Skogsriskan (Lactarius trivialis) och bleka skogsriskan (Lactarius utilis) är närbesläktade arter. Skogsriskan är mörkare, ibland med en violett nyans medan bleka skogsriskan är ljust läderfärgad. Bägge bleknar visserligen då de blir äldre. Skogsriskan är Finlands populäraste handelssvamp på hemmamarknaden och en utmärkt matsvamp.
Skogsriskorna är rätt stora och hårda svampar med slemmig yta. Hatten är till en början välvd, men blir senare utbredd. På äldre svampar är hatten lågt trattformig och grå. Skivorna är ljusare än hatten, nästan vita. Den långa, ihåliga foten har samma färg som skivorna.
Skogsriskans kött är skört och vattnigt vitt, mjölksaften ändrar långsamt färg från vit till grönaktigt grå.
Smaken ändrar långsamt från mild till tydligt skarp. Skogsriskans doft beskrivs som frisk.
Bägge riskorna förekommer allmänt och rikligt ända upp till fjällbjörkdungarna i Lappland. Svampplockaren kan finna dessa riskor i friska skogar med tjockt mosskikt, i synnerhet i närheten av granar och björkar.
I Finland finns många arter av gråskiftande riskor. Många av dem är visserligen så små att de inte lätt förväxlas med skogsriskor. De snarliknande arterna kan inte mäta sig med skogsriskorna, även om de kunde gå an som matsvampar. Plockaren kan förväxla skogsriskorna med: gråriskan (Lactarius vietus), som är mindre och spädare än skogsriskan och mjölksaften får en lerigt grå färg, lilariskan (Lactarius uvidus), vars kött färgas lila vid skador, och buktriskan (Lactarius flexuosus), vars matta hatt har torr yta med buktande kanter och fyllig fot.
Lakritsriskan (Lactarius helvus) är lindrigt giftig och doftar av lakrits då den är torr. Den är stor, ljust gråbrun och har en matt yta och mjölksaften är klar som vatten.
Rekommenderad behandling:
Skogsriskor kokas i 5 minuter, sköljs och saltas. Att den kokta svampen färgas svagt grön hör till saken och är ofarligt.