Vid användningen av vaccin finns det alltid risk för biverkningar. Bara en liten del av vaccinationerna orsakar reaktioner och dessa går ofta om av sig själv på några timmar eller ett par dagar. Behandling enligt symtom kan ges exempelvis med kortverkande kortikosteroider och/eller febernedsättande smärtläkemedel.
Ett vaccin får inte försäljningstillstånd förrän dess kvalitet, säkerhet och effekt har bedömts utgående från dokumentationen om det. Eventuella biverkningar framkommer förhoppningsvis vid säkerhetstestningen och information om dem sammanställs för produktresumén. Dessa förväntade biverkningar nämns i produktresumén. Eftersom testerna utförs på ett begränsat antal djur är det möjligt att det senare när vaccinet börjar användas i större skala också kommer fram så kallade oväntade biverkningar. Då kan också mycket sällan förekommande biverkningar uppträda. Vacciners biverkningar kan grovt indelas i förväntade och oväntade biverkningar.
Till förväntade biverkningar hör feberreaktion, illamående, lokala symtom (rodnad, hetta, svullnad) vid injektionsstället, smärta och i vissa fall lindriga allergiska reaktioner som förekommer efter vaccinationen. Övergående feberreaktion och illamående förekommer i synnerhet när man använder vaccin som innehåller levande, försvagade sjukdomsalstrare. Lokala symtom kan orsakas av adjuvant, konserveringsmedel eller inaktiveringsmedel i vaccinet. Formalin som används för inaktivering är mycket irritationsframkallande, men i regel neutraliseras det i vaccintillverkningens slutskede. Lokala symtom förekommer oftare med avdödade, inaktiverade vaccin.
Alla skadliga effekter som inte nämns i produktresumén utgör oväntade biverkningar. Sådana kan exempelvis vara allergiska reaktioner eller reaktioner på främmande substans. Allergiska reaktioner framträder genast inom några minuter till tre timmar (överkänslighet typ I) efter vaccinationen eller mycket senare inom 8–21 dagar (överkänslighet typ III) efter vaccinationen. Utveckling av anafylaktisk reaktion (överkänslighet typ I) är i praktiken den enda situationen som kräver snabba åtgärder (tabell 3). Det är bra att hålla det vaccinerade djuret under uppsikt i cirka 15 minuter för eventuella omedelbara allergiska reaktioner som kräver behandling. Risken för allergiska reaktioner ökar efter 3:e och 4:e vaccinationsgången.
Tabell 3.
Anafylaktiska reaktioner hos djur
| Art | Chockorgan | Symtom | Patologiska fynd |
| Idisslare | Luftvägarna | Hosta, andnöd och kollaps | Lungödem, emfysem och blödning (kollaps) |
| Häst | Luftvägarna och tarmarna | Hosta, andnöd och diarre | Emfysem och tarmblödning |
| Svin | Luftvägarna och tarmarna | Cyanos och klåda | Systemisk hypotension |
| Hund | Levern och mt-kanalen | Upphetsning, magsmärta, uppkastning, andningsförlamning och kollaps | Blodstockning i levern, mjälten och mt-kanalen samt blödningar |
| Katt | Lungorna och mt-kanalen | Kraftigt klåda i huvudet, andnöd, cyanos, salivation, uppkastning och kollaps | Lungödem och lugnblödning, blodstockning i mt-kanalen |
| Höns | Luftvägarna | Andnöd och kramper | Lungödem |
Också granulombildning (överkänslighet typ IV) vid injektionsstället kan räknas till reaktion på främmande substans. Det finns mycket lite information om de ovanligaste biverkningarna. Exempelvis har man redan länge misstänkt att det finns ett orsakssamband mellan katters vaccination och sarkom vid injektionsstället, men först nu har man börjat utreda saken närmare. I USA har frågan undersökts av den år 1996 grundade arbetsgruppen Vaccine-Associated Feline Sarcoma Task Force (VAFSTF) och i Europa av en arbetsgrupp tillsatt av Veterinary Products Committee (VPC).
Tills vidare har man inte kunnat konstatera samband mellan sarkom och något visst vaccin eller någon vaccintyp. Båda arbetsgrupperna rekommenderar användning av standardiserade vaccinationsställen för att man ska få reda på om sarkom associeras med användning av ett visst vaccin och för att det ska vara lättare att avlägsna sarkom kirurgiskt.
Enligt arbetsgruppernas rekommendationer ska vaccin som innehåller rabiesvirusantigen ges så distalt som möjligt i höger (right) bakre extremitet och vaccin som innehåller antigen mot felint leukemivirus på motsvarande sätt i vänster (left) bakre extremitet. Vaccin som innehåller övriga antigener ges i höger skuldra/bog, men man bör undvika mittlinjen och området mellan skulderbladen. Subkutan vaccination rekommenderas, eftersom eventuella tumörer då kan upptäckas i ett tidigt skede.
Smärta
Kallt vaccin som tas direkt ur kylskåp kan orsaka smärtreaktioner speciellt hos ungar. Smärta som orsakas av vaccination kan bero på att vaccinet har injicerats för nära en nerv, men vanligast är att smärtan är följd av icke-isotonisk osmolalitet eller att preparatets pH avviker från kroppens värde.
Ospecifika reaktioner
Det är vanligt att kortvarig feber konstateras hos vaccinerade djur efter vaccinationen. Dessutom kan det under följande 24–72 timmar förekomma övergående aptitlöshet, rastlöshet och speciellt hos hundar och katter också diarré och uppkastning.
Lokala reaktioner
Vid vaccinationsstället kan bildas en svullnad som i regel är störst cirka 48 timmar efter vaccinationen och går sedan småningom ner. Hårdare knölar kan uppstå om vaccinet innehåller aluminiumsalter som adjuvant. Lokala förändringar försvinner i regel inom några veckor.
Vaccination med bakteriekontaminerade nålar kan orsaka bölder. Vaccinet i flerdosflaskor kontamineras lätt och kan orsaka infektion vid injektionsstället. Oljeadjuvanter, kontaminerat lösningsmedel och inaktiverade bakterievaccin som innehåller flera antigener kan orsaka bölder som måste avlägsnas kirurgiskt.
Allergiska reaktioner
Fördröjda allergiska reaktioner (överkänslighet typ III) uppträder cirka 8–21 dagar efter vaccinationen. Symtom på dessa är bland annat paplar på huden, varande eksem och subkutant ödem. Vid användning av vaccin som innehåller levande adenovirus-1 (CAV-1) utvecklas hos vissa hundar så kallad blue eye (uveit, överkänslighet typ III). Vaccin som innehåller levande CAV-2 har bara sällan konstaterats orsaka uveit. I nuvarande vaccin används alltid avdödat CAV-1.
Anafylaxi
Vaccin kan innehålla beståndsdelar som kan orsaka kraftiga överkänslighetsreaktioner. En sådan reaktion (anafylaxi eller anafylaktisk chock eller överkänslighet typ I) framträder inom några minuter till tre timmar efter vaccinationen, vanligen inom 15 minuter. Symtomen på anafylaxi varierar något hos olika djurarter.
Akut andnöd samt sänkt blodtryck, urtikaria och kollaps kräver omedelbart adrenalin som första hjälp. Vid lindrigare reaktioner rekommenderas dosering i muskel. Subkutan injektion rekommenderas inte, eftersom vasokonstriktionen som adrenalinet orsakar kan leda till dålig absorption och till och med vävnadsnekros. Om symtomen är kraftiga ska adrenalinet ges intravenöst eller endotrakealt om intravenös dosering inte är möjlig. Adrenalin kan vid behov ges upprepade gånger med 15–20 minuters intervaller.
Tabell 4 presenterar en rekommendation för dosering av adrenalin för behandling av anafylaktisk reaktion hos olika djurarter som sammanställts utgående från litteratur. De rekommenderade doserna varierar i olika litteraturkällor, så dosen och doseringssättet måste alltid bedömas individuellt för varje fall. Behandlingen måste fortsätta med vätskor och kortikosteroider som ges intravenöst, ifall djuret är i chock. Luftvägarna ska hållas öppna. Vid andnöd ges syre, eftersom bronkokonstriktion och kardiovaskulär kollaps orsakar hypoxemi.
Vid vaccination av djur som tidigare har fått anafylaktisk reaktion av vaccination bör man överväga riskerna samt bereda sig på att reaktionen upprepas. Situationen kan avhjälpas genom att byta preparat ifall generiska preparat finns att tillgå.
Endotoxisk chock
Om vaccin som innehåller gramnegativa bakterier (eller hästars koliodling) har hanterats på fel sätt, exempelvis förvarats i fel temperatur, kan vaccination med det leda till endotoxisk chock som har anafylaxiliknande symtom. Dräktiga djur kan dessutom abortera.
Bedömning av orsakssamband
Biverkningar som vaccinet har orsakat eller bristfälligt vaccinskydd anmäls till Fimea (Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet).
Alla biverkningsanmälningar som Fimea får införs i biverkningsregistret. Anmälningarna bedöms och klassificeras. Veterinären som har gjort anmälan får ett svarsbrev där vaccinets och symtomens orsakssamband utreds.
Det centrala i bedömningen av orsakssambandet är det tidsmässiga sambandet till vaccinationen. Någon annan faktor kan dock inverka samtidigt och orsaka den antagna biverkningen. Därför måste man första utreda om det eventuellt finns en alternativ förklaring till symtomen.
Om det finns ett tydligt tidsmässigt samband mellan det skadliga symtomet och vaccinationen och man inte känner till någon mer sannolik förklaring till symtomet, föreligger möjligen ett orsakssamband till vaccinationen. I praktiken är det ofta omöjligt att veta om symtomen beror på vaccinationen eller exempelvis en samtidig virusinfektion. Sambandet kan anses vara sannolikt eller säkert om symtomet uppträder vid vaccinationsstället eller om man vet att vaccinet tidigare har orsakat liknande biverkningar.
Om djuret avlider efter vaccination och symtomen som föregår döden har ett eventuellt eller sannolikt samband med vaccinationen, är det skäl att snabbt skicka djuret till Livsmedelsverket för utredning av dödsorsaken. Djurets ägare betalar obduktionskostnaderna om inte annat avtalas. En kopia av obduktionsintyget skickas med biverkningsanmälan till Fimeas register över djurläkemedels biverkningar.
Tabell 4.
Doseringsrekommendationer för adrenalin vid behandling av anafylaktisk chock hos olika djurarter
| Djurart | IM-dos (1 mg/ml) | IV-dos (1 mg/ml) |
| Häst | 0,01 - 0,02 mg/kg (5-10 ml/500kg) |
0,003 - 0,005 mg/kg (1,5 - 2,25 ml/500 kg) (max0,01mg/kg, 4,5 ml/500 kg) |
| Nöt | 0,008 - 0,016 mg/kg (4 - 8 ml/500 kg) |
0,004 - 0,008 mg/kg (2-4 ml/500 kg) |
| Svin och får | 0,008 - 0,016 mg/kg (0,8 - 1,6 ml/100 kg) |
0,004 - 0,008 mg/kg (0,4 - 0,8 ml/100 kg) |
| Hund | 0,01 - 0,02 mg/kg 1:10 utspätt adrenalin (A1-2 ml/10 kg |
0,01 - 0,02 mg/kg (B 1:10 utspätt adrenalin (A1-2ml/10 kg |
| Katt | 0,01 - 0,02 mg/kg 1:10 utspätt adrenalin (A0,5 -1 ml |
0,01 - 0,02 mg/kg (B1:10 utspätt adrenalin (A0,5-1 ml (0,2 ml ) (C |
(A 1:10 spädningen tillverkas genom att späda ut (1 mg/ml) adrenalin 1:10 med fysiologisk saltlösning, till exempel 1 ml adrenalin + 9 ml fys. NaCl.
(B Om intravenös dosering inte är möjlig, kan dosen i teorin fördubblas och via intubationsrör föras till luftvägarnas slemhinna.
(C Dosen 0,2 ml IV räcker enligt litteraturen i de flesta fall.
MER INFORMATION PÅ ANDRA WEBBPLATSER
- Biverkningar (Fimea)