Yersinia ruckeri biotyp 2 är en allvarlig bakteriesjukdom som drabbar fisk och kan orsaka hög dödlighet. Sjukdomen som bakterien orsakar har nu för första gången konstaterats i Kymmene älvs vattendrag hos regnbåge som undersökts hösten 2020. Ursprunget till sjukdomsutbrottet är okänd.
Yersinios orsakad av biotyp 2 har hittills förekommit endast i Finlands havsområden, huvudsakligen i Skärgårdshavet och på Åland. Sjukdomen konstaterades för första gången 2007 och den har sannolikt spritt sig till finländska fiskodlingar genom import av levande fisk. Sjukdomen som bakterien Yersinia ruckeri orsakar är vanlig hos odlad fisk över hela världen. Sjukdomen har diagnostiserats hos olika fiskarter i både sötvatten och havsvatten.
Yersinia ruckeri är en tarmbakterie som orsakar sjukdomen yersinios, eller ERM (Enteric Redmouth Disease), hos fisk. Y. ruckeri-stammarnas egenskaper och förmåga att alstra sjukdom varierar. I Finland har två olika biotyper (1 och 2) av bakterien Y. ruckeri isolerats i havsområdena. Båda skiljer sig beträffande förmågan att alstra sjukdom från stammar av den biotyp 1 som har påträffats i inlandet och hos vilt levande fisk, och som inte har orsakat några betydande problem vid våra anläggningar i inlandet.
Yersinios har tidigare betraktats som en sjukdom förekommande under varmvattensperioden, men i Finland har utbrott av sjukdomen förekommit inte endast i varmt utan även i svalt vatten, till och med vid en temperatur på fem grader. Yersinios kallas också rödmunsjuka efter det huvudsakliga symptomet: det röda, svullna området kring munnen. Som allmäninfektion är yersinios en kronisk sjukdom som ger jämn låg dödlighet. Sjukdomen kan bryta ut om kroniskt sjuka fiskar blir stressade. Hantering och förflyttning av fisken, hög vattentemperatur och vatten av dålig kvalitet bidrar till utbrott av sjukdomen. I ett senare skede av sjukdomsförloppet får fisken blödningar under huden och i vissa fall utstående ögon. Andra typiska symptom är punktformiga blödningar på fiskens inre organ och i muskulaturen samt förstorad och skör mjälte.
Sjukdomen kan drabba fiskar av alla storlekar, men fiskar som väger 50–200 gram är speciellt känsliga för smitta. Regnbågen anses vara mest känslig. Smittan förs vidare av symptomfria smittobärare, både odlad och vild fisk. Sjukdomen smittar genom direkt kontakt mellan fiskar samt via avföring och vatten. Mest effektiv är smittspridningen vid förflyttning av levande fisk. Sjukdomen smittar inte vid förflyttning av desinficerad rom.
Yersinios kan behandlas med antibiotika som blandas i fodret, men effekten är ofta kortvarig eftersom smittbärare blir kvar i stimmet och sjukdomen ofta bryter ut på nytt. Fisk kan skyddas mot sjukdomen med ett vaccin, som används allmänt innan fisken flyttas ut i havet.
Yersinios hör till de fisksjukdomar som ska anmälas månatligen till Livsmedelsverket. Sjukdomen är inte farlig för människan.
Mer information:
Specialforskare Anna Maria Eriksson-Kallio, enheten för djursjukdomsbakteriologi och -patologi, tfn 029 520 4170, annamaria.eriksson-kallio@ruokavirasto.fi
Specialforskare Kirsti Pelkola, enheten för djursjukdomsbakteriologi och -patologi, tfn 029 520 4826, kirsti.pelkola@ruokavirasto.fi
Ledande sakkunnig Satu Viljamaa-Dirks, enheten för djursjukdomsbakteriologi och -patologi, tfn 029 520 5173, satu.viljamaa-dirks@ruokavirasto.fi