Livsmedelsinspektörens handbok: Del 1

Anvisning/version: 2178/04.02.00.01/2024/1, ikraftträdande datum 20.1.2025

Handbokens delar 1–3

Handbokens framsida och innehållsförteckning

Del 1. Grunderna om livsmedelstillsyn

Del 2. Riskbaserad, regelbunden och verkningsfull tillsyn

Del 3. Att arbeta som livsmedelsinspektör

Del 1. Grunderna om livsmedelstillsyn

1.1 Den rättsliga grunden för livsmedelstillsyn

  • Vad betyder utövning av offentlig makt?
  • Vilka författningar om livsmedel och vilken allmän lagstiftning om myndigheternas verksamhet måste du känna till som inspektör?
  • Vilka olika rättskällor kan du använda i tillsynsarbetet och vilken är deras prioritetsordning?
  • Vad är målet för livsmedelstillsynen?

1.2 Systemet för livsmedelstillsyn

  • Vilka är de behöriga myndigheterna inom livsmedelstillsynen i Finland?
  • Vad är skillnaden mellan en myndighet och en tjänsteinnehavare?

1.3 Verksamheten som tjänsteinnehavare

  • Vad får du och vad får du inte göra?
  • Vad måste du göra och vilket ansvar har du för det du gör?

1.1 Den rättsliga grunden för livsmedelstillsyn

Som livsmedelsinspektör utövar du offentlig makt. Lagstiftningen är ditt viktigaste verktyg som all din verksamhet som livsmedelsinspektör grundar sig på. Du utför tillsyn på det sätt som föreskrivs i lagstiftningen och du följer därvid de principer och administrativa förfaranden som föreskrivs i lagstiftningen om myndigheternas verksamhet.

För att du ska förstå din roll som utövare av offentlig makt ska vi i detta kapitel gå igenom maktdelningsprincipens grunder, vikten av olika rättskällor och livsmedelslagstiftningens karaktär.

Livsmedelstillsyn är utövning av offentlig makt vars berättigande härrör från Finlands grundlag (731/1999). Enligt grundlagen kan utövning av offentlig makt, med andra ord myndigheternas verksamhet, inte finnas utan att det finns en grund för den i lagen. I all offentlig verksamhet ska lag iakttas.

Grundlagens krav på laglig grund innebär i praktiken att du som livsmedelsinspektör måste känna till de författningar om livsmedel som har en koppling till dina arbetsuppgifter och veta hur efterlevnaden av dem övervakas. Utöver livsmedelslagstiftningen måste du även känna till den allmänna lagstiftningen om myndigheternas verksamhet och handla i enlighet med den. När du känner till dina befogenheter kan du känna dig säker på att du handlar korrekt i olika situationer, vilket du behöver i inspektionsarbetet.

Den rättsliga grunden för livsmedelstillsyn kommer bland annat från Europeiska unionens allmänna livsmedelsförordning (EG) nr 178/2002, förordningen om offentlig kontroll (EU) 2017/625 och den finska nationella livsmedelslagen (297/2021). Som livsmedelsinspektör övervakar du att livsmedelsföretag sköter sin verksamhet i enlighet med livsmedelslagstiftningen. Din verksamhet som inspektör och dina avgöranden måste alltid bygga på lag.

1.1.1 Offentlig makt

Den maktfördelningsprincip som härrör från grundlagen innebär att den lagstiftande makten, den verkställande makten och den dömande makten utövas i samhället av organ som är oberoende av varandra. I Finland utövas den lagstiftande makten av den folkvalda riksdagen, den verkställande makten av en förvaltningsapparat som består av myndigheter och den dömande makten av oberoende domstolar som hör till rättsväsendet.

Lagstiftningen är juridiskt bindande, med andra ord måste den följas. Många gånger kan det i lagar ändå finnas utrymme för tolkning, eftersom lagstiftarna inte kan ta med varje enskilt konkret fall och varje enskild konkret situation i författningarna.

De myndigheter som utövar den verkställande makten, såsom myndigheterna för livsmedelstillsyn, har i uppgift att tolka lagstiftningen och avgöra hur lagkraven uppfylls i verkliga situationer.

Frågor som rör tolkning av lagstiftningen avgörs i sista hand av en domstol som utövar den dömande makten, om parterna tar konflikter kring lagtolkningen eller brottsmisstankar till domstol.

1.1.2 Vikten av rättskällor och deras prioritetsordning

EU-lagstiftningen ska följas i Finland som den är. Den kompletteras av EU-direktiv och den nationella lagstiftningen, men i dessa fastställs inte en gång till det som föreskrivits genom en EU-förordning. Om olika rättskällor motsäger varandra ska man i första hand alltid följa rättskällan med högre rang:

  1. EU-förordning
  2. Grundlagen
  3. Nationell lag eller EU-direktiv
  4. Nationell förordning
  5. Nationell föreskrift: Normer som utfärdats av nationella myndigheter, alltså föreskrifter och förbud som meddelas med stöd av lag, är bindande. Det som i praktiken skiljer en nationell föreskrift (t.ex. Livsmedelsverkets föreskrift om livsmedelstillsynens tillsynsuppgifter) från en myndighetsanvisning är att det finns en rättslig grund för en norm. I lagen konstateras exempelvis att Livsmedelsverket meddelar närmare föreskrifter om offentliggörandet av tillsynsuppgifter. I en norm ska det även anges att det är fråga om en föreskrift, ett förbud eller en annan motsvarande norm och med stöd av vilken lag den utfärdas.
  6. Domstolarnas praxis
  7. Myndighetsanvisning, -tolkning och -praxis: Myndighetsanvisningar är till sin rättsliga natur inte bindande för andra myndigheter eller företagare. I anvisningar står det att det är fråga om en anvisning.

Bekanta dig närmare med rättskällorna och författningshierarkin med hjälp av Livsmedelsverkets anvisning om förvaltningskompetens (på finska).

1.1.3 Lagstiftningssamlingar

Använd alltid den senaste versionen av nationella lagar, med eventuella författningsändringar, och av EU-lagstiftning den senaste konsoliderade versionen:

  • Du hittar de nationella lagarna i Finlands elektroniska författningssamling Finlex.
  • EU:s rättsakter hittar du på EU:s webbplats för lagstiftning och EU-rätt EUR-Lex.

Du kan granska substansbestämmelser i livsmedelslagstiftning och tillhörande promemorior i jord- och skogsbruksministeriets lagstiftningsregister. Ministeriet ansvarar för att länkarna i registret är uppdaterade och leder till författningar som är i kraft.

Också på Livsmedelsverkets webbplats finns en tematisk förteckning över författningar som rör olika delområden inom livsmedelsbranschen: Anvisningar och lagstiftning.

1.1.4 Syftet med lagstiftningen om livsmedelstillsyn

Lagstiftningen om livsmedelstillsyn gäller i regel i alla stadier av produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel och livsmedelskontaktmaterial. Författningarna ska inte tillämpas på primärproduktion för privat enskilt bruk eller på enskildas beredning, hantering eller lagring av livsmedel eller kontaktmaterial för privat enskild konsumtion. (förordning (EG) nr 178/2002 art. 4 och livsmedelslagen (297/2021) 2 §)

Syftet med livsmedelslagstiftningen och tillsynen är att skydda konsumentens hälsa och ekonomiska intressen samt att främja verksamhetsbetingelserna för livsmedelsföretagare och kontaktmaterialföretagare (förordning (EG) nr 178/2002 art. 1 och livsmedelslagen (297/2021) 1 §).

Syftet med livsmedelslagstiftningen är att förebygga hälsofaror, bedrägliga förfaranden och vilseledande av konsumenterna samt att trygga fri rörlighet inom gemenskapen för livsmedel som uppfyller dessa principer (förordning (EG) nr 178/2002, art. 5).

Livsmedelslagstiftningen säkerställer följande:

  1. Endast livsmedel och kontaktmaterial som är säkra släpps ut på marknaden. Ett livsmedel är inte säkert om det är skadligt för hälsan, otjänligt som människoföda eller i strid med lagstiftningen (förordning (EG) nr 178/2002, art. 14). Ett kontaktmaterial är inte säkert om det överför sina beståndsdelar till livsmedel i sådana kvantiteter som skulle kunna utgöra en fara för människors hälsa eller medföra en oacceptabel förändring av livsmedlens sammansättning eller medföra en försämring av deras organoleptiska egenskaper (förordning (EG) nr 1935/2004, art. 3).
  2. Konsumenterna tillhandahålls tillräcklig och korrekt information som gör det möjligt för dem att välja livsmedel som passar dem och använda dem säkert (förordning (EG) nr 178/2002 art. 8).
  3. Bedrägliga eller vilseledande förfaranden, förvanskningar av livsmedel och andra förfaranden som kan vilseleda konsumenterna förebyggs (förordning (EG) nr 178/2002 art. 8 och 16).

1.1.5 Centrala principer i livsmedelslagstiftningen

Lagstiftningen anger ramen för identifiering av de faror som är förbundna med livsmedel och för hanteringen av de risker för människornas hälsa som dessa orsakar. Denna riskbedömning bygger på vetenskapligt underlag (förordning (EG) nr 178/2002, art. 6).

Centrala allmänna principer i livsmedelslagstiftningen, som fastställs i EU-förordningarna, är kraven på att livsmedel och kontaktmaterial ska vara säkra och spårbara samt att marknadsföringen och informationen om livsmedel ska vara korrekt och i enlighet med författningarna (förordningarna (EG) nr 178/2002 art. 14, 16, 18 och 19 samt (EG) nr 1935/2004 art. 3, 15 och 17):

  • Livsmedel, råvarorna i dem och kontaktmaterialen ska kunna spåras på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan. På så sätt kan man undvika tillbakadragningar eller farliga situationer som dessa kan orsaka. Företagaren ska säkerställa spårbarheten, det vill säga dokumentera när, varifrån och vart råvaror, livsmedel och kontaktmaterial har skaffats och överlåtits.
  • Konsumenterna får inte vilseledas genom det sätt på vilket livsmedel och kontaktmaterial märks, marknadsförs och presenteras. Företagaren ska se till att informationen som ges om dessa är korrekt och tillräcklig med beaktande av livsmedlets avsedda användningsområde och -sätt.

Företagaren ansvarar alltid själv för att hantera riskerna i samband med sin verksamhet och uppfylla kraven i livsmedelslagstiftningen. Företagaren ska ha en systematisk egenkontroll för att identifiera och hantera faror i samband med sin verksamhet. Företagaren ska dokumentera resultatet av egenkontrollen med tillräcklig precision. (förordning (EG) nr 178/2002, art. 17 och livsmedelslagen (297/2021) 15 §)

Staten ska ordna ett system för officiella kontroller som övervakar och kontrollerar att företagarna uppfyller kraven i livsmedelslagstiftningen på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan (förordning (EG) nr 178/2002, art. 17).

1.2 Systemet för livsmedelstillsyn

1.2.1 Livsmedelstillsyn i Finland

Den nationella livsmedelslagen (297/2021) namnger de myndigheter som verkställer livsmedelslagstiftningen, alltså de behöriga myndigheterna. Exakta beskrivningar av ordnandet av livsmedelstillsynen och olika myndigheters roller finns på Livsmedelsverkets webbplats, i Fleråriga nationella tillsynsplanen för livsmedelskedjan VASU, del 3: Livsmedelssäkerhet, foder och ekologisk produktion. Arbetsfördelningen är i stora drag följande:

  • Jord- och skogsbruksministeriet bereder den nationella livsmedelslagstiftningen och deltar i beredningen av EU-lagstiftning.
  • Livsmedelsverket planerar, styr och utvecklar livsmedelstillsynen och rapporterar om den på riksnivå. Verket utför också tillsyn i slakterier, vilthanteringsanläggningar och godkända livsmedelslokaler i anslutning till dem. Därutöver utövar verket tillsyn i anslutning till exporten, importen av livsmedel av animaliskt ursprung från tredje länder och ekologisk produktion.
  • Regionförvaltningsverken utvärderar kommunernas ordnande av livsmedelstillsynen samt planerar och styr livsmedelstillsynen regionalt samt utför tillsyn i renslakterier och över utskänknings- och detaljhandelsställen för alkoholdrycker.
  • Tillsynsenheterna i kommuner, samkommuner och samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet planerar lokalt och genomför tillsynen över primärproduktionsföretagare samt livsmedels- och kontaktmaterialföretagare. Detta omfattar vid behov även tillsyn över handel på EU:s inre marknad och ekologisk produktion.
  • Försvarsmakten sköter tillsynen i sitt ansvarsområde. Detsamma gäller för det självstyrda landskapet Åland.
  • NTM-centralerna sköter tillsynen över de krav som ställs på ekologisk produktion och saluföring av ekologiska grönsaker.
  • Tullen utför tillsyn över handeln på den inre marknaden och importen från tredje länder i fråga om livsmedel av icke-animaliskt ursprung.
  • Valvira planerar, styr och genomför alkoholtillsyn.

1.2.2 Vad är en livsmedelstillsynsmyndighet?

En livsmedelstillsynsmyndighet är ett organ som specificerats i livsmedelslagen (297/2021), såsom Livsmedelsverket eller en kommun. Beslutanderätt inom myndigheten utövas av det organ som namngetts i lagstiftningen om den aktuella myndigheten, exempelvis generaldirektören för ett ämbetsverk eller kommunfullmäktige, om inte organet har delegerat sin behörighet till andra organ eller tjänsteinnehavare som lyder under det.

Det praktiska tillsynsarbetet inom livsmedelstillsynen utförs av tjänsteinnehavare som arbetar för myndigheten och till vilka behörighet delegerats genom bestämmelser i förvaltningsstadgan eller arbetsordningen. Du står alltså i tjänsteförhållande till en arbetsgivare som utövar offentlig makt, men du är inte själv en livsmedelstillsynsmyndighet, utan en tjänsteinnehavare. Du sköter dina uppgifter under tjänstemannaansvar (se handbokens avsnitt 1.3.6).

Kommunens livsmedelstillsynsmyndighet är en nämnd eller något annat organ med flera medlemmar, som kommunfullmäktige tillsatt. Kommunens livsmedelstillsynsmyndighet delegerar med sitt beslut de flesta uppgifterna inom livsmedelstillsynen till tjänsteinnehavarna vid tillsynsenheten. Också vissa administrativa tvångsmedel kan delegeras till en tjänsteinnehavare, om kommunfullmäktige gett behörighet till detta. Av det så kallade delegeringsbeslutet som getts av kommunens miljö- och hälsoskydd framgår vilka uppgifter som delegerats till tjänsteinnehavare. Se till att din förman ger dig en introduktion om dina befogenheter, exempelvis i fråga om användning av tvångsmedel, och om din roll som tjänsteinnehavare i din organisation.

Om vissa lagstadgade kriterier uppfylls kan myndigheten även delegera vissa uppgifter till ett utomstående organ. I detta fall fattas ändå de administrativa besluten fortfarande av myndigheten. Se Livsmedelsverkets anvisning om delegering av uppgifter (på finska).

1.2.3 Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

Förordningen om offentlig kontroll (EU) 2017/625 anger ramen för genomförandet av livsmedelstillsynen. De grundläggande principerna för verksamheten, det riskbaserade tillvägagångssättet och planeringen av livsmedelstillsynen behandlas i handbokens del 2. Det praktiska tillsynsarbetet granskas närmare i del 3.

Den offentliga kontrollen enligt förordning (EU) 2017/625 innebär granskning av aktörernas tillförlitlighet samt av verksamhetens och produkternas överensstämmelse med kraven. Offentlig kontroll omfattar även köttbesiktning i slakterier, tillsyn över importerade livsmedel i gränskontroller och alkoholtillsyn inom alkoholbranschen. Tillsynen utförs av tjänsteinnehavare vid olika tillsynsmyndigheter som ansvarar för sina respektive områden, till exempel av livsmedelsinspektörer och officiella veterinärer i kommuner och Livsmedelsverkets officiella veterinärer i slakterier (besiktningsveterinär).

Livsmedelstillsynen övervakar aktörens riskhantering, alltså att aktören klarar av att med hjälp av sin egenkontroll uppfylla livsmedelslagstiftningens krav i sin verksamhet. I praktiken är alltså den offentliga kontrollen tillsyn över egenkontrollen inom livsmedels- och kontaktmaterialverksamheten. Den omfattar tillsyn över verksamheten i både fysiska och virtuella livsmedelslokaler. Den offentliga kontrollen kan genomföras med hjälp av många metoder, som behandlas närmare i handbokens avsnitt 2.4.

Varje tillsynsmyndighet ansvarar även för annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, som inspektörerna utför. Till exempel handlägger kommunens livsmedelsinspektör livsmedels- och kontaktmaterialföretagares registreringsanmälningar om inledande av verksamhet och avgör ansökningar om godkännande. Inspektörerna utreder misstankar om matförgiftningar och matförgiftningsepidemier, tar vid behov prov för nationella uppföljnings- och tillsynsprogram i enlighet med Livsmedelsverkets tillsynsbegäranden samt beviljar exportintyg. Inspektörerna ger vägledning och rådgivning till företagare och konsumenter i den omfattning som krävs enligt livsmedelslagstiftningen och lagstiftningen om myndigheternas verksamhet.

1.2.4 Oiva och Vati – ramarna för genomförandet av tillsynen

Tillsynen över livsmedelsföretagarnas egenkontroll görs i Finland med hjälp av Oiva-systemet. Oiva, som upprätthålls av Livsmedelsverket, innehåller anvisningar om inspektion och bedömning för olika delområden inom livsmedelsverksamhet. Oiva är också ett system för offentliggörande av livsmedelstillsynsuppgifter i aktörernas kanaler samt på webbplatsen Oivahymy.fi. För primärproduktionen och tillsynen över kontaktmaterial finns egna tillsynsanvisningar och tillsynsresultaten från dessa offentliggörs inte.

Försvarsmakten, Tullen och Valvira har sina egna system för genomförandet av livsmedelstillsynen i sina respektive ansvarsområden. Försvarsmakten utför även tillsyn enligt Oiva-systemet.

Inspektören registrerar nya tillsynsobjekt och dokumenterar tillsynsuppgifterna i det centraliserade verksamhetsstyrnings- och datahanteringssystemet för miljö- och hälsoskyddet Vati. Vati är ett datahanteringssystem för tillsynsjournalföringen, vilken används som underlag för den offentliga Oiva-rapporten. Från Vati överförs tillsynsobjektets uppgifter till myndighetens register, i vilka de kommunala myndigheterna är personuppgiftsansvariga för sina egna tillsynsobjekt. Med andra ord, när du använder Vati behandlar du uppgifter i ett myndighetsregister – se till att tillsynsuppgifterna är korrekta i Vati! Bekanta dig med användningen av Vati i myndigheternas Pikantti-extranät (på finska).

1.3 Verksamheten som tjänsteinnehavare

I denna handbok används benämningen tjänsteinnehavare enligt lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (304/2003), eftersom handboken i första hand är avsedd för kommunanställda. Motsvarande gäller också för en tjänsteman enligt statstjänstemannalagen (750/1994). Både en tjänsteinnehavare och en tjänsteman är arbetstagare som står i ett tjänsteförhållande till en myndighet.

1.3.1 Substansbestämmelser om livsmedelstillsynen

Lagstiftningen är ditt viktigaste verktyg som all din verksamhet och alla dina befogenheter, skyldigheter och rättigheter som livsmedelsinspektör grundar sig på. Du utför tillsynen på det sätt som fastställs i livsmedelslagstiftningen och du måste känna till de författningar, vars efterlevnad du övervakar. Se förteckningen över författningar på sidan Anvisningar och lagstiftning.

  • Den allmänna livsmedelsförordningen (EG) nr 178/2002
  • Förordningen om offentlig kontroll (EU) 2017/625
  • Livsmedelslagen (297/2021)
  • Förordningen om livsmedelstillsyn (315/2021)
  • Livsmedelsverkets föreskrift om livsmedelstillsynens tillsynsuppgifter (12/2021)
  • Produkt- och branschspecifika regelverk
  • Författningar om livsmedelshygien
  • Författningar om provtagning och undersökningar
  • Författningar om märkning av livsmedel samt marknadsföring
  • Författningar om ingredienser och innehåll
  • Författningar om främmande ämnen och restsubstanser
  • Författningar om förpackningar och kontaktmaterial
  • Författningar om undantagssituationer
  • I exportkontrollen, alltså i internationell handel, ska lagstiftningen om det relevanta området och bland annat exportavtal och destinationslandets lagstiftning beaktas.

1.3.2 Lagstiftning om myndigheternas verksamhet

Du måste följa de principer och administrativa förfaranden som föreskrivs i lagstiftningen om myndigheternas verksamhet.

  • Finlands grundlag (731/1999)
  • Förvaltningslagen (434/2003)
  • Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet 621/1999, dvs. offentlighetslagen
  • Statstjänstemannalagen (750/1994)
  • Lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (304/2003)
  • Strafflagen (39/1889), kap. 40 Om tjänstebrott
  • Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EU) 2016/679 (allmän dataskyddsförordning, GDPR)
  • Dataskyddslagen (1050/2018)
  • Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003)
  • Lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021)
  • Språklagen (423/2003).

1.3.3 Rättsprinciperna inom förvaltningen

Principerna som måste följas i all myndighetsverksamhet fastställs i 6 § i förvaltningslagen (434/2003). Läs mer om rättsprinciperna och de allmänna förvaltningsjuridiska principerna som gäller myndigheter i Livsmedelsverkets utkast till anvisning om förvaltningskompetens (på finska).

1.3.4 Dina rättigheter

Dina rättigheter
Din rättighet Rättslig grund

Inspektera utrymmen, verksamheten och produkter i både fysiska och virtuella livsmedelslokaler.

livsmedelslagen (297/2021) 40 §

Få tillträde till verksamhetslokaler och ett primärproduktionsställe samt när det är nödvändigt till en livsmedelslokal som är belägen i ett hem.

livsmedelslagen (297/2021) 40 §

Ta prov för tillsynen utan att betala aktören för dem.

livsmedelslagen (297/2021) 41 §

Ta ut avgifter enligt en av kommunen godkänd taxa hos tillsynsobjektet.

livsmedelslagen (297/2021) 73 §

förordning (EU) 2017/625 art. 83

Ta upp ljud och bild för tillsynen.

livsmedelslagen (297/2021) 41 §

Beställa prov för tillsynen via internet utan att identifiera dig som myndighet.

livsmedelslagen (297/2021) 41 §

Få den information som är väsentlig för tillsynen, alltså utfråga företagaren och arbetstagare samt få insyn i dokument och informationssystem för egenkontrollen.

livsmedelslagen (297/2021) 40 ja 43 §

Tolka livsmedelslagstiftningen i konkreta situationer och vidta proportionella åtgärder då missförhållanden upptäcks.

förordning (EU) 2017/625 art. 137 ja 138

Använda administrativa tvångsmedel och sanktioner om den kommunala myndigheten för livsmedelstillsyn har delegerat dessa uppgifter till tjänsteinnehavare.

livsmedelslagen (297/2021) 27 §

Om du föredrar beslut som gäller tvångsmedel och sanktioner och besluten fattas av kommunens myndighet för livsmedelstillsyn, till exempel en nämnd, har du rätt att skriftligt anmäla avvikande mening, om nämnden fattar ett beslut som är mot ditt förslag och du av grundad anledning anser att beslutet är lagstridigt.

Finlands grundlag (731/1999) 118 §


1.3.5 Dina skyldigheter

Dina skyldigheter
Din skyldighet Rättslig grund

Du utför tillsynsarbetet i enlighet med din organisations tillsynsplan/kontrollplan.

förordning (EU) 2017/625 art. 109

livsmedelslagen (297/2021) 38 ja 39 §

lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (304/2003) 17 §

statstjänstemannalagen (750/1994) 14 §

Du ska bemöta aktörerna jämlikt.

förvaltningslagen (434/2003) 6 §

lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (304/2003) 17 §

Du utför den offentliga kontrollen på samma sätt.

förordning (EU) 2017/625 art. 9

Du följer Oiva-bedömningsskalan.

Livsmedelsverkets föreskrift (12/2021) om livsmedelstillsynens tillsynsuppgifter

När en misstanke om bristande efterlevnad kommer till din kännedom, kontrollerar du saken: förekommer det bristande efterlevnad eller inte.

förordning (EU) 2017/625 art. 137

Du skaffar den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras.

förvaltningslagen (434/2003) 31 §

Om bristande efterlevnad konstateras ska du vidta lämpliga tillsynsåtgärder.

Obs! Vid brottsmisstanke medverkar du enligt din organisations praxis i att göra utredningsbegäran till förundersökningsmyndigheten.

förordning (EU) 2017/625 art. 138

Du ser till att du sköter inspektioner och andra administrativa förfaranden i enlighet med förvaltningslagen (434/2003) och rättsprinciperna inom förvaltningen.

förvaltningslagen (434/2003) 6 §

Du utfärdar intyg över provtagning som utförts av myndighet och meddelar företagaren om provtagning utan att myndigheten identifierar sig.

livsmedelslagen (297/2021) 41 §

Du utfärdar på begäran av en företagare exportintyg om myndigheterna i destinationsstaten kräver sådana intyg.

Obs! Fråga din förman vem i organisationen som ansvarar för exportintyg.

livsmedelslagen (297/2021) 51 §

Du ger aktörer och konsumenter råd om skötseln av livsmedelsärenden och förvaltningsärenden, alltså om hur de kan uträtta sina ärenden med myndigheten för livsmedelstillsyn. Om ärendet inte gäller livsmedelstillsyn hänvisar du dem till den behöriga myndigheten.

förvaltningslagen (434/2003) 8 §

livsmedelslagen (297/2021) 27 §

Du underrättar andra myndigheter i enlighet med ansvarsfördelningen i tillsynsenhetens beredskapsplan när en misstanke om en hälsofara, en smittsam sjukdom eller matförgiftning kommer till din kännedom.

livsmedelslagen (297/2021) 45 ja 47 §

Du informerar den behöriga myndigheten om en misstänkt eller observerad brist utanför din egen behörighet.

lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021) 7 § och 8 §

Du bistår på begäran andra myndigheter i skötseln av en förvaltningsuppgift inom ramen för din behörighet och i den omfattning ärendet kräver.

förvaltningslagen (434/2003) 10 §


1.3.6 Dina ansvar

Dina ansvar
Ditt ansvar Rättslig grund

Som tjänsteinnehavare har du tjänstemannaansvar för att dina åtgärder är lagliga. Om du handlar i strid med dina skyldigheter eller författningar, ansvarar du själv för dina fel och du kan även åläggas skadeståndsansvar. Tjänsteinnehavaren har straffrättsligt ansvar för uppenbart lagstridig verksamhet.

När du känner till dina befogenheter och agerar enligt dem behöver du inte oroa dig för att göra ett allvarligt fel i ditt arbete.

Finlands grundlag (731/1999) 118 §

Du ansvarar för att genomföra förfarandena enligt förvaltningslagen, med andra ord ankommer det dig att trygga aktörens rättigheter i livsmedelstillsynen.

förvaltningslagen (434/2003)

Du ansvarar för att inte sprida sekretessbelagd information. Du har skyldighet att iaktta sekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande.

  • Om du känner att någon försöker få av dig information som du inte bör röja, ska du säga tydligt att du inte får diskutera ämnet.
  • Du får inte röja sekretessbelagda uppgifter eller diskutera andra aktörers situationer och fall.
  • Du får inte röja andras företagshemligheter eller privata ärenden.
  • Du får inte använda sekretessbelagda uppgifter för att skaffa dig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan.

Du får lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet i de situationer som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, exempelvis när uppgiften behövs för att ett enskilt övervaknings- eller tillsynsuppdrag ska kunna utföras.

Du får också lämna ut information om ekonomisk ställning och företagshemligheter till en annan myndighet i de situationer som preciseras i livsmedelslagen.

lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) 22–24 §

 

  

 

 

 

 

 

 

lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) 29 §

 

 

livsmedelslagen (297/2021) 44 §

När du svarar på en begäran om att få ta del av innehållet i en handling, ansvarar du för att innehållet i handlingen är lagenligt. Du ansvarar för att du hanterar sekretessbelagda uppgifter i enlighet med lagstiftningen. 

Obs! Oiva-rapporten om tillsynsresultat och myndighetshandlingar överlag är i regel offentliga. På begäran måste du lämna ut dem till de delar som de inte är sekretessbelagda. Se till att spara tillsynsuppgifterna i datahanteringssystemet Vati i enlighet med anvisningarna.

lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) 1 §, 9 §, 10 § och 22–25 §

Du ska vara opartisk i ditt arbete; om du är jävig ska du på eget initiativ avstå från att delta i behandlingen av ett ärende.

förvaltningslagen (434/2003) 6 § ja 27–29 §

Du får inte ta emot något som kan tolkas som en muta.

lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (304/2003) 17 §

statstjänstemannalagen (750/1994) 15 §

När du själv fattar beslut ansvarar du för att se till att beslutet är lagligt. När du föredrar ett beslut ansvarar du också för att beslutet är korrekt. Om ett beslut som du har föredragit avgörs på något annat sätt än enligt ditt förslag och du anser att avgörandet är lagstridigt kan du friskriva dig från ansvaret endast genom att omedelbart och skriftligt anmäla avvikande mening.

Finlands grundlag (731/1999) 118 §


1.3.7 Aktörens rättigheter

Aktörens rättigheter
Aktörens rättighet Rättslig grund

Registrera sin verksamhet i myndighetens register.

livsmedelslagen (297/2021) 8–11 §

Ta del av sina egna registeruppgifter.

lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) 11 §

Närvara vid inspektionen och framföra sin åsikt och ställa frågor om inspektionen.

förvaltningslagen (434/2003) 39 §

Ta del av inspektionens resultat.

förvaltningslagen (434/2003) 39 §

Veta om att myndigheten har tagit prov under inspektionen utan att identifiera sig.

livsmedelslagen (297/2021) 41 §

Få råd om hur hen ska sköta sina skyldigheter.

livsmedelslagen (297/2021) 27 §

Kan lita på att åtgärderna som riktas mot hen är i enlighet med god förvaltningssed.

förvaltningslagen (434/2003) 6 §

Ges tillfälle att bli hörd i beslut som berör hen.

förvaltningslagen (434/2003) 34 §

Får anföra besvär över sådana beslut som myndigheten fattat, som får överklagas genom besvär.

förvaltningslagen (434/2003) 43 § ja 46-49 §


1.3.8 Aktörens skyldigheter

Aktörens skyldigheter
Aktörens skyldighet Rättslig grund

Ansvarar för livsmedelssäkerheten och för att livsmedelsuppgifterna är tillräckliga och korrekta.

livsmedelslagen (297/2021) 6 §

förordning (EY) N:o 178/2002 art. 14, 16, 17 ja 19

förordning (EY) N:o 852/2004 art. 1 ja 3

Sköter tillförlitligt sina skyldigheter enligt livsmedelsbestämmelserna och i anslutning till företagsverksamheten.

livsmedelslagen (297/2021) 7 §

Anmäler verksamheten som livsmedels- och kontaktmaterialföretagare före verksamheten inleds eller väsentligt ändras för registrering av verksamheten.

livsmedelslagen (297/2021) 8 §, 10 §, 13 §

förordning (EY) N:o 852/2004 art. 6

Ansöker om godkännande för sin verksamhet före verksamheten inleds eller väsentligt ändras, då verksamheten omfattar primärproduktion av groddar eller hantering av livsmedel av animaliskt ursprung i enlighet med förordning (EG) nr 853/2004.

livsmedelslagen (297/2021) 9 § ja 11 §

förordning (EY) N:o 853/2004 art. 4

Anmäler utan dröjsmål om verksamheten avbryts eller avslutas.

livsmedelslagen (297/2021) 8–11 § ja 13 §

Meddelar om verksamhet i mobil livsmedelslokal senast fyra vardagar innan den anmälda verksamheten inleds.

livsmedelslagen (297/2021) 12 §

Genomför egenkontroll.

livsmedelslagen (297/2021) 15 §

Ser till att spårbarheten genomförs.

livsmedelslagen (297/2021) 14 §

förordning (EY) N:o 178/2002 art. 18

Ger inspektören information som är av betydelse för tillsynen och samarbetar med inspektören på det sätt som tillsynen förutsätter.

förordning (EY) No. 178/2002 art. 19

förordning (EU) 2017/625 art. 15

Offentliggör Oiva-rapporten på sin webbplats eller på ett synligt ställe i en livsmedelslokal som besöks av konsumenter.

livsmedelslagen (297/2021) 16 §

Livsmedelsverkets föreskrift 12/2021 om livsmedelstillsynens tillsynsuppgifter

Följer och kontrollerar förekomsten av zoonotiska smittämnen i enlighet med den nationella förordningen om zoonoser (316/2021) och förordning (EG) nr 2073/2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel. livsmedelslagen (297/2021) 18 §

Ser till att en person som hanterar oförpackade och lättfördärvliga livsmedel har ett hygienpass.

livsmedelslagen (297/2021) 19 §

Ser till att utredning om hälsotillstånd har gjorts för arbetstagare för vilka detta krävs enligt lagen om smittsamma sjukdomar.

förordning (EY) N:o 852/2004 liite II luku VIII

livsmedelslagen 4 §

lagen om smittsamma sjukdomar 56 §

Underrättar livsmedelstillsynsmyndigheten om misstanke om matförgiftning, andra allvarliga faror samt om åtgärder som vidtagits för att rätta till dessa missförhållanden.

livsmedelslagen (297/2021) 17 §

Genomför tillbakadragningar.

förordning (EY) No. 178/2002 art. 19

1.3.9 Tillsynen går bra när du vet vad du gör

  • Du litar på din egen kompetens och dina kunskaper, när du har blivit utsedd till dessa uppgifter!
  • Du känner till föremålet för tillsynen och omfattningen av din expertis. Du har kunskaper om livsmedelshygien, de krav som ställs på livsmedlens sammansättning, uppgifterna som ska lämnas om livsmedel och marknadsföring av livsmedel. Du känner till huvuddragen i den verksamhet som du övervakar, lagstiftningen samt riktlinjer och anvisningar, och om det behövs vet du var du ska söka mer information.
  • Du förstår vilka risker som är förbundna med livsmedelsverksamhet och du kan bedöma konsekvensernas omfattning och allvar.
  • Du behärskar dina lagstadgade rättigheter och skyldigheter och förstår din roll som tjänsteinnehavare och inspektör.
  • Du följer anvisningarna om inspektion, bedömning och tillsynsjournalföring.
  • När du följer lagen och de administrativa förfarandena har du säkrat din egen rättskydd och handlar på det sätt som tjänstemannaansvaret förutsätter.
  • Du behöver inte ha djupgående kunskaper om alla delområden, utan det räcker med att det finns sakkunskap inom tillsynsenheten och att du vet hur du nyttjar det.
  • Tveka inte att be din förman och dina kollegor om hjälp och stöd.
  • Kom också ihåg att du lär dig i arbetet: dina kunskaper och färdigheter ökar allteftersom.