Åtgärdsanvisning för utredning av STEC-smitta hos människor som anknyter till anläggningar för djur

Anvisning: 7947/04.02.00.01/2022, tagen i bruk 24.4.2023

1 Allmänt

Denna åtgärdsanvisning är avsedd för situationer där man hos en människa har konstaterat STEC-smitta, där källan misstänks vara direkt kontakt med produktionsdjur eller deras avföring. Enligt förordningen om smittsamma sjukdomar (1 §) är en sjukdom som orsakas av EHEC-bakterien en allmänfarlig smittsam sjukdom. Syftet med en utredning som görs i en anläggning är att säkerställa det epidemiologiska sambandet mellan insjuknandet och djuren i anläggningen. Vid anläggningen är det i allmänhet alltid nödvändigt att ge råd för att förebygga nya smittor och utreda frågor som gäller arbetshygienen.

Bestämmelser om miljö- och hälsoskyddsmyndigheternas åtgärder vid fall av zoonos hos människor finns såväl i lagen om djursjukdomar som i livsmedelslagen. Efter lagstiftningsreformerna 2021 ska kommunerna komma ihåg att vid behov delegera befogenheter enligt livsmedelslagen även till en veterinär i tjänsteförhållande till kommunen (nedan i denna anvisning även kommunalveterinären), så att inspektioner och åtgärder i anslutning till utredning av zoonossmitta kan utföras smidigt i anläggningarna för djur.

Om en STEC-patient har haft kontakt med en anläggning för djur som används för livsmedelsproduktion, utreds misstanken om smittkälla med stöd av 48 § i livsmedelslagen (297/2021), medan misstankar om STEC-smitta hos människor i anslutning till djurutställningar såsom husdjursgårdar och hobbyplatser med anknytning till djur utreds med stöd av 38 § i lagen om djursjukdomar (76/2021). STEC-infektioner hos djur har i lagstiftningen om djursjukdomar klassificerats som andra anmälningspliktiga djursjukdomar (JSMf 325/2021 5 §).

Livsmedelslag 48 §:

Om det på en anläggning för djur som används för livsmedelsproduktion återkommande förekommer zoonoser eller om anläggningen misstänks vara smittkälla för en zoonos som konstaterats hos en människa ska kommunen vidta behövliga åtgärder för att utreda ärendet, vid behov i samarbete med de myndigheter som anges i lagen om smittsamma sjukdomar.

Lag om djursjukdomar 38 §

Om en zoonos som endast kategoriserats som en sjukdom i kategori d eller e eller som annan anmälningspliktig djursjukdom misstänks eller konstateras förekomma i en anläggning där det utövas yrkesmässigt utställande av djur eller med djur förknippad hobbyverksamhet som har yrkesmässig karaktär, är aktören skyldig att informera besökarna på anläggningen om saken samt vidta sådana åtgärder som behövs för att skydda besökarna mot smitta.

Om det är nödvändigt för att avvärja fara för människors hälsa, får regionförvaltningsverket i ett fall som avses i 1 mom. genomföra eller bestämma att kommunalveterinären ska genomföra en undersökning i anläggningen för att klarlägga sjukdomsläget samt genom ett beslut som riktas till aktören bestämma om

1) rengöring och desinfektion av utrustning och redskap som används i anläggningen,

2) förvaring och användning av sådana produkter, ämnen och varor i anläggningen som kan vara kontaminerade,

3) rengöring och desinfektion av djurstallar och av ytor som är i kontakt med djur,

4) bekämpning och övervakning av skadedjur,

5) det sätt på vilket besökare i anläggningen anvisas att skydda sig mot smitta, samt

6) medicinsk behandling av de djur som hålls i anläggningen.

I lagen och förordningen om smittsamma sjukdomar föreskrivs om myndigheternas åtgärder vid utredning av allmänfarliga sjukdomar.

Lag om smittsamma sjukdomar 9§

- - Den läkare som i välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen ansvarar för smittsamma sjukdomar ska utreda arten och utbredningen av en misstänkt eller konstaterad smittsam sjukdom samt vidta behövliga åtgärder för att förhindra att sjukdomen sprids. Bekämpande av smittsamma sjukdomar omfattar förebyggande, tidigt konstaterande och uppföljning av smittsamma sjukdomar, behövliga åtgärder för utredning eller bekämpning av epidemier samt undersökning, vård och medicinsk rehabilitering av den som insjuknat eller misstänks ha insjuknat i en smittsam sjukdom samt bekämpning av vårdrelaterade infektioner - -.

En smitta som misstänks ha spridits via obehandlad mjölk utreds i enlighet med 47 § i livsmedelslagen som en utredning om matförgiftning, till skillnad från en misstanke om smitta som erhållits genom direkt djur- eller avföringskontakt. I kapitel 8 i denna anvisning beskrivs dock också åtgärder i anläggningen vid misstanke om livsmedelsburen smitta via obehandlad mjölk.

Livsmedelslag 47 §:

En kommun som har tagit emot en anmälan enligt 17 § 2 mom. om matförgiftning eller misstanke om matförgiftning eller som av någon annan orsak befarar matförgiftning ska utan dröjsmål utreda fallet i samarbete med de myndigheter som avses i lagen om smittsamma sjukdomar samt göra behövliga anmälningar till Institutet för hälsa och välfärd och Livsmedelsverket. Anmälningarna får inte innehålla personuppgifter.

1.1 STEC-bakterien och EHEC

STEC (Escherichia coli som producerar shigatoxin) -bakterierna är kolibakterier som producerar shigatoxiner (Stx1 eller Stx2 eller båda). De förekommer oftast i matsmältningskanalen hos nötkreatur och andra idisslare, varifrån de tidvis även utsöndras i avföringen och därigenom i miljön. Hos djur är STEC-smittor vanligtvis symtomfria. Även hos människor kan infektionen vara symtomfri. I början av en infektion med symtom hos en människa kan kräkningar förekomma. Typiska symtom på STEC-smitta är magkramp och diarré, som till en början ofta är slemmig. Senare kan diarrén bli blodig. Hos 5–10 procent av de smittade utvecklas hemolytiskt-uremiskt syndrom (HUS), som kan leda till njursvikt och rentav till döden.

STEC-smitta hos människor kallas också EHEC-infektion särskilt när patienten har konstaterats ha blodig diarré.

2 Smittskyddsmyndighetens anmälningar till myndigheterna för djurhälsa och livsmedelstillsyn

Institutet för hälsa och välfärd THL har utarbetat en åtgärdsanvisning om hur man anmäler STEC-smittor som konstaterats hos människor till den kommunala djurhälsomyndigheten, om personen kommit i beröring med produktionsdjur i Finland (uppdateras (på finska)).

Med kontakt med produktionsdjur avses arbete vid en anläggning för djur som nämns ovan, besök i djurstall eller annan direkt kontakt med djur eller deras avföring. Enbart ett besök på anläggningens område är inte en kontakt.

Enligt förordningen om smittsamma sjukdomar har myndigheten för smittsamma sjukdomar i patientens välfärdsområde fått anvisning att kontakta en veterinär i tjänsteförhållande till patientens kommun (förordningen om smittsamma sjukdomar 146/2017 11 §) för att anmäla infektion med EHEC som konstaterats hos en människa, om personen kommit i beröring med produktionsdjur i Finland.

Anmälan från myndigheten för smittsamma sjukdomar ska innehålla tillräckliga uppgifter för att man ska kunna bedöma behovet och karaktären av de fortsatta åtgärder som fallet kräver. Livsmedelstillsynsmyndigheten eller djurhälsomyndigheten ska i samarbete med myndigheten för smittsamma sjukdomar i välfärdsområdet sträva efter att utreda tillräckliga bakgrundsuppgifter om de är bristfälliga.

Tabell 1. Nödvändiga uppgifter när STEC-patienten har varit i kontakt med en anläggning för djur.

3 Djurhälso- / livsmedelstillsynsmyndigheternas anmälningar

När kommunalveterinären av den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i välfärdsområdet får en anmälan om ett STEC-fall hos en människa som misstänks ha anknytning till en anläggning för djur som avses i 38 § i lagen om djursjukdomar, ska han eller hon anmäla ärendet vidare till kommunalveterinären i den kommun där anläggningen är belägen (i fall en annan kommun), som i sin tur anmäler ärendet till regionförvaltningsverket.

Om det i den anmälan som kommunalveterinären får finns misstanke om att STEC-fallet hos en människa har anknytning till en anläggning för livsmedelsproduktion, ska han eller hon anmäla uppgiften till livsmedelstillsynsmyndigheten i den kommun där anläggningen är belägen och till kommunalveterinären, som i sin tur anmäler ärendet till regionförvaltningsverket. I praktiken kan kommunalveterinären och livsmedelstillsynsmyndigheten ofta nås via miljö- och hälsoskyddet, till exempel via miljö- och hälsoskyddets gemensamma e-post.

I lagstiftningen om djursjukdomar har STEC-smittor hos djur klassificerats som andra anmälningspliktiga djursjukdomar, så misstankar om smitta hos djur ska anmälas i enlighet med 22 § i lagen om djursjukdomar, även om utredningen av en smitta hos människa görs av livsmedelstillsynsmyndigheten. Tjänsteveterinären i den kommun där anläggningen är belägen anmäler misstanken till regionförvaltningsverket, som i sin tur meddelar sektionen för djursjukdomar vid Livsmedelsverket.

Figur 1. Diagram över anmälningsflödet från läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar till kommunalveterinären och livsmedelstillsynsmyndigheten.

4 Påvisande av epidemiologiskt samband och utredning av STEC-smittkälla, när smittkällan misstänks vara anläggning för djur

En misstanke om STEC-smitta som kopplats till en anläggning för djur kan börja utredas om STEC har säkerställts hos en person med symtom och den insjuknade har varit inne i ett djurstall vid anläggningen eller har haft annan direkt kontakt med djuren eller deras avföring. Det kan också vara fråga om yrkesmässig exponering, varvid den insjuknade är anläggningens ägare, avbytare eller annan arbetstagare. Ett besök hemma hos anläggningens innehavare eller någon annanstans på gården är inte tillräcklig kontakt med djuren för att väcka misstanke om att djuren är smittkällan. Uppgifterna om anläggningen och typen av verksamhet är också uppgifter som behövs för att utreda situationen och bedöma behovet av provtagning.

Vid valet av metoder för utredningen beaktas som utgångspunkt hur allvarliga de insjuknade personernas symtom är, det misstänkta smittsättet, antalet insjuknade personer samt om smittkällan utreds med stöd av livsmedelslagen eller lagen om djursjukdomar. Behovet av att utreda orsaken till smittan och fortsatta åtgärder i anläggningen, så som att ge hygienanvisningar eller omfattningen av provtagningen i anläggningen, kan bedömas i kommunens arbetsgrupp för epidemiutredning (SRf 1365/2011 4 §).

THL typbestämmer STEC-stammarna i samband med infektioner som anknyter till djurstallet. Uppgiften om stammen överförs till den person som ansvarar för smittsamma sjukdomar i välfärdsområdet som gjort anmälan. Det lönar sig att komma överens med den person som gjort anmälan om STEC-smitta om att resultatet av typbestämningen genast meddelas när det finns tillgängligt, så att en eventuell provtagning på gården kan göras så snart som möjligt.

Laboratorieundersökningar av djur eller omgivningen kring en anläggning för djur kan ha två olika syften:

1:a  Stärkande av det epidemiologiska sambandet, då man utreder om djuren utsöndrar samma stam i sin avföring som man har hittat hos den insjuknade människan. Därför måste patientens STEC-stam vara känd före provtagningen. Beslut om provtagning i fråga om anläggningar för produktionsdjur som föds upp till livsmedel fattas av den kommunala myndigheten för livsmedelstillsyn och i fråga om anläggningar för djur som är öppna för allmänheten av regionförvaltningsverkets länsveterinär.

2:a  Man behöver information om djurens exponeringsnivå eller det infektionstryck de orsakar för miljön, varvid man utreder STEC-stammar som förekommer i djurens livsmiljö och deras frekvens. Anläggningens ägare kan genomföra miljöprovtagning till exempel tillsammans med anläggningens hälsovårdsveterinär, om saneringsåtgärder planeras för anläggningen. Det kan finnas behov av sådan provtagning till exempel i anslutning till handel med djur. Från fall till fall kan produktionsmiljöprover också tas som myndighetsprovtagning utöver träckprovtagning.

4.1 Påvisande av epidemiologiskt samband i anläggningar för djur som är öppna för allmänheten

Med en anläggning för djur som är öppen för allmänheten avses till exempel en husdjursgård eller anläggning där det utövas yrkesmässig djurhobbyverksamhet. På en husdjursgård kan det finnas livsmedelsproducerande djur såsom nötkreatur och får. Även om dessa djur tillfälligt ställs ut och senare hamnar i livsmedelskedjan, ser man ändå att utredningen av STEC-smittan då djuren ställs ut ska göras i enlighet med lagen om djursjukdomar. I regel utreds sambandet mellan enskilda STEC-sjukdomsfall och sådana anläggningar genom laboratorieundersökningar i enlighet med 38 § i lagen om djursjukdomar. Dessutom kontrollerar tjänsteveterinären i samband med sitt besök anläggningens hygienrutiner och ger anvisningar för hur man ska skydda anläggningens anställda och besökare mot smitta. Enligt lagen om djursjukdomar är aktören skyldig att informera besökare om misstänkt eller konstaterad smitta samt att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda besökarna. Vid behov kan regionförvaltningsverket bestämma om åtgärder som ska vidtas i anläggningen, om det är nödvändigt för att avvärja fara för människors hälsa.   

På husdjursgården kan det också finnas småskalig livsmedelsverksamhet. Om obehandlad mjölk säljs på husdjursgården görs en utredning av eventuell matförgiftning i anslutning till obehandlad mjölk i enlighet med stycke 8 och försäljningen av obehandlad mjölk övervakas av livsmedelstillsynsmyndigheten.

4.2 Påvisande av epidemiologiskt samband i anläggningar för djur som används för livsmedelsproduktion

Tillsynsmyndigheten utreder i samarbete med aktören eventuell praxis som exponerat anläggningen för STEC-smitta. Det epidemiologiska sambandet ska säkerställas med låg tröskel genom laboratorieundersökningar även om det är fråga om en enskild misstanke om smitta, när det handlar om en infektion med allvarliga symtom. Dessutom inleds provtagning i anläggningen om det i anslutning till samma anläggning har förekommit tidigare misstankar om smitta, om det finns flera som blivit lindrigt sjuka eller om det till exempel är fråga om en undervisningsladugård. Man kan enligt bedömning låta bli att bekräfta enskilda fall genom provtagning, om den insjuknade till exempel är anläggningens ägare och om eventuell förekomst av STEC i anläggningen inte medför risk för smittspridning till utomstående, till exempel om effektiva skyddsåtgärder vidtas i anläggningen.

Den erfarenhet som kommunens arbetsgrupp för epidemiutredningar har av att utreda matförgiftningsepidemier kan också utnyttjas för att utreda smittor vid djurkontakt.

5 Provtagning och undersökningar i anläggningen

5.1 Anläggning för djur som är öppen för allmänheten

Kostnaderna för undersökningar enligt lagen om djursjukdomar ersätts av statens medel (besök i anläggningen, provtagning och undersökning av prover) och proverna undersöks i Kuopio vid Livsmedelsverkets enhet för djurhälsodiagnostik. Man ska på förhand komma överens med verksamhetsstället i Kuopio om att skicka in proverna.

Provtagningen från anläggningen och djuren i anläggningen görs från fall till fall enligt planering, vid behov tillsammans med Livsmedelsverket. Från anläggningen tas träckprover av djur.

5.2 Anläggning för djur som används för livsmedelsproduktion

Den kommunala myndigheten för livsmedelstillsyn svarar för de kostnader som hänför sig till utredningen av ärendet till följd av besök i anläggningen för djur som används för livsmedelsproduktion och provtagning i anläggningen. Kommunen ersätter alltså till exempel veterinärens rese- och provtagningskostnader. Proverna undersöks vid Livsmedelsverkets enhet för djurhälsodiagnostik i Kuopio på Livsmedelsverkets bekostnad. Provtagningen av djuren i anläggningen planeras från fall till fall. Innan proverna tas ska man komma överens med enheten för djurhälsodiagnostik om antalet prov och om hur proverna ska skickas.

Provtagningen kan göras till exempel med antalet prov som anges i bilaga 1. Enligt bedömning kan även prover från produktionsmiljön undersökas.

6 Hygien- och handlingsanvisningar som ska ges omedelbart till anläggningen

Den kommunala tjänsteveterinären eller myndigheten för livsmedelstillsyn, som står i kontakt med anläggningen, ger genast efter misstanke om sjukdom råd för att förebygga smitta. Hygienpraxisen i anläggningen utreds och innehavaren får anvisningar om hur arbetstagarna och besökarna ska skyddas mot smitta. Anvisningar ges oberoende av om man beslutar att inleda provtagning i anläggningen eller inte.

Enligt 38 § i lagen om djursjukdomar kan den som innehar en anläggning för djur som är öppen för allmänheten också åläggas att iaktta åtgärder som förebygger smitta. Företagshälsovården kan för sin del ge råd i en situation där den insjuknade har varit innehavare för eller arbetstagare i en anläggning.

Anvisningar som ges åt anläggningarna:

• För dem som arbetar i djurens lokaler ska det finnas separata skyddskläder och skyddsskor som endast används i djurlokalerna.
• Alla som är i kontakt med djuren, även de som besöker lokalerna, ges anvisningar om god hand- och toaletthygien, till exempel med skyltar i utrymmena.
•  I lokalerna ska det finnas tillräckligt med tvättställ där både personalen och allmänheten vid behov kan tvätta händerna med varmt vatten och tvål.
• Djurlokalerna hålls rena och i synnerhet spridning av avföring i utrymmena förhindras. Utgödsling och annan behandling utförs på behörigt sätt.
• Djurens vatten- och matbehållare städas dagligen och de får inte smutsas ner av avföring.

Följande anvisningar kan i tillämpliga delar användas som hjälp vid förebyggandet av smitta, eftersom liknande åtgärder gäller för förebyggandet av alla smittor orsakade av fekal kontamination:

• ETT:s EHEC-anvisning (på finska): https://www.ett.fi/wp-content/uploads/2019/11/EHEC.pdf
• ETT:s anvisningar för smittsskydd https://www.ett.fi/sv/notkreatur/smittskydd/
• Arbetshälsoinstitutets anvisning för hantering av kryptosporidiosis https://www.ett.fi/sv/notkreatur/smittsamma-notsjukdomar/kryptosporidios/

7 Åtgärder när STEC har konstaterats hos djur i en anläggning

7.1 Kommunalveterinärens anmälan om STEC-fynd hos djur till den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i välfärdsområdet

STEC-smitta som konstaterats hos djur ska senast följande vardag anmälas till den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i välfärdsområdet (JSMf 325/2021 20 §).

7.2 Åtgärder för anläggningens ägare

Om det i prover som tagits i anläggningen för djur som används för livsmedelsproduktion påvisas den bakteriestam av STEC som orsakat en människas insjuknande, ska ägaren tillhandahålla information från livsmedelskedjan om detta till slakteriet och mejeriet som tar emot mjölk. Slakteriföretagaren kan använda informationen till exempel för att planera slaktordningen eller erbjuda slakteriets hälsovårdsveterinärtjänster, men informationen ska inte leda till andra åtgärder som riktas mot anläggningens innehavare. Eftersom det för närvarande inte krävs att undersökningarna i anläggningen upprepas efter att riskhanteringsåtgärder har vidtagits, har man under tre månaders tid skyldighet att lämna information från livsmedelskedjan om konstaterad smitta hos djur (JSMf 318/2021 18 §).

Efter att djuren i anläggningen har konstaterats vara källan till personens STEC-smitta, ska man iaktta särskilt god arbetshygien för att förebygga smitta och skydda besökare både i anläggningar för djur som är öppna för allmänheten och i anläggningar för djur som används för livsmedelsproduktion. Enligt 38 § i lagen om djursjukdomar är aktören skyldig att informera de personer som besöker anläggningen om saken samt vidta nödvändiga åtgärder för att skydda dem mot smitta.

Eftersom man hos djuren som misstänks vara smittokälla endast söker efter den STEC-stam som orsakat smitta, utesluter ett negativt provresultat inte förekomsten av andra STEC-stammar hos djuren. Eftersom det i synnerhet i idisslares matsmältningskanal förekommer rikligt med olika STEC-stammar ska god hygien alltid iakttas när man arbetar med djur.

8 Misstanke om matförgiftning i anslutning till obehandlad mjölk eller livsmedelslokalsverksamhet i anläggningen

Misstankar om matförgiftning i anslutning till obehandlad mjölk utreds med stöd av 47 § i livsmedelslagen enligt motsvarande principer som andra misstankar om matförgiftning. STEC- undersökningar utförs vid Livsmedelsverket i Helsingfors. I första hand undersöks sådan obehandlad mjölk som den insjuknade druckit. Dessutom kan man vid behov också undersöka obehandlad mjölk och mjölkfilter i en anläggning som sålt obehandlad mjölk. Provtagning av djur och djurstall behöver inte inledas, om det kan uteslutas att insjuknandet inte kan ha berott på direkt kontakt med djuren eller deras avföring på djurhållningsplatsen.

Anvisningar för provtagning av tankmjölk och mjölkfilter finns på Livsmedelsverkets webbplats (på finska):

https://www.ruokavirasto.fi/globalassets/tietoa-meista/asiointi/oppaat-ja-lomakkeet/laboratorion-ohjeet-lahetteet/elintarviketutkimukset/mikrobiologiset-tutkimukset/maito_ja_suod_naytteiden_nayttotto_ja_lahetys.pdf

Obehandlad mjölk betraktas inte som ett ätfärdigt livsmedel, så om mjölken förtärs utan upphettning är det i första hand ett hanteringsfel av livsmedlet som gjorts av konsumenten. Vid försäljning av obehandlad mjölk ska konsumenten alltid informeras om att obehandlad mjölk bör intas upphettad. Man måste säkerställa den praxis som vidtas vid anläggningen för att informera konsumenterna vid försäljning av obehandlad mjölk för att förhindra vidare smittspridning. Om det misstänkta livsmedlet inte längre finns kvar för undersökning eller om STEC-bakterien som orsakat smittan inte kan isoleras från mjölkfiltren, kan myndigheten överväga provtagning från djuren och produktionsmiljön.

Matförgiftningar i anslutning till andra livsmedel än obehandlad mjölk som säljs i en livsmedelslokal vid anläggningen utreds på samma sätt som andra matförgiftningar. I livsmedelslokalen utreder man eventuella hanteringsfel, såsom otillräcklig värmebehandling eller korskontamination från råvaror till färdiga produkter samt säkerställer hygieniska arbetssätt. Det är inte nödvändigt att ta prover från djuren i anläggningen eller ladugårdens produktionsmiljö, om man isolerat samma stam från ett livsmedel som konstaterats hos den människa som insjuknat. Hanteringsfelet av livsmedel har i första hand skett i livsmedelslokalen, och korrigerande åtgärder som förebygger matförgiftningar riktas till livsmedelslokalen. Om det på grund av livsmedelsproduktionens riskhantering finns särskilda skäl, kan man till utredningen om matförgiftning foga undersökningar av djur eller djurstall.

9 Lagstiftning

Författningar i anslutning till ämnet (författningarna ska beaktas med eventuella ändringar). De nationella förordningarna finns på Finlex webbplats https://www.finlex.fi/sv/

• Livsmedelslagen (297/2021)
• Lagen om djursjukdomar (76/2021)
• Lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016)
• Statsrådets förordning om smittsamma sjukdomar (146/2017)
• Statsrådets förordning om utredning av livsmedels- och vattenburna epidemier (1365/2011)
• Jord- och skogsbruksministeriets förordning om livsmedelshygien (JSMf 318/2021)
• Jord- och skogsbruksministeriets övriga djursjukdomar som ska bekämpas, djursjukdomar som ska övervakas och andra anmälningspliktiga djursjukdomar, om anmälan om djursjukdomar samt om sändande av mikrobstammar (JSMf 325/2021).

10. Anvisningens bindande karaktär

• Myndighetsverksamheten ska grunda sig på en behörighet som fastställs i lagen, och i myndighetsverksamheten ska lagen följas noggrant. Myndighetens anvisningar är till sin rättsliga natur inte bindande för andra myndigheter eller aktörer. Frågor som gäller tillämpning av lagstiftningen avgörs i sista hand i domstol.
• I denna anvisning ingår både direkta citat ur lagstiftningen och tolkningar av hur lagstiftningen ska tillämpas. Direkta citat från lagstiftningen indikeras i kursiv stil. Tolkningarna i anvisningen är Livsmedelsverkets syn på hur lagstiftningen bör tillämpas.

Tilläggsuppgifter

Fall av insjuknande som anknyter till djur som används för livsmedelsproduktion:

• Enheten för mikrobiologisk livsmedelssäkerhet, Sektionen för livsmedelsmikrobiologi

Fall av insjuknande som anknyter till anläggningar som är öppna för allmänheten:

• Enheten för djurhälsa och medicinsk behandling av djur, Sektionen för djursjukdomar

Provtagning och undersökningar:

• Enheten för djurhälsodiagnostik, bakteriologiska sektionen i Kuopio och Uleåborg
• Enheten för mikrobiologi, Helsingfors (livsmedelsundersökningar, mjölk- och mjölkfilterundersökningar)

Bilaga 1. Provtagning på gården vid misstanke om att anläggningen är källan till smitta hos människor

Träckprover tas från djuren i anläggningen enligt tabell 1. Enligt övervägande kan man också ta prover från produktionsmiljön. Det totala antalet prov får inte överstiga 50, om inte något annat avtalas med Livsmedelsverket.

Provtagningen koncentreras till de yngsta djuren i boskapen. Djuren undersöks i regel med samlingsprover på 10 djur. Undantagsvis kan prover från färre än 10 djur sammanslås till ett samlingsprov, om indelningen av djuren i ändamålsenliga provtagningsgrupper förutsätter det. Om det i anläggningen finns flera avdelningar, tas i mån av möjlighet prover från alla anläggningens avdelningar.

Samlingsproven kan sammanslås av individuella ändtarmsprover eller prover som tagits från kättarnas golv. I ett samlingsprov kan delprover från högst tio nötkreatur sammanslås. Ett delprov skall innehålla minst 10 g träck. Från kättarnas golv insamlas delprov à minst 10 g som motsvarar antalet djur.

Delproven blandas omsorgsfullt och av träckmassan används cirka 50 g som prov, som förpackas till exempel i en ren, stadig frysask, en burk för avföringsprov eller en förslutningsbar fryspåse.

Tabell 1. Antal träckprov som ska undersökas

Eventuella produktionsmiljöprover kan tas till exempel med fuktad svamp eller gasvävskompress. Proverna får inte torka på vägen.

På provburkarna eller påsarna antecknas provets löpande nummer med en vattenfast markeringspenna. På remissen antecknas förutom löpande nummer även uppgifter om den djurgrupp eller avdelning där proverna har tagits.

Proverna kyls så snabbt som möjligt ner till 4 ± 2 °C och skickas helst i kylväska tillsammans med kylförpackningarna. Proverna får inte frysas ner.

Undersökningar av prover

Proverna undersöks i Kuopio vid Livsmedelsverkets forskningsenhet för djursjukdomsbakteriologi. Man ska komma överens på förhand med verksamhetsstället i Kuopio om att sända proverna med verksamhetsstället, rätt forskare nås säkrast genom att ringa enhetens kontor.

Som remiss används remissen Eläinten pitopaikan STEC-tutkimus (STEC-undersökning för anläggning för djur, på finska): https://www.ruokavirasto.fi/elintarvikkeet/elintarvikeala/ohjeet/#elintarvike--lannoite--ja-rehututkimus

Livsmedelsverket, Enheten för djurhälsodiagnostik, Kuopio

Sirpa Heinikainen tfn 044 7201 780, e-post sirpa.heinikainen@ruokavirasto.fi

Tarja Pohjanvirta tfn 044 7201 493, e-post tarja.pohjanvirta@ruokavirasto.fi

Överenskommelse om sändning av prover

kontor må - fr 8.00–16.15, tfn 029 520 4132

Gatuadress (Postis Ovelle-paket och expressbrev)

Ruokavirasto Kuopio

Neulaniementie 4

70210 KUOPIO