Gifthättingen (Galerina marginata) innehåller samma cellgifter som vita flugsvampen; även om giftmängden är mindre är arten dödligt giftig om man äter många svampar. I Finland har allvarliga förgiftningar sällan inträffat.
Gifthättingens utseende och växtsätt påminner mycket om föränderliga tofsskivlingens. Den lågt välvda hatten är ljusbrun i mitten och mörkare brun runt kanterna. Hattens kant är tunn och de gulbruna skivorna syns igenom den.
Upptill på den slanka foten finns en svag, tunn ring och foten under den har vita fibrer. Köttet är ljust och tunt. Gifthättingen har en svag mjöldoft.
Gifthättingen är allmän i nästan hela landet och kan växa i stora klungor exempelvis på barkströ eller längs motionsslingor. På stubbar eller grenar efter barrträd kan den växa i utspridda grupper eller nästan ensam.
Gifthättingen påminner mycket om föränderliga tofsskivlingen (Kuehneromyces mutabilis), så den sistnämnda ska endast plockas av mycket erfarna svampplockare. Sporerna är det bästa kännetecknet: gifthättingens sporer är knottriga medan föränderliga tofsskivlingens är släta.