Anvisningar för tillsyn över livsmedel med skyddad beteckning

Skriv ut

Anvisningens nr/version: 2595/04.02.00.01/2024/6

1 Introduktion till EU:s system för namnskydd

Med namnskydd avses produktnamn som registrerats i enlighet med EU:s kvalitetsordning. Syftet med EU:s kvalitetspolitik och registreringen av produktnamn är att skydda produkterna för att lyfta fram deras unika egenskaper kopplade till geografiskt ursprung och traditionell expertis. Produktnamn kan beviljas en geografisk beteckning om de har en särskild koppling till den plats där produkten framställs. Geografiska beteckningar hjälper konsumenterna att identifiera produkterna och underlättar producenternas marknadsföring. Geografiska beteckningar betraktas som immateriella rättigheter. EU:s övriga kvalitetsordningar framhäver traditionella metoder eller produkter som framställs i svårtillgängliga naturområden, som i berg eller på öar.

Geografiska beteckningar är:

  • SUB – Skyddad ursprungsbeteckning (mat och vin)
  • SGB – Skyddad geografisk beteckning (mat och vin)
  • GB - Geografisk märkning (destillerade alkoholdrycker och smaksatta viner).

Syftet är att namnskydda produkter som kommer från specifika regioner och har särskilda egenskaper eller ett anseende som är kopplat till produktionsområdet. Skillnaderna mellan SUB och SGB har främst att göra med hur mycket av råvarorna som måste komma från ett visst område eller hur mycket av produktionsprocessen som måste äga rum där. GB är en särskild beteckning för destillerade alkoholdrycker och smaksatta viner.

Garanterad traditionell specialitet (GTS) lyfter fram de traditionella aspekterna, såsom hur produkten tillverkas eller dess sammansättning, utan att koppla den till ett visst geografiskt område. Ett produktnamn som är registrerat som GTS är skyddat mot förfalskning och missbruk.

Dessutom finns det frivilliga kvalitetsbegrepp som dock inte har tagits i bruk och definierats nationellt i Finland. Det frivilliga kvalitetsbegreppet ”produkt från bergsområden” lyfter fram egenskaperna hos en produkt som tillverkats i bergsområden, under svåra naturförhållanden. Begreppet har skapats för att lättare kunna ge information om jordbruksprodukter som har producerats under svåra förhållanden, till exempel i bergsområden. Att lyfta fram detta gynnar både jordbrukare och konsumenter. Jordbrukarna kan marknadsföra produkten bättre och samtidigt säkerställer man att konsumenten får en klar uppfattning om produktens egenskaper.

Jordbruket i EU:s yttersta randområden utsätts för svåra geografiska förhållanden och klimatförhållanden på grund av det avlägsna läget och skärgårdsstatusen. För att fler ska känna till jordbruksprodukter från dessa områden (de franska utomeuropeiska departementen Guadeloupe, Franska Guyana, Réunion och Martinique, Azorerna, Madeira och Kanarieöarna) har EU tagit fram en särskild logotyp som kan användas som frivilligt kvalitetsbegrepp.

Syftet med namnskyddssystemet är att skydda livsmedel och jordbruksprodukter mot missbruk av etablerat namn. Namnskyddet, det vill säga registreringen av beteckningen, gäller vanligen sådana produkter, som till sina egenskaper avviker från andra liknande produkter eller som tillverkats eller producerats på traditionellt vis inom ett visst område eller med vissa tillverkningsmetoder i mer än 30 år. Registreringen av beteckningen är en tvåstegsprocess, som består av behandling på nationell nivå och behandling på EU-nivå.

Hittills har över 1600 livsmedel, över 1700 viner och över 250 destillerade alkoholdrycker beviljats skyddad beteckning inom EU. Av livsmedlen med skyddad beteckning är den största kategorin "Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade", och efter den följer "Ost", "Köttprodukter (värmebehandlade, saltade, rökta, etc.)", "Färskt kött och slaktbiprodukter" och "Oljor och fetter (smör, margarin, oljor, etc.)” En del av de skyddade beteckningarna är kända endast på nationellt plan, medan en del är kända på olika håll i världen. Mest skyddade produkter finns det i Frankrike och Italien. Efter dem följer Spanien, Portugal och Grekland. Alla dessa länder har långa traditioner i fråga om det nationella skyddet av lokala produkter redan innan EU:s system för skydd av beteckningar trädde i kraft.

Skyddade, det vill säga registrerade beteckningar får användas endast på de villkor, som framförts i produktspecifikationen i ansökan om registrering av produkter med skyddad beteckning och det sammanfattande dokumentet. Produktspecifikationen kan uppdateras i efterhand om den som ansökt om namnskydd vill precisera eller ändra den till vissa delar.

1.1 Namnskyddskategorier för livsmedel

Denna anvisning fokuserar på följande namnskyddskategorier enligt EU:s system för namnskydd för livsmedel och jordbruksprodukter:

  • Skyddad ursprungsbeteckning (SUB) (på engelska PDO, på spanska/italienska DOP)
  • Skyddad geografisk beteckning (SGB) (på engelska PGI, på spanska/italienska IGP)
  • Garanterad traditionell specialitet (GTS) (på engelska TSG, på spanska ETG, på italienska STG).

1.1.1 Skyddad ursprungsbeteckning – SUB

Skyddad ursprungsbeteckning (SUB) hos registrerade produktnamn har den allra närmaste kopplingen till produktionsområdet. Livsmedel, jordbruksprodukter och viner kan registreras som SUB-produkter. Kravet är att produktionen, bearbetningen och beredningen sker inom ett visst geografiskt område. Produktens kvalitet eller egenskaper beror i väsentlig grad på det geografiska området i fråga, till exempel en råvara som produceras där. Till exempel ”Kalamata” -olivolja (SUB) produceras i sin helhet i Kalamataområdet i Grekland av olivsorterna i området i fråga.

Andra välkända SUB-produkter är:

Av finländska livsmedel har SUB-registreringen beviljats (skyddsår inom parentes) "Lapin Puikula" (lappländsk mandelpotatis, 1997), "Lapin Poron liha" (renkött från finska Lappland, 2009), "Lapin Poron kylmäsavuliha" (torkat renkött från finska Lappland, 2010), "Lapin Poron kylmäsavuliha" (kallrökt renkött från finska Lappland, 2011) samt "Kitkan viisas" (2013).

Användningen av SAN-logotypen är obligatorisk för märkning av livsmedel och jordbruksprodukter, men frivillig i fråga om viner.

Skyddad ursprungsbeteckning EU:s logotyp (rödgul)
1.1.2 Skyddad geografisk beteckning – SGB

Skyddad geografisk beteckning (SGB) betonar förhållandet mellan ett visst geografiskt område och produktens namn. En produkts kvalitet, anseende eller andra egenskaper kan anses bero väsentligt på produktens geografiska ursprung. Livsmedel, jordbruksprodukter och viner kan registreras som SGB-produkter. För att märkningen skall beviljas krävs för största delen av produkterna att minst ett produktions-, bearbetnings- eller beredningsskede sker inom ett visst geografiskt område som ger produkten dess kvalitet, anseende eller andra egenskaper. En del av produktens råvara kan hämtas från områden utanför området. Till exempel tillverkas ”Westfälischer Knochenschinken” (SGB) i Westfalen med traditionella metoder, men köttet som används i tillverkningen härstammar inte enbart från djur som fötts upp i Tyskland.

Andra välkända SGB-produkter är:

Av finländska livsmedel har SGB-registreringen beviljats (skyddsår inom parentes) ”Kainuun rönttönen” (traditionell pirog från Kajanaland, 2008), ”Puruveden muikku” (siklöja från sjön Puruvesi, 2013), ”Aito saunapalvikinkku”/”Äkta basturökt skinka” (2022) och ”Suonenjoen mansikka” (2023).

Användningen av SGB-logotypen är obligatorisk för märkning av livsmedel och jordbruksprodukter, men frivillig i fråga om viner.

Skyddad geografisk beteckning EU:s logotyp (blågul)
1.1.3 Garanterad traditionell specialitet – GTS

Garanterad traditionell specialitet (GTS) lyfter fram de traditionella aspekterna, såsom hur produkten tillverkas eller dess sammansättning, utan att koppla den till ett visst geografiskt område. En GTS-produkt kan tillverkas var som helst inom EU-området, men produkten skall tillverkas enligt den registrerade tillverkningsmetoden och av ingredienser i produktspecifikationen. Ett produktnamn som är registrerat som GTS är skyddat mot förfalskning och missbruk. Livsmedel och jordbruksprodukter kan registreras som GTS-produkter. Till exempel ”Gueuze” (GTS) är ett öl som tillverkas genom spontanjäsning. Vanligtvis produceras det i Belgien, Bryssel och dess närhet. Eftersom det är fråga om GTS-öl är tillverkningsmetoden för produkten skyddad, men produkten kan tillverkas även på andra ställen.

Andra välkända GTS-produkter är:

Av finländska produkter har GTS-registreringen beviljats (skyddsår inom parentes) ”Sahti” (hembryggt öl från Tavastland, 2002), ”Kalakukko” (limpa med inbakad fisk, 2002) ja ”Karjalanpiirakka” (karelsk pirog, 2003).

Det är obligatoriskt att använda GTS-logotypen för märkning av livsmedel och jordbruksprodukter.

Garanterad traditionell specialitet EU:s logotyp (något annorlunda blågul)
1.2 Definitioner

I denna anvisning används definitionerna i förordningen om namnskydd (EU 2024/1143) där det avses med

  • ”kvalitetsordning” ordningar för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar, garanterade traditionella specialiteter och frivilliga kvalitetsbegrepp;
  • ”grupp” en sammanslutning som består av producenter eller bearbetare som huvudsakligen bearbetar samma produkt (producentgrupp), oberoende av juridisk form;
  • "traditionell" påvisad historisk användning av namnet av producenter i ett samhälle under en period som medger ett generationsskifte. Denna tidsperiod ska vara minst 30 år, och sådan användning får inbegripa ändringar som krävs på grund av ändrade hygien- och säkerhetsrutiner samt annan relevant praxis;
  • ”märkning” för alla namnskyddade produkters del ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol som gäller livsmedlet och anbringas på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller krage som medföljer eller avser sådant livsmedel.
  • ”specifik egenskap” en produkts särdrag som klart skiljer produkten från andra motsvarande produkter inom samma produktgrupp;
  • ”produktionsled” alla produktionssteg inbegripet råvaror, eller bearbetning, beredning eller lagring, fram till den punkt då produkten är färdig att släppas ut på marknaden.
  • ”aktör” en fysisk eller juridisk person som bedriver verksamhet som omfattas av en eller flera skyldigheter enligt produktspecifikationen.
  • ”produktspecifikation” ett dokument som innehåller åtminstone följande uppgifter om den registrerade produkten:
    • namn som det används i handeln
    • beskrivning av produkten, inbegripet råvaror, samt produktens viktigaste fysiska, kemiska, mikrobiologiska eller sensoriska egenskaper
    • avgränsning av det geografiska området
    • beskrivning av den metod med vilken produkten produceras samt uppgifter om förpackningen;
  • ”bearbetad produkt” livsmedel som framställs av obearbetade produkter. Dessa produkter får innehålla ingredienser som behövs vid tillverkningen för att de skall få särskilda egenskaper
  • ”generisk term” ett produktnamn som, även om det har samband med den ort, den region eller det land där produkten ursprungligen framställdes eller släpptes ut på marknaden, har blivit det namn som allmänt används för produkten i unionen.
  • ”växtsortsbenämning” en beteckning för en viss sort, som är i allmänt bruk eller är officiellt godkänd i en nationell lista eller i unionslistan på det eller de språk som den används eller förtecknas;
  • ”djurrasbenämning” namn på en ras som förtecknas i stamböcker eller register. Rasens namn ska vara på det eller de språk som det förtecknas;
  • ”kombinerad nomenklatur” den varumärkesnomenklatur (kombinerad nomenklatur, förkortat KN) som kommissionen har fastställt och som svarar på de behov som hänför sig till den gemensamma tulltaxan, utrikeshandelns statistikföring och import eller export av varor;
  • ”sammanfattande dokument” ett dokument som innehåller en sammanfattning av produktspecifikationen: namn som skall registreras, produktbeskrivning, i förekommande fall inbegripet särskilda regler för förpackning och märkning, och en exakt avgränsning av det geografiska området samt särdragen i produktbeskrivningen eller produktionsmetoden.

1.3 Förteckning över produkter med skyddad beteckning

Namnskyddade produkter har registrerats i kvalitetsproduktregistret om ansökan som gäller produkten är under behandling eller om produkten redan har beviljats namnskydd. Registren innehåller också information om produktspecifikationer som hänför sig till varje produkts geografiska ursprung och produktion. Produktnamn för vilka man har ansökt om namnskydd (SUB - skyddad ursprungsbeteckning, SGB - skyddad geografisk beteckning eller GTS - garanterad traditionell specialitet) eller som redan har fått namnskydd anges i följande register:

I registren kan man söka produkter utifrån produktslag, produktklass, namn, geografiskt område, land, namnskyddskategori (typ) eller registreringsstatus. Länkarna innehåller också produktspecifika produktspecifikationer som beskriver produkternas tillverkningsmetoder, tillåtna råvaror och deras ursprung samt andra faktorer som påverkar produktens särdrag.

Beslut om godkännande av namnskyddade produkter publiceras i Europeiska unionens officiella tidning. Bestämmelser om eAmbrosia-registret finns i förordningen om namnskydd (EU 2024/1143, artikel 22 och artikel 65), så av registren är endast eAmbrosia ett officiellt register. Endast märkningar om namnskydd som finns i eAmbrosia är officiellt registrerade i unionen och till exempel i skyddet av domännamn ska de nationella myndigheterna beakta dem. GIView är en mer omfattande databas (data base), vars roll är att informera om alla skyddade märkningar, men informationen i den är inte lagligt bindande på samma sätt som informationen i eAmbrosia.

1.4 EU-logotyper och deras användning

Användningen av EU:s namnskyddslogotyp ger aktören möjlighet att föra fram särdragen hos den produkt som aktören tillverkar eller producerar och är i första hand en positiv sak. Ett namn med skyddad beteckning och EU-logotypen som anger produktens skyddskategori får endast användas för produkter som tillverkas enligt produktspecifika definitioner. Att använda en namnskyddslogotypen är inte en "rätt" utan en "skyldighet" när man använder ett namnskyddat produktnamn och tillverkar produkten i enlighet med kraven för produkten i fråga.

Det är alltså obligatoriskt att använda logotypen som anger namnskydd för livsmedel som har namngetts och tillverkats i enlighet med definitionerna i produktspecifikationen för namn som registrerats i en namnskyddskategori. Separata omnämnanden och deras förkortningar (”skyddad ursprungsbeteckning” – SUB, ”skyddad geografisk beteckning” –SGB och ”garanterad traditionell specialitet”– GTS) är tillåtna, men inte obligatoriska. Namnet på ett livsmedel med skyddad beteckning ska alltid antecknas på förpackningspåskrifterna på det språk och i den form som det är registrerat på, men vid behov kan namnet dessutom översättas till ett språk som konsumenten förstår.

Alla namnskyddslogotyper som kan användas för tryck finns på kommissionens webbplats: https://agriculture.ec.europa.eu/farming/geographical-indications-and-quality-schemes/geographical-indications-and-quality-schemes-explained_sv#logos.

2 Tillsyn över produkter med skyddad beteckning

Bestämmelser om tillsyn och genomförande finns i förordningen om namnskydd (EU 2024/1143, artikel 38 och artikel 72). Enligt den ska det under officiell tillsyn kontrolleras att produkten har producerats i enlighet med motsvarande produktspecifikation. Genom tillsynen ska man också kontrollera hur registrerade namn och skyddade märkningar används på marknaden, även vid distansförsäljning.

Registrerade namn är skyddade mot

  • direkt eller indirekt kommersiellt bruk av produkter som inte omfattas av registreringen.
  • obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens eller tjänstens verkliga ursprung anges.

Det får inte heller hänvisas till registrerade namn genom andra osanna eller vilseledande uppgifter om härkomst, ursprung, beskaffenhet eller kännetecknande egenskaper. Registrerade namn skyddas mot missbruk, imitation eller anspelning, även när det gäller produkter som används som ingredienser, och mot varje annat förfarande som kan vilseleda konsumenten.

Livsmedel med skyddad beteckning kontrolleras på samma sätt som vilket livsmedel som helst i enlighet med allmänna och särskilda livsmedelskrav. Enligt verksamheten ska livsmedelsföretagaren göra en anmälan om livsmedelslokal eller ett godkännande av livsmedelslokal eller, om verksamheten omfattas av primärproduktionen, en anmälan om primärproduktion. Vid tillsyn av ett namnskyddat livsmedel inspekteras råvarornas hanterings- och lagringsutrymmen, tillverkningslokaler, tillagningsutrymmen, efterbehandlings- och förpackningsutrymmen osv. på samma sätt som i fråga om vilket motsvarande livsmedel som helst. Namnskyddsärendet medför en egen tilläggskrydda för tillsynen i och med att man säkerställer att definitionerna i produktspecifikationen för den aktuella namnskyddade produkten följs.

Under tillsynsbesöket säkerställs att villkoren för användningen av ett skyddat/registrerat namn uppfylls. Produkten är alltså tillverkad av de råvaror och med de metoder som definieras i produktspecifikationen för den skyddade produkten i fråga. Dessutom måste man säkerställa att de olika faserna sker inom det geografiska område som definieras. I tillsynen kan man fokusera på att produkter som är registrerade i Finland uppfyller kraven i produktspecifikationerna i fråga om produktbeskrivning, geografiskt område, ursprungsintyg, produktionsmetod och råvaror.

Vid tillsynen av produkter med skyddad beteckning ska olika aktörers skyldigheter tydligt skiljas från varandra. Tillsynen ska särskilt inriktas på de åtgärder och funktioner som aktören kan påverka genom sina egna åtgärder.

2.1 Tillsyn över tillverkare och producenter av produkter med skyddad beteckning

Aktörer inom livsmedelsbranschen som tillverkar livsmedel med skyddad beteckning kontrolleras regelbundet i tillverkningsskedet av de skyddade produkterna, minst vartannat år. En aktör som tillverkar ett namnskyddat livsmedel ska innan produkten börjar släppas ut på marknaden anmäla den namnskyddade produktens namn och framställningsplats till den övervakande livsmedelstillsynsmyndigheten för förhandskontroll (Livsmedelslagen 297/2021 54 §, Jord- och skogsbruksministeriets förordning 123/2020 3 §). Produkten kan släppas ut på marknaden när anmälan har gjorts. Aktören ansvarar för att den produkt som tillverkas, dess märkningar och förpackningar överensstämmer med kraven och definitionerna.

Iakttagandet av produktspecifikationerna övervakas i tillverkningsskedet av de namnskyddade livsmedlen på tillverkningsstället och innan produkten släpps ut på marknaden. I lokalerna för aktörer som tillverkar eller producerar namnskyddade produkter görs regelbundna kontrollbesök och verksamheten kontrolleras i tillverknings- och produktionsskedet. Vid inspektionen jämförs produktions- och tillverkningsmetoderna med den ifrågavarande namnskyddade produktens produktspecifikation (sammanfattande dokument) för att säkerställa att man vid produktion/tillverkning av produkten använder specifikationsenliga

  • råvaror,
  • metoder,
  • förpackningssätt och så vidare
  • och om produktionen, behandlingen och förpackningen sker inom det geografiska område som fastställts för produkten i fråga.

Vid inspektionen är det också bra att säkerställa att produkten har rätt namn och att de märkningar som hänvisar till namnskyddet är korrekta på förpackningarna och i reklamen. Dessutom ska det säkerställas att logotypen som anger skyddad beteckning används korrekt. Namnskyddsärendet ska övervakas för att man ska kunna säkerställa att märkningen är tillförlitlig och att användningen av märket (logon) som anger namnskydd är trovärdig.

Vid kontrollen av en aktör som tillverkar ett livsmedel med skyddad beteckning ska det särskilt säkerställas att aktören vid tillverkningen av livsmedlet med skyddad beteckning använder de råvaror och sådana tillverkningsmetoder som har fastställts för produkten i fråga i dess produktspecifikation. Det är också viktigt att säkerställa att tillverkningen och förpackningen av produkten med skyddad beteckning sker inom det geografiska område som definieras i produktspecifikationen. För vissa produkter med skyddad beteckning ska också de råvaror som används härstamma från ett bestämt geografiskt område, och även detta har antecknats i produktspecifikationen för produkten i fråga.

2.1.1 Geografiska beteckningarna SUB och SGB

EU:s geografiska beteckningar, 'skyddad ursprungsbeteckning' – SUB och 'skyddad geografisk beteckning' – SGB, har en särskild koppling till en produktionsplats, ett visst geografiskt område. Skillnaderna mellan SUB och SGB har främst att göra med hur mycket av råvarorna som måste komma från ett visst område eller hur mycket av produktionsprocessen som måste äga rum i ett visst område. SUB- och SGB-livsmedel som registrerats i Finland och deras särdrag behandlas i detalj i bilagorna 1–9. I följande punkter sammanställs för varje produkt saker som med tanke på tillsynen är centrala och som ska säkerställas.

2.1.1.1 Lapin Puikula (lappländsk mandelpotatis, SUB)

Namnet Lapin Puikula får användas endast för potatis av sorten Puikula som odlats i det område i Lappland som beskrivs i definitionen. Vid inspektionen ska det säkerställas att aktören som använder namnet Lapin Puikula för potatis som denne odlar och förpackar också odlar/producerar potatisen i Lappland och att den använda potatissorten är Puikula. Aktören ska med hjälp av spårbarhetsdokument kunna påvisa att den Lapin Puikula som säljs eller förpackas är äkta namnskyddad Lapin Puikula. Logotypen för namnskydd ska användas på Lapin Puikulas förpackningspåskrifter och vid lösviktsförsäljning i produktens broschyr (försäljningsskylt) samt vid distansförsäljning. Huvudpunkterna i beskrivningarna i produktspecifikationen har hämtats till bilaga 1.

2.1.1.2 Lapin Poron liha (renkött från finska Lappland, SUB)

Vid övervakningen av en produkt som säljs eller marknadsförs under namnet Lapin Poron liha ska det säkerställas att köttet har producerats, styckats och förpackats inom Finlands renskötselområde, som ligger mellan 65 och 70 grader nordlig bredd. Det bör observeras att definitionen i den registrerade produktspecifikationen avviker från definitionen av det geografiska landskapet Lappland. Vid inspektionen säkerställs att den produkt som betecknas Lapin Poron liha härstammar från renar som fötts och vuxit upp i Finlands renskötselområde och som har slaktats, styckats och förpackats i Finlands renskötselområde. Huvudpunkterna i beskrivningarna i produktspecifikationen har hämtats till bilaga 2.

2.1.1.3 Lapin Poron kuivaliha (torkat renkött från finska Lappland, SUB)

Lapin Poron kuivaliha framställs av hela muskler och muskelbitar. Lapin Poron kuivaliha produceras, bearbetas och förpackas i Finlands renskötselområde, som ligger mellan 65 och 70 grader nordlig bredd. Vid inspektionen säkerställs att köttråvaran för produkten som betecknas Lapin Poron kuivaliha härstammar från renar som fötts, vuxit upp och slaktats i Finlands renskötselområde. Vid övervakningen ska det säkerställas att produkten har tillverkats enligt den tillverkningsmetod som beskrivs i den registrerade produktspecifikationen och förpackats inom Finlands renskötselområde. Huvudpunkterna i beskrivningarna i produktspecifikationen har hämtats till bilaga 3.

2.1.1.4 Lapin Poron kylmäsavuliha (kallrökt renkött från finska Lappland, SUB)

Lapin Poron kylmäsavuliha tillverkas av rökta hela muskler (muskelgrupper) och delar av muskler. Lapin Poron kylmäsavuliha produceras, bearbetas och förpackas i Finlands renskötselområde, som ligger mellan 65 och 70 grader nordlig bredd. Vid inspektionen säkerställs att köttråvaran för produkten som betecknas Lapin Poron kylmäsavuliha härstammar från renar som fötts, vuxit upp och slaktats i Finlands renskötselområde. Vid övervakningen ska det säkerställas att produkten har tillverkats enligt den tillverkningsmetod som beskrivs i den registrerade produktspecifikationen och förpackats inom Finlands renskötselområde. Huvudpunkterna i beskrivningarna i produktspecifikationen har hämtats till bilaga 4.

2.1.1.5 Kitkan viisas (SUB)

Namnet Kitkan viisas används för siklöja (Coregonus albula) som fångats i sjöarna i Koillismaa höglandsområde. Kitkan viisas-siklöja säljs färsk eller djupfryst. Siklöjan ska fångas i det geografiska område som utgörs av Koutajokis och Kemjokis vattenområden som mynnar ut i Vitahavsområdet i Kuusamo och Posio kommuner, med undantag av sjöar i Rysslands gränsområde. Vid inspektionen säkerställs att siklöjan, som betecknas Kitkan viisas och säljs färsk eller djupfryst, härstammar från ett bestämt geografiskt område och att även den inledande hanteringen av fisken har skett inom det fastställda området. Huvudpunkterna i beskrivningarna i produktspecifikationen har hämtats till bilaga 5.

2.1.1.6 Kainuun rönttönen (traditionell pirog från Kajanaland, SGB)

Kainuun rönttönen är en rund, ganska liten, öppen pirog med rågskal, som är fylld med kokt potatis, rågmjöl och lingon. Kainuun rönttönen tillverkas i landskapet Kajanaland. Produktens spårbarhet säkerställs genom att tillverkarens namn anges på den förpackning eller produktetikett som tillverkaren ska fästa på produktförpackningen. Tillverkarens tillverkningsställe skall vara beläget inom det geografiska område som fastställts för tillverkningen. Vid övervakningen ska det säkerställas att produkten har tillverkats av de råvaror som definieras i den registrerade produktspecifikationen och enligt den tillverkningsmetod som beskrivs i specifikationen samt att tillverkarens produktionsplats är belägen i landskapet Kajanaland. Huvudpunkterna i beskrivningarna i produktspecifikationen har hämtats till bilaga 6.

2.1.1.7 Puruveden muikku (siklöja från sjön Puruvesi, SGB)

Beteckningen Puruveden muikku används om siklöja (Coregonus albula) som fångas i sjön Puruvesi i den nordöstra delen av Saimens vattenområde. Siklöjan skall fångas från ett bestämt geografiskt område som utgörs av Puruvesi, som är beläget i Kerimäki, Punkaharju och Kesälahti kommuner. Tillåtna fångstformer är not-, ryssje- och nätfiske. Siklöjan ska kylas ner i samband med fångsten inom ett bestämt geografiskt område. Skyddet gäller endast färska och frysta siklöjor. Vid inspektionen säkerställs att siklöjan som kallas Puruveden muikku härstammar från det bestämda geografiska området och att de fastställda fångstformerns har använts vid fisket. Huvudpunkterna i beskrivningarna i produktspecifikationen har hämtats till bilaga 7.

2.1.1.8 Aito saunapalvikinkku/Äkta basturökt skinka (SGB)

Aito saunapalvikinkku/Äkta basturökt skinka är en köttprodukt som framställs av intakta muskler eller skurna bitar av grisskinka. Produkten är rökt med alved i rökbastu genom direkt rökning. Äkta basturökt skinka saluförs som hel, i bit eller i skivor och förpackad i antingen vakuumförpackning, skyddsgasförpackning eller plastfolie. Aktörer som tillverkar och använder beteckningen Aito saunapalvikinkku/Äkta basturökt skinka ska inspekteras minst vartannat år i namnskyddsärendet. Vid inspektionen säkerställs att produkten har tillverkats av specificerade råvaror, med den beskrivna tillverkningsmetoden och förpackats enligt det som fastställts. Huvudpunkterna i beskrivningarna i produktspecifikationen har hämtats till bilaga 8.

2.1.1.9 Suonenjoen mansikka (SGB)

Beteckningen Suonenjoen mansikka används för jordgubbar (Fragaria X ananassa), som odlas och skördas i Suonenjoki eller närliggande kommuner i Norra Savolax. Jordgubbarna säljs som färska bär, djupfrysta eller frysta eller bearbetas. Jordgubbarna ska levereras för färskförsäljning senast dagen efter plockningen. De färska jordgubbarna förpackas också på ett begränsat geografiskt område för att säkerställa kvaliteten och ursprunget. Jordgubbar kan frysas eller djupfrysas utanför det avgränsade geografiska området. Vid inspektionen ska det säkerställas att en aktör som använder beteckningen Suonenjoen mansikka för jordgubbar denne odlar eller förpackar också odlar/producerar jordgubbarna inom det bestämda geografiska området. Vid övervakningen ska man säkerställa att Suonenjoen mansikka alltid säljs förpackad, eftersom lösviktsförsäljning inte är tillåten. Huvudpunkterna i beskrivningarna i produktspecifikationen har hämtats till bilaga 9.

2.1.2 Garanterade traditionella specialiteter (GTS)

En garanterad traditionell specialitet (GTS) kan tillverkas var som helst, men produkten ska tillverkas av råvaror enligt den registrerade produktspecifikationen och enligt den tillverkningsmetod som beskrivs i den. Beteckningen garanterad traditionell specialitet lyfter fram de traditionella aspekterna, såsom hur produkten tillverkas eller dess sammansättning, utan att koppla den till ett visst geografiskt område. GTS-livsmedel som registrerats i Finland och deras särdrag behandlas i detalj i bilagorna 10 och 11. Nedan sammanställs saker som med tanke på tillsynen är centrala och som ska säkerställas.

2.1.2.1 Karjalanpiirakka (karelsk pirog, GTS)

Karjalanpiirakka är en öppen, tunn och liten salt pirog som består av ett tunt skal och fyllning. Skalets kanter viks över fyllningen och veckas. Fyllningen består oftast av korn- eller risgrynsgröt eller av potatismos. Degen till pirogskalet består av vatten, salt och råg- eller vetemjöl. Pirogerna gräddas i mycket hög temperatur. Pirogerna gräddas snabbt och smörjs direkt efter gräddningen eller när de värms upp. Vid tillverkningen av en produkt som kallas karelsk pirog kan endast de råvaror som nämns i den registrerade produktspecifikationen användas och tillverkningsmetoden ska motsvara beskrivningen. Om pirogen inte uppfyller kraven i produktspecifikationen ska ett annat namn användas för produkten, till exempel "rispirog". På motsvarande sätt kan "rispiroger" inte säljas som karelska piroger. Huvudpunkterna i beskrivningarna i produktspecifikationen har hämtats till bilaga 10.

2.1.2.2 Kalakukko (limpa med inbakad fisk, APT)

Kalakukko är ett runt, ovalt eller avlångt brödaktigt bakverk. Den har ett kompakt och ganska tjockt skal av råg, som först görs hårdare och fastare när produkten gräddas under kort tid i hög värme. Fiskfyllningen läggs i en tät hög mitt på skaldegen och täcks med bogfläsk. Kalakukko försluts genom att degens kanter viks upp över fyllningen. Alla ovan nämnda steg är avgörande för produktens traditionella tillverkningsmetod. Skyddet gäller endast namnet "kalakukko", inte namnen ”muikkukukko”, ”ahvenkukko”, ”lanttukukko” e.d. Vid övervakningen ska det säkerställas att den produkt som betecknas kalakukko tillverkas av de råvaror som fastställs i den registrerade produktspecifikationen och enligt den tillverkningsmetod som beskrivs i den. Huvudpunkterna i beskrivningarna i produktspecifikationen har hämtats till bilaga 11.

2.2 Tillsyn över produkter med skyddad beteckning på marknaden

Enligt EU:s förordning om namnskydd ska användningen av registrerade namn som finns på marknaden övervakas och vid officiell tillsyn ska det kontrolleras att produkter med skyddad beteckning överensstämmer med motsvarande produktspecifikation. Vid behov ska man ingripa i felaktig användning av skyddade beteckningar. Livsmedelsföretagare som inte tillverkar livsmedel med skyddad beteckning kan

  • låta tillverka,
  • förpacka,
  • importera,
  • förmedla,
  • sälja,
  • servera,
  • på annat sätt släppa ut på marknaden eller
  • saluföra

livsmedel som har skyddad beteckning i enlighet med EU:s system för namnskydd eller använda dem som råvaror/ingredienser i andra livsmedel.

Dessa livsmedelsföretagare ska i sin verksamhet säkerställa att ett livsmedel som de släppt ut på marknaden eller salufört och som namngetts under ett skyddat namn i enlighet med EU:s system för namnskydd är

  • namngivet,
  • tillverkat,
  • förpackat osv.

enligt det som fastställs i produktspecifikationen för den skyddade produkten i fråga (till exempel råvaror, tillverkningsmetoder, geografiskt område). Om ett livsmedel med skyddad beteckning används som ingrediens i ett annat livsmedel eller i en portion som serveras och den skyddade ingrediensen förekommer i livsmedlets eller portionens namn, ska det vid inspektionen säkerställas att förutsättningarna för att använda eller framhäva namnet på den skyddade produkten uppfylls i livsmedlets eller portionens namn eller i andra märkningar och i marknadsföringen.

I fråga om andra tillsynsobjekt än sådana som tillverkar livsmedel med skyddad beteckning utreds särskilt hur aktören säkerställer att det livsmedel som aktören släppt ut på marknaden eller salufört med en skyddad beteckning har namngetts rätt samt tillverkats och förpackats osv. enligt produktspecifikationen för produkten i fråga. Om man på en restaurang eller ett annat serveringsställe till exempel i namnet på den portion som säljs/serveras eller i annan marknadsföring använder namnet på en produkt med skyddad beteckning, ska man vid inspektionen utreda hur aktören säkerställer att produkten som används som råvara vid tillverkningen av portionen/måltiden är en äkta produkt med skyddad beteckning. Aktören ansvarar för att säkerställa att man efter att ha beställt namnskyddade råvaror också får en produkt med skyddad beteckning. Om det i stället för en produkt med skyddad beteckning levereras någon ersättande produkt som motsvarar produkten med skyddad beteckning, ska aktören göra nödvändiga ändringar i portionens/måltidens namn och annan marknadsföring.

Andra livsmedel än sådana som har skyddad beteckning får inte marknadsföras med uttryck som hänvisar till ett livsmedel med skyddad beteckning. Det är inte tillåtet att hänvisa till en namnskyddad produkt även om produktens rätta ursprung är märkt eller om den skyddade beteckningen har översatts eller om till exempel uttrycket "stil", "typ", "metod", "producerad såsom", "imitation" eller något annat motsvarande uttryck har fogats till produkten, inklusive när dessa produkter används som ingredienser.

Enligt EU:s förordning om namnskydd (2024/1143, artikel 26) ska användningen av registrerade namn på marknaden övervakas och man ska vid behov ingripa i felaktig användning av skyddade namn,

  • om användningen av en skyddad beteckning i en produkt eller tjänst innebär att det skyddade namnets anseende exploateras, försvagas, urvattnas eller skadas, inklusive när produkterna i fråga används som ingredienser;
  • även om det skyddade namnet har översatts, transkriberats eller translittererats eller åtföljs av uttryck som ”stil”, ”typ”, ”metod”, ”sådan som tillverkas i”, ”imitation”, ”smak”, ”liknande” eller dylikt, inklusive när dessa produkter används som ingredienser;
  • i osanna eller vilseledande uppgifter om härkomst, ursprung, beskaffenhet eller kännetecknande egenskaper hos produkten som anges på den inre eller yttre förpackningen, i reklammaterial, i handlingar eller i information på onlinegränssnitt gällande produkten i fråga, liksom paketering av produkten i en behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om produktens ursprung;
  • andra förfaranden som kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.

Registrerade namn är skyddade mot:

  • Direkt eller indirekt kommersiellt bruk av ett registrerat namn för produkter som inte omfattas av registreringen.
  • Obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens eller tjänstens verkliga ursprung anges.
  • Andra osanna eller vilseledande omnämnanden av produktens härkomst, ursprung, beskaffenhet eller kännetecknande egenskaper.

Registrerade namn skyddas mot missbruk, imitation eller anspelning, även när det gäller produkter som används som ingredienser, och mot varje annat förfarande som kan vilseleda konsumenten.

2.2.1 Försäljning och marknadsföring av livsmedel med skyddad beteckning

När ett livsmedel namnges med ett skyddat namn ska logotypen användas och livsmedlet ska uppfylla de krav som anges i produktspecifikationen för namnet i fråga. Ett livsmedel kan inte namnges under ett namn som kan anses ha nytta av det skyddade namnets anseende, om produkten inte uppfyller kraven i produktspecifikationen. Man kan inte ansluta eller hänvisa till ett skyddat namn genom att använda uttrycken "stil", "typ", "metod", "sådan som tillverkas i", "imitation" e.d. Hänvisningar till produktens härkomst, ursprung, karaktär eller väsentliga egenskaper får inte göras på förpackningen, i reklamen, i de dokument som gäller produkten etc., om det ger en felaktig bild av produktens ursprung.

Till exempel uttrycket "jordgubbar från Suonenjoki" är förbjudet när jordgubben inte härstammar från en gård som har registrerats som producent av den skyddade "Suonenjoen mansikka". Man får odla och förpacka potatis av sorten Puikula på andra områden än i Lappland, men man får då inte använda namnet ”Lapin Puikula”, utan endast sortbenämningen Puikula. Även beteckningen basturökt skinka kan användas, men ordkombinationen "äkta basturökt skinka" är reserverad endast för produkter enligt den registrerade produktspecifikationen. På ett serveringsställe kan man sälja produkten ’karelsk pirog med äggsmör’, om den produkt som smörjts med äggsmör är en äkta karelsk pirog, men om rispiroger har levererats till serveringsstället i stället för karelska piroger, är produkten som säljs ’rispirog med äggsmör’.

Vid övervakningen ska man säkerställa att SUB- eller SGB-produkter som registrerats i andra länder inte tillverkas i Finland. Vid övervakningen ska man ingripa i observerade motstridigheter mellan produktens namn och det märkta eller sannolika tillverkningsstället. Det är inte möjligt att i samband med andra än skyddade beteckningar hänvisa till en skyddad beteckning eller till använda exempel följande uttryck: "stil", "typ", "metod", "sådan som tillverkas i", "imitation". Till exempel ost av typen Feta är inte en tillåten hänvisning, utan livsmedlets namn ska bildas till exempel enligt användningsändamål, såsom "salladsost".

Begränsningar som gäller hantering av SUB-skyddade ostar (styckning, rivning och förpackning) ska kontrolleras i den senaste gällande produktspecifikationen för produkten i fråga, eftersom det kan ske ändringar i dem. Till exempel kan dosering/rivning/förpackning av Parmigiano Reggiano-ost enligt den nuvarande produktspecifikationen inte ske fysiskt någon annanstans än på den plats där ostbitarna säljs.

2.2.2 Distansförsäljning

Vid distansförsäljning, till exempel i en webbutik, ska all nödvändig information om livsmedel med skyddad beteckning ges på samma sätt som om alla andra livsmedel. Den information som uppges om produkten får inte vilseleda köparen i fråga om livsmedlets egenskaper, sammansättning, karaktär, mängd, ursprung, tillverknings- eller produktionsmetod eller någon annan motsvarande omständighet. I märkningarna får inte uppges att livsmedlet har sådana särskilda verkningar eller egenskaper som det inte har eller beträffande vilka det inte avviker från andra motsvarande livsmedel. Även vid distansförsäljning, såsom i en webbutik, märkningar och reklam, ska unionens logotyper som anger namnskyddet finnas med.

Skyddet av namnskyddade, dvs. registrerade produktnamn, tillämpas på alla domännamn som finns tillgängliga i unionen oberoende av var registren i fråga finns. All information i samband med reklam för samt främjande och försäljning av produkter som strider mot namnskyddet ska anses vara olagligt innehåll Med tanke på att en produkt med en skyddad beteckning som produceras i en medlemsstat kan säljas i en annan medlemsstat bör administrativt stöd mellan medlemsstaterna säkerställas för att möjliggöra effektiva kontroller Medlemsstaterna ska också ha relevanta nationella rättsliga eller administrativa myndigheter får utfärda ett föreläggande att agera mot olagligt innehåll. Varje individ eller enhet kan anmäla förekomster av specifikt innehåll som strider namnskyddet till leverantörer av värdtjänster.

I den nya förordningen om namnskydd föreskrivs också om övervakning av domännamn. I artikel 35 i förordningen om namnskydd föreskrivs om att registreringsenheter för nationella toppdomäner som är etablerade i unionen ska säkerställa att registrerade geografiska beteckningar i förfaranden för alternativ tvistlösning som rör domännamn erkänns som en rättighet som kan åberopas i dessa förfaranden. Nationellt föreskrivs om detta i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014), vars 21 kap. innehåller bestämmelser om fi-domäner och domännamnsverksamhet i anslutning till dem. Transport- och kommunikationsverket förvaltar ett register över domännamn under toppdomänen fi. 21 kap. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation tillämpas också på registret över domännamn under toppdomänen ax för landskapet Åland.

Utgångspunkten är att vem som helst fritt kan registrera ett domännamn. Enligt 166 § 2 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation får ett domännamn dock inte vid registreringstidpunkten motsvara någon annans skyddade namn eller märke, om inte domännamnsanvändaren kan ge en godtagbar grund för registreringen av domännamnet. Ett domännamn får inte heller likna någon annans skyddade namn eller märke, om domännamnet registreras i uppenbart vinnings- eller skadesyfte. Traficom kan lösa tvister som gäller fi-domännamn med stöd av lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Om innehavaren av en rättighet som avses i 166 § 2 mom. begär att ett domännamn ska avregistreras kan Transport- och kommunikationsverket avregistrera ett domännamn som har registrerats i strid med lagens bestämmelser och avlägsna det ur fi-roten, eller registrera domännamnet på innehavaren av rättigheten. Skyddat namn eller märke definieras i 3 § 21 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Till denna punkt kommer man också att lägga till skydd av produkter med skyddad beteckning.

I anslutning till nätövervakningen bör man dessutom beakta att man på tillsynen över namnskyddade produkter vid behov också kan tillämpa 63 § i livsmedelslagen, där det föreskrivs om stängning av en webbplats. Livsmedelsverket kan bland annat bestämma att en webbplats eller en del av den ska stängas, om det är uppenbart att uppgifter som lämnas via den väsentligen strider mot livsmedelsbestämmelserna. Stängningen av webbplatsen genomförs i enlighet med proportionalitetsprincipen så att en del av webbplatsen som innehåller uppgifter som strider mot livsmedelsbestämmelserna ska stängas. Om stängningen av en del av webbplatsen inte undanröjer överträdelsen av livsmedelsbestämmelserna, ska det vid behov bestämmas att hela webbplatsen ska stängas. Föreläggandet att stänga webbplatsen kan meddelas temporärt för den tid då ärendet utreds eller missförhållandet avhjälps. Den temporära stängningen gäller tills Livsmedelsverket har fattat ett slutligt beslut i ärendet.

2.3 Produkt med skyddad beteckning som ingrediens i livsmedel

En produkt med skyddad beteckning kan användas som ingrediens i tillverkningen av ett livsmedel eller en portion/måltid och ett namn med skyddad beteckning kan föras fram i livsmedlets eller måltidens namn eller i dess märkningar eller i dess reklam. Då kan produkten med skyddad beteckning inte ersättas med en annan liknande produkt som en del av ett livsmedel. På förpackningen till färdigmat eller på en restaurangs matsedel kan man använda en namnskyddad logotyp i närheten av den skyddade beteckningen när en produkt med skyddad beteckning har använts som ingrediens/råvara. Logotypen kan användas om konsumenten inte får en vilseledande uppfattning om att hela förpackningens innehåll eller portionen/måltiden är namnskyddad och inte bara den använda råvaran/ingrediensen.

Ett skyddad beteckning kan användas för att namnge en måltid/portion eller en bearbetad produkt på följande villkor:

  • Den bearbetade produkten innehåller ingrediensen med skyddad beteckning i tillräcklig mängd för att ge den berörda bearbetade produkten en kännetecknande egenskap.
  • Procentandelen av ingrediensen med skyddad beteckning i den bearbetade produkten anges på etiketten.
  • En bearbetad produkt (färdigmat/portion) får inte kompletteras med en motsvarande "vanlig ingrediens" som helt eller delvis kan ersätta en ingrediens med skyddad beteckning.

Till exempel kan en Feta-pizza inte innehålla salladsost. Fetaost (SUB) tillverkas endast i Grekland av fårmjölk eller en blandning av får- och getmjölk, medan salladsost i regel tillverkas av komjölk. I en portion som kallas Parmesanbroiler får det inte finnas annan ost än parmesan, det vill säga "Parmigiano Reggiano" (SUB). I Halloum-sallad kan man inte använda grillost. Mer information finns i EU-kommissionens meddelande: Produkt med skyddad beteckning som ingrediens och riktlinjer för angivande av ingredienser.

Aktörer som vill använda en produkt med skyddad beteckning i ett färdigförpackat livsmedels namn, reklammaterial eller en bearbetad produkt som innehåller produkten med skyddad beteckning som ingrediens ska lämna en skriftlig förhandsanmälan till den erkända producentgruppen, om det finns en sådan grupp för produkten med skyddad beteckning. Anmälan ska inkludera den information som visar att kraven på användningen av en produkt med skyddad beteckning som ingrediens är uppfyllda och aktörerna ska agera i enlighet med detta. Den erkända producentgruppen ska inom fyra månader skriftligen bekräfta mottagandet av den anmälan. Producenten av det färdigförpackade livsmedlet (den bearbetade produkten) får börja använda den geografiska beteckningen i det färdigförpackade livsmedlets namn efter att ha mottagit denna bekräftelse eller efter utgången av denna tidsperiod. Den erkända producentgruppen får till detta erkännande bifoga icke-bindande information om användningen av den berörda produkten med skyddad beteckning. Den erkända producentgruppen och producenten av det färdigförpackade livsmedlet kan ingå ett avtal om de specifika aspekterna av hur namnet på ingrediensen med skyddad beteckning presenteras i det färdigförpackade livsmedlets namn i märkningen eller reklammaterial, någon annanstans än i ingrediensförteckningen. ((EU) 2024/1143, artikel 27)

När det i namnet på ett annat livsmedel (en bearbetad produkt) eller en måltid/portion hänvisas till en produkt med skyddad beteckning, ska man kontrollera/säkerställa att produkten som används som ingrediens i tillverkningen är en produkt i enlighet med definitionen av produkten med skyddad beteckning. Under tillsynsbesöket lönar det sig också att kontrollera

  • om livsmedlet/måltiden har namngetts rätt, det vill säga om förutsättningarna för användning av namnet med skyddad beteckning uppfylls och
  • om de märkningar som hänvisar till en produkt med skyddad beteckning är korrekta i de uppgifter som ges om produkten även på förpackningar och i reklam.

Det är svårt att entydigt definiera en tillräcklig mängd av en ingrediens med skyddad beteckning, eftersom produkterna med skyddad beteckning är mycket olika sinsemellan. I fråga om en ingrediens med skyddad beteckning kan det räcka med en mycket liten andel för att ge den bearbetade produkten en väsentlig egenskap, såsom smaken hos produkten med skyddad beteckning, medan det i fråga om en annan ingrediens med skyddad beteckning kan behövas en stor andel för att dess väsentliga karaktär ska komma fram i den bearbetade produkten. I samband med övervakningen är det bra att bedöma om produkten med skyddad beteckning som används som ingrediens är en väsentlig del av den bearbetade produkten, eller om namnet endast används i marknadsföringssyfte.

2.3.1. Användning av produkt med skyddad beteckning som ingrediens i livsmedel som serveras

Det livsmedel som serveras skall innehålla den produkt med skyddad beteckning vars namn används i namnet på det livsmedel som serveras. Till exempel en pizza som kallas Feta-pizza ska ha äkta namnskyddad fetaost och den får inte innehålla annan ersättande ost. Om man utöver feta även använder mozzarella och edam i pizzan, ska pizzan till exempel kallas "Tre ostars pizza", och ostarnas namn kan räknas upp i pizzans ingredienser. För den produkt som serveras behöver procentandelen av ingrediensen med skyddad beteckning inte anges.

2.3.2. Användning av produkt med skyddad beteckning som ingrediens i färdigförpackat livsmedel

När namnet på en produkt med skyddad beteckning används som en del av namnet på en bearbetad produkt i ett färdigförpackat livsmedel, skall i märkningen anges den namnskyddade ingrediensens procentuella andel av den bearbetade produkten. Till exempel i färdigsallad, som kallas Fetasallad, ska all ost vara äkta namnskyddad fetaost och i ingrediensförteckningen ska fetas andel anges i procent av innehållet. På förpackningen till ett färdigförpackat livsmedel skall i övrigt anges alla nödvändiga uppgifter. Om man i en färdigförpackad bearbetad produkt utöver en ingrediens med skyddad beteckning använder någon ingrediens som kan ersätta produkten med skyddad beteckning, kan man inte framhäva ingrediensen med skyddad beteckning i produktens namn eller i reklamen, men den kan nämnas i ingrediensförteckningen tillsammans med andra ingredienser.

2.3.3. Användning av produkt med skyddad beteckning som ingrediens i livsmedel som säljs oförpackat

När namnet på en produkt med skyddad beteckning används som en del av namnet på en produkt som säljs oförpackad, skall den produkt med skyddad beteckning som nämns i namnet också användas som ingrediens i den bearbetade produkten. Till exempel i en pastej som kallas fetapastej ska den ost som används som fyllning vara feta, ingen annan ersättande ost får användas. I hyllmärkningarna behöver procentandelen av ingrediensen med skyddad beteckning inte anges, men till exempel i en broschyr i närheten av det oförpackade livsmedlet ska alla nödvändiga uppgifter om produkten anges, även procentandelen av ingrediensen med skyddad beteckning i den bearbetade produkten. Om pastejen också innehåller någon annan ost än feta ska produkten namnges på annat sätt. Till exempel Pastej ”med två ostar” och i broschyren anges vilka ingredienser som används, varvid ingrediensen med skyddad beteckning kan nämnas i ingrediensförteckningen.

3 Författningar om namnskydd för livsmedel

I lagstiftningen om namnskydd för livsmedel förklaras hur EU:s kvalitetsmärkningar används i samband med respektive system och hur systemen tillämpas. Lagstiftningen omfattar också märkningsanvisningar för livsmedel vars ingredienser är produkter som fått en skyddad ursprungsbeteckning (SUB) eller en skyddad geografisk beteckning (SGB).

Det bör observeras att kommissionens delegerade förordning och kommissionens genomförandeförordning håller på att förnyas, eftersom den nya förordningen om namnskydd (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1143) publicerades våren 2024. De nya författningarna (kommissionens delegerade förordning och kommissionens genomförandeförordning) träder i kraft senast 1.1.2025. Enligt den nya förordningen om namnskydd kommer det dessutom att ske ändringar i den nationella lagstiftningen, såsom 3 § 21 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917//2014) och 3 § 13 punkten i lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter (999/2012), som båda kommer att ändras.

4 Företagarens ansvar

Livsmedelsföretagaren ansvarar för att utreda och säkerställa att verksamheten överensstämmer med kraven och för att känna till de författningar och krav som gäller livsmedel inom det egna verksamhetsområdet – även de krav som gäller namnskyddade livsmedel.

När en företagare importerar, saluför osv. namnskyddade produkter som tillverkats någon annanstans ska företagaren för varje produkt kontrollera/säkerställa att det livsmedel som importeras och saluförs under den skyddade beteckningen i enlighet med EU:s system för namnskydd har namngetts, tillverkats, förpackats osv. i enlighet med definitionerna i produktspecifikationen för den skyddade produkten i fråga.

I EU:s namnskyddsregister finns det till exempel 254 olika ostar som har SUB- eller SGB-skydd. I varje osts egen produktspecifikation fastställs separat om osten i fråga kan styckas eller rivas e.d. och packas utanför det definierade geografiska området eller inte, och om så är fallet under vilka förutsättningar. I exemplet som redan nämndes ovan (2.2.1) kan Parmigiano Reggiano-osten styckas och förpackas endast på samma fysiska plats där ostbitarna säljs. Tyvärr finns det ingen färdig lista över vilka ostar som får styckas och förpackas utanför ett bestämt geografiskt område och vilka som måste styckas och förpackas inom ett bestämt geografiskt område. För varje produkt ska företagaren kontrollera/säkerställa produktens egen produktspecifikation. Ansvaret ligger hos importören/marknadsföraren/säljaren av den namnskyddade produkten, det vill säga företagaren.

Köttprodukter har också motsvarande krav på det geografiska området. I produktspecifikationen för flera köttprodukter fastställs att produkten ska skivas, förpackas osv. inom det bestämda geografiska området. Ett inhemskt exempel är Lapin Poron kuivaliha (torkat renkött från finska Lappland), vars produktspecifikation säger: ”Lapin Poron kuivaliha produceras, bearbetas och förpackas i Finlands renskötselområde...”.

5 Myndighetstillsyn

Enligt förordningen om offentlig kontroll (EU) 2017/625 är namnskyddade logotyper ett bevis på officiell certifiering på motsvarande sätt som till exempel växtpass, EU:s ekomärke eller anläggningsbeteckningen för en godkänd livsmedelslokal. Därför ska namnskyddsärendet övervakas för att man ska kunna säkerställa att märkningen är tillförlitlig och att användningen av märket (logon) som anger namnskydd är trovärdig.

Enligt EU:s förordning om namnskydd ska användningen av registrerade namn som finns på marknaden övervakas och vid officiell tillsyn ska det kontrolleras att produkter med skyddad beteckning överensstämmer med motsvarande produktspecifikation. Inspektioner ska göras i olika skeden: innan produkter med skyddad beteckning släpps ut på marknaden (=producenter/tillverkare), vid annan handel samt vid distansförsäljning.

Antalet officiella namnskyddskontroller som utförs ska årligen rapporteras till kommissionen. Dessutom ska kommissionen underrättas om bristande efterlevnad av kraven som observerats vid de officiella inspektionerna, om det totala antalet företagare som inspekterats samt om antalet inspekterade företagare hos vilka brister upptäcktes. Dessutom ska de administrativa och rättsliga åtgärder som vidtagits för att avhjälpa bristande efterlevnad av kraven samt bedrägligt eller vilseledande agerande som observerats rapporteras.

5.1 Tillsynsmyndigheter

Namnskyddsärendet övervakas som en del av övervakningen av livsmedelssäkerheten samt riktigheten av de uppgifter som ges om livsmedlets kvalitet och sammansättning. Livsmedelsverket är centralmyndighet som planerar, styr och utvecklar livsmedelstillsynen i hela Finland, sköter köttbesiktningen och den övriga livsmedelstillsynen i slakterier och i godkända livsmedelslokaler i anslutning till dem samt övervakar animaliska livsmedel från tredjeländer. Regionförvaltningsverket styr kommunernas livsmedelstillsyn och sörjer för köttbesiktningen och den övriga livsmedelstillsynen i renslakterier och i godkända livsmedelslokaler i anslutning till dem. Största delen av den praktiska livsmedelstillsynen sker vid de kommunala livsmedelstillsynsenheterna. Valvira övervakar alkoholprodukter och även namnskyddsärenden i fråga om alkoholprodukter. Tullen övervakar livsmedel från EU-medlemsländer och tredjeländer som inte är animaliska livsmedel.

5.2 Genomförande av tillsynen

Namnskyddsövervakningen utförs som en del av den övriga livsmedelstillsynen. För att underlätta och förenhetliga inspektionerna har man utarbetat en Oiva-bedömningsanvisning 12.3 Namnskyddade livsmedel. Vid övervakningen ska det bland annat utredas om råvarorna, tillverkningen och förpackningen uppfyller villkoren i det namnskydd som beviljats livsmedlet i fråga. Kontrollen utförs så, att man jämför ingredienserna och metoderna som används med den godkända produktspecifikationen för livsmedlet i fråga. Märkningen av en produkt med skyddad beteckning ska innehålla ett märke som anger EU:s namnskydd.

5.3 Åtgärder på grund av försummelser och överträdelser

Om det vid tillsynen upptäcks att en livsmedelsföretagare bryter mot gällande livsmedelsbestämmelser, ska nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa att de iakttas i enlighet med anvisningen Handbok om tillgripande av sådana administrativa tvångsmedel inom livsmedelstillsynen som avses i livsmedelslagen. Om det till exempel i namnskyddsövervakningen upptäcks missbruk i användningen av skyddade beteckningar/registrerade skyddade beteckningar så att riktigheten hos de uppgifter som lämnats om livsmedlet äventyras eller om de uppgifter som lämnats vilseleder konsumenten, ska myndigheten förelägga att överträdelsen avhjälps omedelbart eller inom den tid som myndigheten bestämmer (Livsmedelslagen (2021/297), 55 §).

Ikraftträdande

  • Denna anvisning gäller från och med 8.10.2024 och ersätter den tidigare versionen (Anvisning för tillsyn över namnskydd för livsmedel, Livsmedelsverkets anvisning 17049/5, publicerad 14.10.2019).

Uppdateringar i version 6

  • Anvisningens namn och nummer har ändrats
  • Skillnaderna i tillsynen över aktörer som tillverkar produkter med skyddad beteckning och aktörer som inte tillverkar produkter med skyddad beteckning har förtydligats
  • De centrala kraven på råvaror och tillverkningsmetoder vid tillverkning/produktion av det namnskyddade livsmedlet har plockats ur produktspecifikationerna för finländska produkter med skyddad beteckning
  • Författningsändringarna har uppdaterats.

Bilaga 1 Lapin Puikula (lappländsk mandelpotatis, SUB)

Namnet Lapin Puikula får användas endast för potatis av sorten Puikula som odlats i det område i Lappland som beskrivs i definitionen. Man får odla och förpacka potatis av sorten Puikula på andra områden än det fastställda geografiska området, men man får då inte marknadsföra potatisen med namnet ”Lapin Puikula”, utan endast sortnamnet Puikula. Vid inspektionen ska det säkerställas att aktören som använder namnet Lapin Puikula för potatis som denne odlar och förpackar också odlar/producerar potatisen i Lappland och att den använda potatissorten är Puikula. Om potatis av sorten Puikula förpackas någon annanstans än i Lappland under namnet Lapin Puikula, ska det säkerställas att den har odlats i det område i Lappland som beskrivs i den registrerade definitionen. Aktören ska med hjälp av spårbarhetsdokument kunna påvisa att den Lapin Puikula som säljs eller förpackas är äkta namnskyddad Lapin Puikula. Logotypen för namnskydd ska användas på Lapin Puikulas förpackningspåskrifter och vid lösviktsförsäljning i produktens broschyr (försäljningsskylt) samt vid distansförsäljning.

Bilaga 2 Lapin Poron liha (renkött från finska Lappland, SUB)

Vid övervakningen av en produkt som säljs eller marknadsförs under namnet Lapin Poron liha ska det säkerställas att köttet har producerats, styckats och förpackats inom Finlands renskötselområde, som ligger mellan 65 och 70 grader nordlig bredd. Enligt renskötsellagen (848/1990) omfattar området landskapet Lappland, med undantag av Kemi, Keminmaa och Torneå, samt av landskapen Norra Österbotten och Kajanaland omfattar renskötselområdet Kuusamo, Taivalkoski, Pudasjärvi, Suomussalmi och Hyrynsalmi, av Uleåborg det område som utgörs av före detta Yli-Ii kommun och det område av före detta Ylikiiminki kommun som ligger norr om Kiminge älv, av Ii det område som utgörs av före detta Kuivaniemi kommun och av Puolanka och Utajärvi de områden som ligger norr om Kiminge älv och den regionala vägen 891 (Hyrynsalmi–Puolanka). Det bör observeras att definitionen i den registrerade produktspecifikationen avviker från definitionen av det geografiska landskapet Lappland.

Renkött med beteckningen Lapin Poron liha säljs som hela, halva och kvartskroppar eller styckat för direkt användning eller lagring. Benämningen omfattar slaktkroppar av renkalvar upp till ett år och slaktkroppar av vuxna renar (vajor (kor), härkar (kastrerade tjurar) och sarvar (tjurar)) på över ett år, och delar av dessa (styckningsdelar). Lapin Poron liha måste vara framställt av renar som är födda och uppvuxna i Finlands renskötselområde och som betat fritt på naturliga betesmarker under vår, sommar höst och tidig vinter fram till slakt. Renar slaktas inom Finlands renskötselområde. Slakthusets direktör och veterinärinspektören övervakar renslakten i slakthusen. Bearbetning (styckning) och förpackning av renkött som produceras om Lapin Poron liha måste ske i Finlands renskötselområde. Skyddet gäller endast beteckningen Lapin Poron liha. Vid inspektionen säkerställs att den produkt som betecknas Lapin Poron liha härstammar från renar som fötts och vuxit upp i Finlands renskötselområde och som har slaktats, styckats och förpackats i Finlands renskötselområde.

Bilaga 3 Lapin Poron kuivaliha (torkat renkött från finska Lappland, SUB)

Lapin Poron kuivaliha framställs av hela muskler och muskelbitar. Bindväven mellan musklerna är synlig, men det går nästan inte att urskilja något fett i den med blotta ögat. Köttet är mycket finfibrigt och kompakt, och fibrerna syns inte på snittytan. Det är mer finfibrigt än annat torkat kött. Snittytan är mörkare än på andra typer av kött. Ett annat utmärkande drag är en brun nyans. Slutprodukterna utgörs av 1–5 cm tjocka och 10–20 cm långa bitar eller skivor i varierande form. Produkternas vikt varierar från hundra gram till några hundra gram.

Lapin Poron kuivaliha produceras, bearbetas och förpackas i Finlands renskötselområde, som ligger mellan 65 och 70 grader nordlig bredd. Enligt renskötsellagen (848/1990) omfattar området landskapet Lappland, med undantag av Kemi, Keminmaa och Torneå, samt av landskapen Norra Österbotten och Kajanaland omfattar renskötselområdet Kuusamo, Taivalkoski, Pudasjärvi, Suomussalmi och Hyrynsalmi, av Uleåborg det område som utgörs av före detta Yli-Ii kommun och det område av före detta Ylikiiminki kommun som ligger norr om Kiminge älv, av Ii det område som utgörs av före detta Kuivaniemi kommun och av Puolanka och Utajärvi de områden som ligger norr om Kiminge älv och den regionala vägen 891 (Hyrynsalmi–Puolanka).

Köttet i Lapin Poron kuivaliha framställs från renar som är födda, uppvuxna och slaktade i det finska renskötselområdet. Köttets råmaterial ska genomgå en köttbesiktning som utförs av en veterinär. Som råvara används styckningsdelar av filé, innanlår, bog, rygg, sida och buk, dvs. främst från kött av typen P0, som normalt används för torkat kött (bokstaven står för ”ren” på finska och numret för klassificeringen). Kött av typen PE – eller ”extra” – (t.ex. innanlår och filé) kan också användas. Även kött av typen P1 (t.ex. styckningsdelar från nacke, sida och buk) kan till viss del användas. Skillnaderna mellan de olika typerna grundas på köttets fett- och membranhalter. Fettet på ovansidan och i håligheter, tjocka bindvävsmembran och eventuellt levrat blod och eventuella stämplar avlägsnas från det renkött som ska användas som råmaterial för Lapin Poron kuivaliha. Bearbetningen av produkten inleds genom styckning och i normala fall urbening av segare kött, innanlår, halsrev, filéer och halsmuskler. Det urbenade köttet styckas i ca 5 cm tjocka bitar av varierande storlek inför den vidare beredningen. I andra delar av slaktkroppen lämnats benet kvar, men även dessa delar styckas i lämpligt stora bitar som ska bearbetas. Köttet bearbetas så snabbt som möjligt och i små satser för att förhindra att det värms upp för mycket. Köttet styckas i godkända styckningsanläggningar och dess temperatur under styckning får inte överstiga + 7 °C.

Köttet saltas i köttsaltningskar eller på saltningsställningar. Saltning kan göras genom gnidning, i vilket fall salthalten uppgår till ca 3 % av det färska köttets vikt. Om köttet saltas i saltlake är vattnets salthalt omkring 6 % eller 7 %. Saltningen och den förberedande mognaden tar mellan 3 och 14 dagar. Efter saltningen hängs köttet upp utomhus för att lufttorka. Torkningen sker tillräckligt långt ovanför marken i ett täckt utrymme som byggts eller utformats för torkning av kött, med en tillräckligt gedigen golvbeläggning och nättäckning som förhindrar skadedjur från att komma in. Torkningen görs i februari–april och tar cirka 3–6 veckor, beroende på väderförhållandena. Allt eftersom köttet möras och mognar smaksätts det påtagligt till följd av avdunstningen av 40–60 % av det färska köttets vikt. Beredningen av köttet övervakas genom regelbundna kontroller av köttets grad av torka och smak.

Lapin Poron kuivaliha förpackas i det avgränsade geografiska området, dvs. det finska renskötselområdet, för att garantera produktens kvalitet och förhindra att kvaliteten försämras. Dessutom är syftet att säkerställa fullständig spårbarhet av produkten, att konsumenterna inte vilseleds, att den produkt de erbjuds faktiskt har erhållits och beretts i ursprungsregionen och att hela produktionskedjan kan övervakas. Skyddet gäller endast beteckningen Lapin Poron kuivaliha.

Vid inspektionen säkerställs att köttråvaran för produkten som betecknas Lapin Poron kuivaliha härstammar från renar som fötts, vuxit upp och slaktats i Finlands renskötselområde. Vid övervakningen ska det säkerställas att produkten har tillverkats enligt den tillverkningsmetod som beskrivs i den registrerade produktspecifikationen och förpackats inom Finlands renskötselområde.

Bilaga 4 Lapin Poron kylmäsavuliha (kallrökt renkött från finska Lappland, SUB)

Lapin Poron kylmäsavuliha tillverkas av rökta hela muskler (muskelgrupper) och delar av muskler. Bindväven mellan musklerna är synlig, men man kan knappt se något fett med blotta ögat. Köttet är kompakt och har mycket tunna fibrer. Kallrökt renkött har tunnare fibrer än andra typer av kallrökt kött. Färgen på Lapin Poron kylmäsavuliha är vanligen mörkröd till nästan svart. Torkningen gör att kanterna är mörkare. Det finns ett inslag av ljust brunt. Snittytan är mörkare än på andra typer av kött. Ett annat utmärkande drag är en brun nyans.

Lapin Poron kylmäsavuliha produceras, bearbetas och förpackas i Finlands renskötselområde, som ligger mellan 65 och 70 grader nordlig bredd. Enligt renskötsellagen (848/1990) omfattar området landskapet Lappland, med undantag av Kemi, Keminmaa och Torneå, samt av landskapen Norra Österbotten och Kajanaland omfattar renskötselområdet Kuusamo, Taivalkoski, Pudasjärvi, Suomussalmi och Hyrynsalmi, av Uleåborg det område som utgörs av före detta Yli-Ii kommun och det område av före detta Ylikiiminki kommun som ligger norr om Kiminge älv, av Ii det område som utgörs av före detta Kuivaniemi kommun och av Puolanka och Utajärvi de områden som ligger norr om Kiminge älv och den regionala vägen 891 (Hyrynsalmi–Puolanka).

Köttet i Lapin Poron kylmäsavuliha härstammar från renar som fötts, vuxit upp och slaktats i det finska renskötselområdet. Köttets råmaterial ska genomgå en köttbesiktning som utförs av en veterinär. Den råvara som används är av typ PE (P står för ”ren” på finska och E för ”extra”) när det gäller hela innanlår, delar av innanlår och filéer, och av typ P0 (bokstaven står för ”ren” på finska och siffran för klassificeringen) när det gäller halsrev. Det är innehållet av fett och hinnor som skiljer de olika typerna åt. Renköttet styckas anatomiskt. Eventuellt levrat blod och stämplar tas bort från köttet. De råvaror som används till produkten är innanlår, halsrev och filé. Leder och ben, med undantag av skenbenet som kan lämnas kvar, tas bort från innanlåret. Innanlåret kan också delas upp i olika anatomiska urbenade bitar. Halsreven och filéerna benas ur. Det urbenade köttet skärs i lika stora bitar så att bearbetningen får samma effekt på allt kött i en sats. Köttbitarna i en sats väger mellan ett halvt kilo och ett par kilo. Endast det kött och de muskler som har pH-värden under 5,8 används som råvaror till Lapin Poron kylmäsavuliha.

Köttet bearbetas så snabbt som möjligt och i små satser, så att det inte blir varmare än 7 °C. Lapin Poron kylmäsavuliha saltas genom att köttet gnids in med salt i köttsaltningskar eller på saltningsställningar. Metoden innebär att lager av havssalt, mjölksyrebakterier och ibland nitrit påförs köttet i karet eller på ställningen. Saltning och den förberedande mognaden vid en temperatur av + 2 till + 4 °C tar en till två veckor. Därefter sköljs köttet i rent, kallt vatten. Det tar omkring en vecka för Lapin Poron kylmäsavuliha att mogna, genom rökning och avdunstning i kallrökningsrum eller rökskåp. Röken kommer från långsambrinnande spån av al, björk eller en. Rökningen börjar cirka 48 timmar efter att mognadsprocessen startar, så att produkten hinner stabilisera sig och surhetsgraden börjar öka. Produkten röks en till två gånger per dag i högst fyra dagar i taget. I början av mognadsprocessen hålls temperaturen på omkring + 24 °C, för att jäsningen ska starta. Sedan sänks temperaturen och fukthalten stegvis och därefter mognas produkten i ytterligare 1-2 veckor vid en temperatur på + 7 till + 16 °C, tills vikten har minskat med cirka 30 %. Avdunstningen och köttets surhetsgrad och vikt övervakas dagligen genom en sensorisk bedömning under mognads- och vidaremognadsprocessen.

Efter vidaremognadsprocessen måste produkterna förpackas omedelbart för att de inte ska torka ut för mycket, få för hög salthalt och försämrad kvalitet. Lapin Poron kylmäsavuliha förpackas i det avgränsade geografiska området för att värna om kvaliteten och förhindra att produktens organoleptiska egenskaper försämras. Genom att produkten förpackas i det avgränsade geografiska området kan man garantera att dess egenskaper bibehålls. Syftet är också att se till att produktens ursprung kan kontrolleras, att konsumenterna inte vilseleds och att produkten faktiskt har uppkommit och bearbetats inom det avgränsade geografiska området och kan spåras genom hela produktionskedjan. Dessutom möjliggör den tillsyn i alla skeden av produktionskedjan. Skyddet gäller endast beteckningen Lapin Poron kylmäsavuliha. Vid inspektionen säkerställs att köttråvaran för produkten som betecknas Lapin Poron kylmäsavuliha härstammar från renar som fötts, vuxit upp och slaktats i Finlands renskötselområde. Vid övervakningen ska det säkerställas att produkten har tillverkats enligt den tillverkningsmetod som beskrivs i den registrerade produktspecifikationen och förpackats inom Finlands renskötselområde.

Bilaga 5 Kitkan viisas (SUB)

Namnet Kitkan viisas används för siklöja (Coregonus albula) som fångats i sjöarna i Koillismaa höglandsområde. Kitkan viisas är mindre än de flesta siklöjebestånd som förekommer på andra håll. Dess medelstorlek efter en växtperiod är i genomsnitt 7–9 cm. På grund av den lilla storleken hålls siklöjans ben mjukt. Orsaken till fiskens lilla storlek är bristen på näringsämnen i vattendragen och den korta växtperioden. Kitkan viisas uppnår könsmognad vid cirka 15 månaders ålder, då fisken är cirka 8 cm lång och väger 4–5 gram. Färgen är mörk, ryggen är nästan svart, sidorna är klart silverfärgade och fenorna ljusa. Underkäken är betydligt längre än överkäken. Siklöjans rom är småkornig och en liter rom innehåller cirka 500 000 romägg. Vintertid töms tarmen hos Kitkan viisas helt och hållet på grund av fastan som orsakats av den långa vintern och därför behöver den inte rensas.

Kitkan viisas-siklöja säljs färsk eller djupfryst. Fisken ska fångas i det geografiska område som utgörs av Koutajokis och Kemjokis vattenområden som mynnar ut i Vitahavsområdet i Kuusamo och Posio kommuner, med undantag av sjöar i Rysslands gränsområde. För att garantera kvaliteten måste även den inledande behandlingen ske inom samma geografiska område. Till inledande behandling räknas rensning och nedfrysning av fisken. Vid rensningen avlägsnas åtminstone siklöjans tarm och gälar. Om man vill kan man också avlägsna huvudet och stjärten eller andra delar av fisken, dock så att siklöjans ursprungliga form kan identifieras. Vid djupfrysning sänks fiskens temperatur till minst -18 °C. Vid inspektionen säkerställs att siklöjan, som betecknas Kitkan viisas och säljs färsk eller djupfryst, härstammar från det bestämda geografiska område som fastställs i det sammanfattande dokumentet och att även den inledande hanteringen av fisken har skett inom det fastställda området.

Bilaga 6 Kainuun rönttönen (traditionell pirog från Kajanaland, SGB)

Kainuun rönttönen är en rund liten öppen pirog med ett pajskal av rågmjöl som är fylld med kokt potatis, rågmjöl och lingon. Fyllningen som smakar sött är en rödbrun blandning av potatismos och lingon. Kainuun rönttönen tillagas i tre olika etapper. Först görs fyllningen, sedan degskalet och slutligen sätts fyllningen i degskalet. Kainuun rönttönen framställs till hundra procent för hand, till och med uppmätningen av råvarorna sker för hand. Maskiner används endast för att knåda och kavla ut degen och för att skala potatisen.

Fyllningen görs enligt följande:

  • Potatisen skalas, kokas och mosas.
  • Potatismoset ska kallna lite innan rågmjölet blandas med moset.
  • Blandningen lämnas i rumstemperatur för att låta den sötna under 2–3 timmar samtidigt som den ska omröras regelbundet.
  • När blandningen har sötnats och svalnat blandas de sockrade rårörda lingonen och saltet ner i blandningen.

Degskalet görs enligt följande:

  • Rågmjölet samt lite vetemjöl i taget och surbrödsdegen blandas ner i det kalla saltade vattnet. Knådas ihop till en deg. Ytterligare lite rypsolja läggs till och blandas ner.
  • Degen bakas ut till en 2 mm tunn platta ur vilken man med kakformar tar ut rundlar med en diameter på 5-13 cm, som fylls med rejäla portioner av fyllningen. En centimeter av kanten lämnas utan fyllning. Fyllningen och skalet ska vara 1:1.

Vikning och gräddning:

  • Degskalets kant viks upp över fyllningen i jämna vågor, ej i vassa kanter. Pirogerna sätts på bakplåten.
  • Pirogerna gräddas i varm ugn tills de är spröda och färdiga med vackert bruna kanter. Därefter penslas kanterna med smält smör.

Kainuun rönttönen tillverkas i landskapet Kajanaland. Landskapet ligger i Uleåborgs län och omfattar åtta kommuner och två städer. Produktens spårbarhet säkerställs genom att tillverkarens namn anges på den förpackning eller produktetikett som tillverkaren ska fästa på produktförpackningen. Tillverkarens tillverkningsställe skall vara beläget inom det geografiska område som fastställts för tillverkningen, det vill säga Kajanaland. Vid övervakningen av produkter med namnet Kainuun rönttönen ska det säkerställas att produkten har tillverkats av de råvaror som definieras i den registrerade produktspecifikationen och enligt den tillverkningsmetod som beskrivs i specifikationen samt att tillverkarens produktionsplats är belägen i landskapet Kajanaland.

Bilaga 7 Puruveden muikku (siklöja från sjön Puruvesi, SGB)

Beteckningen Puruveden muikku används om siklöja (Coregonus albula) som fångas i sjön Puruvesi i den nordöstra delen av Saimens vattenområde. Puruveden muikku är mörkgrön på ryggen och silverfärgad på sidorna. Jämfört med annan siklöja är den klart mer silverfärgad. Det som skiljer Puruveden muikku från annan siklöja är den avsevärda årliga storleksvariationen. Efter en tillväxtperiod kan medellängden variera från ca 9 cm till omkring 21 cm. Vikten kan variera från några gram upp till omkring 20 gram. Karakteristiskt för Puruveden muikku är att ryggbenet är mjukt, vilket betyder att fisken kan ätas utan att benas ur. Hos Puruveden muikku varar dödsstelheten kortare tid än hos annan siklöja.

Siklöjan skall fångas från ett bestämt geografiskt område som utgörs av Puruvesi, som är beläget i Kerimäki, Punkaharju och Kesälahti kommuner i Östra Finlands län. Puruvesi har en areal på 416 km2 och är en del av Europas fjärde största sjö, Saimen. Tillåtna fångstformer är not-, ryssje- och nätfiske. Hos Puruveden muikku varar dödsstelheten kortare tid än hos annan siklöja. Därför, och för att säkra kvaliteten, kyls fisken ned med hjälp av isbehållare (nollgradigt vatten), vilket ska ske i anslutning till fångsten i det avgränsade geografiska området. Skyddet gäller endast färska och frysta siklöjor. Vid inspektionen säkerställs att siklöjan som kallas Puruveden muikku härstammar från det bestämda geografiska området som fastställs i det sammanfattande dokumentet och att de i det sammanfattande dokumentet fastställda fångstformer har använts vid fisket.

Bilaga 8 Aito saunapalvikinkku/Äkta basturökt skinka (SGB)

Aito saunapalvikinkku/Äkta basturökt skinka är en köttprodukt som framställs av intakta muskler eller skurna bitar av grisskinka. Även skinkfett och svål kan ingå i produkten. Produkten är rökt med alved i rökbastu genom direkt rökning, vilket skiljer den från andra rökta skinkor både i fråga om tillverkningsmetoden och produktegenskaperna. Kötthalten i den färdiga produkten är alltid minst 90 %. Produktens proteinhalt är minst 17 % och fetthalten högst 5 %. I skinka med späck är proteinhalten minst 15 % och fetthalten högst 10 %. Äkta basturökt skinka har en aningen torr yta, men munkänslan är ändå saftig. Produkten är mörkt rödbrun utanpå till följd av den långa rökningstiden och metoden med direkt rökning. Insidan är rödaktig. I skinka med späck varierar späckets färg från vitt till gulvitt. Utmärkande för produkten är doften och smaken av alrök. Äkta basturökt skinka saluförs som hel, i bit eller i skivor och förpackad i antingen vakuumförpackning, skyddsgasförpackning eller plastfolie.

För tillverkningen av produkten används endast skinka av slaktsvin, antingen intakta muskler eller skinkbitar. Köttråvaran ska härröra uttryckligen från slaktsvin, varken avelssvin (suggor, galtar) eller vildsvin får användas. Utöver skinkråvara kan som råvara användas endast vatten, salt, glukos och sådana tillsatser som är tillåtna i köttprodukter enligt förordning (kommissionens förordning (EU) nr 1129/2011). Nitrit kan tillsättas i produkten i form av antingen nitritsalt eller en tioprocentig vattenlösning.

Den registrerade geografiska avgränsningen för äkta basturökt skinka är hela Finland. Följande produktionsfaser ska ske i Finland:

  • förbehandling av skinkråvara
  • saltning av skinkråvara
  • placering av skinkan i ett nät, fibertarmar eller något annat hölje som är genomträngligt för rök och vatten.
  • värmebehandling i rökbastu, det vill säga rökning eller tillredning i en rökbastu där alved används genom direkt rökning.

Namnskyddet gäller endast hela namnet 'Aito saunapalvikinkku' och 'Äkta basturökt skinka' och påverkar inte försäljningen av en produkt med namnet basturökt skinka som har tillverkats med modern teknik. Aktörer som tillverkar och använder beteckningen Aito saunapalvikinkku/Äkta basturökt skinka ska inspekteras minst vartannat år i namnskyddsärendet. Vid inspektionen säkerställs att produkten har tillverkats av råvaror som definieras i det sammanfattade dokumentet, med tillverkningsmetoden som beskrivs i det och som förpackats enligt det som fastställts. Det bör påpekas att den förbehandling som nämns i det sammanfattande dokumentet innebär åtgärder som vidtas vid behov när råvaran som anskaffats till företaget färdigställs så att den lämpar sig för just den produkten. I företaget kan man av samma råvaruparti till exempel tillverka produkten Äkta basturökt skinka både med och utan späck, som fetthaltig och fettfri. Då kan den förbehandling som avses i det sammanfattande dokumentet till exempel innebära att en del av råvarupartiet kött styckas i mindre bitar eller att man avlägsnar späck, fett och/eller hinnor.

Bilaga 9 Suonenjoen mansikka (SGB)

Namnet Suonenjoen mansikka används för trädgårdsjordgubbar (Fragaria X ananassa) som odlas i Suonenjoki med grannkommuner i landskapet Norra Savolax. Jordgubbar med beteckningen ”Suonenjoen mansikka” är helt röda, saftiga och sammetslena i munnen. Bäret ska vara sött och aromatiskt. Bäret ska vara minst 18 mm stort. Jordgubbarnas stjälk och foderblad ska vara friska och gröna. Jordgubbarna ska ha en jämn färg. Sockerhalten i jordgubbarna ska vara minst 8 på Brix-skalan. Jordgubbarnas sötma varierar beroende på sort och växtförhållanden. I produktspecifikationen har man inte tagit ställning till jordgubbssorten, så vilken jordgubbe som helst som odlats inom det definierade geografiska området kan ges namnet Suonenjoen mansikka. Jordgubbarna säljs som färska bär, djupfrysta eller frysta eller bearbetas. När jordgubbarna säljs färska ska de uppfylla minst kraven för klass I. Suonenjoen mansikka som fryses, djupfryses eller bearbetas kan vara bär av klass II. Jordgubbarna ska levereras för färskförsäljning senast dagen efter plockningen.

Jordgubbar med beteckningen Suonenjoen mansikka odlas i Inre Savolax i landskapet Norra Savolax: i kommunerna Suonenjoki, Tervo, Rautalampi och Vesanto (i enlighet med 2021 års kommunindelning), och i den tidigare kommunen Karttula som nu ligger i den västra delen av Kuopio kommun (i enlighet med 2010 kommunindelning). De färska jordgubbarna förpackas också på ett begränsat geografiskt område för att säkerställa kvaliteten och ursprunget. Jordgubbar kan frysas eller djupfrysas utanför det avgränsade geografiska området. Suonenjoen mansikka ska alltid säljas förpackad som färsk, fryst eller djupfryst. Jordgubbarna får inte säljas i lösvikt. Jordgubbsodlare som odlar jordgubbar med namnet Suonenjoen mansikka har rätt att använda logotypen för Suonenjoen mansikka. Logotypen får användas fritt av alla producenter som uppfyller kraven i produktspecifikationen. Vid inspektionen ska det säkerställas att en aktör som använder beteckningen Suonenjoen mansikka för jordgubbar denne odlar eller förpackar också odlar/producerar jordgubbarna inom det bestämda geografiska område som fastställt i det sammanfattande dokumentet. Vid övervakningen ska man säkerställa att Suonenjoen mansikka alltid säljs förpackad, eftersom lösviktsförsäljning inte är tillåten.

Bilaga 10 Karjalanpiirakka (karelsk pirog, GTS)

Karjalanpiirakka är en öppen, tunn och liten salt pirog som består av ett tunt skal och fyllning. Storleken är vanligtvis 7–20 cm. Karelska piroger är vanligen ovala till formen, men kan även vara runda. Skaldelen är öppen upptill. Skalets kanter viks över fyllningen och veckas. Skalet är knaprigt. Skalet utgör omkring en tredjedel av hela produkten och fyllningen omkring två tredjedelar. De faktorer som är avgörande för den traditionella tillverkningen är att degen kavlas ut så tunt som möjligt, till runda eller ovala piroger som är mellan 10 och 24 cm i diameter. Fyllningen breds ut på detta skal, till 1–2 cm från kanten, och skalet viks därefter upp omkring fyllningen och nyps ihop i veck så att pirogen förblir öppen i mitten. Pirogerna gräddas snabbt i mycket varm ugn, vilket ger ett knaprigt skal och på det sättet påverkar produktens smak.

Tillverkningen av Karjalanpiirakka börjar med att man kokar fyllningen. Fyllningen består oftast av korn- eller risgrynsgröt eller av potatismos. Man kan också använda kokta, mosade grönsaker (till exempel kålrötter, morötter, rovor, kål eller svamp). Potatismos framställt på torkade potatisflingor får också användas. Grötfyllningen görs genom att man kokar upp 1 liter (1 kg) vatten, mjölk eller laktosfri mjölkdryck, eller vatten och mjölkpulver eller laktosfritt mjölkpulver, och blandar ned 2 dl (180 g) ris- eller korngryn. Risgrynsgröten kokas i 1/2–1 timme, medan korngrynsgröten måste kokas längre. Gröten kan smaksättas med salt. Degen till pirogskalet består av vatten, salt och råg- eller vetemjöl. Till pirogdegen används 275–350 g mjöl till 200 g vatten. Skaldegen kavlas till så tunna, nästan genomskinliga, runda pirogskal som möjligt. Skalets kanter viks över fyllningen och veckas. Pirogerna gräddas i ugn på mycket hög värme, omkring 250–300 °C, i 15–20 minuter. Att pirogerna gräddas snabbt och i hög värme är avgörande för att fyllningen ska behålla sin saftighet. De färdiggräddade pirogerna penslas ofta direkt efter gräddningen eller när de värms upp. Vid penslingen används smör, olja eller en blandning av vatten och mjölk eller vatten och laktosfri mjölkdryck. Ibland används också ägg.

Vid tillverkningen av en produkt som kallas karelsk pirog kan endast de råvaror som nämns i den registrerade produktspecifikationen användas och tillverkningsmetoden ska motsvara beskrivningen i ansökan om registrering. Om pirogen inte uppfyller kraven i produktspecifikationen ska ett annat namn användas för produkten, till exempel "rispirog", och på motsvarande sätt kan "rispiroger" inte säljas som karelska piroger.

Bilaga 11 Kalakukko (limpa med inbakad fisk, GTS)

Kalakukko är ett runt, ovalt eller avlångt brödaktigt bakverk. Den har ett kompakt och ganska tjockt skal av råg, som först görs hårdare och fastare när produkten gräddas under kort tid i hög värme. Skalet försluter fyllningen av fisk och bogfläsk under den första gräddningen och den andra långsamma gräddningen, då fyllningen får bli saftig och mör. Det tjocka skalet gör att fyllningen inte torkar (och skyddar den mot mikroorganismer) vid transport, lagring och försäljning. Tillsammans gör skalet och fyllningen kalakukko till en komplett måltid. Degen kavlas ut till en rund, oval eller avlång platta, fiskfyllningen läggs i en klump mitt på degen och täcks med bogfläsk. Kalakukko försluts genom att degens kanter viks upp över fyllningen. Alla ovan nämnda steg är avgörande för produktens traditionella tillverkningsmetod. Beredningen är indelad i två etapper: beredning av degen och beredning av fyllningen.

Beredning av degen:

Blanda mjölsorterna (mest rågmjöl och lite vetemjöl, och eventuellt havre- och/eller kornmjöl). Tillsätt vatten försiktigt så att degen inte blir för lös. Tillsätt salt och smör eller margarin. Till 1 kg mjöl tar man cirka 80–100 g smör eller margarin för degen. Kavla ut degen till en rund, oval eller avlång platta som är 15–50 cm i diameter och cirka 1,5 cm tjock i mitten, och tunnare ut mot sidorna. Mitten av degen kan pudras med mer rågmjöl för att förhindra att vätska från fyllningen rinner ut genom degen.

Fyllning:

Fyllningen består av fisk som rensats och torkats av (t.ex. abborre, siklöja, mört, nors eller lax). Fisken kan vara osaltad eller saltad. Lägg fisken, antingen hel eller i filéer, i en klump mitt på degen. Tillsätt salt och smör/margarin mellan fisklagren efter egen smak. Täck fisken med skivat bogfläsk och strö över salt efter egen smak.

Förslutning:

Nästa steg är att försluta kalakukko. Vik de två sidorna av degen över fyllningen. Fukta fingrarna med lite vatten och nyp ihop de två sidorna. Förslut sedan kalakukko helt genom att vika upp de andra kanterna av degen. Använd slutligen en kniv och lite vatten för att forma knytet runt, ovalt eller avlångt.

Gräddning:

Traditionellt utnyttjade man eftervärmen i bakugnen för att grädda produkten. Kalakukko fick stå i ugnen över natten. Nuförtiden gräddas den vid 250–300 °C under mellan 20 minuter och en timme. Man ska se till att degskalet inte spricker. Skalet kan vid behov lagas med mer deg. ”Kalakukko” tas sedan ur ugnen och ugnsvärmen sänks till 125–150 °C. Den penslas med smör eller margarin och sveps eventuellt in i aluminiumfolie.

Fyllningen börjar steka i den lägre ugnsvärmen, vilket tar flera timmar, eventuellt under natten. Efter gräddningen slog man traditionellt in kalakukko i en duk eller en tidning, i vilken den efterstekte under 2–3 timmar. I dag görs efterstekningen i ugnen vid en temperatur på mindre än 100 °C eller i en värmeisolerad låda under 2–3 timmar.

I degen, i fyllningen och för penslingen får även laktosfritt smör användas.

Skyddet gäller endast namnet "kalakukko", inte namnen ”muikkukukko”, ”ahvenkukko”, ”lanttukukko” e.d. Vid övervakningen ska det säkerställas att den produkt som betecknas kalakukko tillverkas av de råvaror som fastställs i den registrerade produktspecifikationen och enligt den tillverkningsmetod som beskrivs i den.