1.Vad är det för skillnad på datummärkningarna ”bäst före” och ”sista förbrukningsdagen”?
– Med märkningen ”bäst före” avses minsta hållbarhetstidpunkten, fram till vilken livsmedlet åtminstone bibehåller sina typiska egenskaper. Livsmedlet är vanligen användbart ännu efter bäst före-datumet.
Märkningen ”sista förbrukningsdag” eller ”sista förbrukningstidpunkt” är som namnet säger den dag, då tillverkaren har avsett att produkten senast ska användas.
Sista förbrukningsdagen ska märkas ut på mikrobiologiskt mycket lättfördärvliga produkter som redan efter kort förvaring kan orsaka en hälsorisk. Bäst före-märkningen hänför sig åter närmast till produktens kvalitativa egenskaper.
2. Får en butik sälja och kan en konsument äta livsmedel med datummärkningar som löpt ut?
– En butik får sälja och en konsument äta produkter för vilka ”bäst före”-datumet löpt ut. Ett livsmedel som är försett med märkningen ”sista förbrukningsdag” får däremot inte längre säljas och bör inte heller ätas efter det datum som märkts ut.
Märkningen ”bäst före” innebär den tidpunkt, fram till vilken livsmedlets förnimbara kvalitet förblir god då produkten förvaras på rätt sätt. Produkten är vanligen användbar ännu efter detta datum. Om en produkt är användbar kan man konstatera genom att titta, lukta och smaka på produkten.
Det rekommenderas att man i samband med produkter som saluhålls efter ”bäst före”-datummärkningen märker ut att det rör sig om en produkt för vilken datumet löpt ut.
3. Får man vid tillverkning av livsmedel, såsom inom industrin eller i en restaurang, använda livsmedel för vilka bäst före-datumet löpt ut?
- I situationer, då bäst före (BF) -datumet löpt ut och man har för avsikt att använda livsmedlet i fråga för tillverkning av ett annat livsmedel, rekommenderas att råvaror för vilka BF-datumet löpt ut används som råvara inom industrin eller i en restaurang eller på en annan liknande tillverkningsplats endast i undantagsfall och endast, om livsmedlens kvalitet kan påvisas vara klanderfri och alltid först efter övervägande från fall till fall. Användning av sådana livsmedel för vilka BF-datumet löpt ut borde inte vara fortlöpande verksamhet. Användningen av sådana kan vilseleda konsumenten, försvaga produkternas kvalitet eller i värsta fall medföra en hälsorisk.
BF-datumen som produkter ges kan variera betydligt från en företagare till en annan. Varje företagare märker med BF-datumet ut den tidpunkt, fram till vilken livsmedlet rätt förvarat har kvar sina särskilda egenskaper (Förordningen om livsmedelsinformation art. 2.2r och art. 24). På produktens kvalitet efter BF-datumet ges inga garantier från tillverkarens sida. Det är inte möjligt att ge någon allmän gräns för hur länge ett livsmedel kan användas efter BF-datumet. Produkters hållbarhet beror bland annat på livsmedlet, förpackningen, produktionsprocessen och -förhållandena och förvaringen. Utgångspunkten borde alltid vara att produkter används och konsumeras före BF-datumet. För att säkerställa det borde livsmedelsföretagarna ha fungerande beställningspraxis och en fungerande lagercirkulation.
Om en livsmedelsföretagare i undantagsfall vill använda en råvara för vilken BF-datumet löpt ut vid tillverkning av ett livsmedel, ska han kunna påvisa för tillsynsmyndigheten att råvaran och slutprodukten är klanderfria till sin kvalitet. Man ska också kunna påvisa att slutprodukten håller sig produktens hela användningstid. Företagaren ska utreda hur livsmedlets kvalitet kan utredas till alla nödvändiga delar. Nödvändiga utredningar kan allt enligt fallet vara till exempel sensoriska undersökningar av livsmedlet och analyseringar av livsmedlets näringsvärde. I några situationer kan det också vara nödvändigt att undersöka produkten mikrobiologiskt. I sådana fall är det mycket viktigt att företagaren är sakkunnig och att egenkontrollen fungerar. Företagaren ska svara för att konsumenten inte vilseleds och att de övriga kraven i livsmedelsförfattningarna uppfylls. Konsumenterna måste kunna lita på att endast råvaror av hög kvalitet används för tillverkning av livsmedel.
4. Varför är glassar inte försedda med datummärkningar?
– Lagstiftningen förutsätter inte att portionsförpackningar med glass (strutar, bägare) är försedda med en bäst före-datummärkning. Frivilligt får de visserligen märkas.
Gruppförpackningar med glass ska ändå vara försedda med datummärkningar.
5. Varför finner man inte alls tillverkarens/importörens namn på en del livsmedel?
– Lagstiftningen förutsätter att antingen tillverkarens, förpackarens eller den i Europa verkande säljarens namn och adress märks ut på förpackningen. Tillverkarens eller importörens namn är således inte obligatoriskt, om förpackaren eller den i Europa verkande företagaren som låtit tillverka eller marknadsför produkten märks ut på förpackningen.
Om företaget som märkts ut på förpackningen inte är det som tillverkat livsmedlet, rekommenderas att företagets roll, såsom ”importör” eller ”förpackare” eller ”säljare” eller ”tillverkat för” märks ut på förpackningen.
6. Varför saknar en del livsmedel information om deras ursprungsland?
– Lagstiftningen förutsätter på allmän nivå att produktens ursprungsland eller -region ska märkas ut endast i det fall, att ett utelämnande kan vilseleda konsumenten. Huvudprincipen är att konsumenten inte får vilseledas att tro att en produkt som tillverkats utomlands är finländsk. Ursprungslandet behöver således inte märkas ut på produkter som tydligt är utländska.
Om angivandet av ursprunget för vissa livsmedel (såsom grönsaker, nötkött, honung, fiskeriprodukter) finns ändå noggrannare bestämmelser.
Det har också föreskrivits att ursprunget för den primära ingrediensen i ett livsmedel ska anges i en sådan situation, då livsmedlets ursprungsland anges (Genomförandeförordning EU nr 2018/775 började tillämpas från och med 1.4.2020.)
7. Räcker det att ett livsmedel är försett med märkningar på engelska?
– Nej, det räcker inte att informationen tillhandahålls på engelska. De obligatoriska märkningarna på förpackningarna till livsmedel som marknadsförs i Finland ska vara på landets officiella språk dvs. finska och svenska. På livsmedel som saluhålls i enspråkiga kommuner räcker det med den ifrågavarande kommunens språk.
8. Hurdant bröd får kallas rågbröd?
– Livsmedelsverket har tillsammans med branschen utarbetat en rekommendation, enligt vilken endast sådana bröd, i vilka minst hälften av spannmålsråvaran som använts vid framställning av brödet är råg, får kallas rågbröd. Råghalten i brödet ska anges på förpackningens framsida i samma synfält som produktens beteckning. Rekommenderad formulering är ”råg x % av spannmålsråvaran”. Då ska också mängden råg anges på det sätt som lagstiftningen förutsätter till exempel i ingrediensförteckningen, dvs. i procent av alla använda ingrediensers sammanlagda mängd i det slutliga livsmedlet.
9. Hur vet man om ett livsmedel innehåller en matallergen?
– Lagstiftningen fastställer de vanligaste matallergenerna som ska anges i ingrediensförteckningen på förpackningen. Över dessa allergener finns en förteckning i bilaga II till förordningen om livsmedelsinformation (EPRf EU nr 1169/2011) och på Livsmedelsverkets webbplats.
Om man är allergisk mot andra ämnen än de som räknats upp i förteckningen, får man nödvändigtvis inte någon exakt information om en produkts sammansättning ur märkningarna på förpackningen, eftersom några ämnen får anges enbart med kategorinamnet, såsom majs- eller potatisstärkelse enbart som stärkelse eller kryddor i form av en kryddblandning som krydda, om deras andel är högst 2 vikt-% med undantag för selleri och senap. Då är det säkrats att inhämta information om ett livsmedels sammansättning genom att direkt fråga tillverkaren eller importören.
10. Varför anges inte saluhållningstiderna för frukt?
Det är inte obligatorisk att ange något datum för hela färska frukter och grönsaker. Plockningsdatumet spelar inte alltid någon roll. Vissa äppelsorter är till exempel färdiga att säljas och ätas genast efter att de plockats, medan andra kräver lagring för att mogna och kunna ätas. Rätt behandlade och lagrade i rätta förhållanden håller sig produkter i frukt- och grönsaksbranschen användbara även i långa tider.
För de flesta frukters och grönsakers del kan man genom att titta och känna på dem förmoda om de är användbara.
11. Vad kan säljas med beteckningen mjöd och vad är traditionellt mjöd?
Ett livsmedels beteckning får inte vara vilseledande. Användningen av ordet mjöd regleras inte av någon lag. I Finland är mjöd ändå en etablerad beteckning och konsumenten förknippar den med vissa förväntningar. Om en produkt inte är mjöd, utan till exempel en fruktdryck, päronsaft, kan produkten inte kallas mjöd.
Vid framställning av traditionellt mjöd har använts citrusfrukt, farinsocker, socker och russin. Om dessa ingredienser inte använts och drycken inte framställts genom jäsning, kan beteckningen inte vara traditionellt mjöd.
Alkoholhalten i mjöd ska anges i märkningarna på förpackningen i sådana fall, då alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011, artikel 9).
12. Frågor och svar om Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/1022 (förordningen om livsmedelsinformation)(på finska)
13. Frågor om informationen som på allmän nivå ska tillhandahållas om oförpackade livsmedel (Jord- och skogsbruksministeriets förordning 834_2014)
14. Vad menas med närmat?
I statsrådets principbeslut 16.5.2013 ”Naturligtvis närmat” beskrivs regeringens närmatsprogram och målen för utvecklingen av sektorn för närmat fram till året 2020.
Enligt principbeslutet avses med närmat ”lokal mat som främjar den lokala ekonomin, sysselsättningen och matkulturen i den egna regionen. Maten är producerad och förädlad av råvaror från den egna regionen och den marknadsförs och konsumeras i den egna regionen.
Åtgärderna i detta program omfattar främst specialprodukter av små företag inom livsmedelsbranschen med den närliggande regionen som det största marknadsområdet, men som via olika kanaler också säljs på andra orter i Finland. Närmat och lokal mat är framför allt förknippade med korta distributionskedjor. Korta distributionskedjor fastställs av ett mindre antal ekonomiska aktörer i kedjan, samarbete mellan aktörerna, lokal ekonomisk tillväxt samt geografiska och sociala förbindelser mellan producenterna och konsumenterna”.
Mer om detta på annat håll på webben: Närmat är lokal mat (JSM).
15. Vilken information ska tillhandahållas om hemlagade livsmedel som saluhålls på en basar?
De märkningar på förpackningarna som avses i artikel 9 i förordningen om livsmedelsinformation (EU) nr 1169/2011 förutsätts inte finnas på livsmedel som tillverkats och förpackats hemma eller inom jordbruket och som saluhålls temporärt till exempel på en basar eller liknande tillställningar och försäljningen inte är yrkesmässig. Det är ändå viktigt att konsumenten får tillräcklig information om produkterna. Därför vägleder Livsmedelsverket företagarna att ange livsmedelsinformationen om produkter på följande sätt.
Förpackade livsmedel
- livsmedlets beteckning
- ämnena som orsakar allergi och intolerans
- nettokvantiteten
- tillverkningsdagen
Förpackade livsmedel är till exempel livsmedel som saluhålls i burkar eller flaskor, såsom senap, geléer och glöggdrycker. Bakverk som inneslutits i en påse eller virats in i cellofan eller i något annat emballage så, att innehållet inte kan tas ut utan att förpackningen öppnas eller söndras kan också betraktas som förpackade produkter.
Oförpackade livsmedel
- ämnena som orsakar allergi och intolerans
Oförpackade livsmedel är till exempel livsmedel som saluhålls i en öppen påse eller karameller i lösvikt som förpackats i ett skyddande papper och som inte saluhålls en och en. Bakverk som bjuds ut i kaféet på en basar är till exempel också oförpackade livsmedel.
För oförpackade livsmedels del kan informationen om ämnena som orsakar allergi och intolerans också ges muntligen till konsumenten. Då ska informationen om allergenerna i produkterna vara sådan att alla försäljare lätt finner den.
Ämnena som orsakar allergi och intolerans
Med ämnen som orsakar allergi och intolerans avses följande:
- Sädesslag som innehåller gluten, dvs. vete, råg, kor, havre och produkter därav
- Kräftdjur och produkter därav
- Ägg och produkter därav
- Fisk och produkter därav
- Jordnötter och produkter därav
- Sojabönor och produkter därav
- Mjölk och produkter därav (inklusive laktos)
- Nötter och produkter därav
- Selleri och produkter därav
- Senap och produkter därav
- Sesamfrön och produkter därav
- Svaveldioxid och sulfit i koncentrationer totalt överstigande 10 mg/kg eller 10 mg/liter uttryckt som SO2 , vilket ska beräknas för produkter som saluförs konsumtionsfärdiga eller som rekonstituerats enligt tillverkarens anvisningar.
- Lupin och produkter därav
- Blötdjur och produkter därav
Ange ämnena som orsakar allergi och intolerans så noggrant som möjligt. Ange till exempel i stället för ”nötter”, vilken nöt det rör sig om, såsom ”hasselnöt”.
Ingrediensförteckningen
I stället för enbart ämnena som orsakar allergi och intolerans kan du, om du så vill, också ange produktens hela ingrediensförteckning dvs. vilka ämnen som använts vid tillverkning av produkten.
Gynna exakt information. För kryddornas del lönar det sig till exempel att ange vilka kryddor som använts vid tillverkning av produkten i stället för enbart ordet ”kryddor”. Så kan konsumenten välja de produkter som bäst lämpar sig för honom eller henne.
Exempel på märkningarna på ett förpackat livsmedel som tillverkats i ett privathushåll:
Tigerkaka 350 g
Innehåller vetemjöl, smör, mjölk, ägg, kakaopulver, bakpulver och vaniljsocker.
Tillverkat 16-8-2021.
Observera att dessa anvisningar endast gäller livsmedel som tillverkats hemma eller inom jordbruket och som temporärt saluhålls på basarer eller liknande tillställningar. Om verksamheten är regelbunden, ska förpackade livsmedel förses med de märkningar som avses i artikel 9 i förordningen om livsmedelsinformation (EU) nr 1169/2011. Mer information om detta finner du här.