Sotvaxskivlingen (Hydrophorus camarophyllus) är en medelstor, läcker matsvamp som kommer i topp i smaktester. Hatten är välvd, har en puckel i mitten och kanterna är långt inåtsvängda. Hatten blir mer utbredd då svampen blir äldre. Till färgen är hattens yta mycket mörk, mörkt gråbrun och den rätt skarpa kanten är ofta vit.
Skivorna skiftar från vitt till grått, de är tjockt vaxartade och sitter glest. Sotvaxskivlingens slanka fot har mörka strimmor och är ljusare än hatten. Det tjocka och mjuka svampköttet är vitt.
Sotvaxskivlingen doftar aningen sött och har en mild smak.
Det som vill plocka sotvaxskivlingar ska helst söka sig till friska barrskogar med tjock mossa. Sotvaxskivlingen är rätt allmän i landets södra delar. Skördesäsongen är som bäst i september och oktober, men vissa år kan skörden bli liten.
Snarlika arter är den rätt småväxta, ljusgrå klubbtrattskivlingen (Ampulloclitocybe clavipes syn. Clitocybe clavipes) som har tätt sittande gulvita skivor och en gråaktig, klubblikt tjocknad fotbas. Den kan också förväxlas med strecknagelskivlingen (Megacollybia platyphylla) som växer på murket trä: den har en utbredd hatt, den är gråbrun och har glesa, urnupna skivor. Foten är mycket lång och slank.
Sotvaxskivlingen smakar bäst som färsk. Den kan med fördel frysas ned och lämpar sig speciellt väl för torkning i 5 millimeter tjocka skivor. Torkad sotvaxskivling ska blötläggas i en kvart innan den används.