Trattkantarellen (Cantharellus tubaeformis) är en liten svamp som gärna gömmer sig i mossan. Efter att ha upptäckt en finner plockaren vanligen dussintals trattkantareller i närheten.
Trattkantarellens tunna hatt är några centimeter i diameter och varierande gråbrun till färgen. Den trattformiga hatten har en tydlig navel i mitten. Ytan är torr och nästan slät eller småfjällig. På hattens undersida finns glesa grå eller gulaktiga tjocka veck som löper ner på foten.
Trattkantarellens fot är lång, smal och ihålig. Fotens färg varierar från klargul till gulbrun. Trattkantarellens kött är ljust, i foten något segt. Smaken är mild och sötaktig och doften svag.
Svampplockaren kan hitta trattkantareller i stora klungor i mossiga friska barrskogar. Den bästa skördesäsongen börjar i september-oktober efter att vädret redan blivit kallare. Det går bra att plocka trattkantareller också efter de första frostknäpparna ända tills snön kommer. Trattkantarellen är allmän och riklig i södra och mellersta Finland.
Då man plockar trattkantareller kan också rödgul trumpetsvamp (Cantharellus lutescens) hamna med i korgen. Ovanifrån sett påminner rödgula trumpetsvampen om trattkantarellen; undersidan har endast otydliga veck och har en liknande orangegul färg som foten. Rödgula trumpetsvampen växer på näringsrika och fuktiga platser och är därför sällsyntare än sin artfrände.
Gullnavlingen (Omphalina chrysophylla) är förvillande lik trattkantarellen: hatten är ljus- eller gulbrun, ibland gråaktig, och mittpartiet är insjunket Hattens kanter hänger ofta, precis som om svampen hade torkat. Gullnavlingen växer på murkna stammar eller murkna ytliga rötter till barrträd. Arten är ganska allmän i norra Finland men torde vara sällsyntare i söder. Svampen har ett fint namn, men den är inte ätlig.
Den tunnköttiga trattkantarellen är väl lämpad för torkning. Den är smaklig som stekt och i soppor.