Stensoppen (även kallad karljohan) är en stor, brun svamp med fast svampkött. Hatten är välvd och ljus- eller mörkbrun. Stensoppens rör är som unga gråaktigt vita, senare gula för att till slut bli gröngula. Stensoppens fot är knubbig och ljusbrun eller rödbrun till färgen. Upptill på foten finns ett tunt ådernät som är litet upphöjt och ljusare än bottenfärgen. Köttet förblir vitt utan att blåna.
Stensoppen har en svag doft och smaken är milt nötaktig. Stensoppen blev på 1990-talet vår viktigaste handelssvamp. Största delen av skörden fryses ned industriellt som hela svampar för export. Stensopparna hör också till de bästa och mest använda matsvamparna i Europa.
En bra bevaringsmetod är också torkning. Hatten skivas då i vertikal riktning och foten antingen i vertikal riktning eller på tvären i fem millimeter tjocka skivor. Inläggning i saltlag går också bra.
Skördesäsongen börjar ofta redan i juli, är som bäst i augusti och ibland blir det en ny skörd ännu i september. Stensopparna växer i många olika slags skogar i symbios med flera olika trädslag, särskilt granar.
Det finns tre kommersiellt viktiga arter av stensoppar: karljohan (stensopp) (Boletus edulis), rödbrun stensopp (Boletus pinophilus) och finluden stensopp (Boletus reticulatus). Stensopparna har spritts till hela Finland till de områden där värdträden förekommer.
Stensopparna kan förväxlas med gallsoppen (Tylophilus felleus), som är oätlig på grund av sin beska smak, men inte giftig. Även efter kokning har gallsoppen kvar den bittra smaken och en enda gallsopp bland andra svampar kan förstöra hela anrättningen. Gallsoppens hatt saknar glans och är gråbrun till färgen. Foten är beklädd med ett mörkt ådernät. Rören blir ljust rosafärgade och buktar ut då svampen blir äldre.