Bolmörtsskivlingen (Entoloma eulividum) är en farligt giftig, tjock och kraftig svamp. Den ser ut som en matsvamp, men den är mycket giftig. På andra håll i Europa har arten orsakat förgiftningar som till och med lett till döden. Den är sällsynt i Finland och dess växtplatser begränsar sig till lundarna i Åbonejden.
Bolmörtsskivlingens hatt är ljust gulgrå med strålformiga trådar och den är något upphöjd i mitten. Hatten är först välvd för att senare bli mer utbredd. Den kan vara knölig och oregelbundet formad.
De rätt breda skivorna är djupt urnupna och sitter rätt glest. Unga svampar har gulaktiga skivor, men då sporerna mognar blir skivorna rödaktiga.
Den stadiga, tjocka foten är gråaktigt vit. Svampköttet är fast och vitt. Unga svampar doftar syrligt av mjöl, gamla svampar obehagligt härsket.
Svampplockaren kan ganska lätt förväxla bolmörtsskivlingen med pudrade trattskivlingen (Clitocybe nebularis) eller med mjölskivlingen (Clitopilus prunulus). Den pärlgrå pudrade trattskivlingens gulvita och täta skivor ändrar inte färg, och ett gott kännetecken är också svampens doft som starkt påminner om rovor. Den vita, mjöldoftande mjölskivlingens skivor rodnar av sporerna, men de är tydligt nedlöpande och täta.
Bolmörtsskivlingen kan också förväxlas med någon ljus musseron (Tricholoma spp.). Musseronernas kännetecken är bland annat vita skivor och vitt sporpulver.
Förutom bolmörtsskivlingen är de andra rödskivlingarna lindrigt giftiga, men de är ganska späda och tunnköttiga. Svampplockaren har skäl att undvika denna svampgrupp med rödaktiga sporer.