1. Hur har tillsatserna som använts vid tillverkning av livsmedel angivits på förpackningen?
Tillsatser skall anges i påskrifterna på förpackningar med sitt gruppnamn kompletterat med tillsatsens E-kod eller tillsatsens eget namn. Mängden av tillsats som använts i produkten behöver inte anges på förpackningen.
2. Är det tryggt att använda aspartam?
Aspartam (E 951) har använts i Europa i över 20 år och EU har bedömt ämnet som ett säkert sötningsmedel. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA utarbetade sin senaste bedömning år 2013.
3. Varför är drycker sötade med aspartam försedda med påskriften ”innehåller en fenylalaninkälla”?
Aspartam omvandlas i människokroppen till fenylalanin och påskriften i fråga är en varning med tanke på personer med den mycket sällsynta sjukdomen PKU eller fenylketonuri. De måste följa en sträng diet som inte får innehålla bland annat livsmedel som innehåller fenylalanin.
4. Kan en gravid eller ammande moder äta livsmedel som sötats med sukralos eller aspartam?
Livsmedelsverket har inte gett några rekommendationer eller begränsningar för någon som helst särskild grupp i fråga om livsmedel som innehåller sötningsmedel som tillsatser. Om man på grund av ett särskilt fysiologiskt tillstånd såsom graviditet eller sjukdom vill få information om eventuella begränsningar i användningen av livsmedel, är det bäst att vända sig till den egna sjukvården.
5. Kan natriumglutamat orsaka en allergisk reaktion?
Glutaminsyran (E 620) och dess salter det vill säga glutamaterna (E 621 – E 625) är smakförstärkare. De är inte några egentliga allergener, men allergiliknande reaktioner har konstaterats. De har förbundits med det så kallad ”kinarestaurangsyndromet” som ger symtom såsom huvudvärk, svettning, illamående, rodnad och klåda. Vetenskapligt har detta samband ändå inte bevisats.
Glutaminsyra och glutamater får allmänt användas i livsmedel med undantag för barnmat och obehandlade baslivsmedel. De är vanliga till exempel i charkvaror och olika kryddningspreparat. De förekommer också naturligt i vissa livsmedel, såsom tomat, soja och ost.
6. Kan människan vara överkänslig mot någon tillsats?
Vissa tillsatser kan orsaka överkänslighetssymptom hos vissa människor. Överkänslighet mot tillsatser är ändå mycket individuellt och också mycket sällsynt jämfört med de vanligaste födoämnesallergierna, såsom fisk-, nöt-, mjölk- eller spannmålsallergi.
Svaveldioxid och sulfiterna (E 220–E 228) som används som konserveringsmedel är besvärliga ämnen för astmatiker, eftersom de kan förvärra kronisk astma.
Karmin (koschenill, karminsyra, E 120) som används som färgämne kan orsaka snabba allergireaktioner, rentav anafylaktiska reaktioner, hos personer som är överkänsliga mot ämnet. Lecitin (E 322) som används som emulgeringsmedel kan orsaka allergiska reaktioner hos ägg- och sojaallergiker. Lysozym som används som konserveringsmedel kan orsaka allergiska reaktioner hos äggallergiker.
Om du vet att du är överkänslig mot någon tillsats, är det bäst att du undviker sådana livsmedel, i vilka denna tillsats har använts. Tillsatserna som använts vid tillverkning av ett livsmedel anges i förteckningen över beståndsdelar på förpackningen med gruppnamnet och sitt eget namn eller E-koden.
7. Får azofärger användas i Finland?
Azofärger får användas med undantag för färgämnet E 128 det vill säga Röd 2G, som förbjöds år 2007.
8. Vilka tillsatser har tillverkats av soja?
Tillsatser som tillverkats av soja är sojabönshemicellulosa (E 426) och termiskt oxiderad sojabönsolja blandad med mono- och diglycerider av fettsyror (E 479b). Lecitin (E 322) är likaså oftast tillverkat av soja, även om det också kan vara tillverkat av ägg eller solros.
Alla sådana tillsatser, som tillverkats av någon fettsyra kan likaså härstamma från sojaolja. Säkrast får man reda på råvarorna genom att direkt fråga tillverkaren eller importören till livsmedlet.