Livsmedelstillsatser är ämnen som i allmänhet inte konsumeras som egentliga livsmedel utan som avsiktligt tillförs livsmedel för ett tekniskt ändamål, såsom för att säkerställa livsmedlens hållbarhet.
Livsmedelsföretagaren skall identifiera och hantera de krav som livsmedelslagstiftningen ställer på dessa ämnen och på användningen av dessa ämnen. Säkerställandet av överensstämmelsen med bestämmelserna skall utgöra en del av företagarens egenkontroll.
Påskrifterna på förpackningarna informerar konsumenten om vilka tillsatser som använts i livsmedlet. Ingredienserna och tillsatserna anges i ingrediensförteckningen i fallande ordning på basen av vikten. Tillsatser deklareras med funktionsnamnet följt av antingen tillsatsens namn eller E-nummer.
Till exempel: konserveringsmedel (sorbinsyra) eller konserveringsmedel (E200).
E-kodsystemet har ursprungligen utvecklats i Europeiska unionen. Bokstaven E framför numret betyder att Europeiska unionen har bedömt att tillsatsen tryggt kan användas i livsmedel.
Bedömningen av tillsatsers säkerhet
Vid tillverkning av livsmedel får användas enbart godkända tillsatser. En tillsats ska genomgå en grundlig säkerhetsbedömning innan den godkänns för användning. I EU bedöms livsmedelstillsatsernas säkerhet av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA (European Food Safety Authority).
Utgående från säkerhetsbedömningen fastställs ämnets ADI (Acceptable Daily Intake) -värde, som står för det acceptabla dagliga intaget som människan i princip varje dag kan exponeras för hela livet ut utan skadliga inverkningar på hälsan. ADI anges som milligram per kilo kroppsvikt och dygn. ADI-värdena gäller såväl vuxna som barn.
ADI-värdena används som hjälpmedel då man i lagstiftningen fastställer i vilka livsmedel och i vilka mängder varje enskild tillsats får användas. Så vill man se till att mängden av en enskild tillsats inte överstiger gränsen för det acceptabla intaget i en sedvanlig kost. I praktiken överskrids ADI-värdet endast om ett enskilt tillsatshaltigt livsmedel intas i stora mängder per gång eller om de tillsatshaltiga livsmedlens andel av kosten som helhet är stor.
Skillnaden mellan tillsatser och främmande ämnen i livsmedel
Tillsatser tillsätts med avsikt i livsmedel och de har någon önskad teknologisk verkan. Livsmedelstillsatsernas säkerhet och användningsbehov bedöms förrän de godkänns för bruk och rörande deras användning stiftas det i lagen. Det måste anges i förpackningspåskrifterna om tillsatser använts i framställningen av livsmedlet.
Främmande ämnen hamnar i misstag i livsmedel i form av till exempel miljögifter (bly, kadmium, PCB) eller till följd av förskämning (mögelgifter). Till främmande ämnen hör även rester av animaliskt ursprung och rester av bekämpningsmedel. Främmande ämnen kan göra livsmedlet oätbart eller skadligt för hälsan. Av denhär anledningen har det utfärdats värden för största tillåtna halt av dessa. Myndigheterna övervakar att bestämmelserna följs.