Staphylococcus pseudintermedius och MRSP
Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som förekommer på hundars hud och slemhinnor. Bakterien förekommer mycket allmänt hos friska djur, men den kan också orsaka olika infektioner. Vanligen orsakar S. pseudintermedius olika hud- och sårinfektioner. Mer sällsynta är bland annat ben- och ledinfektioner samt urinvägsinfektioner.
När S. pseudintermedius är resistent mot meticillin-antibiotika används benämningen MRSP, eller meticillinresistent Staphylococcus pseudintermedius. MRSP är i allmänhet resistent också mot andra typer av antibiotika. Därför har många antibiotika som normalt ges till hundar ingen effekt på infektioner som orsakats av MRSP. Cirka 15 procent av S. pseudintermedius-bakterierna är MRSP-bakterier.
Vad orsakar MRSP?
MRSP orsakar samma typer av infektioner som S. pseudintermedius. Den enda skillnaden mellan MRSP och normala S. pseudintermedius-bakterier är känsligheten för antibiotika. MRSP-bakterien har inte en högre infektionsförmåga än S. pseudintermedius-bakterien. Det är svårare att bota infektioner som orsakats av MRSP, eftersom det inte finns lika många antibiotika som biter på bakterien. En hund kan också vara bärare av MRSP utan att uppvisa symptom. MRSP-bakterien är inte farlig för ett friskt djur.
Hur vanlig är MRSP i Finland?
MRSP-bakterien förekommer mest hos hundar som lider av upprepade hud- och öroninfektioner eller som av någon annan anledning har fått antibiotika ofta. Dessa hundar hör också till riskgruppen för MRSP-bakterien och forskare har uppskattat att cirka tio procent av alla hundar som hör till riskgruppen bär MRSP-bakterien. Hos andra hundar förekommer MRSP mer sällan. Enligt en finländsk utredning är cirka tre procent av ledarhundar MRSP-bärare (källa Grönthal et al. 2015). Förekomsten är sannolikt ungefär densamma bland hundar som besöker veterinär på grund av misstänkt bakterieinfektion. MRSP är ytterst sällsynt hos katter i Finland.
Hur sprider sig MRSP?
MRSP sprider sig vanligtvis genom beröring mellan djur. Bakterien kan få fäste på en hunds hud eller slemhinnor i synnerhet när hunden får en antibiotikakur. Under en antibiotikakur dör de känsliga bakterierna och de resistenta bakterierna förökar sig. MRSP kan också sprida sig från en hund till en annan via omgivningen och utrustning (exempelvis borstar, skålar och leksaker) eller via en människas hand eller kläder. Därför behandlas ett djur som bär på MRSP-bakterien i beröringsisolering hos veterinären.
Kan en människa smittas av MRSP?
Människor insjuknar i allmänhet inte i infektioner orsakade av MRSP. Endast ett fåtal sjukdomsfall hos människor har rapporterats i hela världen. En människa som hela tiden är i kontakt med hundar kan vara en symptomfri bärare av MRSP-bakterien, men det är sällsynt och tillståndet är sannolikt kortvarigt.
Kan man förhindra att MRSP sprider sig?
Man kan förebygga spridningen av alla resistenta bakterier genom att minska användningen av antibiotika. Antibiotika ska alltid användas efter noggrant övervägande. Provtagning och undersökning är hörnstenar i en kontrollerad användning av antibiotika. Vid upprepade hud- och öroninfektioner ska den bakomliggande orsaken utredas och åtgärdas. Det är inte alltid nödvändigt att använda antibiotika; exempelvis hudinfektioner kan ofta botas med lokal medicinering.
Tala om för veterinären redan när du beställer tid för besök, om du vet att din hund har smittats av MRSP. Då kan veterinären planera besöket på förhand så att övriga patienter inte smittas av MRSP. Detsamma gäller också andra multiresistenta bakterier.
Kan man förebygga MRSP-smitta?
Hunduppfödare ska fästa uppmärksamhet vid hälsan hos de hundar som används i aveln. Allergier och hudveck gör djuren känsliga för hudinfektioner och ökar användningen av antibiotika. Hundägare ska sköta sin hunds hälsa så att inga antibiotikakurer skulle behövas. Se till att hunden får sina vaccinationer, att tänderna sköts på rätt sätt samt att hunden får rätt näring och tillräcklig motion. När ett djur insjuknar ska man besöka veterinären i ett tidigt skede. Djur ska också vänjas vid vårdåtgärder och vid att ta läkemedel, så att det går lätt att ge rätt vård när de insjuknar.
Lähteet:
Grönthal T, Ollilainen M, Eklund M, Piiparinen H, Gindonis V, Junnila J, Saijonmaa-Koulumies L, Liimatainen R och Rantala M., Acta Vet Scand. 2015; 57 (1): 37.