Vinkremlan (Russula vinosa) är en medelstor vinröd svamp. Hatten är välvd för att senare bli mer utbredd. Ytskiktets färg varierar från brunröd till vinröd, men bleknar och grånar senare. Skivorna är vita och då sporerna har mognat blir de gulaktiga med bruna fläckar. Foten är vit och jämntjock. Köttet är sprött, hos äldre svampar poröst mjukt och kraftigt grånande.
Vinkremlans doft är svag och smaken något skarp, senare blir den mild.
Vinkremlan är talrikast i augusti och september. Den växer allmänt och rikligt i karga, bergiga barr- och blandskogar i hela landet.
Lundvinkremlan (Russula pubescens) är nära besläktad med vinkremlan: dess vinröda hatt är ofta gulgrön i mitten och den växer i frodiga björkdominerade skogar. I gruppen sillkremlor (Russula xerampelina) finns arter med brunröd eller vinröd hatt, men vid beröring blir köttet brunt och då de torkar doftar de kraftigt av sill. Plockaren kan också av misstag plocka krusbärskremlan (Russula queletii), som har en mycket mörkt vinröd hatt och rödskiftande fot. Den har en skarp smak och doften påminner om krusbärssylt.
Vinkremlan är en oklanderlig och god matsvamp som är som bäst medan den är ung. Vinkremlan kan med fördel torkas i 5 millimeter tjocka skivor, även om det grånande svampköttet då försämrar utseendet. Den kan också frysas ned efter att ha fått sjuda i sin egen vätska.