behov enligt Livsmedelsverkets föreskrifter. Livsmedelsverkets foderkontroll och foderföretagaren samarbetar nära för att utreda undantagssituationer.
Hur kan jag vara säker på att fodret jag använder är säkert för mitt sällskapsdjur?
Baserat på resultaten från foderkontrollprover är foder som tillverkas och marknadsförs i Finland i huvudsak säkra och uppfyller de kvalitetskrav som lagstiftningen ställer. Inspektioner visar att foderföretagare i allmänhet följer foderlagstiftningens krav väl.
Foderlagstiftningen och dess efterlevnad hjälper till att identifiera och hantera risker och därmed förebygga foderrisker. Återkallande av foder eller alla risksituationer kan dock inte helt förhindras, även om foderföretagare agerar i enlighet med lagstiftningen, eftersom det i praktiken inte är möjligt att undersöka varje råvaru- eller foderparti för alla möjliga risker.
Fodersäkerheten påverkas också av att sällskapsdjursägaren följer förvarings- och doseringsanvisningarna på förpackningen.
Mer information: Kontrollrapporter och statistik om foder, Avoin tieto/rehujen tuotevalvonta
Vad gör Livsmedelsverket om sällskapsdjursmat eller en inhemsk tillverkare inte uppfyller lagstiftningens krav?
Om det upptäcks att en foderföretagare inte följer den lagstiftning som gäller för dem, ålägger Livsmedelsverket företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta till situationen inom en viss tidsfrist. Företaget kan till exempel åläggas att uppdatera sin egenkontrollplan, genomföra laboratorieanalyser och skicka resultaten till Livsmedelsverket, rengöra produktionslokaler eller korrigera foderetiketter. Livsmedelsverket kan också använda andra administrativa tvångsmedel som definieras i foderlagen för att säkerställa att verksamheten följer lagen.
Om analysresultaten från myndighetsprover visar på lagöverträdelser, utfärdar Livsmedelsverket ett beslut till företaget som kräver korrigerande åtgärder inom en viss tidsfrist. Beroende på fallet kan foderpartiet till exempel åläggas att dras tillbaka från marknaden eller förstöras.
Varför finns det ingen information om ursprungsland på sällskapsdjursmatens etikett?
Lagstiftningen fastställer vilka uppgifter som obligatoriskt måste anges på förpackningsmärkningen, och ursprungsland ingår inte i dessa. På märkningen av hel- och kompletteringsfoder för sällskapsdjur måste det dock finnas information om foderproducenten, åtminstone producentens registrerings-/godkännandenummer.
Används kött i sällskapsdjursmat?
Sällskapsdjursmat kan vara tillverkad av kött eller andra delar av slaktkroppen, såsom inälvor eller fett.
Enligt foderlagstiftningen får termen "kött" endast användas om det rör sig om skelettmuskulatur från djuret. Animaliska mjöl (behandlat animaliskt protein, i vardagligt tal köttmjöl) som produceras i behandlingsanläggningar innehåller inte enbart kött, och de kan inte hänvisas till som köttmjöl på förpackningsmärkningen. Råvarorna kommer dock alla från slaktkroppar som slaktats för livsmedel.
Vid kontroll av inhemsk produktion kan Livsmedelsverket ingripa vid felaktig användning av termen "kött". För utländska foder finns inte denna möjlighet, eftersom det inte går att verifiera enbart utifrån förpackningsmärkningen.
Får man sälja CBD-produkter till sällskapsdjur i Finland?
Nej, det får man inte. CBD-produkter får inte säljas eller marknadsföras till sällskapsdjur eller andra djur. Cannabidiol (CBD) regleras som ett läkemedel i Finland.