Komjölksallergi drabbar främst småbarn under två år, men den går vanligen över senast vid skolåldern. Hos vuxna är allergi mot komjölk sällsynt. Mjölkallergiker är vanligen allergiska mot fler än ett protein i mjölken.
Av proteinerna i komjölk är 80 % kasein och 20 % vassleproteiner (såsom α-laktalbumin och β-laktoglobulin). Värmebehandling (såsom pastörisering) av mjölken förändrar vassleproteinerna. Vissa personer som är allergiska mot vassleprotein kan inta pastöriserade mjölkprodukter. Getmjölk och fårmjölk innehåller samma proteiner som komjölken och därför kan många komjölksallergiker inte använda dem. Modersmjölken kan innehålla små mängder komjölksproteiner, men den lämpar sig vanligen för mjölkallergiker.
Utöver mjölk och mjölkprodukter (såsom yoghurt, surmjölk, fil, glass, ost, mjölkpulver) kan också många livsmedel såsom bakverk, sötsaker och olika typer av färdigmat innehålla komjölksproteiner. Ostar och glass med vegetabiliskt fett och margariner kan till exempel innehålla mjölkproteiner. Vanliga modersmjölksersättningar innehåller mjölkproteiner. Barn som är allergiska mot mjölk ges vid sidan om eller istället för modersmjölk ett preparat som innehåller sojaprotein, spjälkta mjölkproteiner eller aminosyror. Välling, gröt, kött- och grönsakspuréer och yoghurt- och kvargpuréer för småbarn kan likaså innehålla mjölk eller mjölkpulver. Vid framställning av vin kan också användas kasein som härstammar från mjölk.
Mjölkallergi och laktosintolerans
Det är skäl att hålla i minnet att mjölkallergi och laktosintolerans inte är samma sak. Mjölkallergiker är allergiska mot mjölkproteiner, men laktosintolerans innebär att kroppen inte kan spjälka mjölksockret laktos. Mjölkallergiker kan således inte använda laktosfattiga eller laktosfria mjölkprodukter avsedda för laktosintoleranta. Av tabell 2 framgår skillnaderna mellan mjölkallergi och laktosintolerans.
Tabell 2. Jämförelse mellan mjölkallergi och laktosintolerans.
Mjölkallergi |
Laktosintolerans |
|
|
Symptomvållare
|
Mjölkproteiner (såsom laktoglobulin eller kasein) |
Mjölksocker det vill säga laktos |
|
Orsak till symptomen |
En immunologisk antikroppsreaktion
|
För liten utsöndring av enzymet laktas som spjälker laktos i tunntarmen |
|
Symptom |
Nässelutslag, kräkningar och diarré, magont, grinighet, ibland förstoppning, mera sällan symptom i luftvägarna |
Magkurr, gasbesvär, diarré
|
|
Behandling |
Undvikande av alla livsmedel som innehåller mjölk och mjölkproteiner
|
Individuell begränsning av livsmedel som innehåller laktos. Kan i de flesta fall använda laktosfattiga mjölkprodukter |
|
Förekomst i olika åldersgrupper
|
Vanlig bland småbarn. Går vanligen över vid 2–3 års ålder. Sällsynt bland vuxna.
|
Bryter vanligen ut i skolåldern och i vuxen ålder
|
|
Ärftlighet |
Benägenheten ärftlig
|
Ärftlig |
(Omarbetat utdrag ur boken: Lapsi, perhe ja ruoka, Imeväis- ja leikki-ikäisten lasten, odottavien ja imettävien äitien ravitsemussuositus. (Barnet, familjen och kosten. Näringsrekommendation för spädbarn, barn i lekåldern, gravida och ammande kvinnor). Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2004:11.
Påskrifter på förpackningar
Mjölk och mjölkprodukter, även laktos skall alltid anges med sina egna namn i påskrifterna på förpackningar.
Undantag:
- Vassle som används för tillverkning av destillat eller etylalkohol av jordbruksursprung för destillerade alkoholdrycker och andra alkoholdrycker.
- Lactitol (sötningsmedel)
Benämningar på engelska och finska:
vassle, whey, hera