Anvisning om mobila livsmedelslokalers verksamhet

1 Inledning

Anvisning: 7705/04.02.00.01/2022, träder i kraft 25.4.2023

Anvisningen gäller hantering, försäljning och servering av livsmedel i registrerade mobila livsmedelslokaler. Anvisningen om mobila livsmedelslokalers verksamhet ersätter den tidigare anvisningen om försäljning utomhus.

Mobila livsmedelslokaler är försäljnings- eller serveringsställen eller tillverknings- eller hanteringslokaler för livsmedel som kan flyttas. De kan röra sig eller flyttas från en plats till en annan inom en eller flera kommuners område. Vanligtvis finns mobila livsmedelslokaler på olika evenemang, mässor, marknader och torg. Mobila livsmedelslokaler är till exempel olika försäljningsbilar, tälttak och rörliga kiosker. En mobil livsmedelslokals läge kan variera dagligen eller vara oförändrat till exempel under hela sommarsäsongen. Bärförsäljningsställena framför butikerna eller i korridorerna i köpcentrumen eller glasskiosker som kan flyttas är exempel på mobila livsmedelslokaler som kan finnas på en och samma plats under säsongen.

I regel tillämpas på alla mobila livsmedelslokaler de krav på förhållandena som gäller dem i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien (nedan (EG) nr 852/2004), livsmedelslagen 297/2021 och jord- och skogsbruksministeriets förordning om livsmedelshygien 318/2021 (nedan JSMf 318/2021). Dessutom ska man i verksamheten och övervakningen av mobila livsmedelslokaler beakta de allmänna krav som gäller alla aktörer inom livsmedelsbranschen, såsom ansvarsfrågor, livsmedelsspårbarhet och tillbakadragande från marknaden. Bestämmelser om dessa finns bland annat i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, inrättandet av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och förfaranden för livsmedelssäkerhet (nedan (EG) nr 178/2002).

Livsmedelsföretagaren ansvarar för sin verksamhet och för att de livsmedel som företagaren hanterar, säljer och/eller serverar är säkra. Aktören ska känna till bestämmelserna om sin verksamhet. Ansvaret omfattar kännedom om riskerna i anslutning till den egna verksamheten och verksamheten samt metoder för hantering av dessa risker, som ska inkluderas i egenkontrollen.

Anvisningen om verksamheten i mobila livsmedelslokaler riktar sig både till aktörer och myndigheter. Syftet med anvisningen är att främja samarbetet mellan aktörerna och livsmedelstillsynsmyndigheterna och utveckla tillsynens enhetlighet.

I Livsmedelsverkets anvisning ingår såväl direkta citat ur lagstiftningen som tolkningar av hur lagstiftningen ska tillämpas. Det anges i anvisningen hur man gjort skillnad mellan lagstiftningen och Livsmedelsverkets tolkning samt till vilken lagstiftning det hänvisas.

2 Anvisningens bindande verkan

Myndigheternas verksamhet ska grunda sig på de befogenheter som fastställs i lagstiftningen och i myndighetsverksamheten ska kraven i lagstiftningen iakttas. Myndighetens anvisningar är till sin rättsliga natur inte bindande för andra myndigheter eller företagare. I sista hand avgörs frågor som gäller tillämpandet av lagstiftningen av en domstol.

3 Definitioner

I denna anvisning avses med

Primärproduktionsföretagare en livsmedelsföretagare som bedriver primärproduktion av livsmedel och därmed sammanhängande verksamhet (5 § i livsmedelslagen 297/2021).

Primärproduktionsställe en lantgård, trädgård eller annan plats där primärproduktion av livsmedel bedrivs (5 § i livsmedelslagen 297/2021).

Livsmedelsföretagare de fysiska eller juridiska personer som ansvarar för att kraven i livsmedelslagstiftningen uppfylls i det livsmedelsföretag de driver ((EG) nr 178/2002 artikel 3 punkt 3).

Livsmedelsverksamhet verksamhet för produktion, bearbetning och distribution av livsmedel som bedrivs av en livsmedelsföretagare (5 § i livsmedelslagen 297/2021)

Livsmedelslokal i artikel 2.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) Nr 852/2004 avsedda byggnad, lokal eller del av en sådan samt andra platser där livsmedel som är avsedda för försäljning eller annan överlåtelse tillverkas, förvaras, transporteras, saluförs, serveras eller på annat sätt hanteras, dock inte primärproduktionsställen (5 § i livsmedelslagen 297/2021).

Mobil livsmedelslokal en flyttbar livsmedelslokal (5 § i livsmedelslagen 297/2021).

Försäljnings- eller serveringsområde en plats eller ett område där en eller flera mobila livsmedelslokaler kan placeras.

Försäljnings- eller serveringsställe en aktörs utrustning för försäljning eller servering av livsmedel inklusive tält/stånd/kärra/försäljningsbord och utrustning.

Registrerad livsmedelsverksamhet för vilken en registreringsanmälan om livsmedelsverksamhet har gjorts i enlighet med 10 § i livsmedelslagen 297/2021.

4 Registeringsanmälan om och information om livsmedelsverksamhet

4.1 Registreringsanmälan om mobila livsmedelslokaler

Hantering, tillverkning, servering, försäljning och transport av livsmedel är i regel verksamhet inom livsmedelsbranschen som ska registreras. Livsmedelsföretagaren ska göra en registreringsanmälan om en mobil livsmedelslokal till livsmedelstillsynsmyndigheten i företagarens hemkommun senast fyra (4) veckor innan verksamheten inleds eller ändras väsentligt. Aktörens hemkommun är den hemkommun som antecknats i företags- och organisationsdatasystemet (FODS). Om företagaren inte har hemkommun i Finland, behandlas registreringsanmälan av den kommun inom vars område livsmedelsverksamheten inleds. Om företagaren redan bedriver registrerad livsmedelsverksamhet och dessutom vill inleda verksamheten även i en mobil livsmedelslokal, ska företagaren kontakta den livsmedelstillsynsmyndighet som behandlat den tidigare registreringsanmälan innan den mobila verksamheten inleds.

Aktören kan med samma registreringsanmälan för livsmedelsverksamheten anmäla alla sådana egna mobila försäljnings- eller serveringsställen som har liknande verksamhet under liknande förhållanden, även om de är belägna eller inleder sin verksamhet inom olika tillsynsenheters områden. Registreringsanmälan görs via miljöhälsovårdens elektroniska anmälningstjänst Ilppa.

Livsmedelstillsynsmyndigheten behandlar och sparar uppgifterna i registreringsanmälan i miljö- och hälsoskyddets centraliserade elektroniska system (Vati). Livsmedelstillsynsmyndigheten skickar företagaren ett intyg över att verksamheten har registrerats och omfattas av den planmässiga livsmedelstillsynen. Behandlingen av registreringen är avgiftsbelagd.

Närmare anvisningar om registrering av mobila livsmedelslokaler i Vati finns i punkt 5.5.2 i Vatis bruksanvisning.

Registreringen av livsmedelsverksamheten gäller tills vidare. I 10 § i livsmedelslagen föreskrivs anmälan om livsmedelsverksamhet för registrering av verksamheten i den elektroniska tjänst som den behöriga tillsynsmyndigheten tillhandahåller eller lämna uppgifterna till den behöriga tillsynsmyndigheten på annat sätt senast fyra veckor innan verksamheten inleds eller ändras väsentligt. En väsentlig ändring av verksamheten innebär till exempel en betydande ökning av riskerna i anslutning till verksamhetens livsmedelssäkerhet, såsom inledande av import, försäljning av tjänster vid försäljningsstället eller tillverkning av mat. Om det av anmälan om registrering av livsmedelsverksamhet tydligt framgår att verksamheten är av engångskaraktär eller att den gäller endast en viss tidsperiod (tidpunkten för inledande och avslutande har fastställts), behöver företagaren inte göra någon separat anmälan om upphörande. I detta fall gäller registreringen av livsmedelsverksamheten endast under den tidsperiod som företagaren har uppgett.

4.2 När behöver man inte göra en registreringsanmälan om livsmedelsverksamhet?

Skyldigheten att registrera livsmedelsverksamhet gäller inte riktigt alla mobila livsmedelslokaler. Sådana mobila livsmedelslokaler som inte omfattas av registreringen omfattas inte heller av den planmässiga livsmedelstillsynen (livsmedelslagen 297/2021 10 §). Enligt Livsmedelsverkets tolkning är huvudregeln för befrielse från registrering att livsmedelsverksamheten är lågriskverksamhet och dess omsättning är högst 15 000 euro per år. Beloppet motsvarar gränsen för verksamhet i liten skala enligt mervärdesskattelagen (1501/1993).

Även om det inte krävs att företagaren registrerar livsmedelsverksamheten ansvarar företagaren alltid för livsmedelsverksamhetens säkerhet och för att konsumenten inte leds

vilse (livsmedelslagen 297/2021 6 §). På verksamhet inom livsmedelsbranschen som står utanför registreringen tillämpas kraven i 2 kap. 6 § i livsmedelslagen (Allmänna krav på verksamheten), 14 § (Spårbarhet), 15 § (Egenkontroll) och 17 § (Arbetsgivarens skyldighet att lämna uppgifter).

Läs mer i Livsmedelsverkets anvisningar Rekisteröitävää elintarviketoimintaa vai ei? (på finska) och Pop up-restaurangverksamhet.

4.2.1 Direktförsäljning i samband med primärproduktion

Många primärproducenter säljer sina egna primärprodukter på torg, evenemang och marknader. Primärproducenterna har också fått nationella anpassningar i livsmedelslagstiftningen gällande direktförsäljning av primärprodukter till konsumenter enligt produktgrupp, varvid registreringsanmälan om livsmedelsverksamhet eller information om ankomst till orten inte behöver göras (JSMf 318/2021 8 §, 11 §, 14 §, 16 §, 17 § och 21 §).

Läs mer om direktförsäljning i samband med primärproduktion i bilaga 1 till denna anvisning.

4.3 Information om mobila livsmedelslokaler

Utöver registreringen av en mobil livsmedelslokal ska livsmedelsföretagaren informera de kommuner inom vars område verksamheten bedrivs om den mobila livsmedelslokalen. Uppgifterna ska lämnas till den kommunala myndigheten för livsmedelstillsyn senast fyra (4) vardagar innan försäljningen eller serveringen från en mobil livsmedelslokal inleds i kommunen i fråga. Om verksamheten upprepas till exempel varje vecka en viss dag, kan aktören ge informationen för en längre tid eller tills vidare. Livsmedelstillsynsmyndigheten kan utdöma en påföljdsavgift för livsmedelstillsyn enligt livsmedelslagen om företagaren inte ger informationen (livsmedelslagen 297/2021 67 §).

Enligt Livsmedelsverkets tolkning behöver information inte ges när aktören rör sig inom tillsynsområdet för den tillsynsenhet till vars livsmedelstillsynsmyndighet aktören ursprungligen har registrerat en mobil livsmedelslokal.

I vissa fall kan innehavaren av ett torg- eller annat försäljnings- eller serveringsområde eller arrangören av ett evenemang informera på alla aktörers vägnar om dessa mobila livsmedelslokalers verksamhet till exempel vid ett visst evenemang. Aktören bör i god tid kontrollera med evenemangsarrangören om denne ansvarar för att ge informationen eller om aktören själv ska göra detta.

Det är bra om aktören ger informationen skriftligen.

Det finns alternativa sätt att informera skriftligt:

• Aktören kan antingen fylla i och skicka in meddelandemallen som finns på kommunens eller Livsmedelsverkets webbplats till livsmedelstillsynsmyndigheten i kommunen i fråga. Livsmedelsverkets meddelandemall "Företagarens anmälning om en mobil livsmedelslokal till den nya kommunen" finns på Livsmedelsverkets webbplats.
• Aktören kan skicka ett e-postmeddelande till livsmedelstillsynsmyndigheten i den aktuella kommunen där de nödvändiga uppgifterna framgår:

• • aktörens kontaktuppgifter och FO-nummer
  • identifikationsuppgifter för den mobila livsmedelslokalen, till exempel bilens registernummer
  • en beskrivning av verksamheten, verksamhetens omfattning och produkterna
  • verksamhetens tidpunkt och varaktighet

Kontaktuppgifterna till kommunernas livsmedelstillsynsmyndigheter finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Informationen behöver inte ha ett visst och därför måste livsmedelstillsynsmyndigheten godkänna även att informationen ges på annat sätt, till exempel per telefon. Det är bra om livsmedelstillsynsmyndigheten för bok över informationen om mobila livsmedelslokaler som anlänt till enheten.

Livsmedelstillsynsmyndigheten kan inspektera en mobil livsmedelslokal enligt planen eller utanför planen, även om företagaren inte har informerat om att den mobila livsmedelslokalen har anlänt till orten. Livsmedelstillsynsmyndigheten fakturerar alltid företagaren för inspektionsbesök enligt tillsynsplanen.

4.4 Utländska aktörer inom den mobila livsmedelsverksamheten

4.4.1 Principen om ömsesidigt erkännande

Med aktörer från EU:s medlemsstater iakttas principen om ömsesidigt erkännande. Utgångspunkten är att varor kan röra sig fritt på den inre marknaden. Principen om ömsesidigt erkännande tillämpas i situationer där nationella krav har fastställts för produkter i lagstiftning eller myndighetsföreskrifter och dessa krav inte har harmoniserats inom EU (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2019/515 om ömsesidigt erkännande, nedan (EG) nr 2019/515). Nationella författningar får inte ställa upp ens indirekta hinder som skulle göra det svårare för aktörer eller produkter som är etablerade i ett annat medlemsland att komma in på marknaden i Finland.

4.4.2 När ska aktören göra en registreringsanmälan till Finland?

Utländska mobila livsmedelsföretagare som är verksamma i Finland behöver inte göra en registreringsanmälan om livsmedelsverksamhet i Finland om livsmedelsbranschens verksamhet i Finland är periodisk eller tillfällig, dvs. mindre än 6 månader per år. I princip förutsätter detta att företagaren har registrerat sin livsmedelsverksamhet i ett annat EU-land. Om det uppstår misstanke om att aktören inte har registrerat sin livsmedelsverksamhet i sitt hemland (eller i ett annat EU-land), kan ärendet utredas via informationsutbytessystemet (AAC) för EU-ländernas myndigheter (mer information i punkt 4.4.3).

Utländska mobila livsmedelsföretagare ska göra en registreringsanmälan om livsmedelsbranschen i Finland till den kommun inom vars område verksamheten inleds (10 § i livsmedelslagen 297/2021), om verksamheten i Finland är permanent eller fortgående (över 6 månader per år). Sex månader bestäms enligt kalenderår, dvs. om verksamheten inleds i Finland den 1 januari blir 6 månader hela den 30 juni. Antalet verksamhetsdagar har ingen betydelse.

Livsmedelstillsynsmyndigheten kan registrera uppgifterna om utländska mobila livsmedelsföretagare i Vati oberoende av om det krävs en registreringsanmälan av den utländska aktören eller inte. Närmare anvisningar om registrering av utländska mobila aktörer som tillfälligt är verksamma i Finland finns i punkt 5.5.2 i Vatis bruksanvisning.

Det rekommenderas att utländska mobila livsmedelsföretagare har med sig en kopia av en registreringsanmälan som gjorts i hemlandet eller ett intyg över att de omfattas av livsmedelstillsynen samt den senaste inspektionsberättelsen. Registreringsanmälan visar att företagaren omfattas av livsmedelstillsynen och inspektionsberättelsen visar tidpunkten för den sista inspektionen. Aktören ska också på begäran visa upp eventuella andra dokument som gäller verksamheten inom livsmedelsbranschen för livsmedelstillsynsmyndigheten. 

Utländska mobila livsmedelsföretagare behöver inte göra importanmälningar enligt Livsmedelsverkets föreskrift om livsmedel av animaliskt ursprung som de importerar till Finland.

Det rekommenderas att utländska mobila livsmedelsföretagare informerar livsmedelstillsynsmyndigheterna om att de anländer till orten (mer information i punkt 3.3). Information kan dock inte krävas av aktörer på EU:s inre marknad (lagen om tillhandahållande av tjänster 1166/2009 5 § och (EG) nr 2019/515). Dessutom rekommenderas att företagaren i samband med informationen lämnar in en anmälan om registrering av livsmedelsverksamhet som gjorts i dess hemland till den lokala myndigheten för livsmedelstillsyn.

4.4.3 Informationsutbytessystemet för EU-ländernas myndigheter (AAC)

Systemet för informationsutbyte mellan EU-ländernas myndigheter (Administrative Assistance and Cooperation System, AAC)det huvudsakliga målet är att främja informationsutbytet mellan medlemsstaternas myndigheter (Europeiska kommissionen 2016a). Livsmedelsverket fungerar som nationell kontaktpunkt för AAC-systemet. Systemet hjälper livsmedelstillsynen att lyfta fram och utreda eventuella missförhållanden som observerats hos utländska aktörer och i verksamheten, såsom att registreringsskyldigheten uppfylls.

AAC-systemets verksamhetsprincip är att kommunens livsmedelstillsynsmyndighet med låg tröskel kontaktar Livsmedelsverket, som i sin tur gör en AAC-anmälan till aktörens nationella livsmedelstillsynsmyndighet. Livsmedelsverket rekommenderar att kommunernas livsmedelstillsynsmyndigheter på detta sätt utnyttjar de möjligheter som AAC-systemet medför i informationsutbytet mellan myndigheterna i EU-länderna.

5 Egenkontrollen hanterar verksamhetens faror och risker

Livsmedelslagen förutsätter att livsmedelsföretagaren har ett system med hjälp av vilket företagaren identifierar och hanterar faror i anslutning till sin verksamhet och säkerställer att verksamheten uppfyller kraven i livsmedelsbestämmelserna (15 § i livsmedelslagen 297/2021). Livsmedelsföretagaren ska ha tillräckliga och korrekta uppgifter om de livsmedel som aktören producerar, förädlar och distribuerar. Med hjälp av egenkontrollen hanterar aktören farorna och riskerna i verksamheten. I egenkontrollen utreder aktören hur denne säkerställer, övervakar och ansvarar för säkerheten och kvaliteten hos de livsmedel som den hanterar.

Hur detaljerade programmen och anvisningarna som ingår i egenkontrollen är beror alltid på verksamhetens omfattning och karaktär. I vissa fall kan innehållet vara mycket enkelt, till exempel arbetsanvisningar och behöver inte nödvändigtvis alltid presenteras i skriftlig form. I egenkontrollen ska alla skeden i verksamheten beaktas. Aktören ska uppdatera egenkontrollen regelbundet och alltid efter behov, till exempel när verksamheten ändras eller på uppmaning av tillsynsmyndigheten.

Egenkontrollen innehåller ofta praktiska arbetsanvisningar till exempel

• renhållning,
• uppföljning och hantering av temperaturer samt
• introduktion för personalen.

Aktören ska dokumentera resultaten av egenkontrollen med tillräcklig noggrannhet. Aktören bestämmer själv med vilken frekvens egenkontrollens uppföljningsresultat, till exempel temperaturmätningar, ska bokföras. I stora företag är det i allmänhet alltid nödvändigt att föra bok över uppföljningsresultaten. I små företag som bedriver verksamhet med låg risk räcker det däremot ofta att endast avvikelser och korrigerande åtgärder bokförs. Bokföringen av avvikelser i egenkontrollen ska förvaras i den mobila livsmedelslokalen. Dessutom är det bra om företagaren i den mobila livsmedelslokalen har med sig en eventuell skriftlig beskrivning av egenkontrollen samt skriftliga arbets- och verksamhetsanvisningar som ingår i egenkontrollen, så att personalen vid behov har tillgång till dem.

Aktören ska förvara anteckningarna om egenkontrollen minst ett år efter livsmedlets sista användningstid eller minsta hållbarhetstid. Om ovan nämnda datumanteckningar inte krävs, ska anteckningarna förvaras minst ett år efter försäljningen av livsmedlet. Aktören ska dessutom bevara de senaste resultaten av de genomförda undersökningarna. Anteckningarna ska vara tillgängliga för livsmedelstillsynsmyndigheten på begäran.

Läs mer om egenkontroll på Livsmedelsverkets webbplats och i Livsmedelsverkets anvisning.

5.1 Livsmedlens spårbarhet

Enligt lagstiftningen är livsmedelsföretagaren ansvarig för spårbarheten. Aktören ska veta varifrån råvaran eller produktpartiet har kommit och till vem det har levererats samt anskaffnings- och överlåtelsetidpunkterna för dessa råvaror och produktpartier. Spårbarhetskravet bygger på principen "ett steg bakåt - ett steg framåt". Uppgifterna är en central del av aktörens egenkontroll. Kravet gäller inte insamling av uppgifter om slutkunder, dvs. konsumenter.

Kommersiella dokument eller andra motsvarande dokument som gäller livsmedel som säljs behöver inte kunna uppvisas under inspektionen. Aktören ska dock ha ett system och ett förfarande som gör det möjligt för den att på begäran överföra dessa uppgifter till de behöriga myndigheterna inom en av myndigheten fastställd tidtabell ((EG) nr 178/2002). Det rekommenderas att de handlingar som gäller livsmedel som säljs vid tidpunkten i fråga kan granskas i den mobila livsmedelslokalen. Handlingarna kan också vara i elektronisk form. Förvaringstiden för handlingarna är ett år från försäljningstransaktionen.

Vikten av att uppgifterna om spårbarheten är aktuella framhävs i exceptionella situationer inom livsmedelsverksamheten, såsom vid återkallelse eller utredning av misstankar om matförgiftning.

5.2 Åtgärder vid misstanke om matförgiftning och vid återkallelse

Åtgärder vid misstanke om matförgiftning

Om en livsmedelsföretagare misstänker att ett livsmedel som företagaren tillverkat eller distribuerat har orsakat eller kan orsaka matförgiftning, ska denne omedelbart anmäla detta till  livsmedelstillsynsmyndigheten på verksamhetsorten  (livsmedelslagen 297/2021 17 §). Det rekommenderas att anmälan görs via miljöhälsovårdens elektroniska anmälningstjänst  Ilppa med blanketten för sjukdoms- och skadeanmälan. Efter att ha tagit emot anmälan börjar kommunens livsmedelstillsynsmyndighet utreda misstanke om matförgiftning.

Ett livsmedel eller en råvara som misstänks ha orsakat matförgiftning ska förvaras så att det kan undersökas i laboratorium för att utreda orsaken till en eventuell matförgiftning.

Åtgärder vid återkallelse

Livsmedelsföretagaren ska omedelbart dra tillbaka ett livsmedel från marknaden om det finns skäl att misstänka att livsmedlets säkerhet har äventyrats, till exempel om livsmedlet medför risk för matförgiftning.

Aktören är skyldig att vid återkallelse

• avlägsna livsmedlet från marknaden (återkallelse)
• underrätta livsmedelstillsynsmyndigheterna på verksamhetsorten om återkallelsen
• vid behov informera konsumenterna om fel i produkten och orsaken till återkallelsen samt om hur produkterna returneras (t.ex. returnering till inköpsstället)

Återkallelseplanen och anvisningar vid misstanke om matförgiftning med ovan nämnda funktioner hör till företagets egenkontroll.

Läs mer på Livsmedelsverkets webbplats om återkallelse av livsmedel och hitta kontaktuppgifterna till kommunernas livsmedelstillsyn här.

6 Tillsyn över mobila livsmedelslokaler

Registrerade mobila livsmedelslokaler omfattas av regelbunden tillsyn.

Mobila livsmedelslokaler får i enlighet med sin tillsynsplan övervakas av livsmedelstillsynsmyndigheterna i alla kommuner inom sitt eget tillsynsområde oberoende av till vilken kommun aktören ursprungligen har gjort sin registreringsanmälan om livsmedelsverksamheten. Tillsynsfrekvensen i en mobil livsmedelslokal påverkas av verksamhetens riskklassificering.

Varje mobil verksamhet i Vati (till exempel kaféverksamhet eller detaljhandel) kontrolleras enligt den kontrollfrekvens som bestäms utifrån riskklassificeringen. Om det finns flera likadana försäljnings- eller serveringsställen under samma verksamhet (till exempel 6 försäljningstält) kontrolleras endast en av dessa punkter åt gången enligt kontrollfrekvensen. Även om aktören har meddelat flera försäljnings- eller serveringsställen med samma anmälan, görs den första planenliga inspektionen vid endast ett försäljnings- eller serveringsställe. Även i fortsättningen graderas inspektionerna så att alla funktioner inte granskas samma år.

När tillsynsenheten får information om en mobil livsmedelslokal ska tillsynsenheten alltid först kontrollera tillsynsuppgifterna för verksamhetsstället i Vati.

Följande saker ska kontrolleras:

• när har föregående planmässiga inspektion utförts?
• vilket resultat har inspektionen gett?

Mobila livsmedelslokaler övervakas och inspekteras på samma sätt som andra registrerade livsmedelslokaler. Tillsynsenheten ska alltså också i den planmässiga övervakningen av mobila livsmedelslokaler beakta Oiva-systemets allmänna principer, såsom att varje ärende som tillämpas på verksamheten i fråga ska inspekteras och bedömas minst vart tredje år. Därför rekommenderas att en planmässig inspektion av en mobil livsmedelslokal alltid görs så omfattande som möjligt.

Beroende på situationen kan tillsynsenheten antingen utföra en planmässig inspektion eller en uppföljningsinspektion av en mobil livsmedelslokal enligt riskklassificeringen, om en sådan ska göras på basis av den föregående inspektionen och tidsfristen för att rätta till missförhållandena har löpt ut. Utgångspunkten är alltså att livsmedelstillsynsmyndigheten inte kan gå till evenemanget eller torget för att utföra en planmässig inspektion av alla mobila livsmedelslokaler som finns på plats, utan en planmässig inspektion får endast utföras på de mobila livsmedelslokaler som enligt riskklassificeringen ska inspekteras. Livsmedelstillsynsmyndigheten kan trots detta alltid inspektera en mobil livsmedelslokal om missförhållanden som försämrar eller äventyrar livsmedelssäkerheten upptäcks i dess lokaler eller verksamhet, men det då är fråga om en inspektion utanför planen. I praktiken ska en tillsynsåtgärd för extern granskning av planen således alltid vara åtminstone en uppmaning.

Exempel: Livsmedelstillsynsmyndigheten håller på att utföra en systematisk inspektion av en mobil livsmedelslokal på torgområdet. Av en slump upptäcker inspektören dock när hen går förbi en annan mobil livsmedelslokal ett missförhållande som eventuellt försämrar eller äventyrar livsmedelssäkerheten. Även om livsmedelstillsynsmyndigheten inte på förhand har planerat att inspektera denna andra mobila livsmedelslokal, kan inspektören i detta fall inspektera den. Inspektionen kan dock registreras som en planmässig inspektion endast om tidpunkten för en planmässig inspektion enligt riskklassificeringen har antecknats för året i fråga och ännu inte har gjorts. I annat fall registreras en sådan inspektion alltid som en inspektion utanför planen, varvid en inspektionsberättelse upprättas på normalt sätt, men ingen Oiva-rapport offentliggörs. Till följd av inspektionen kan man alltid ge råd och uppmaningar om verksamheten och vid behov vidta administrativa tvångsmedel. Om en utomstående inspektion av planen utförs av någon annan än myndigheten för livsmedelstillsyn i företagarens hemkommun, rekommenderas det att denna anmäler missförhållanden som upptäckts vid inspektionen till livsmedelstillsynen i företagarens hemkommun.

I sista hand ansvarar livsmedelstillsynsmyndigheten i företagarens hemkommun för genomförandet av den planmässiga tillsynen och har således rätt att inspektera de lokaler, anordningar och redskap som används i verksamheten. I praktiken innebär detta att en mobil livsmedelslokal vid behov ska flyttas till företagarens hemkommun för en planmässig inspektion, om livsmedelstillsynsmyndigheten i någon annan kommun inte har utfört en planmässig inspektion under en tidsperiod enligt riskklassificeringen.

Livsmedelstillsynsmyndigheten kan vid behov alltid vidta administrativa tvångsmedel om föreskrifterna inte har iakttagits eller om missförhållandena upprepas eller kan äventyra livsmedelssäkerheten. Läs mer om administrativa tvångsmedel i Livsmedelsverkets handbok om tillgripande av sådana administrativa tvångsmedel inom livsmedelstillsynen som avses i livsmedelslagen 

Exempel: Om livsmedelsföretagaren inte har informerat livsmedelstillsynsmyndigheten om ankomsten till orten, kan myndigheten utdöma en påföljdsavgift enligt livsmedelslagen (297/2021 67 §) för att företagaren inte lämnat informationen.

6.1 Oiva-rapport

Skyldigheten att publicera tillsynsuppgifter gäller i regel alla livsmedelslokaler som omfattas av den planmässiga livsmedelstillsynen. En planenlig inspektion av en mobil livsmedelslokal bildar en Oiva-rapport som ska hållas framlagd för kunderna på försäljningsstället. I mobila livsmedelslokaler ska Oiva-rapporten placeras på en för konsumenten ändamålsenlig plats så att den är på lämplig höjd och lätt läsbar för konsumenterna (livsmedelslagen 297/2021 16 §). Den senaste Oiva-rapporten från försäljnings- eller serveringsstället ska alltid hållas framlagd.

En gemensam Oiva-rapport görs alltid när det är möjligt för samma aktörs mobila livsmedelslokal och eventuella livsmedelstillverkningslokal. Tillverkningslokalen kan också finnas någon annanstans än i anslutning till den mobila livsmedelslokalen. Det rekommenderas att livsmedelstillsynsmyndigheten antecknar i Oiva-rapporten vilka verksamheter rapporten gäller. Oiva-rapporten hålls framme endast vid den försäljnings- eller serveringspunkt som inspektionen gäller, även om aktören har flera helt likadana mobila försäljnings- eller serveringsställen.

Om flera likadana försäljnings- eller serveringsställen som tillhör samma aktör har granskats samtidigt, kan man göra en gemensam Oiva-rapport för dem. Då ska det i punkten för tilläggsuppgifter i rapporten tydligt anges vilka försäljnings- eller serveringsställen Oiva-rapporten gäller. En sådan Oiva-rapport hålls framme vid alla de försäljnings- eller serveringsställen som granskningen gäller.

Exempel: Aktören har tre (3) likadana bärförsäljningsställen på tre olika orter (Helsingfors, Tammerfors och Åbo). Livsmedelstillsynsmyndigheten gör en inspektion enligt planen på försäljningsstället för bär i Helsingfors. Oiva-rapporten som bildas av granskningen är specifik för försäljningsstället, dvs. den gäller endast försäljningsstället i Helsingfors. Aktören får alltså inte hålla Oiva-rapporten om Helsingfors försäljningsställe framme vid sina försäljningsställen i Åbo och Tammerfors. Det rekommenderas att livsmedelstillsynsmyndigheten antecknar i Oiva-rapporten att Oiva-rapporten i fråga gäller försäljningsstället i Helsingfors. På försäljningsställena i Åbo och Tammerfors finns inte nödvändigtvis någon Oiva-rapport som ska hållas framme, om dessa ställen inte har granskats. I sådana fall krävs inte heller att Oiva-rapporten hålls framme vid dessa försäljningsställen.

Exempel: Aktören har ett försäljningstält där bageriprodukter säljs. Aktören deltar i olika försäljningsevenemang i Södra Finland. Livsmedelstillsynsmyndigheten gör en planenlig inspektion av försäljningstältet som bildar en Oiva-rapport. Aktören ska alltid hålla Oiva-rapporten framme i bageriprodukternas försäljningstält när aktören rör sig i försäljningsevenemang på olika orter.

Det lönar sig också för livsmedelsföretagarna att bekanta sig med Oiva-kontrollanvisningarna. Kontrollanvisningarna kan ge nyttiga tips för den egna verksamheten och tillsynssituationen.

7 Krav som ska beaktas i verksamheten i en mobil livsmedelslokal

Verksamheten i en mobil livsmedelslokal är till sin karaktär och sina förhållanden i allmänhet mer riskfylld och annorlunda än motsvarande verksamhet i en fast livsmedelslokal inomhus. I en fast livsmedelslokal inomhus är det till exempel betydligt lättare att kontrollera förhållandena, eftersom de särskilda behoven av hantering och försäljning av livsmedel har beaktats redan när lokalerna planerades. Praktiska exempel på hantering av förhållandena är temperaturkontroll, ordnande av tvättutrymmen samt renhållning av arbetsytor. Aktören är skyldig att säkerställa livsmedelssäkerheten oberoende av omständigheterna.

Livsmedelsföretagaren ska fästa särskild uppmärksamhet vid förhållandena vid förvaring, hantering, försäljning och servering av livsmedel utomhus. Om verksamheten är förenad med särskilda risker, såsom hantering av rå fisk eller andra lätt förskämbara livsmedel, ställer detta större krav på förhållandena i en rörlig livsmedelslokal och hanteringen av dem. Huvudregeln är att ju mer riskfylld livsmedelshantering det är fråga om, desto strängare krav ställs på förhållandena.

All slags hantering, tillverkning, servering och försäljning av livsmedel är i regel också möjlig i mobila livsmedelslokaler, förutsatt att förhållandena är ordnade så att produkternas säkerhet för kunden kan säkerställas. I sista hand bedömer livsmedelstillsynsmyndigheten om verksamheten under dessa förhållanden uppfyller detta krav.

På verksamheten i mobila livsmedelslokaler tillämpas de krav på förhållandena i fråga om dem som föreskrivs i kapitel III i bilaga II till förordning (EG) nr 852/2004.

7.1 Krav som gäller placeringsorten

En mobil livsmedelslokal ska placeras så att miljön inte stör livsmedlens hygieniska kvalitet. Områdets yta ska vara sådan att damm eller andra olägenheter undviks med beaktande av händelsens omfattning.

Som placeringsort för en mobil livsmedelslokal lämpar sig till exempel:

• ett torg
• en gård till en butik
• inomhus i ett köpcenter
• en rastplats vid en landsväg som ligger längre bort från den egentliga körbanan
• ett fotgängarområde, en gågata eller ett slutet gatuområde
• något annat motsvarande rymligt område

Om verksamheten så kräver ska evenemangsarrangören och/eller livsmedelsföretagaren sörja för tillgången till den el och det vatten som behövs samt för avledandet eller uppsamlingen av avloppsvatten, insamlingen av avfall och livsmedelsarbetarnas möjlighet till toalett.

7.2 Konstruktionsmässiga och funktionella krav på mobila livsmedelslokaler

Livsmedelsföretagaren ska se till att den mobila livsmedelslokalen uppfyller kraven i lagstiftningen och lämpar sig för den planerade verksamheten. En mobil livsmedelslokal ska planeras, byggas, placeras samt hållas i skick och ren så att förorening av livsmedel kan förhindras.

7.2.1 Skydd av mobila livsmedelslokaler och upprätthållande av hygienen

Aktören ska vid behov skydda sitt försäljnings- eller serveringsställes underlag mot damm och andra olägenheter. Skyddet kan till exempel vara ett färdigt asfalterat underlag eller ett betongunderlag, en träbotten eller skyddsplast. Dessutom ska aktören på ett ändamålsenligt sätt skydda livsmedlen mot fukt, damm, insekter, fåglar och andra skadedjur samt mot värme, ljus och andra skadliga verkningar. Ett tillräckligt skydd är beroende av livsmedelssortimentet och de rådande förhållandena. Till exempel ska ett matlagningstält vara skyddat från ovan, baktill och på sidorna. Vid genomförandet ska även brandsäkerhetens villkor beaktas.

Exempel: Livsmedelsföretagaren ska förvara alla varor och livsmedel som hänför sig till verksamheten i en mobil livsmedelslokal skyddade till exempel under tak eller i en bil.

Exempel: Försäljningen av livsmedel utomhus sker på vädrets villkor. Livsmedelsföretagaren ska skydda livsmedlen mot direkt solljus för att förhindra att livsmedlens temperatur stiger och kvaliteten försämras.

Livsmedelsföretagaren ska säkerställa att ytor och kärl som kommer i kontakt med livsmedlen hålls i gott skick. De ska vara lätta att rengöra och vid behov lätta att desinficera. Alternativt kan aktören vid försäljnings- eller serveringsstället använda engångsmaterial, till exempel engångskärl.

Exempel: Aktören ska se till att tillverkarens anvisningar iakttas vid användningen av tvätt- och desinfektionsmedel som används för rengöring av ytor och redskap. Läs mer om rengöring och underhåll av ytor och redskap på Livsmedelsverkets webbplats.

Aktören ska se till att de livsmedel som säljs hålls på ett tillräckligt högt försäljningsbord eller försäljningsunderlag som är lätt att hålla rena. Undantaget är försäljning av livsmedel direkt från ett fartyg eller en last. Företagaren får inte förvara livsmedel eller deras transportlådor eller förpackningar direkt på marken utan underlag. Försäljningslådor och försäljningsanordningar får inte medföra olägenhet för de livsmedel som förvaras i dem. Smutsiga förpackningar och transportlådor får inte förvaras eller hanteras direkt på de ytor där oförpackade livsmedel hanteras.

Exempel: Vid ett försäljnings- eller serveringsställe utomhus finns ofta begränsat med nedställningsytor. Livsmedelsföretagaren kan förvara förpackade eller på annat sätt skyddade livsmedel och förpackningsmaterial i stället för på försäljningsbordet också ovanpå en plastlåda som placerats i marken och märkts för ändamålet.

En mobil livsmedelslokal ska ha tillgång till de utrymmen som behövs för rengöring och vid behov desinficering av arbetsredskap och anordningar. Om företagaren hanterar oförpackade livsmedel som lätt förfars, ska det i den mobila livsmedelslokalen finnas möjlighet att tvätta händerna samt möjlighet att tvätta och rengöra arbetsredskap och -anordningar under arbetets gång. Vid tvättstället för hand ska det finnas rinnande varmt och kallt vatten eller vatten som blandats till lämplig temperatur på förhand. Aktören ska använda hushållsvatten för tillverkning av livsmedel, för handtvätt samt för rengöring av redskap och livsmedel eller rent vatten när det är fråga om fiskeriprodukter. Närmare information om det vatten som används i livsmedelslokalen finns i Livsmedelsverkets anvisning Övervakning av vatten och is i livsmedelslokaler.

7.2.2 Matlagning

Förhållandena i mobila livsmedelslokaler gör det i regel möjligt att tillreda mat endast för att äta eller för konsumenten att ta med sig, inte för att förpacka mat någon annanstans eller för försäljning någon annanstans. Aktören ska vid matlagningen beakta att livsmedlen skyddas tillräckligt, i synnerhet om oförpackade livsmedel som lätt förfars hanteras. En matlagningsplats utomhus kan skyddas till exempel av ett tälttak eller på annat sätt av ett utrymme som är skyddat från ovan, bak och sidor. I genomförandet ska dock även de villkor som brandsäkerheten ställer beaktas. Skyddets tillräcklighet ställs alltid i relation till rådande förhållanden och de livsmedel som hanteras.

Lagstiftningen förbjuder till exempel inte hantering av rått kött eller fisk i en mobil livsmedelslokal. Verksamhetsarrangemangen ska alltid bedömas från fall till fall. Det rekommenderas dock att råvarorna som används vid matlagningen är förbehandlade i ändamålsenliga inomhusutrymmen. Med förbehandling av råvaror avses här till exempel tvätt av grönsaker, skalning, uppdelning samt styckning och tillredning av fisk och kött. Säker matlagning ända från början kan vara en utmaning i förhållandena i en mobil livsmedelslokal.

Exempel: Det lönar sig för företagaren att i god tid kontakta livsmedelstillsynsmyndigheten och utreda om utrymmena i en mobil livsmedelslokal lämpar sig för hantering av rått kött och fisk vid matlagning.

En förutsättning för hygienisk matlagning är i regel att matlagningen sker tillräckligt separat från den övriga verksamheten. Till exempel ska matlagnings- och livsmedelshanteringspunkten placeras tillräckligt långt från kunderna. Om det i en mobil livsmedelslokal inte finns tillräckligt med utrymme för att avskilja kundutrymmet från försäljnings-, serverings-, hanterings-, tillverknings- och förvaringsutrymmena för livsmedel, ska företagaren se till att livsmedlen skyddas på behörigt sätt. Många olika skyddsmodeller lämpar sig som tillräckligt skydd, förutsatt att man med hjälp av dem endast kan garantera en tillräcklig skyddsnivå för livsmedel. Utgångspunkten är att aktören ansvarar för bedömningen av om livsmedelsskyddet är tillräckligt.

Bild 1 visar vissa möjliga sätt att skydda livsmedel på ett ändamålsenligt sätt. Skyddets form och lutningsgrad kan variera enligt kraven för den produkt som hanteras/säljs/serveras. Till exempel i korvgrillar och paellapannor kan man på grund av hettan i allmänhet endast använda ett direkt skydd. Direktskyddet ska vara tillräckligt högt eller utrustat med ett främre bord eller någon annan motsvarande konstruktion som skiljer kunden från livsmedel (exempel 1 och 2). Alternativt kan skyddet vara mycket lutande eller bilda en separat "nivå" på livsmedlen, varvid dess höjd inte är en avgörande faktor, utan hur långt bakkanten av skyddet når ovanpå livsmedlen (exempel 3 och 4).

Bild 1. Sätt att skydda livsmedel

7.3 Temperaturkontroll av livsmedel

Att förvara livsmedel i de temperaturer som lagstiftningen kräver är mycket viktigt för att garantera livsmedlens kvalitet och säkerhet. Mobila livsmedelslokaler har inte fått några lättnader i temperaturkraven. Ett livsmedel som kräver kylförvaring förvaras fram till den sista användningsdagen endast om det förvaras enligt tillverkarens anvisning. Kall- eller varmkedjan får inte brytas i något skede. Lättfördärvliga livsmedel hålls säkrast i de temperaturer som krävs med sakliga kyl- eller heta möbler. Vid ett försäljnings- eller serveringsställe utomhus medför i synnerhet solens värme och den varma luften utmaningar för nedkylningsmetoderna, liksom även kall luft och vind för uppvärmningsmetoderna. Aktören ska också fästa uppmärksamhet vid förvaringen av de livsmedel och de förvaringstemperaturer som finns lagrade för försäljning.

Exempel: Aktören ska reservera tillräckligt med förvaringsutrymmen med rätt temperatur i den mobila livsmedelslokalen. Om mängden livsmedel som förvaras kallt är liten, kan företagaren förvara livsmedlen också i kylväskor, där det finns tillräckligt med till exempel kylmattor för att reglera temperaturen.

Exempel: Om livsmedelsföretagaren har tillverkarens intyg om att produkterna inte är lättfördärvliga livsmedel och inte kräver kylförvaring, kan försäljningen ske i utomhustemperatur. En sådan produkt kan till exempel vara en viss typ av ost. Även i detta fall måste livsmedelsföretagaren se till att produkterna är tillräckligt skyddade mot solljus.

Temperaturkontrollen har stor betydelse för att förhindra att mikroberna förökar sig. Ju kallare eller varmare temperatur livsmedlet förvaras i princip, desto färre mikrober kan föröka sig i livsmedlet. Å andra sidan får livsmedlet inte frysas under kylförvaringen. Livsmedlens så kallade temperaturområde i riskzonen är 6–60 °C. I detta temperaturområde trivs och förökar sig flera skadliga mikrober. Redan en kortvarig förvaring i riskzonsområdet kan förstöra livsmedlet och göra det hälsofarligt. Livsmedel ska inte förvaras i detta temperaturområde ens tillfälligt och under tillverkningen ska detta temperaturområde passeras så snabbt som möjligt.

Temperaturkraven gäller även lagring och transport av livsmedel under försäljningsdagen, mellan försäljningsdagarna och från en händelse till en annan eller från ett lager till ett försäljningsställe.

Lagstiftningen tillåter en kortvarig avvikelse från temperaturkraven ((EG) nr 852/2004 kapitel IX punkt 5) i bilaga II. Nationellt har 3 °C tolkats som en temperaturavvikelse. Avvikelsen har getts till livsmedlets temperatur oberoende av om kravet i bestämmelsen gäller förhållandenas temperatur eller livsmedlets temperatur. Med kortvarig temperaturavvikelse avses en avvikelse av engångsnatur som varar högst 24 timmar från den temperatur som lagstiftningen kräver. I praktiken kan aktören visa att temperaturavvikelsen är kortvarig endast med hjälp av daglig temperaturbokföring.

En kortvarig temperaturavvikelse på tre grader är dock inte avsedd att gälla en serveringstemperatur på 12 °C eller nedkylning (JSMf 318/2021 23 §).

Temperaturhanteringen är en väsentlig del av aktörens egenkontroll. Aktören ska regelbundet följa temperaturerna och registrera eventuella avvikelser och korrigerande åtgärder som en del av egenkontrollens bokföring. Endast genom regelbunden uppföljning av temperaturerna kan aktören försäkra sig om riktiga förvaringstemperaturer.

Exempel: Det lönar sig för livsmedelsföretagaren att förse den mobila livsmedelslokalen med flera värmemätare för att underlätta uppföljningen av olika livsmedelsgruppers temperaturer.

Läs mer om hantering och uppföljning av temperaturer på Livsmedelsverkets webbplats.

7.3.1 Livsmedel som förvaras kallt

Kylanläggningar samt andra förvarings- och försäljningsmöbler för livsmedel som förvaras i kallt tillstånd ska placeras så att de inte utsätts för direkt solljus. I en felaktigt placerad kylanläggning kan solen snabbt värma upp de översta livsmedlen, varvid förvarings- och försäljningstemperaturerna överskrids och livsmedlens hållbarhet försämras snabbt. Av samma skäl måste man också se till att fisk och fiskeriprodukter som säljs fryser ordentligt så att isarna omger och kyler ner hela produkten, inte bara botten. Aktören ska följa påfyllningsgränserna för kylanläggningar.

Temperaturen i djupfrysta livsmedel ska under förvaringen kontinuerligt hållas -18 °C eller kallare i alla delar av livsmedlet. Under transporten eller försäljningen tillåts en kortvarig temperaturändring i frysvarorna till högst -15 °C (9 § i jord- och skogsbruksministeriets förordning om djupfrysta livsmedel 818/2012). Med kortvarig temperaturavvikelse avses en avvikelse av engångsnatur som varar högst 24 timmar från den temperatur som lagstiftningen kräver.

Läs mer i Livsmedelsverkets anvisning om Nedfrysning och nedkylning av livsmedel i livsmedelslokalen

Aktören ska smälta djupfrysta livsmedel så att livsmedlets kvalitet inte försämras under smältningen. Livsmedlen ska tinas upp i en kylanordning eller i särskilda fall till exempel i en värmeisolerad låda med lock. Livsmedel som en gång har smält får inte frysas eller frysas på nytt.

Försäljnings- och förvaringstemperaturer för livsmedel

Bestämmelser om temperaturen vid försäljning och förvaring av livsmedel finns i 23 § i JSMf 318/2021. Temperaturkraven för förvaring av livsmedel avser temperaturen i förhållandena (tabell 1). Aktören kan avvika från de föreskrivna temperaturkraven om aktören kan visa att livsmedelssäkerheten inte äventyras.

Tabell 1 Försäljnings- och förvaringstemperaturer för livsmedel

Temperaturen på de livsmedel som serveras

Temperaturkraven för servering av livsmedel gäller livsmedlets (inte förhållandenas) temperatur och om dem föreskrivs i JSM:s 318/2021 23 §. Med livsmedel som erbjuds avses sådana livsmedel som kunderna själva kan ta till exempel från serveringslinjen eller vitrinen.

• Temperaturen på lättfördärvliga livsmedel som säljs varma eller serveras ska vara minst 60 °C. De får endast erbjudas en gång.
• Temperaturen på lättfördärvliga livsmedel som kräver kylförvaring får vara högst 12 °C under högst fyra timmar. De får bara serveras en gång.

Livsmedel som serverats en gång kan antingen på vissa villkor överlåtas till mathjälp eller också måste de förstöras på behörigt sätt.

Livsmedel som kräver kylförvaring och som lätt förfars får serveras en längre tid än i fyra timmar, om man vid serveringen iakttar de försäljnings- och förvaringstemperaturer för livsmedel som anges i tabell 1.

Livsmedelstransporttemperaturer

Att kyl- och värmekedjan för livsmedelstransporter är oavbruten och temperaturkontroll är centrala faktorer för att trygga livsmedelssäkerheten. Aktören ska iaktta de transporttemperaturer för livsmedel som föreskrivs i 23 § i JSMf 318/2021 och i förordning (EG) nr 853/2004 om livsmedel av animaliskt ursprung.

Läs mer om temperaturerna vid transport av livsmedel i Livsmedelsverkets anvisning om livsmedelshygien inom registrerad livsmedelsverksamhet (på finska) och på Livsmedelsverkets webbplats.

7.3.2 Livsmedel som förvaras varmt

Livsmedel som säljs varma ska förvaras och säljas i en temperatur på minst 60 °C. Temperaturen på livsmedel som säljs varma ska följas upp i enlighet med egenkontrollen och produkterna ska förvaras i en uppvärmningsanordning eller på annat sätt så att det kan visas att produkterna hålls tillräckligt varma under hela försäljningstiden.

I samband med livsmedelstillverkningen ska man komma ihåg att den föreskrivna förvaringstemperaturen är 60 °C inte en tillräcklig tillagningstemperatur. Temperaturen 60 °C förhindrar att de flesta skadliga mikrober förökar sig, men räcker långt ifrån till att förstöra alla skadliga mikrober. Otillräcklig värmebehandling (kombinationen temperatur-tid) är en säkerhetsrisk i samband med matlagning. Säker matlagning förutsätter att livsmedlets temperatur under tillverkningen i livsmedlets inre del överstiger +70°C och i fråga om fjäderfäkött och kebab överstiger +75°C. Särskilt allt styckat och malt kött ska tillredas helt.

Exempel: På matevenemang erbjuds ofta hamburgare. Enligt Livsmedelsverkets rekommendation ska köttfärsbiffarna tillredas så att de är helt genomstekta före serveringen. Innertemperaturen för köttfärsbiffarna ska då mätt vid den tjockaste punkten vara + 75°C eller ha hållits vid + 70°C i två minuter.

Läs mer i Livsmedelsverkets rekommendation om tillverkning och servering av medium-stekta köttfärsbiffar.

Produkt som framställts genom upphettning och som lätt förfars

Ett undantag till ovan nämnda krav på förvaringstemperaturen är lättfördärvliga bageriprodukter som tillverkats genom upphettning och som inte omedelbart efter tillverkningen kyls ner för lagring i kallt tillstånd. De kan förvaras i rumstemperatur på försäljningsstället på tillverkningsdagen, varefter de inte längre får säljas.

Hela kalakukko som efter tillverkningen inte kylts ner till en förvaringstemperatur på högst 6 °C kan under de dag de tas emot förvaras i rumstemperatur på försäljningsstället. Därefter ska de förvaras vid en förvaringstemperatur på högst 6 °C till utgången av försäljningstiden för kalakukko eller förstöras. På försäljningsstället får tinade och upphettade kalakukko förvaras i rumstemperatur på uppvärmningsdagen, varefter de inte längre får säljas

Nedkylning av livsmedel

Aktören ska inleda nedkylningen av ett livsmedel som är avsett att förvaras kallt omedelbart efter tillverkningen. Ett livsmedel ska kylas ned till den temperatur som krävs för förvaringstemperaturen för livsmedlet i fråga inom högst fyra timmar.

Undantag: Försäljning av rökeri i närheten av rökplatsen kan tillåtas om försäljningen sker inom 4 timmar från tillverkningen.

7.4 Förvaring av livsmedel och försäljningsmateriel utanför försäljningsevenemanget

Bestämmelserna om förvaring av livsmedel gäller också sådana förvaringstider och förvaringsförhållanden för livsmedel då livsmedlen inte finns till salu eller finns till salu i försäljningslokalen. I fråga om mobil livsmedelslokalsverksamhet vore det enklast att skaffa livsmedel endast för en dags försäljning, varvid företagaren inte behöver se till att livsmedlen förvaras utanför försäljningsdagen. Det är inte alltid möjligt att planera på detta sätt, utan företagaren måste reservera och transportera större mängder till försäljningsstället på en gång, varvid en del av livsmedlen säljs och en del lagras för följande dags försäljning eller följande försäljningstransaktion.

Livsmedel som anskaffats för försäljning ska i regel lagras i ett registrerat livsmedelsrum även utanför försäljningen. Detta är dock inte alltid möjligt och det lönar sig för företagaren att redan på förhand komma överens om med livsmedelstillsynsmyndigheten om det kan finnas behov av kortvarig förvaring av livsmedel i ett annat utrymme än en registrerad livsmedelslokal. Aktören ska då kunna visa livsmedelstillsynsmyndigheten att verksamheten inte orsakar livsmedelshygieniska olägenheter och att livsmedlens temperaturer hålls inom föreskrivna gränser under förvaringen och att de följs upp.

I stället för en registrerad livsmedelslokal kan också någon annan sådan lokal fungera som stödpunkt för enbart försäljningsmateriel eller -utrustning där det är möjligt att se till att de rengörs och förvaras på behörigt sätt. I ett sådant utrymme som är avsett enbart för förvaring av försäljningsmateriel och som inte har registrerats som livsmedelslokal får livsmedel inte utan livsmedelstillsynsmyndighetens samtycke förvaras mellan försäljningshändelserna.

8 Hygieniska verksamhetssätt

Rätt tillvägagångssätt och omsorgsfull handhygien har förutom temperaturkontroll en stor betydelse för förebyggandet av livsmedelsföroreningar, föroreningar och matförgiftningar. Vid rapporterade livsmedelsburna matförgiftningsepidemier har de vanligaste kända orsakerna till matförgiftning under flera år varit en felaktig temperaturkombination vid hanteringen av livsmedel samt att en sjuk arbetstagare deltar i tillredningen av mat. Det gemensamma målet för alla aktörer och arbetstagare som hanterar livsmedel samt de som övervakar verksamheten är att garantera konsumenterna ett tryggt och högklassigt livsmedel. Att sörja för hygieniska arbetssätt hör till de grundläggande kraven i livsmedelsarbetet. Det är viktigt att introducera nya arbetstagare i hygieniska arbetssätt. Introduktionen är en del av aktörens egenkontroll.

Frågor som är viktiga med tanke på livsmedelshygienen är bland annat en snygg arbetsmiljö, rena kärl och hanteringsredskap. Dessutom är det viktigt att tvätta händerna omsorgsfullt och tillräckligt ofta samt att byta ut eventuella skyddshandskar tillräckligt ofta.

Läs mer om hygieniska rutiner samt om handhygien på Livsmedelsverkets webbplats.

8.1 Personlig hygien

Personalen som arbetar i ett område där livsmedel hanteras ska ha kläder som lämpar sig för arbetet och vid behov skyddskläder. Arbetskläderna för personer som hanterar livsmedel ska vara rena.

Personalens kläder ska bytas och förvaras på ett hygieniskt sätt och så att livsmedelssäkerheten inte äventyras. Personalens toaletter och andra personalutrymmen kan med livsmedelstillsynsmyndighetens tillstånd placeras i ett utrymme som är avskilt från livsmedelslokalen, om det med beaktande av verksamhetens omfattning och karaktär är ändamålsenligt och inte medför hälsorisker.

Omsorgsfull och regelbunden handtvätt är den viktigaste förutsättningen för hygienisk hantering av livsmedel utöver ändamålsenlig skyddsklädsel. Genom god handhygien kan man förebygga att smittsamma sjukdomar och till exempel springmaskar sprids till livsmedel. Innan du tvättar händerna ska man ta bort ringar, smycken och klockor. Hudinflammationer och sår i händerna ska täckas omsorgsfullt, med ett rent vattentätt plåster och en engångshandske. Genom att använda skyddshandskar förhindrar man att bakterier sprids från en hudinflammation i handen eller från ett sår till ett oförpackat livsmedel.  Personer som hanterar oförpackade livsmedel får inte ha hudinflammationer eller hudskador eller så ska dessa ska skyddas.

Lösnaglar lämpar sig enligt Livsmedelsverkets uppfattning inte alls för livsmedelsarbete. Om skyddshandskar används ska de tas på rena händer utan lösnaglar, ringar eller andra smycken som förhindrar korrekt handtvätt. Kraven ovan gäller alla personer som hanterar oförpackade livsmedel.

Personer som hanterar eller säljer oförpackade livsmedel ska sörja för god handhygien. För detta ändamål ska det inom försäljnings- eller serveringsområdet för livsmedel finnas möjlighet till hygienisk handtvätt. Om det i en mobil livsmedelslokal hanteras oförpackade livsmedel som lätt förfars, ska handtvättstället placeras i anslutning till livsmedelshanteringspunkten.

Exempel: Om det under evenemanget inte är möjligt att dra en vattenledning till den mobila livsmedelslokalen kan aktören på förhand blanda lämpligt varmt handtvättvatten i en kranförsedd termobehållare.

Händerna ska tvättas tillräckligt ofta så att man endast rör vid ett oförpackat livsmedel med rena händer. Syftet med skyddshandskar är att skydda livsmedlen mot mikrober i händerna. Vid användning av engångsskyddshandskar ska handskarna bytas tillräckligt ofta så att man endast rör vid oförpackade livsmedel med rena handskar.  Vid användning av skyddshandskar är det väsentliga att handskarna inte rör vid annat än livsmedel. Med samma skyddshandskar kan man alltså inte hantera både pengar och livsmedel.

Läs mer om handhygien på Livsmedelsverkets webbplats.

Om livsmedlen är förpackade eller man inte behöver röra vid dem för hand, kan man alternativt överväga att använda engångsdesinficerande våtservetter som lämpar sig för livsmedelsbruk för att sköta handhygienen.

Vid tillverkning, servering eller försäljning av livsmedel är rökning förbjuden på alla andra ställen än i ett för ändamålet reserverat utrymme. På försäljnings- eller serveringsområdet finns sällan separata rökrum. Rökning är inte tillåten i de delar av försäljnings- eller serveringsstället där livsmedel förvaras, hanteras, säljs eller serveras.

8.2 Hygienpass

Av personer som hanterar oförpackade lättfördärvliga livsmedel i en livsmedelslokal krävs hygienpass (livsmedelslagen 297/2021 § 19). Personen ska ha ett hygienpass senast när hen har arbetat sammanlagt 3 månader (arbetsdagarna uppgår till 3 månader). På tre månader räknas alla tidigare anställningsförhållanden och sporadiska arbetsdagar, om de har varit sådana där oförpackade livsmedel som lätt förfars har hanterats. Aktören ska föra bok över personalens hygienpass.

Exempel: En glassförsäljare kan arbeta utan hygienpass den första sommaren i en månad, följande sommar i en månad och även den tredje sommaren i en månad. Därefter ska personen ha ett hygienpass. Hygienpasset är ett bevis på att personen behärskar grundläggande kunskaper om livsmedelshygien samt hygieniska verksamhetssätt.

Hygienpasstest ordnas och hygienpass utfärdas av självständiga hygienpasstestare som godkänts av Livsmedelsverket.

Läs mer om hygienpass och dataskyddsfrågor inom livsmedelsbranschen  på Livsmedelsverkets webbplats.

8.3 Utredning av hälsotillståndet

Av en arbetstagare som arbetar i en livsmedelslokal och hanterar oförpackade livsmedel som serveras oupphettade krävs en utredning av hälsotillståndet om salmonellasmitta (lagen om smittsamma sjukdomar 1227/2016 och statsrådets förordning om smittsamma sjukdomar 146/2017).

Institutet för hälsa och välfärd (THL) har utarbetat en anvisning för utredning av hälsotillståndet för att förebygga salmonellasmitta. En person får inte hantera livsmedel i en livsmedelslokal, om det är känt eller misstänks att han eller hon bär på en sjukdom som smittar via livsmedel. Aktören ska föra bok över utredningar av personalens hälsotillstånd.

Läs mer om utredning av hälsotillstånd på Livsmedelsverkets webbplats.

8.4 Sällskapsdjurs tillträde till en livsmedelslokal

Sällskapsdjur får tas in i livsmedelslokalens kundutrymmen om företagaren har gett sitt samtycke till detta. Samtycket ska meddelas vid entrén. De delar av försäljnings- eller serveringsstället där livsmedel hanteras får inte innehålla sällskapsdjur. Under evenemangen följs evenemangsarrangörens anvisningar om sällskapsdjurens tillträde till evenemangsområdet.

Ordningslagen förbjuder dock införsel av sällskapsdjur till torgområdet under torgtiden och därför kan man inte ta med sällskapsdjur till torgkaféet.

Oberoende av det ovan nämnda en synskadad persons ledarhund, en fysiskt handikappad persons assistenthund samt en hörselskadad persons hörselhund och andra hundar som assisterar personer med funktionsnedsättning eller långtidssjukdomar, såsom stöd- och hypohundar, får medföras till alla de livsmedelslokaler och delar av dem som kunderna har tillträde till.

9 Information om livsmedel och förpackningsmaterial

9.1 Uppgifter om livsmedel

Sanningsenliga och tillräckliga uppgifter ska lämnas om livsmedlen, och vilseledande uppgifter får inte ges. Detta tillämpas också på marknadsföringen av livsmedel och på aktörens kommunikation. Livsmedelsföretagaren ansvarar för att livsmedelsuppgifterna är korrekta.

Bestämmelser om allmänna uppgifter om livsmedel finns i Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr 1169/2011 (nedan förordningen om livsmedelsinformation) och jord- och skogsbruksministeriets förordning 834/2014 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenter.

Färdigförpackade livsmedel

Med färdigförpackade livsmedel avses livsmedel som före försäljningen har förslutits i förpackningen helt eller delvis så att förpackningens innehåll inte kan ändras utan att öppnas eller förstöras. Märkningarna ska vara lätta att upptäcka, läsa och tydliga.

Förpackningen eller etiketten ska innehålla följande uppgifter:

• Livsmedlets namn
• Förteckning över ingredienser
• Ämnen och produkter som orsakar allergier och intoleranser markerade i förteckningen över ingredienser (bilaga II till förordningen om livsmedelsinformation)
• Antal av vissa ingredienser eller grupper av ingredienser (vid behov)
• Innehållsmängd (vikt eller volym)
• Minsta hållbarhetstid (dvs. bäst före-datum) eller sista användningstidpunkt
• Livsmedelsföretagarens namn, firma eller bifirma och adress
• Ursprungsland (dvs. det land där livsmedlet har tillverkats eller producerats) eller produktens avgångsplats (vid behov)
• Förvaringsanvisning (vid behov)
• Bruksanvisning vid behov (inklusive varningsmärkning)
• Den faktiska alkoholhalten i drycker i volymprocent om alkoholhalten är högre än 1,2 volymprocent
• Näringsvärdesdeklaration (med beaktande av undantag)
• Livsmedelspartiets kod.

Dessutom eventuella märkningar som speciallagstiftningen kräver, såsom

• Märkning av kraftigt saltade livsmedel vid behov (Jord- och skogsbruksministeriets förordning 1010/2014 om angivande av vissa livsmedel som kraftigt saltade)
• Identifieringsmärke på livsmedel av animaliskt ursprung som tillverkats i en godkänd livsmedelslokal
• För alla grönsaker som säljs färska (frukter, bär och grönsaker) ska på förpackningen alltid anges
  • livsmedlets namn (om det inte är synligt)
  • ursprungsland samt
  • förpackarens namn och adress.
• Dessutom ska beträffande grönsaker som omfattas av särskilda krav för saluföring av grönsaker anmälas
  • kvalitetsklass (äpplen, citrusfrukter, kiwi, sallader, persikor och nektariner, päron, jordgubbar, paprikor, vindruvor och tomater)
  • sort (äpplen, apelsiner, päron, vindruvor), såsom "Valkea kuulas", "Navel", "Thomson seedless")
  • fruktköttets färg (persikor och nektariner), såsom "gult fruktkött”
  • den kommersiella typen av tomater, såsom "körsbärstomat" och "tomat på klase".
• Tilläggspåskrifter för förpackad matpotatis:
  • sort
  • förpackningsdatum och förvaringsanvisning eller minsta hållbarhetstid
  • växtskyddsregistrets nummer (t.ex. FI-12345).

Obligatoriska förpackningspåskrifter ska på livsmedel som säljs eller annars överlåts i tvåspråkiga kommuner göras åtminstone på finska och svenska. Om livsmedlet säljs förpackat endast i enspråkiga kommuner räcker det att de obligatoriska märkningarna har gjorts på kommunens språk.

På förpackningar till livsmedel som tillverkats i hushåll eller jordbruk och som säljs tillfälligt vid basarer eller motsvarande evenemang ska åtminstone livsmedlets namn, ämnen och produkter som orsakar allergier och intoleranser samt partinummer (= tillverkningsdatum) anges. Denna anvisning från Livsmedelsverket gäller enbart försäljning av livsmedel som bedrivs av privatpersoner.

Oförpackade livsmedel

Med oförpackade livsmedel avses livsmedel

• som konsumenten själv packar eller
• som på konsumentens begäran förpackas på det ställe där livsmedlet överlåts eller som är färdigt förpackade på det ställe där livsmedlet överlåts för omedelbar försäljning i syfte att påskynda och underlätta försäljningen, eller
• som serveras slutkonsumenten färdigt för förtäring på det ställe där livsmedlet överlåts.

Följande uppgifter ska lämnas om oförpackade livsmedel:

Detaljhandelsställe:

• Livsmedlets namn
• Ingredienser
• Ämnen och produkter som orsakar allergier och intoleranser (Bilaga II till förordningen om livsmedelsinformation)
• Ursprungsland eller avgångsplats vid behov
• Bruks- och förvaringsanvisningar vid behov.
• Mängden fett och/eller salt samt anmälan om kraftigt salthalt i följande produkter:
  • ost, korv och andra köttprodukter som används som pålägg (fett och salt).
  • matbröd (salt).

(Dessa uppgifter om fett, salt och salthalt krävs inte när det är fråga om livsmedelsföretagare som tillverkar små produktmängder och som levererar produkterna direkt till konsumenten eller till en lokal detaljhandlare som säljer produkterna till konsumenten)

• I fråga om grönsaker som omfattas av särskilda krav för saluföring av grönsaker ska vid försäljningen som oförpackade dessutom anges:
  • kvalitetsklass (äpplen, citrusfrukter, kiwi, sallader, persikor och nektariner, päron, jordgubbar, paprikor, vindruvor och tomater)
  • sort (äpplen, apelsiner, päron, vindruvor), såsom "Valkea kuulas", "Navel", "Thomson seedless")
  • fruktköttets färg (persikor och nektariner), såsom "gult fruktkött”
  • den kommersiella typen av tomater, såsom "körsbärstomat" och "tomat på klase".
• I fråga om oförpackad matpotatis ska i detaljförsäljning dessutom uppges livsmedlets namn och ursprungsland, om det finns misstanke om att konsumenten vilseleds i fråga om ursprunget:
  • sort.

I fråga om oförpackade livsmedel som tillverkats inom ett hushåll eller jordbruk och som säljs tillfälligt vid basarer eller motsvarande evenemang ska åtminstone livsmedlets namn, ämnen och produkter som orsakar allergi och intolerans kunna anges. Denna lättnad gäller privatpersoners försäljning av livsmedel.

Serveringsplatsen:

• Livsmedlets namn (skriftligt)
• Ämnen och produkter som orsakar allergier och intoleranser (Bilaga II till förordningen om livsmedelsinformation)
• Ursprungsland (eller avgångsplats) ursprungsland (skriftligt) för färskt, kylt eller fryst nötkött, svinkött, får- och getkött samt fjäderfäkött som använts som ingrediens i en måltid

Språkkraven för oförpackade livsmedel har inte fastställts. Livsmedelsverket rekommenderar att man i fråga om oförpackade livsmedel följer samma praxis som i fråga om förpackade livsmedel.

Uppgifter om oförpackade livsmedel ska i första hand ges skriftligen i en lätt synlig och tydlig broschyr eller på en tavla eller på något annat motsvarande tydligt sätt i närheten av ett oförpackat livsmedel. Informationen kan också ges muntligen under förutsättning att det på ett tydligt sätt anges, till exempel på en tavla, att informationen fås på begäran. Undantag från detta är uppgifter som ska lämnas skriftligen: märkning av produktens salthalt i detaljhandeln, livsmedlets namn och köttets ursprungsland på serveringsstället samt uppgifter som anger speciallagstiftningen om grönsaker. När informationen ges muntligt ska den vara lättillgänglig på platsen och i sådan form att konsumenten på begäran kan ges den information som krävs om livsmedlet. Inga särskilda formkrav har fastställts för uppgifter i skriftlig eller elektronisk form. Således kan till exempel försäljaren visa kunden förpackningspåskrifterna för de tillverknings- och tillsatsämnen som använts vid tillverkningen av produkten.

Läs mer om förpackningspåskrifterna på Livsmedelsverkets webbplats och i handboken Livsmedelsinformation.

Läs mer om information som ska ges om livsmedel på Livsmedelsverkets webbplats: Förpackningsmärkningar och marknadsföring av livsmedel
Namnskyddade produkter
Krav på märkning av grönsaker
Oiva-bedömningsanvisningar, ärendehelhet 13 (uppgifter om livsmedel)

9.2 Märkning av färska grönsaker

Bär-, frukt- och grönsakspartier som säljs färska i detaljhandeln, såsom på torg och inom- och utomhusförsäljningsområden, ska uppfylla de krav på saluföring som beskrivs i bilaga I till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011.

De särskilda handelsnormerna har fastställts för tio produktgrupper:

• äpplen
• citrusfrukter (citroner, mandariner, satsumas, klementiner, apelsiner)
• klättrar
• sallader (krusade och släta endiver; exklusive sallader i kruka)
• persika och nektariner
• päron
• jordgubbar
• paprikor
• vindruvor
• tomater

Andra frukt- och grönsaksprodukter får saluföras när de uppfyller de allmänna handelsnormerna. Alla frukter och grönsaker som säljs färska ska uppfylla de allmänna handelsnormerna, dvs. minimikraven. Detta innebär att de produkter som säljs ska vara friska, rena och av handelsduglig kvalitet, dvs. dugliga som livsmedel, och deras ursprungsland ska alltid anges.

Ursprungslandet för grönsaker som säljs som färska ska anges i lösviktsförsäljningen, förpackningarna och de följedokument som följer med produkterna. På förpackningarna ska dessutom antecknas förpackarens/avsändarens namn och fysiska adress.

De särskilda handelsnormerna för enskilda produkter är detaljerade krav på färsk frukt, färska bär och grönsaker: kvalitet och sortering enligt kvalitet, mognadsgrad, storlek och sortering enligt storlek, förpackning samt märkning på förpackningar och på följedokument som åtföljer produkten. Produkterna får säljas inom gemenskapen endast om de har sorterats, klassificerats och märkts i enlighet med de särskilda produktkraven. Aktören, dvs. innehavaren av försäljningsstället eller säljaren, ansvarar för att i det skede då produkterna tas emot säkerställa att märkningarna är korrekta och överensstämmer med kraven på förpackningarna och i följedokumenten. Säljaren ansvarar också för att korrekt information om färska grönsakers ursprung och vid behov om deras kvalitetsklass och förpackning vidarebefordras till konsumenten.

Vid köp av färska grönsaker för försäljning och försäljning av färska grönsaker för återförsäljning ska med partiet följa en faktura, ett följebrev eller något annat motsvarande ledsagardokument med produktens namn och ursprungsland. För produkter med särskilda krav och klassificerade produkter med allmänna krav ska i följebrevet dessutom anges kvalitetsklass och sort eller kommersiell typ, om detta förutsätts i de produktspecifika kraven för produkten i fråga. För produkter med allmänna krav, såsom blomkål, räcker det med att i följebrevet ange produktens namn och ursprungsland. Följedokumentet ska entydigt kunna kopplas till produktpartiet i fråga. Aktören ansvarar för att ledsagardokumentet och tillhörande partier färska växter förenas med varandra. Vid en inspektion ska aktören entydigt kunna påvisa vilka sorter färska växter som ingår i respektive ledsagardokument, dvs. vad som har skaffats varifrån och hur mycket.

Exempel: Med jordgubbspartiet ska finnas ett följedokument som innehåller den nämnda produkten, dvs. jordgubben, ursprungslandet och kvalitetsklassen.

Exempel: I följedokumentet för ett äppelparti ska finnas anteckningar: äpple 'Lobo', I kl., Finland, när det är fråga om ett parti av en Lobo-sort som odlats i Finland.

Exempel: Produktpartiet och följedokumentet kopplas samman när lådorna/askarna har samma namn- och adressuppgifter som följedokumentet i avsändarens uppgifter. Förpackningarna och de övriga uppgifterna i följedokumentet (ursprungsland, klass, sort) måste dock också överensstämma. Förpackarens namn och adress är i allmänhet desamma på förpackningarna och i följedokumentet i början av kedjan när produktpartiet lämnar producenten. I följande skeden av kedjan, om produktpartiet går via flera mellanhänder innan det når detaljförsäljaren, ska man säkerställa att förpackningar och följedokument som hör till produktpartiet entydigt kan kombineras på något annat sätt – till exempel genom att använda partikoden/datumet eller motsvarande i följedokumenten.

På färska grönsaksförpackningar, dvs. lådor och slutna askar, ska alltid förpackarens namn och fysiska adress, ursprungsland och innehållsmängd anges. På förpackningar till produkter med särskilda krav ska anges en kvalitetsklass. Dessutom ska produkter med särskilda krav vara försedda med de märkningar som de särskilda kraven på produkten i fråga förutsätter, till exempel om sorten, den kommersiella typen eller storleksklassificeringen. Märkningarna ska finnas tydligt och synligt på en sida av förpackningen. Ursprungslandet ska anges med landets namn. Uttrycket "inhemsk" är inte tillräckligt. På slutna askar ska även förpackningens nettovikt anges.

Skyltarna eller försäljningsbroschyrerna ska innehålla uppgifter om produktens ursprungsland och för produkter som omfattas av särskilda krav en kvalitetsklass när färska grönsaker säljs i lösvikt eller förpackade i öppna askar. Finlands flagga vid försäljningsdisken eller i märkningen på förpackningen räcker inte för att ange produktens ursprungsland, utan ursprungslandet ska anges skrivet under hela landets namn.

Matpotatis som säljs till konsumenter ska vara livsmedelsduglig, uppfylla minimikraven och vara sortren. Matpotatissorten ska alltid anges. På förpackad matpotatis ska utöver sorten antecknas förpackningsdatum och förvaringsanvisning eller minsta hållbarhetstid. I övrigt ska bestämmelserna om förpackningspåskrifter för livsmedel iakttas, vilka dessutom förutsätter att förpackarens eller säljarens namn och adress, innehållsmängd samt ursprungsland uppges, om konsumenten kan vilseledas om de inte uppges.

Skylten för importpotatis som säljs oförpackad ska innehålla uppgift om ursprungsland. Ursprungslandet för matpotatis och tidig potatis ska uppges om konsumenten kan vilseledas om den inte uppges. Detta innebär att de utländska potatisarnas ursprungsland måste anges. För tydlighetens skull är det dock alltid bra att uppge ursprungslandet för både utländsk och finländsk potatis.

Svamparnas ursprungsland måste anges om det kan vilseleda konsumenten i fråga om svampens ursprung om det inte meddelas. Livsmedelsföretagaren ansvarar för att endast säkra livsmedel saluförs, dvs. försäljaren ansvarar för att svampar som säljs har identifierats på rätt sätt och att det inte finns giftiga arter som ser ut att säljas.

Läs mer om märkning av färska grönsaker på Livsmedelsverkets webbplats och i Livsmedelsverkets anvisning om märkning av färska grönsaker.

9.3 Förpackningsmaterial och -tillbehör

Kontaktmaterial för livsmedel är bland annat förpackningsmaterial och andra material och förnödenheter som kommer i beröring med livsmedel, såsom apparater, arbetsredskap, kärl, transportlådor och arbetsytor. Dessa material och förnödenheterna ska till sin kemiska sammansättning vara säkra och lämpliga för den avsedda livsmedelsanvändningen.

Kontaktmaterialens kemiska livsmedelssäkerhet hanteras med hjälp av egenkontroll. Om det inte finns tillräckliga uppgifter om kontaktmaterialets användningsändamål är det inte säkert att använda det.

Om kontaktmaterial köps direkt av importören eller tillverkaren, ska det alltid begäras anmälningar om överensstämmelse som visar att materialen överensstämmer med kraven och är lämpliga för livsmedelskontakt. Anmälningarna om överensstämmelse får inte vara över tre år gamla.

Vid köp av kontaktmaterial från partihandeln räcker det i regel att deras användningsändamål framgår av deras försäljningsbeteckningar och förpackningspåskrifter. Till exempel visar partihandeln med försäljningsbeteckningen "ostfilm" att plastfilmen i fråga lämpar sig för förpackning av feta livsmedel såsom ostar eller partihandel med försäljningsbeteckningen "brödpåse" att förpackningen lämpar sig för förpackning av torrt bröd och därmed inte kan användas som förpackning av feta livsmedel. För materialens del räcker det att de är försedda med skål-gaffelmärkningen och vid behov med eventuella begränsningar för användningen. Om de uppgifter som behövs inte finns att tillgå eller om aktören annars är osäker på om något kontaktmaterial lämpar sig för den avsedda användningen, ska aktören kontrollera dem i partiaffären till exempel per e-post eller på motsvarande bevisligt sätt.

Dessutom säkerställer egenkontrollen att kontaktmaterialet används korrekt i verksamheten och i enlighet med de bruksanvisningar som angetts i anmälan om överensstämmelse eller förpackningspåskrifterna.

Närmare information om hur kontaktmaterialens säkerhet och övriga överensstämmelse med kraven beaktas i egenkontrollen av livsbehovsverksamheten finns på Livsmedelsverkets webbplats.

10 Avfallshantering och toaletter

Aktören ska se till att flytande och fast avfall samlas in och att avfallskärl som finns på försäljnings- eller serveringsstället töms tillräckligt ofta. Aktören ska hålla sitt försäljnings- eller serveringsområde snyggt. Aktören bör reservera ett tillräckligt antal avfallskärl med lock för avfallet. Förvaring, insamling, transport, behandling och återvinning av avfall samt avledande av avloppsvatten ska utföras på behörigt sätt och med iakttagande av avfallslagen och kommunala föreskrifter och anvisningar (statsrådets förordning om avfall 978/2021).

Läs mer i Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valviras anvisning 14/2011 om hygieniska arrangemang och avfallshantering vid stora offentliga tillställningar pdf (på finska).

Närmare anvisningar om hanteringen av före detta livsmedel av animaliskt ursprung finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Toaletter

I livsmedelslokalen ska det finnas en ändamålsenlig toalett för personalens bruk. Det är alltid tillåtet att använda en Bajamaja som toalett när det är fråga om en mobil livsmedelslokal. Om personalen hanterar lättfördärvliga livsmedel i en rörlig livsmedelslokal, ska för personalen ordnas en toalett som inte är tillgänglig för kunderna. Personalen på bärförsäljningsställena kan använda samma toaletter som kunderna, eftersom bären inte är lättfördärvliga livsmedel. Toaletterna ska ha möjlighet att tvätta händerna.

11 Lagstiftning

Mervärdesskattelagen 1501/1993

Livsmedelslagen 297/2021

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien 

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 om särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/509/EEG och 89/109/EEG (den s.k. ramförordningen). Material- och ämnesspecifika specialbestämmelser som utfärdats med stöd av ramförordningen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EY) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2019/515 om ömsesidigt erkännande

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna

Ordningslagen (612/2003)

Kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen

Kommissionens förordning (EU) nr 10/2011 om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker

Kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel

Lagen om animaliska biprodukter 517/2015

Lagen om marknadsordning för jordbruksprodukter 999/2012

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om animaliska biprodukter 783/2015

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om livsmedelshygien 318/2021 och 880/2022

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om livsmedelstillsyn 315/2021 och 842(2022

Jord- och skogsbruksministeriets förordning 834/2014 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna

Livsmedelsverkets föreskrift om skyldigheten att göra anmälan om animaliska livsmedel som förts in från Europeiska unionens medlemsstater till Finland

Lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016)

Hälsoskyddslagen 763/1994

Statsrådets förordning om avfall 978/2021

Statsrådets förordning om smittsamma sjukdomar 146/2017

12 Ändringar jämfört med föregående version

• Anvisningen har uppdaterats så att den motsvarar den gällande lagstiftningen.
• Länkarna i anvisningen har uppdaterats.
• Anvisningens namn har ändrats från anvisningen om utomhusförsäljning till anvisningen om verksamheten i mobila livsmedelslokaler för att bättre beskriva den verksamhet inom livsmedelsbranschen som motsvarar innehållet i anvisningen.
• Livsmedelsverkets tidigare separata anvisning 17044 (Anvisning om försäljning av färska grönsaker på inomhus- och utomhusförsäljningsställen) har inkluderats i denna anvisning (punkt 8.2).
• Livsmedelsverkets tidigare separata anvisning 4689/04.02.00.01/2021 (Anmälan och registrering av mobila livsmedelslokaler i Vati) har delvis inkluderats i denna anvisning (huvudsakligen kapitel 6) och delvis i Vatis bruksanvisning.
• Innehållet i avsnitt 6 (Övervakning av mobila livsmedelslokaler) har preciserats.
• Termerna i anvisningen har förenhetligats med termerna i Livsmedelsverkets övriga anvisningar.

13 Bilagor

13.1 Bilaga 1 Direktförsäljning i samband med primärproduktion

Primärproducenterna har fått nationella anpassningar i livsmedelslagstiftningen gällande direktförsäljning av primärprodukter till konsumenter enligt produktgrupp (JSMf om livsmedelshygien 318/2021 8, 11, 14, 16, 17, 21 §). Primärproducenten ska anmäla försäljningen direkt till den egna kommunens livsmedelstillsyn antingen i anmälan om registrering av primärproduktion eller på annat sätt skriftligen. Primärproducenten kan sälja sina egna primärprodukter direkt till konsumenterna med registreringsanmälan för primärproduktionen på vissa villkor, av vilka de viktigaste presenteras nedan. Dessutom behöver primärproducenten inte informera livsmedelsmyndigheten när den kommer till ett torg för att sälja sina produkter.

Mer information om situationer där primärproducenten även säljer produkter av andra primärproducenter finns i Livsmedelsverkets anvisning Rekisteröitävää elintarviketoimintaa vai ei? (på finska)

Ägg

En producent av hönsägg kan på torget sälja ogranskade och ostämplade ägg som producenten själv producerat direkt till konsumenten upp till 20 000 kg per år. Äggen ska dock vara försedda med en producentkod. På hönsägg som säljs på torget behöver producentkoden inte stämplas, om äggproducenten har högst 50 värphönor eller om hönsäggen säljs på ett torg som är beläget inom ett undantagsområde för försäljning av hönsägg. Producentens uppgifter (namn och adress) ska då vara synliga på försäljningsstället. Anmälan om registrering av primärproduktion ska göras fyra veckor innan verksamheten inleds till den kommunala myndigheten för livsmedelstillsyn. När en producent av hönsägg säljer ägg som producenten producerat utanför sitt eget hushåll ska producenten följa det nationella salmonellakontrollprogrammet.

Med undantagsområde avses Norra Finland och en del av Östra Finland samt Åland. Området har för Östra Finlands del fastställts kommunvis.

Läs mer om kraven på försäljning av hönsägg i Livsmedelsverkets anvisning Produktion och försäljning av hönsägg och andra fågelägg.

Fiskeriprodukter

Som primärproducent kan fiskare eller fiskodlare sälja högst 5 000 kg fiskeriprodukter från primärproduktionen per år direkt till konsumenterna genom registreringsanmälan för primärproduktionen. Primärproduktionens produkter är till exempel orensad fisk, fisk som rensats ombord på båten eller på isen omedelbart efter fisket eller levande kräfta. Behandling av fisk till exempel genom rensning eller fileing av fisk som rensats ombord eller rökning i en rörlig livsmedelslokal kräver alltid registrering av livsmedelsverksamheten. Dessutom ska fiskaren i detaljförsäljningen beakta de övriga begränsningarna i lagstiftningen om fiskeripolitik och fiske. Läs mer om fiskeriprodukter på Livsmedelsverkets webbplats.

Mjölkprodukter

Primärproducenten av mjölk kan sälja högst 2 500 kg förpackad och fryst råmjölk på torget på sin primärproduktionslägenhet per år med registreringsanmälan för primärproduktionen. Försäljning av rå mjölk på torget kräver alltid en registreringsanmälan om livsmedelsverksamhet.

Läs mer i Livsmedelsverkets anvisning om råmjölk (pdf).

Grönsaker och honung

Primärproducenter av grönsaker eller honung kan till exempel sälja grönsaker, frukt, bär och rotfrukter eller honung direkt till konsumenterna på torget med registreringsanmälan för primärproduktionen enligt följande:

• bladgrönsaker 50 000 kg per år
• andra produkter från växter och svampar 100 000 kg per år
• honung 2 500 kg per år

Om gränsvärdena för försäljning av grönsaker och honung överskrids, ska företagaren göra en registreringsanmälan om livsmedelsverksamheten. Läs mer om registrerad livsmedelsverksamhet på Livsmedelsverkets webbplats.

Läs mer om villkoren för försäljning av primärprodukter på Livsmedelsverkets webbplats. Krav på försäljning finns här och eventuella registreringskrav för verksamhet finns i beslutsträdet (på finska, pdf).