Antibiotikan är viktig vid behandling av infektionssjukdomar orsakade av bakterier. Med antibiotika behandlas till exempel hudinfektioner, urinvägsinfektioner och luftvägsinfektioner. Det är ändå skäl att hålla i minnet, att till exempel symptom i luftvägarna också kan bero på många andra orsaker än bakterier. Då ger behandling med antibiotika ingen effekt. Antibiotika biter till exempel inte på luftvägsinfektioner orsakade av virus.
Är antibiotika alltid den bästa behandlingen?
För att resistens inte ska utvecklas måste man noggrant överväga om behandling med antibiotika behövs då varje patient undersöks och orsaken till symptomen utreds. Veterinären fattar beslut om behandling med läkemedel först då patienten undersökts och man säkerställt att behandling med antibiotika krävs. För att säkerställa en bakterieinfektionsdiagnos är det skäl att ta prover och ibland fattas beslutet att behandling med antibiotika krävs först på basen av analysresultaten. En antibiotikakur kan ges i form av tabletter eller ett lokalt använt preparat, såsom örondroppar eller en salva som stryks ut på huden. Ibland används antibiotika inte alls. Om en antibiotikakur ordinerats för ett djur, ska den ges till djuret på det sätt som veterinären angett hela kuren ut.
Redskap för behärskning av bakterieresistensläget bland sällskapsdjur
- Antibiotika används alltid på ett övervägt sätt och beslutet bygger på en diagnos som en veterinär gjort. Veterinären undersöker alltid djuret och tar vid behov prover för att utreda orsaken.
- Vid hud- och bindvävsinfektioner och urinvägsinfektioner hos hundar och katter rekommenderas provtagning första gången i hög grad på grund av att resistensen ökat. En tidig undersökning av prover gör det möjligt att välja den bästa behandlingen för djuret.
- Veterinären väljer den lämpligaste antibiotikan, administreringssättet och doseringen. I upprepade fall ska orsaken bakom utredas.
- Om djurets sjukdom kräver att behandling med antibiotika inleds innan bakteriologiska resultaten är tillgängliga, väljer veterinären den primära behandlingen ur antibiotikarekommendationerna.
- Ägaren till djuret följer veterinärens behandlings- och medicineringsanvisningar.
- Ofta hjälper det inte enbart med antibiotika, utan det kan krävas stödjande behandlingar såsom rengöring av det infekterade området eller skydd till exempel mot slickning. De är precis lika viktiga som antibiotikan för att djuret ska tillfriskna.
- Vid upprepade hud- och öroninflammationer står utredningen av orsaken till den upprepade inflammationen och elimineringen av den i nyckelställning för att infektionen ska ge med sig.
Antibiotika och resistens
Antibiotika är föreningar som dödar mikrober eller hämmar deras tillväxt. Antibiotikan som getts för behandling av en sjukdom har inte alltid någon effekt. Bakterien som orsakar sjukdomen kan av naturen vara motståndskraftig (resistent) mot antibiotikan eller så kan resistens uppkomma till exempel som en följd av upprepade behandlingar med antibiotika. Bakterien kan vara resistent mot flera olika antibiotika och kallas då multiresistent. Bland katter och hundar konstateras resistenta bakterier allmänt bland stafylokocker som orsakar hud- och bindvävsinfektioner och hos kolibakterier som orsakar urinvägsinfektioner.
Resistenta bakterier orsakar inte desto allvarligare sjukdomar än andra bakterier heller. Också ett friskt djur kan bära på resistenta bakterier. Att behandla sjukdomarna de orsakar kan däremot vara svårt och det kan ta tid innan djuret tillfrisknar, eftersom det finns få effektiva antibiotika eller så finns kanske sådana inte alls längre att få. Då blir behandlingen ofta också dyr.
Resistenta bakterier eller resistensfaktorer kan överföras mellan djur och människan. En antibiotikabehandling som getts till ett djur påverkar sålunda också andra djur och människor.
Veterinärens användning av läkemedel regleras av lagstiftningen
Finland har långa traditioner av en ansvarsfull användning av antibiotika. Lagstiftningen tar också ställning till behandlingen av djur med antibiotika. Vissa läkemedel avsedda för behandling av svåra bakteriesjukdomar hos människan får till exempel inte alls används till djur. Kritiskt viktiga antibiotika, såsom tredje generationens cefalosporiner eller fluorokinoloner får användas endast, om andra alternativ till exempel på basis av undersökningsresultat inte har någon effekt. Lagstiftningen förutsätter att veterinären själv försäkrar sig om att antibiotikan behövs.