1. Måste informationen som ska tillhandahållas om ett livsmedel före inköpet omedelbart vara synlig på den berörda säljarens säljsida på webben?
Informationen behöver inte finnas direkt på säljsidan. Man kan också styra konsumenten via en länk till en annan webbsida, där informationen finns, till exempel till en annan sida i säljarens webbutik eller till ett annat livsmedelsföretags webbsida utanför webbutiken. Det viktigaste är att konsumenten lätt förstår och vet var han eller hon snabbt finner den obligatoriska livsmedelsinformationen.
2. Räcker det att märkningsinformationen som krävs tillhandahålls som en bild på etiketten på produkten?
En bild eller ett pdf-dokument på etiketten på förpackningen kan vara ett tillräckligt sätt att tillhandahålla den obligatoriska informationen, om informationen som tillhandahålls på det sättet är tydlig och lättläst på finska och svenska.
3. Räcker det att den svenskspråkiga obligatoriska informationen tillhandahålls på begäran?
Den obligatoriska informationen ska tillhandahållas på bägge språken. Sättet på vilket den tillhandahålls kan ändå variera. På ett språk kan informationen till exempel tillhandahållas intill produkten som saluhålls och på ett annat språk i form av ett bifogat dokument, en bild eller en länk till en annan webbplats. Det viktigaste är att konsumenten lätt förstår och vet var han eller hon finner informationen på olika språk.
4. Hur utövar man tillsyn över språkkravet vid distansförsäljning av livsmedel?
De kommunala livsmedelstillsynsmyndigheterna utövar tillsyn över att den obligatoriska livsmedelsinformationen tillhandahålls på bägge språken som en del av den regelbundna tillsynen över företagaren.
5. Hur ska språkkravet vid distansförsäljning beaktas i webbhandeln med närmat i enspråkiga kommuner?
De obligatoriska märkningarna på färdigt förpackade livsmedel, även närmatsprodukter, som saluhålls på distans och levereras enbart inom en enspråkig kommun ska göras på åtminstone den berörda kommunens språk.
6. Gäller språkkravet finskspråkiga webbutiker som saluhåller livsmedel och som verkar utomlands?
Enligt språklagen gäller skyldigheten att tillhandahålla den obligatoriska livsmedelsinformationen på bägge inhemska språken ett företag som registrerats i Finland och som säljer livsmedel till finländska konsumenter i en webbutik eller via annan distansförsäljning.
7. Gäller språkkravet vid distansförsäljning av livsmedel även sådana i Finland belägna webbutiker som saluhåller livsmedel enbart på utländska språk?
Kravet gäller inte sådana i Finland registrerade företag som säljer livsmedel via en webbutik till konsumenter i ett annat land.
8. Gäller språkkravet vid distansförsäljning av livsmedel sådana livsmedelsföretagare som är belägna i Finland, men som säljer livsmedel till konsumenten via en annan webbutik än en sådan som slutar på fi (såsom en webbutik som slutar på com)?
Kravet gäller alla i Finland registrerade företag som säljer livsmedel till finländska konsumenter via en webbutik oberoende av webbutikens domännamn. En webbutik anses sälja produkter till finländska konsumenter, om webbutikens språk är finska eller om man via finska flaggan eller någon annan information som tillhandahålls låter förstå att produkter levereras också till finländska konsumenter.
9. Hur ska språkkravet vid distansförsäljning av livsmedel beaktas i mobilapplikationer?
Försäljning av livsmedel via mobilapplikationer är distansförsäljning på samma sätt som försäljning via en webbutik. Om förpackade livsmedel saluhålls till finländska konsumenter via mobilapplikationer, ska den obligatoriska livsmedelsinformationen tillhandahållas på bägge språken innan konsumenten måste fatta sitt köpbeslut. Informationen ska tillhandahållas antingen i själva mobilapplikationen eller också via en länk som leder från mobilapplikationen till webbsidor. Det viktigaste är att konsumenten lätt förstår och vet var han eller hon finner den obligatoriska informationen om livsmedlet.