Ursprungslandet för den primära ingrediensen i ett livsmedel

Med primär ingrediens i ett livsmedel avses en eller flera ingredienser i ett livsmedel som utgör mer än 50 % av livsmedlet i fråga eller som konsumenten vanligtvis förknippar med livsmedlets beteckning och för vilken eller vilka det i de flesta fall krävs en mängdangivelse. Den primära ingrediensen kan således också vara ett sammansatt livsmedel, såsom jordgubbssylt. Ett livsmedel kan också ha fler än en primär ingrediens. Företagaren fastställer vilken den primära ingrediensen i ett livsmedel är. Tillsynsmyndigheten kan vid behov ingripa i saken.

Den primära ingrediensen i yoghurt är till exempel mjölk eller den primära ingrediensen i vegetariska bullar grönsaker eller den primära ingrediensen i köttbullar kött.

Ursprungslandet (eller härkomstplatsen) för den primära ingrediensen i ett livsmedel ska anges i sådana fall, då livsmedlets ursprungsland (eller härkomstplats) anges och det (eller den) inte är det (eller den) samma som den primära ingrediensens ursprungsland (eller härkomstplats). Om den primära ingrediensens ursprungsland är det samma som själva livsmedlets, behöver den primära ingrediensens ursprungsland inte anges. Ett rågbröd är till exempel tillverkat i Finland, rågmjölet har odlats i Finland. Då behöver den primära ingrediensens, rågmjölets, ursprungsland inte anges, även om rågbrödets ursprungsland anges.

När är det obligatoriskt att ange själva livsmedlets ursprungsland?

Det är obligatoriskt att ange ett livsmedels ursprungsland (eller härkomstplats) i sådana fall, då ett utelämnande kunde vilseleda konsumenten i fråga om livsmedlets verkliga ursprungsland (eller härkomstplats), särskilt i det fall, att man av informationen som åtföljer livsmedlet eller av etiketten som sådan annars kunde få den uppfattningen att livsmedlet har ett annat ursprungsland (en annan härkomstplats).

Särskild lagstiftning kan också förutsätta att ett livsmedels ursprungsland anges (såsom färskt nötkött). Ett livsmedels ursprungsland kan också frivilligt anges på förpackningen. Formuleringarna ”made in [land]”, ”tillverkat i [land]” eller producerat i [land]”, varefter man berättar landet eller formuleringen ”närproducerat” betraktas till exempel som ett angivande av ursprungslandet (härkomstplatsen).

Den primära ingrediensens ursprungsland kan anges på två olika sätt:

a) den primära ingrediensens ursprungsland eller härkomstplats anges med en hänvisning till något av följande geografiska områden:

  1. ”EU”, ”icke-EU” eller ”EU och icke-EU”; eller
  2. en region eller något annat geografiskt område som ligger i flera medlemsstater eller i tredjeländer, om den/det definieras som sådan/sådant i internationell rätt eller lätt kan förstås av normalt informerade genomsnittskonsumenter; eller
  3. FAO-område, hav eller sötvatten som definieras som sådant i internationell rätt eller lätt kan förstås av normalt informerade genomsnittskonsumenter; eller.
  4. medlemsstat(er) eller tredjeland/tredjeländer; eller
  5. en region eller något annat geografiskt område i en medlemsstat eller i ett tredjeland som lätt kan förstås av normalt informerade genomsnittskonsumenter; eller
  6. ursprungsland eller härkomstplats i enlighet med de särskilda unionsbestämmelser som är tillämpliga på den eller de primära ingredienserna som sådana.

b) ”(den primära ingrediensens namn) har inte sitt ursprung i (livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats)” eller en liknande formulering som sannolikt har samma innebörd för konsumenten.

Europeiska kommissionen har utarbetat vägledning om hur ursprungslandet för en primär ingrediens anges (Kommissionens tillkännagivande 2020/C 32/01). Livsmedelsverket har utarbetat en samling frågor och svar utgående från frågor man erhållits från Livsmedelsindustriförbundet rf, Finska dagligvaruhandeln rf och Turism- och restaurangförbundet MaRa rf.

Lagstiftning

Angivandet av ursprungslandet för den primära ingrediensen i ett livsmedel regleras av kommissionens genomförandeförordning EU nr 2018/775. Förordningen skulle börja tillämpas från och med 1.4.2020. Förordningen tillämpas inte på ekologiska livsmedel, livsmedel med skyddade beteckningar, skyddade geografiska beteckningar eller registrerade varumärken som avses i förordningen om marknadsordning (Europaparlamentets och rådets förordning EPRf EU nr 1308/2013), spritdrycker (EPRf EG nr 110/2008) och aromatiserade vinprodukter (EPRf EU nr 251/2014).

Ursprungslandet för kött som använts som ingrediens i ett i Finland tillverkat, förpackat livsmedel, ursprungslandet för mjölk och ursprungslandet för mjölk i vissa mjölkprodukter

Giltigheten för jord- och skogsbruksministeriets förordning 218/2017 har förlängts fram till 31.12.2027 (JSMf 1027/2023). Den nationella förordningen reglerar angivandet av ursprungslandet för kött som använts som ingrediens i ett livsmedel, ursprungslandet för mjölk och för mjölken i mjölkprodukter på produkter som tillverkats och förpackats i Finland.

 

Sidan har senast uppdaterats 21.10.2024